Authentic.
  • Om & Kontakt
    • Om
    • Kontakt
  • Jobba med mig
    • Syns i mina kanaler
    • Digital affärsutveckling i Sociala medier
    • Social Media Management
  • Resor
    • Asien
      • Dubai
      • Singapore
      • Sri Lanka
      • Thailand
    • Europa
      • Belgien
      • Danmark
      • Estland
      • Finland
      • Frankrike
      • Grekland
      • Italien
      • Spanien
      • Turkiet
    • Nordamerika
      • USA
    • Svenska resmål
      • Blekinge
      • Bohuslän
      • Halland
      • Härjedalen
      • Lappland
      • Närke
      • Skåne
      • Småland
      • Sörmland
      • Uppland
      • Värmland
      • Västergötland
      • Västmanland
      • Öland
      • Östergötland
    • Samla bonuspoäng
    • Hotelltips
    • Sparesor
    • Kryssning
    • Skrivresor
    • Unika boenden
    • Vandring
  • Personligt
    • Vardagsfunderingar
    • Hälsoångest
    • Flygrädsla
  • Östergötland
    • Vandringsleder i Östergötland
  • Webbutik
lite mera rosa
lite mera rosa
  • Om & Kontakt
    • Om
    • Kontakt
  • Jobba med mig
    • Syns i mina kanaler
    • Digital affärsutveckling i Sociala medier
    • Social Media Management
  • Resor
    • Asien
      • Dubai
      • Singapore
      • Sri Lanka
      • Thailand
    • Europa
      • Belgien
      • Danmark
      • Estland
      • Finland
      • Frankrike
      • Grekland
      • Italien
      • Spanien
      • Turkiet
    • Nordamerika
      • USA
    • Svenska resmål
      • Blekinge
      • Bohuslän
      • Halland
      • Härjedalen
      • Lappland
      • Närke
      • Skåne
      • Småland
      • Sörmland
      • Uppland
      • Värmland
      • Västergötland
      • Västmanland
      • Öland
      • Östergötland
    • Samla bonuspoäng
    • Hotelltips
    • Sparesor
    • Kryssning
    • Skrivresor
    • Unika boenden
    • Vandring
  • Personligt
    • Vardagsfunderingar
    • Hälsoångest
    • Flygrädsla
  • Östergötland
    • Vandringsleder i Östergötland
  • Webbutik

Posts by author

Cornelia

554 posts
  • Hälsoångest
  • Personligt
  • Vardagsfunderingar

Så – har jag ljugit eller bara friserat sanningen lite?

  • 20 juni, 2017
Psykisk hälsa

Lite mer än 1200 personer har hittills läst mitt förra inlägg. Inlägget där jag berättade att det är lite tufft just nu. Oavsett vilket epitet man sätter på det, hälsoångest, depression, utbrändhet, you name it, så är det lite tufft just nu. Jag har fått så många fina reaktioner och kommentarer och de värmer. Samtidigt ser de i min omgivning en Cornelia som precis som vanligt går till jobbet, skrattar och skojar så det hörs på hela våningsplanet och om vissa får sin mening hörd även till den intilliggande lunchrestaurangen. Så – har jag ljugit eller bara friserat sanningen lite?

I flödet på Instagram varvas bilderna av resor med redovisning från den senaste motionsrundan. Och även här i bloggen skrivs det idel positiva saker om både Paris, solsemester på Rhodos och mitt nyvunna intresse för odling. Hur går det ihop?

Det behövs styrka i det svaga för att berätta

Jag är som ni kanske märkt inte så mycket för att undanhålla sanningen. Därmed inte sagt att jag alltid basunerar ut den. För ibland orkar jag inte. Och då är det allt som oftast tyst. Men så ibland kommer det ett uns av styrka i det svartaste. Styrka som just då ger kraften att formulera orden och berätta.

Andra stunder är livet verkligen fantastiskt. Som på Rhodos. Efter en hel dag i solstolen. När vartenda ord jag skriver till bilden på Instagram är så där genomsant. För jag mådde verkligen oförskämt bra. Sanningen rakt igenom.

1

En annan uppdatering som swishar förbi i flödet är inlägget från när jag och Lina fick till en spontandate i Stockholm. När det som allra allra bäst behövdes!

