Vardagsfunderingar

141 posts

Vardagsfunderingar.

Allt det där som inte nödvändigtvis handlar om resande eller upplevelser men som kommer direkt från hjärtat, från mig till dig.

Mina tre ben och att se fram emot hösten – om den hemliga entreprenören i mig

Entreprenören i mig

Jag har aldrig sett mig som en entreprenör. Har tänkt att man behöver vara kreativ för att vara entreprenör. Och kreativ har aldrig varit mitt mellannamn. Jag tror att den tanken hänger med från skoltiden då jag som typ den enda i klassen ogillade bild men exempelvis älskade svenska och historia. Så entreprenör – inte jag. Men på senare tid, kanske bara de senaste veckorna, har jag känt att jag kanske måste ändra på den tanken. För idéerna som sprutar ur öronen på mig just nu börjar mer och mer likna de hos entreprenören. Jag har tre ben att stå på och jag längtar efter en höst där jag vill jobba vidare på alla dessa. Ett av benen är det där du håller till just nu. Lite mera rosa – resebloggen.

Jag funderade ett tag på om ett inlägg av denna sort hör hemma här. Vad vill jag säga med detta? Men så bestämde jag mig för att jag vill berätta för att kanske inspirera andra att följa sina idéer och göra verklighet av dem. Lite mera rosa handlar om lite mera glädje. Om resor och upplevelser. Och detta är en annan typ av resa. En annan typ av upplevelse.

Lite mera rosa – resebloggen

Grunden i allt är det du läser här. Min blogg med tillhörande Instagramkonto och Facebookkonto. Här där jag skriver och delar med mig av mina egna upplevelser och resor. Det kommer alltid vara här det började. Och här kommer det att fortsätta. Här kommer jag att fortsätta dela med mig av mina egna upplevelser och förhoppningsvis inspirera dig att göra mina resor eller liknande.

Att läsa av statistiken denna sommar är ett rent lyckopiller, bloggen går aldrig så bra som under den svenska sommaren. Favoritinläggen är de om Sveriges godaste glass, Uskavi kalkbrott, Att vandra på Omberg och Sevärdheter runt Vättern. I juli var det hela 25 000 unika besökare som hittade hit och jag har fått så många härliga kommentarer på Instagram från följare som har gått i mina fotspår och upplevt allt ifrån vandringar till hotell som jag har tipsat om.

Lite mera rosa är mitt lyckopiller. Tack för att du hänger med här.

Svenska slottsguiden

När jag för en tid sedan frågade på Instagram vad mina följare förknippade mig med var slott ett av de återkommande svaren. Och visst är det så. Jag älskar historia och diamanten i historiekronan är slotten.

Bjärka-Säby nya slott, bara en liten bit hemifrån.

En liten del av upplevelserna jag delar med mig av här på Lite mera rosa är och kommer förbli slott. Men för att få fördjupa mig ordentligt i slott och riktigt nörda ner mig i det har jag sedan en tid tillbaka även ett instagramkonto som heter Svenska slottsguiden. Titta gärna in och följ om du gillar slott lika mycket som jag eller bara vill stötta.

Här har jag massor av idéer och tankar om vad jag kan göra mer – jag kommer säkert att återkomma. Just nu ligger jag i startgroparna för resan med Svenska slottsguiden. Mitt andra ben.

corneliatoneri.se

Mitt tredje ben är lite mera bara jag. Och här har jag för en gångs skull haft tålamod. Grunden i detta ben ligger i min historia med hälsoångest som jag har berättat mer om här. Hälsoångesten som också fått mig att förstå att det är så viktigt att spendera livet lite mera rosa – med lite mera glädje.

Efter att ha berättat om min historia i både tidningar och poddar fick jag hösten 2019 en förfrågan om att föreläsa på ämnet. Det blev startskottet till corneliatoneri.se men också startskottet till att börja arbeta mer med mig själv och min plats på jorden. Mitt ansvar. Och mitt sätt att leda mig själv.

Det resulterade i att jag förra hösten gick en utbildning till livscoach. En utbildning som inte alls fick den effekten jag trodde. Men en annan och minst lika bra effekt. Jag började fundera på min historia, varifrån jag hämtar mina värderingar och så vidare. Och så stod det klart för mig att självledarskap är något jag verkligen brinner för.

Och på den vägen är det.

Efter förra höstens utbildning har jag för en gångs skull haft tålamod. Jag brukar annars säga att jag är mer envis än har tålamod. Men under året som gått har jag lämnat plats för tålamodet och låtit kunskapen och insikterna landa i mig. Och nu är jag redo att göra något av det jag lärde mig. Resultatet kommer du att få se under hösten på corneliatoneri.se och på Instagram med samma namn.