2

Mental svacka

Bara två dagar tidigare handlade sms:et i telefonen till min fina vän om att trots att hon fixat och donat var jag tvungen att avstå en aktivitet. ”Jag är i en mental svacka just nu” läser jag när jag hittar meddelandet från den 20 maj. Och Lina är en sån som får veta, en sån som förstår, en sån person jag med några enkla ord kan berätta för utan att känna dåligt samvete eller behöva förklara mer för om jag inte orkar. Den där kvällen i Stockholm över ett glas rött och en pizza på Vapiano pratade vi om det jobbiga och hon hjälpte mig också att inse det jag skrev om i det förra inlägget att det är när det saknas kaos, när det inte finns något att kämpa emot, det är då det är som lättast att falla.

Några inlägg längre ner i bloggen läser jag reseskildringen från Paris. ”Alla promenader de senaste dagarna och alla intryck gav sig till känna och innan låt nummer fem var klar hade jag gett upp hoppet om att hålla mig vaken…” Alla intryck som kan få vem som helst att känna sig lite småtrött kan för mig innebära att jag däckar klockan sju och sover till klockan slagit lunch dagen efter. Och om det blir i Paris så blir det det. Alternativet är att jag inte kan sova alls och det är inte bättre.

Ljuspunkterna varvat med lite mindre rosa

Så ni kommer nog även fortsatt att få ta del av de där ljuspunkterna i livet. Som midsommarafton som ska spenderas som ingen annan spenderar den. Och som nästa resa till Grekland som går av stapeln om bara några dagar. Som när vi igår kväll firade att vi för två år sedan bestämde att det var värt att satsa på det som är vi. Vi firade med lite bubbel på uteplatsen i all sin enkelhet och igår var en bra dag, trots knallröda ögon.

Efter en tung natt känns det lite sämre idag. Men jag vet att det går över. Jag samlar tankarna. Och jag skriver. Jag vattnar mina små växter och gläds åt att det ytterligare en av citronkärnorna blivit en liten grön stängel som tränger sig upp ur jorden. Jag som just hade tappat hoppet. Och så vilar jag lite. Vaknar med mer energi. Tar mig an vardagen och livet. Det är ju det jag lever för.


Share
  • Hälsoångest
  • Personligt
  • Vardagsfunderingar

Styrkan att vara svag – om hälsoångest

  • 17 juni, 2017

Det sitter långt inne och är, i motsats till vad många säkert tror, långt ifrån en självklarhet att skriva om. Jag skriver ju om det allra innersta. Om skilsmässor, om barndomen som kanske inte alltid var så enkel och om hälsoångesten. Saker som är bearbetade, kanske inte klart, men bearbetade. Och jag gör det för att vi aldrig får glömma styrkan att vara svag.

Om saker som just nu påverkar, som är lite mindre rosa än vad min devis – #litemerarosa vill göra gällande. Och om saker som inte syns på de enstaka uppdateringar jag gör på sociala medier. Om sådana saker läser man ganska sällan här i bloggen.

Styrkan att vara svag

Det ses som en svaghet man inte ska visa offentligt. Det ska inte chefen eller en eventuell blivande arbetsgivare kunna läsa om när man googlar mitt namn. Men vet du vad. Detta är jag! Just nu är detta jag. En annan dag är det inte alls såhär. Men just nu är detta jag och det är något som alltid kommer att påverka mig. Något man inte ska skämmas för och något som måste belysas.

En nackdel med att ha en mamma som under alla år led av ”dåliga nerver”, en nackdel med att vara en prestationsprinsessa och en nackdel med att ha levt med den där hälsoångesten i snart tio år är att man är alldeles för medveten om sina ups and downs. Man har egentligen redan receptet eller som kuratorn sa på telefon när jag för ett år sedan för en gångs skull lyssnade på kroppens signaler och tog hjälp:

Ja men då vet ju du redan hur du jobbar med det där, vi kan bara ta en snabbgenomgång så är du snart på banan igen.

Lappar och lagar

Numera är varje helg, varje ledig stund, ett tillfälle att dra en sån där snabbrepris för mig själv. Lappa och laga hjärtat och känslorna. Andas rätt. Lägga tankarna på ett symboliskt litet löv i en porlande bäck och låta dem försvinna i fjärran. För att sedan känna dem komma tillbaka så att jag kan sända iväg dem igen vid nästa tillfälle till andhämtning.