Och på människojobbet går det också bra

Nej, jag har inte sagt upp mig. Jag jobbar fortfarande kvar på mitt människojobb 8-17. Och så ska det förbli har jag tänkt. Men när det finns så mycket annat man brinner för så kan entreprenören i mig klämma in det arbetet under resten av tiden som liksom blir över.

Följ dina drömmar – ett råd från entreprenören

Så vad vill jag säga med detta? Jo lite på temat självledarskap vill jag att du vänder dig inåt och känner in. Vad får dig att känna livet i dig? Vad får dig att känna pirret och förundran? Prioritera just det och gör mer plats för just detta i ditt liv.

Share

Välkommen – oh du bitterljuva augusti

Stockholm Skyline med Stadshuset sett från Monteliusvägen

Slutspurten, upploppet, sluttampen – klockan hinner inte slå första augusti innan det ena efter det andra inlägget med liknande formuleringar dyker upp i mitt flöde. Det är som om vi har gett upp sommaren redan innan den har lämnat. Jag vet inte helt hur jag ska förhålla mig till det. Men jag tror att den främsta känslan jag får är att jag blir lite provocerad. Vi har tre sommarmånader per år. Augusti är en av dem. Och därmed återstår en tredjedel. Jag skulle vilja säga åt oss att ta och skärpa till oss och faktiskt ta vara på den sommar vi har.

Jag reflekterade över det redan när vi besökte Kiruna i slutet av juni. Att vi kanske inte tar till vara alla våra sommarmånader ordentligt. Det är som att hela maj går vi och väntar på att det ska bli sommarmånad. Hela juni går vi och väntar på att det ska bli juli. Och så snart juli närmar sig sitt slut så är sommaren över.

Sommarmånadens sommarmånad

När jag stod på Luossavaratoppen i Kiruna och klockan slog midsommarafton funderade jag mycket på månaden som just passerat. Den där månaden som allt som oftast försvinner i ett töcken av studentstress, avslutningstillställningar, midsommarfester och ända in i det sista förberedelserna inför stundande semester.

Men hur tar vi egentligen hand om juni?

Vi är ganska duktiga på lite bittert säga att ”nu vänder det och blir mörkare igen” när sommarsolståndet inträffar. Men vad är det vi missar? Jo vi missar ju de där kvällarna som bara blir ljusare och ljusare. Kanske sommarens absolut bästa tid. Nästa år lovar jag mig själv att uppleva juni och vara fullt medveten om allt den har med sig.

Den där månaden som bara försvinner och som ska vara så förbannat bra

Sara Rönne säger det förbaskat bra. Far åt fanders juli. För i juli ska allt hända. Av våra tre sommarmånader är det bara juli som liksom får en chans. Och då ska allt hända. Det som händer ska dessutom också vara helt perfekt! Och det är det ju också. Om man ska tro Instagram.

Ge augusti en chans

Ska vi inte ta och ge augusti en rättvis chans? En tredjedel av sommaren är kvar. Den månad som brukar ge oss de allra vackraste av himlar som den överst här i detta inlägget. Den som brukar bjuda på både en och flera varma sensommardagar. Låt oss leva upp lika mycket som i juli. Ska vi inte ta och omfamna augusti och uppleva sommarens alla dagar ända in i kaklet detta året? Välkommen – och du bitterljuva augusti.

Share

Självledarskap – 3 böcker som kommer att förändra ditt liv

Självledarskap

Ledarskap. Vad tänker du på när jag säger ledarskap? Kanske på chefen, teamledaren, lagledaren eller vår regering. Och det är lätt att det blir så. Jag tänker också så. Men jag har lagt till en aspekt i det hela det senaste året. Nämligen självledarskap. Du är din egen viktigaste ledare. Det är du som avgör vilken riktning ditt liv tar och då är ju det allra viktigaste att du är din egen bästa ledare. Och det behöver inte vara så svårt. På ämnet vill jag tipsa om tre böcker jag läst det senaste halvåret som alla på ett eller annat sätt både hjälpt mig och fastnat i mitt medvetande och gett mig insikter jag använder varje dag.

Lejonagendan av Cecilia Duberg

Köp Lejonagendan här (adlink till Bokus)

När du behärskar konsten att reglera ditt inre tempo blir du en starkare och friskare version av dig själv. Du blir bekväm med att vara lugn och behöver inte stress för att känna dig levande.

Från Lejonagendan

Min första kontakt med Cecilia Duberg sker i de sista skälvande minuterna av livet innan pandemin. När Marie och Carina från nätverket 4good samlar 800 tjejer på Oscars i Stockholm för Sunshinepodden live. Det är februari 2020 och det är inte den kvällen som egentligen får mig att fastna för Cecilia. Det är istället några månader senare och jag har såklart börjat följa henne på Instagram och en dag träffar hennes inlägg rakt i hjärtat.

”Semester är att vila i stunden. Att inte jaga eller optimera nästa. Tips: Ta lite semester varje dag. Resten av livet.”

Nej, det finns ingen hejd på klokskapen hos denna kvinna vilket väl citatet här ovan visar inte minst. Hon är, lever och andas självledarskap.

Lycka till med resten av livet av Isabel Boltenstern

Köp Lycka till med resten av livet (adlink till Bokus)

Lycka är inte att uppnå högt uppsatta mål eller nyårslöften, det är att befria sig själv från kravet att ständigt förbättra sin person.

Från Lycka till med resten av livet

Min första kontakt med Isabel sker en kväll i april 2016 när jag sitter kvar på jobbet och får en länk skickad till mig. Någon som vill mig väl. Någon som tycker att jag ska läsa ett inlägg. Inlägget heter ”Problemet med att gilla sitt jobb för mycket”. Jag läser. Tårarna trillar. Och jag relaterar hårdare än vad jag någonsin gjort tidigare eller för den delen senare heller. I inlägget står det bland annat:

”jag har alltid varit en energisk människa, alltid gillat att ha fullspäckat schema och alltid längtat till den dagen ordning&reda släpper sina nya kalendrar för att man då får nya dagar att planera. jag gillar att ha fullt upp. pluggar jag heltid måste jag ha två deltidsjobb vid sidan av, och om jag jobbar 70 timmar i veckan tänker jag att jag ändå, kanske, om jag bara anstränger mig, kan läsa någon ekonomikurs på distans samtidigt.”

Sedan dess finns hon där i mitt liv Isabel. Ibland med kloka ord på Instagram. Stundtals med tänkvärda videor på Youtube.

Numera även med en bok och en mugg med världens bästa citat som du ser på omslaget till detta inlägg

Isabel kan kosten att berätta om en svår tid och ändå skapa feelgood och en hel massa jävlar-anamma av det.

Jag kan ha fel av Björn Natthiko

Köp Jag kan ha fel här (adlink till Bokus)

Ingen annan behöver ändra sig för att du ska bli vackrare inombords. Var det du vill se mer av i världen.

Från Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk

Jag står på vår toalett och rullar papper från toapappersrullen och fulgråter så att Helena Bergström skulle bli grön av avund. I lurarna har jag Björn Natthikos sommarprat och det är andra gången jag lyssnar på det. Jag trodde att jag skulle kunna värja mig för känslorna som kommer men icke. Berättelsen om när de tar farväl av hans far på en klinik i Schweiz går in i varje fiber i min kropp.

Att mannen som gav upp en lovande karriär som högt uppsatt ekonom i ett globalt bolag för att bli skogsmunk i Thailand har en intressant historia kan man ju hoppa upp och slå sig på. Men att han som dödssjuk i ALS på ett sätt som ingen annan kan säga orden:

”dansa med livet, kontrollera det inte”

och på riktigt ge mig en stor dos livsglädje det är ta mig tusan galet. Björns bok kan inte förklaras, den måste läsas.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Share

Remember when you dreamed of beeing where you are now – att vara i nuet och vara tacksam

Remember when you dreamed

Bilden här ovan är inte min egen. Och normalt brukar jag inte använda bilder såhär utan att veta vems den är, fråga om lov och ange fotograf. I förekommande fall betala för skapelsen. Men i detta fallet vet jag inte vem som ligger bakom bilden. Det gör den inte mindre tänkvärd. Remember when you dreamed of beeing where you are now?

Jag har själv stått just här. På Brooklyn Bridge i New York. Men det är inte den enda platsen jag varit på som jag så länge längtat efter att vara på.

Så hur känner jag då när jag står där? Är jag närvarande? Inser jag att jag är just där just då, på platsen jag längtat så länge efter att vara på?

Jag tycker orden säger så mycket och jag har en önskan om att ha dem med mig. I det lilla och nära och i det stora långt borta när världen återigen öppnas.

Remember when you dreamed of beeing where you are now

Varje plats jag besöker vill jag vara närvarande och känna in – minnas hur det var när det enda jag önskade var att vara just där.