Det är just när livet känns som allra bäst det händer och det är ett mönster jag känner igen. När allt är på sin plats. Det personliga och det professionella. När livet är snällt mot mig och det inte finns något att gå en match emot. När jag inte har ett kaos att kämpa mig igen. Det är då brakar ihop.

Lyssnar på kroppen

Och visst kan jag lyssna på kroppen och höra signalerna. Tröttheten som är lamslående men sömnen som inte infinner sig när natten väl är här. Och när jag sedan utmattad somnar och sover tolv timmar oavsett tid på dygnet och utan problem kan somna igen några timmar senare och sova tolv timmar till.

När ansiktet fylls av röda prickar trots att jag aldrig haft problem med acne, inte ens som tonåring. När ögoninflammation efter ögoninflammation avlöser varandra och minnet sviker. Och när allt för höga ljud ger mig ångest. och jag inte kan se på en film jag inte sett förr för att jag inte orkar ta in något nytt och när bokningarna i kalendern på saker som jag annars älskar ter sig som ett av världens högsta berg som just jag måste bestiga. Och när jag finner det svårt att se en mening med att gå upp ur sängen med det enda undantaget att mina små hjärtan är här.

Visst har jag receptet

Jag har som sagt redan receptet. Jag vet att jag måste ”ta tag” i detta. Har redan hunnit oroa mig och fundera över de oroliga blickarna, huvudet som läggs på sned eller kommentarer som de att jag måste ”rycka upp mig”. För jag vet att de kommer. Det ena är inte bättre än det andra. De som ser mig som en svagare människa oavsett om det gäller att de känner att de måste hjälpa till att stötta eller om de anser att jag inte är stark nog.

Men jag vet att starkast av dem alla är jag. Som vågar erkänna. Att det är tufft nu. Och att jag faktiskt inte har en aning om varför. Att jag just nu har det alldeles fantastiskt. Jag kan inte skylla på hösten, ett dåligt förhållande eller en alldeles för jävlig arbetsmiljö. Det är som det är och troligen har väl vägen hit bidragit till det.

I´m alive

Nu behöver jag rensa kalendern.
Hitta mig själv, resa mig och gå vidare i det livet som jag älskar mer än något annat.
Och du kan finnas där bredvid mig.
Med en armkrok.
Och med en klapp på axeln.
Med ett leende.
Med värme och med massor av glädje – för glädje är det bästa receptet för livet!


Glöm aldrig den magiska styrkan att vara svag. Det ger dig och andra du möter styrka och kraft att vara sanna mot sig själva.

Share
  • Europa
  • Grekland
  • Hotelltips
  • Reseberättelser
  • Reseinspiration
  • Resor

Sunprime Miramare beach – En vecka i paradiset

  • 10 juni, 2017
Sunprime Miramare beach

Det är på dagen ett år sedan jag med ett leende på läpparna skrev ned vartenda ord och summerade vår första vistelse på Sunprime Miramare beach på Rhodos. Och nu har jag haft förmånen att få vara tillbaka på mitt absoluta favorithotell i världen. Favorithotell hittills ska jag väl tillägga, jag hoppas få uppleva så många fler och kanske hitta ett nytt favorithotell.

Förra årets vistelse här var en berg- och dalbana, det ska erkännas. Allt ifrån förlovning till information om att en av mina allra närmaste var försvunnen. Men i det stora hela och det jag minns är sju dagar i paradiset och det var precis dit jag kände att jag återkom när vi i förra söndagen steg in genom dörrarna och blickade ut över lagunerna, restaurangen, Egeiska havet och Turkiets berg i horisonten.

2017-05-28 11.41.06

Tillbaka i 1016 på Miramare beach

Vi trivdes fantastiskt bra i vår bungalow 1016 förra året och hade satt in lite extra resurser för att få bo i samma hus och visst löste sig det. Och inte bara det. På spegeln fanns en fin hälsning skriven. ”Welcome back Mr Brogren. #MiramareTeam”. Det är inte svårt att känna sig lite extra välkommen då.

Vi är ganska flitiga resenärer med Ving. Detta är vår fjärde resa på ett år och åtta månader och innan detta året är slut kommer det att bli minst en till och trots att Ving inte har något bonusprogram så visar det sig lite att vi åker med dem ofta. Denna gången väntade en fin presentförpackning från Rituals och en hälsning på oss som tack för att vi valt att åka med dem igen. Det uppskattas. Vi är fantastiskt nöjda Ving-resenärer.