Eiffeltornet

2017 besökte jag för första gången Paris. En stad jag sedan jag var mycket liten hade sett fram emot att besöka. Vi landade i ett gråmulet och regnigt Frankrike. Vi tog en promenad längs Seine. Och så plötsligt efter en krök så ser jag Eiffeltornet i fjärran.

One world trade center

Jag har sagt att detta är platsen i New York jag kommer att återkomma till varje gång jag är i New York. Att det är den platsen i New York jag hade valt att besöka även om jag bara hann med en enda plats. Och så är det. Båda gångerna jag varit i New York har jag varit där och båda gångerna har jag varit totalt närvarande.

Stilla havet

Stilla havet, Los Angeles

Stilla havet var länge min största rädsla och största fascination. Fascinationen för ett så stort vatten och rädslan för att någon gång behöver flyga över det. När jag första gången doppade tårna i det i november 2018 var det med nio välmående och en bruten tå. Men en sak är säker. Jag var totalt närvarande. Och så tacksam.

Marina Bay Sands

Byggnadsverket jag fastnat för. Förfasats över höjden och att en gigantisk pool med vatten skall bäras upp. Så har vi landat i Singapore på vår resa runt jorden 2019. Jag har en tro att Singapore är ganska stort. Vi promenerar runt bland skyskraporna och så plötsligt öppnar allt upp sig. Och där ligger det. Jag stannar upp. Står kvar länge. Längre än vad kanske mitt sällskap vill. Men jag vill insupa det faktum att jag är just där just då.

Uppsala domkyrka

Sedan jag var liten har jag läst om historien. Om Gustav Vasa, Uppsala. Och om domkyrkan. Fascinerad av det som som är det vi kommer ifrån. Och så en aprildag 2011 står jag där i domkyrkan framför Gustav Vasas grav. Trettiofyra år gammal står jag där och gråter. Av tacksamhet att äntligen vara där och få uppleva.

Nära eller långt borta. Låt mig fortsätta vara tacksam. Och låt mig fortsätta uppskatta det jag får vara med om. Låt mig inte ta för givet det jag får. Låt mig minnas när jag önskade att jag var just här.

Om du som tagit bilden skulle hitta hit. Kontakta mig gärna. Min förhoppning är att jag fortsatt får använda din bild. Men självklart vill jag göra rätt för mig.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Share

Arlanda en lördag i februari 2021

Arlanda 2021

Folk har höjt på ögonbrynen förr när vi berättat att vi dragit till Arlanda över helgen. Helt utan resa därifrån bokad. Om man inte räknar med den hem igen några dagar senare. Att åka till Arlanda, bo på hotell, flightspotta och bara känna atmosfären har varit något vi gjort då och då tidigare. Det är en annan atmosfär på Arlanda en lördag i februari 2021 än vad det varit. Men det ändrar inte min känsla för resmålet som de flesta andra ser som en anhalt på resan någon annanstans.

Det är andra gången vi är här sedan världen stängde. Senast var det slutet av juni 2020 och ska man jämföra var det mer öde då än nu även om smittspridningen då inte var i närheten av vad den är nu.

Arlanda i juni 2020

Tanken när vi besökte Arlanda i juni 2020 var att skriva om det. Berätta om känslan, och hur det faktiskt var. Men det blev inte så – då. Jag fixade det helt enkelt inte. Visste inte var jag skulle börja. Ska jag vara helt ärlig var jag nog lite rädd för att bli påhoppad. Min resebloggarkollega Inger på Halloj världen skrev ett riktigt bra och reflekterande inlägg häromdagen. Om reseskammandet. Och ställde sig frågan vad den handlar om egentligen. Och någonstans i det där reseskammandet tror jag att jag tappade bort mig själv. Mellan traumat av att se groundade plan och tomma incheckningsdiskar och funderingar på om världen någonsin kommer bli vad den har varit fick jag tunghäfta.

Arlanda 2020 var precis den ödeflygplats jag hade förväntat mig. Inget var öppet. Och jag kunde räkna människorna jag såg på ena handens fingrar. På Clarion Arlanda var det uppenbarligen så lite gäster att receptionisten när vi handlade lite dricka och slog oss ner i lobbyn direkt såg att vi inte bodde på hotellet, hon kände inte igen oss. Och hon hade helt rätt. Vi bodde på det nyöppnade grannhotellet Comfort.

SAS-planen trängdes, men inte i luften utan på marken.

Arlanda i februari 2021

Åtta månader senare är scenariot något annorlunda. Fortfarande används bara en bana för både lyft och landningar. Mer än så behövs inte. Men inne i terminalen har saker så sakta börjat öppna. Fiket mitt i Sky City där jag köpte mitt livs dyraste kaffe på väg till Gent i september 2019 är återigen öppnat. En bit bort köar människor för incheckning på planet till Paris.

Men på avgångslistan är det fortfarande relativt tomt. SAS dominerar. När hände det senast? Det mest exotiska du kan se på landningsbanan är Emirates 777.

Vi vandrar bort från terminal 5. Den enda öppna terminalen. Övriga är tillgängliga att passera men härifrån sker inga avgångar. Inrikesterminalen, terminal 4, varifrån jag flugit så många gånger är igenbommad mörk och tyst. Likaså tvåan och trean. Lite som en spökstad, en kyrkogård. Här står ett snötäckt Norwegian-plan. Kanske flyger det inte mer. Alls.

Kitchen & Table och nästan som vanligt

Någon timme senare har vi bokat bord på Kitchen & Table på Clarion Arlanda Airport. Mörkret har lagt sig så man ser inte startbanan, men det gör inte så mycket. Härifrån lyfter inga plan. Men i restaurangen är det nästan som vanligt. Lite glesare mellan borden och serveringen stänger såklart 20:00. Men annars. Vi är långt ifrån ensamma och det är ett mysigt mummel från sällskapen som samtalar. För en stund glömmer jag. Skulle nästan kunna drista mig till att få känslan av att det är jag som ska checka in på morgonflighten imorgon bitti. Men det är det inte. Inte än. Den tiden kommer. Men inte än. Arlanda en lördag i februari 2021 bjuder inte på en take off för mig.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Share

Man kan inte göra allt

Hovetorps slussar

Exakt så. Skulle jag följa allt vad jag tutas i hade jag stigit upp ur sängen på morgonen för att meditera en stund innan morgonpromenaden. Därefter hade jag ätit det hembakta brödet till frukost.

Sedan hade jag såklart pausat en gång i timmen för lite stretchövningar innan lunchen som spenderats på en längre promenad.

När arbetsdagen var slut hade jag rullat ut yogamattan och checkat ut från arbetet mentalt innan jag i total harmoni hade fortsatt eftermiddagen och kvällen i total medveten närvaro.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag har inte en chans att hinna med allt det där. Däremot vet jag att jag mår så mycket bättre om jag lyckas göra något för min egen skull under dagen.

Men man kan inte göra allt.

Jag har själv en tendens att vara lite så – allt eller inget. Hinner jag inte allt kan jag lika gärna hoppa över det helt. Men jag jobbar med att ändra tankemönster där.

Jag ägnade helgerna mellan 2020 och 2021 till att försöka landa i balansen.

Jag klarar det inte varje dag men jag har kommit en bra bit på vägen.

Jag har valt två moment som är viktiga för mig. Och dessa försöker jag hinna med så ofta jag kan.

För mig är morgonpromenaden viktig för en balanserad start på dagen. Den är inte lång men den är. Stunden vid frukostbordet med kaffekoppen och den frukost som finns hemma likaså. Den är viktig i förhållande till hur det annars lätt blir. En macka i farten framför datorn.

Något som också ger mig mycket är 10 minuters meditation efter jobbet. När datorn är nerstängd sätter jag lurarna i öronen och ger 10 minuter till Calm-appen och dagens reflektioner. Det hjälper mig att släppa jobbet.

Vissa dagar är det svårare. Går inte att få in i schemat. Och det är också helt okej. Det kommer en ny dag imorgon. Och man kan inte göra allt.

Share

Ett år på marken och en försiktig blick mot horisonten

Ett år på marken

Klockan skulle snart slå 07:00 söndagen den 26 januari 2020 när flight TG 0950 slog ner sina hjul på en av Kastrups landningsbanor. Vi var hemma i Norden igen efter härliga dagar i Thailand. En magisk Businessclass-upplevelse med Austrian på vägen dit och loungehoppning på Bangkoks flygplats på vägen hem. Min vana trogen blickar jag inte bara ut genom flygplansfönstret. Jag tar en snabb bild. Klockan i telefonen är fortfarande Thai-tid. En stund senare tar jag en smygbild på min forne barndomsidol Stefan Edberg som visar sig ha varit på samma plan som oss. Sedan kommer våra väskor rullande och vi beger oss ut i ankomsthallen för att fiska upp en kaffe innan vi kliver på snabbtåget hem till Linköping.