2017-06-04 01.35.31

Från Linköping till Arlanda

Men vi gör väl som brukligt och börjar historien lite tidigare än så. Även denna gång hade vi en morgonflight och valde precis som när vi åkte till Gran Canaria i januari att åka från Linköping till Arlanda på natten. Innan avresa hade vi spenderat några hysteriskt mysiga lediga dagar med de små. Högsommarväder, pool, kompishäng, några timmar där vi flydde den värsta solen på ett nästintill tomt Leos lekland, födelsedag för Andreas med tillhörande pannkakstårta och så trerättersmiddag tillsammans allihop hos J när vi lämnade de små. Sedan var det dags att åka hem och packa inför avfärd bara sex timmar senare. Kryddade dessa timmar med ett litet driftstopp i telefonin på jobbet också – ganska bra tajming faktiskt. Det tog tankarna ifrån saknaden efter härliga dagar med de små hjärtana.

Och från Arlanda med Thomas Cook

Kvart över två på natten lämnade vi Linkan och åkte mot Arlanda och till skillnad från minusgraderna i januari mötte solen upp på Parkering Beta. Nervositeten inför flygningen som kommit allt senare de senaste gångerna hade ännu inte infunnit sig när vi satte oss på shuttle-bussen mot terminalen och den lyste fortsatt med sin frånvaro både vid incheckning av bagage och säkerhetskontroll.

Och visst landade vi som vanligt tryggt och säkert runt tre och en halv timme senare på Rhodos flygplats.

OY-VKH
Tack OY-VKH för en trevlig flygtur.

Om Rhodos flygplats

Rhodos flygplats hade inte förbättrat sig nämnvärt sedan förra året. Och efter att ha stått närmare en halvtimme i en trång varm ankomsthall och stirrat upp på den skärm som skulle förkunna var vårt bagage skulle anlända, kom det till slut fram en kvinna ur personalen och informerade om att bagaget från Stockholm kom på band två. Här snackar vi analogt.

Efter ankomst till vår bungalow och lunch i poolbaren tog jag den obligatoriska powernapen. Under tiden tittade Andreas på Formel1 från Monaco. Powernapen blev till slut ganska lång och jag vaknade upp lagom till middag.

Sunprime Miramare beach
Restaruangen där både frukost och middag serveras.
Sunprime Miramare beach
Två gånger Mai Tai i baren

Billigare all inclusive rekommenderas

Förra året valde vi bort all-inclusive och kände oss mycket nöjda med det. Dels ansåg vi att det var lite väl dyrt, runt 8000 kronor. Och dels var vi sugna på att testa på annat utanför hotellet. Nu visade det sig att vi inte åt på annat ställe än hotellet mer än en gång under förra årets vistelse. Och då vi var mycket nöjda med maten på hotellet och man inför årets resa hade sänkt priset till drygt 5000 kronor ,valde vi i år all-inclusive och vi är inte besvikna.

Frukost- och lunchbuffé är av generell karaktär och har alltid några nyttigare alternativ att välja på, mycket grönsaker. Middagsbufférna har olika teman såsom, medelhav, italienskt, mexikanskt, barbeque, asiatiskt och så grekiskt såklart. Det mest anmärkningsvärda här är väl att jag tyckte att den italienska var den absolut godaste och inte den grekiska.

Men fri tillgång till fetaost borde vara en mänsklig rättighet, det är något jag kan konstatera efter en veckas bufféer här. Fetaost till frukost, lunch och middag. Och så ett glas bubbel lite nu som då, det får man inte glömma.

Sunprime Miramare beach

Gym och motion på Miramare beach

En annan sak som såg lite annorlunda ut detta året mot förra är motionsmängden. Andreas var vansinnigt duktig och gymmade alla dagar utom en. Gymmet är litet men välplanerat och välutrustat och mycket fräscht samt svalt. Så även jag har sökt mig dit ett par gånger. Fast för att svalka av mig då. Inte för att gymma. Jag har dock också rört på mig men inte lika mycket. En femkilometerspromenad en morgon samt ett yogapass presterade jag. Det är ungefär 200 procent mer än vad jag tidigare presterat så jag känner mig nöjd.

Och inte bara det. Med tanke på att hotellområdet är utspritt på en yta som ger att man vid promenad till poolen och poolrestaurangen går 1,4 km enkel väg, får man sina dagliga steg på köpet när en iskaffe lockar på eftermiddagskvisten. Och om inte det räcker så kan man ta sig en utflykt till Rhodos stad.