Tänk om jag då hade vetat att det skulle dröja ett år innan jag satte min fot i ett flygplan igen. Och inte bara ett år utan mer. Inte bara en gång under året som gått har jag funderat på hur det kommer att kännas den där dagen då det gått ett helt år sedan våra förra resa. Och nu är den dagen här.

Så hur känns det då? I ena sekunden känns det som en evighet. I nästa sekund kan jag inte förstå att det redan gått ett år. Att det jag då trodde var omöjligt, att stanna hemma ett helt år, inte ens var ett val jag skulle ha i mina egna händer.

Med en försiktig blick mot horisonten och världen

Vi har inte ens funderat i termerna av att resa under året som gått. Men jag vill verkligen poängtera att det inte innebär att jag på något vis har något ont att säga om de som har valt att resa. Vi har bara valt att inte göra det. Främst av skälet att jag faktiskt är lite harig av mig och inte riktigt har vågat. Varit osäker på försäkringar och vad som händer om man är hemifrån om världen stänger ner. Har inte velat behöva fundera på det under resans gång. Men också för att just resan alltid är en del av målet för mig. Jag älskar själva flygningen och allt som har med det att göra. Jag så till den milda grad att de tankarna fått ett helt eget inlägg. Och jag har inte velat flyga i dessa tider när det varit något helt annat än tidigare.

Men inte bara det, vi har också det faktum att listan är lång över saker jag vill upptäcka på hemmaplan. Det kommer aldrig ersätta utlandsresan men det kommer att fortsätta komplettera den.

Men så i veckan som gått, kanske i takt med att vaccinationerna kommer igång, så får jag den där frågan från sambon igen. ”Har vi några planer några speciella datum i september?” säger han.

Jag vet så säkert att det bara finns en enda anledning till att han frågar en sådan sak.

” Har du tittat på resor” frågar jag. Han ler lite klurigt, nästan som att han blivit påkommen med något han inte får. Och jag vet vad det betyder.

En försiktig blick mot horisonten. En önskan om att kanske mot slutet av året kunna göra det igen. Gå genom säkerhetskontrollen. Avnjuta ett glas bubbel. Köa till boardingen och ta jetbryggan ner till planet för att en stund senare höra motorerna varva upp.

En resa västerut?

Kanske blir det verklighet? Men än så länge så bubblar det lite extra och fjärilarna ger sig till känna i magen bara av att veta att vi börjat fundera. Och inte för att jag någonsin tvivlat men när jag pratar om ett besök i staden som aldrig sover så vet jag att jag aldrig någonsin kommer sluta älska att vara på resande fot.

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Share

Enkelt, närvarande och glädjefyllt – fokusorden för 2021

Ledord 2021

Jag hade egentligen inte tänkt ha några fokusord 2021. Kände först inte att det behövdes. Tänkte att jag fick ta det som det kom. Lite som hela 2020. För jag gick ut hårt 2020. Olika fokusord varje månad var tanken då. Det funkade i januari och februari. I år går jag inte ut lika starkt. Men jag har valt tre ord som kommit till mig och som jag vill fokusera på hela 2021. Enkelt, närvarande och glädjefyllt.

Låt mig utveckla dem lite var för sig. För det finns dimensioner i orden.

Enkelt

Enkelt för mig innebär inte att jag ska leva asketiskt som en munk. Det innebär inte att jag ska sälja allt jag äger och har. Nej istället innebär enkelt att jag vill förenkla mitt liv. För många kanske mitt enkelt är raka motsatsen. Jag tänker såhär.

En av mina favoritaffärer är Granit. De har ett motto: Förenkla ditt liv, få tid att leva. Och det mottot grundar sig såklart i att de säljer saker för att organisera hemma. Och där landar även mitt enkelt.

Jag vill göra det enkelt. Vill inte lägga tid på onödiga saker. Jag vill inte behöva leta efter vare sig nycklarna, barnens vinterkläder eller kvittot på något jag måste reklamera. Var sak har sin plats och den platsen vill jag skapa. För att livet ska vara enkelt.

Men enkelt betyder också att jag vill göra saker enkelt. Inte tänka och dividera. Göra det jag känner för om jag känner för det. Inte skjuta upp saker till morgondagen.

Närvarande

Med enkelheten jag skapar i ovanstående stycke skapar jag mig själv ett utrymme för att vara närvarande där jag är just nu.

Det handlar såklart om att jag vill vara mer närvarande med barn och familj. Och nyckeln till det för mig är att ha en så god planering och ordning i övrigt att jag kan vara närvarande där jag är just då.

Ögonblicket i Tiveden fångat av min kära svägerska Jessica

Med heltidsjobb och mina egna projekt och rörelser vid sidan av det där heltidsjobbet krävs det att jag planerar för att inte känna att jag borde göra något annat när vi är på den där utflykten.

Exempelvis var det helt planerat att jag inte behövde producera ett enda inlägg eller en enda text när vi i början på förra veckan landade ett par dagar på Vildmarkshotellet i Kolmården. Och närvaron var därmed total.

En annan sak inom detta spannet är mitt mål att lägga ifrån mig mobilen en timme innan läggdags och istället ta fram boken. Jajamen – den analoga. Det är min typ av närvaro.

Glädjefyllt

Glädjefyllt, inte bara ett fokusord för 2021 utan för hela livet. Det är ju det som Lite mera rosa står för. Att ta vara på och prioritera glädjen. Glädjen och skrattet är min viktigaste tillgång. Ett vapen som saknar motstycke i varje strid. I varje sammanhang.

2021 ska bli glädjefyllt och jag det ska dessutom dokumenteras.

Min dotter hade prickat julklapparna detta året så perfekt att det gjorde mig tårögd. Själv fick jag en rosa skrivbok med design av Efva Attling – en riktig favorit. Och till det en rosa glittrig penna.

Båda har fått ta plats bredvid sängen. Och däri dokumenteras nu dagligen en rad eller två om det jag är tacksam över från dagen som gått och tacksamheten grundar sig i det glädjefyllda. Mer glädje ger mer tacksamhet.

Och det handlar inte bara om att fylla agendan med saker att glädjas över. Det handlar minst lika mycket om att välja att glädjas över det agendan är fylld av. Jag tar helt enkelt med mig fokusordet från februari 2020 – att välja sina tankar och därmed välja glädje.

Fokusord 2021 – har du några?

Har du några fokusord 2021? Vilka i så fall eller har du bestämt dig för att ta året som det kommer?

Lite mer att läsa på Lite mera rosa

Share

2020 och Lite mera rosa – en resebloggares betraktelser

Jordglob

Etthundratjugosex inlägg senare la resebloggaren i mig 2020 bakom sig. Det var aldrig något snack om saken. Jag funderade aldrig på att inte fortsätta blogga. Redan innan allt vändes upp och ner hade jag en stark grund i denna bloggen att inte bara handla om utlandsresor utan även resor och framför allt upplevelser på betydligt närmare håll. Och det fortsatte helt naturligt på det spåret under 2020.

Årets första inlägg handlade ändå om Drömmar och planer inför 2020. Men det var ett ganska kortfattat inlägg som innehöll mestadels tankar om årets första månader. Tankar som ändå flera av dem gick i lås.

Inlägget med framtidstankar om När jag summerar 2020 som publicerades i november 2019 var lite mer utsvävande och fick inte många rätt kan man säga. Men jag gillar konceptet och kanske återupplivar jag det inför 2022?!

Nåväl. 126 inlägg blev det alltså på bloggen under året. Men lite mer än så ska jag väl kunna få ur mig. Om toppar och floppar. Inläggen som hamnar närmast hjärtat och de som aldrig publicerades. Håll till godo.

Hitta lättare i inlägget

Årets mest lästa

Årets mest lästa inlägg på bloggen är också det inlägg som tog absolut kortast tid att skriva. Och som dessutom var helt oplanerat. I april gör vi vårens enda undantag från restriktionerna och beger oss på en tur till Västmanland för att delta på begravning på Andreas farfar. En minnesstund med en handfull personer.

Dagen efter tar min svägerska som sett min passion för utflykter i Sverige med oss till närliggande pärlor. Vi åker till Nora och äter glass och så tar vi en tur förbi Uskavi kalkbrott som jag aldrig förr hört talas om. Det är som en blå lagun in the middle of nowhere och det blir ett ganska snabbt ihopknåpat inlägg. Det skall också bli årets mest lästa inlägg och många har kommit just hit efter att ha googlat på Uskavi.

Dessvärre fick jag rapporter om att platsen under sommarmånaderna var oerhört nedskräpat. Det smärtar i hjärtat att vi inte kan ha lit hyfs och ta hand om vårt vackra land.

Vill du också läsa om Uskavi kalkbrott klickar du dig vidare hit.

Årets mest genomarbetade

Idén till årets mest genomarbetade och ska det visa sig även årets näst mest lästa inlägg, får jag på den där trippen vi gör till Uskavi. Jag hade nämligen inte heller någon aning om den så populära glassen i Nora. Och är det något jag är svag för så är det just glass.

Jag tänker att landet väl måste krylla av dessa glassplatser och lägger i en av våra större resegrupper på Facebook ut frågan om allas favoritglass. Svaren låter inte vänta på sig och jag skriver så tangentbordet glöder och så till den milda grad att jag nästan inte vill höra talas mer om glass. Men till slut, den tredje man, är inlägget klart och jag publicerar Sveriges bästa glass – landskap för landskap.

Och kan du tänka dig. Jag använde det själv när vi hade vägarna förbi Ystad i somras och jag drog mig till minnes att jag hört talas om ett ställe där man inte ska missa.

Vill du också läsa om Sveriges bästa glass klickar du dig vidare hit.

Årets personliga favorit

Det är midsommarafton, kanske den varmaste midsommarafton i mannaminne. Precis en sådan midsommarafton man drömmer om. Ändå är ingenting som det ska i en upp och nervänd värld.

Rubriken till inlägget som plötsligt får text har funnits ett tag. När världen öppnades och stängdes. Texten formuleras helt oberoende av andras upplevelser. Det är bara min egen existens i vår stora värld jag skriver om. Om hur världen bokstavligt talat både öppnats och stängts för mig de senaste åren. Årets utan konkurrens mest personliga inlägg och även den personliga favoriten.

Vill du också läsa När världen öppnades och stängdes klickar du dig vidare hit.

Årets minst lästa

Hur hittar man ens detta? Vet du får du gärna uppdatera mig så lovar jag att uppdatera kategorin. Istället använder jag detta tillfälle till att highlitghta det inlägg som utan konkurrens tappade flest placeringar på listan från förra året.

Bland förra årets absolut mest lästa inlägg kom nämligen inlägget om min vän Linda när hon tidigt åkte med Apollo till deras nya satsning Destination okänd. Jag skrev och rapporterade och ni läste. Och det är kanske inte någon skräll att de inlägget inte toppar listan detta året.

Vill du också läsa om när Linda åkte med Apollo på Destination okänd klickar du dig vidare hit.

Årets aldrig publicerade

Här blir det av förklarliga skäl svårt att publicera en länk till inlägget. Det har ju faktiskt inte publicerats. Men jag lever på hoppet. En dag skall det publiceras. Men jag ska vara bjussig. Du ska få en sneakpeak. Såhär kommer det att se ut den dagen det händer.

Det ligger där i utkast. Helt klart. Det var till och med schemalagt. Den tolfte mars skulle det publiceras. Samma dag vaknar jag upp av nyheten att Trump stängt USA och plötsligt kändes rubriken ”15 gratisupplevelser i New York” inte helt aktuell.

Årets återvinning

Årets mest lästa inlägg som egentligen kommer från tidigare år är, och detta kan kanske tyckas lite märkligt, inlägget om hur du kopplar ditt betalkort till SAS Eurobonus.

Poängintjäning för flygresor har kanske inte varit det mest aktuella just i år men vi har fortsatt samla för framtiden utan att göra någon större affär av det. Och här verkar det som att fler gjort samma sak för en ansenlig mängd människor har sökt sig till min sida om hur man kopplar betalkorten till SAS Eurobonus och förhoppningsvis lyckats.

Vill du också läsa om hur man kopplar sina betalkort till SAS Eurobonus klickar du dig vidare hit.

Lite mera rosa och siffrorna för 2020

När vi gick in i 2020 var bloggen ett år och två månader gammal och jag känner mig fortfarande ett år senare som en riktig nybörjare. Men är det något som driver mig framåt och uppåt så är det mina mer erfarna kollegor. Tack alla ni fantastiska som inspirerar att kämpa för att sprida ännu mera rese- och upplevelseglädje.

Och aldrig någonsin hade jag väl den där söndagen i oktober 2018 när bloggen föddes vågat tro att hela 51 056 personer skulle läsa min blogg under 2020. Eller att det skulle ske totalt 86 615 sidvisningar.

Den förstnämnda siffran är en ökning på 138 procent om man jämför med 2019.

Lite mera rosa och läsarna

Och just det för mig in på det sista och absolut viktigaste jag vill säga med detta inlägget.

Tack!

Tack till just Dig.
Tack till dig som läser varje inlägg.
Tack till dig som googlat dig hit.
Tack till dig som kanske vet lite vem jag är och är nyfiken på det jag skriver.
Tack till dig du min närmaste vän som läser.

Utan dig. Inget Lite mera rosa.

Lite mera att läsa på Lite mera rosa

Share
- Resor, glädje & upplevelser -