Rhodos stad

Rhodos stad
Rhodos stad
Rhodos stad
Rhodos stad

Detta året tog vi oss också i kragen och besökte just Rhodos stad. Vi la mest tid på de gamla delarna. Rhodos old Town har anor från långt före Kristus och bjuder på magnifika byggnader, urgulliga gränder, turistfällor likväl som genuina små pärlor. Ett besök här rekommenderas varmt.

Bussarna går varje kvart precis utanför Sunprime Miramare beach och på bussen är det kontanter som gäller. Sedan färdas du de 20 minuterna in till Rhodos stad i alldeles för hög hastighet på en fullproppad buss. Och plötsligt får man uppleva varför det är så mycket farligare att färdas på vägen än i luften. Men det var det värt. På hemresan valde vi taxi som kostar 10 euro. Dubbelt så dyrt alltså men helt klart värt vartenda öre.

Semester + Läckberg = sant!

Efter två lite molniga dagar kom så solen fram med full kraft på onsdagen. Den spenderades således i solstolen i horisontellt läge tillsammans med Camilla Läckberg. Eller i alla fall tillsammans med hennes tredje bok Stenhuggaren. Det är bara att erkänna för mig själv att läser det gör jag på semestern. Hur jag än försöker så kommer jag inte till ro för läsning på hemmaplan. Isprinsessan plöjde jag på Mallis 2015. Predikanten delade jag upp på Rhodos och Gran Canaria och nu blev det Stenhuggaren på Rhodos i år. Olycksfågeln är påbörjad men läses troligen inte klart förrän på Skiathos.

iPhonens fotoalbum vittnar sedan om lata dagar med solstolshäng, skuggpauser och ljudbok. För det är inte så mycket förevigat dessa dagar. Inte mer än försök till selfies och groupies när solkrämen duschats bort och vi förpassade oss från vårt lilla favorithus till hotellets middagsrestaurang. Den med världens bästa utsikt.

Sunprime Miramare beach
Utsikt från middagsrestaurangen
Sunprime Miramare beach
Utsikt från vår bungalow med nummer 1016.
Cornelia Tonéri - Lite mera rosa
2017-05-31 20.39.34

Summa sumarum på Miramare beach

Allt som allt blev det som vanligt en alldeles alldeles underbar vecka på Miramare Beach på Rhodos. Och även om det inte blir i slutet på maj nästa år så är jag övertygad om att vi kommer att komma tillbaka.

Vill du se mer bilder från vårt boende och även andra delar av hotellet rekommenderar jag varmt att klicka dig vidare till mitt inlägg från resan till samma hotell året innan 2016.


Mera att läsa på Lite mera rosa

  • Restaurangtips Skiathos Basiliko
    Tre nya restaurangtips på Skiathos
  • Sunprime Miramare beach Rhodos – en reseberättelse
  • Sunprime Miramare beach
    Sunprime Miramare beach – En vecka i paradiset
Share
  • Europa
  • Frankrike
  • Reseberättelser
  • Reseinspiration
  • Resor

Paris 2017 – en reseberättelse

  • 10 maj, 2017
Seine, Paris

Från en ändå relativt skön fåtölj på flygplatsen är det så dags att summera några dagar i Paris. Och hur görs det bättre än med en bild på stadens stolthet och signum – Eiffeltornet.

Att se på eller från Eiffeltornet

Eiffeltornet

Att jag har våndats för om jag skulle göra ett försök att ta mig upp i detta torn är ingen överdrift. Och nu blev det så att det enda foto ni får se är fotot PÅ Eiffeltornet. Inte fotot FRÅN Eiffeltornet. Jag borde kanske ha insett det redan när jag mådde lite dåligt av att sitta på andra våningen i dubbeldäckaren som tog oss dit. Men envis som jag är stod jag ändå länge och väl under tornet och betraktade trapporna och funderade på om jag skulle ge det en chans.

Men med tanke på att bara åsynen fick det att tåras i ögonen. Att det kändes väldigt ovärdigt att behöva vända och gå ner där alla andra går upp. Så bestämde jag mig till slut för att låta det vara. Och när allt kommer omkring så har jag i efterhand analyserat och kommit fram till följande. Att jag nog snarare är en person som vill titta på sevärdheterna än i eller inifrån. Och vi tittade på mer.

Vadring längs med Seine

Vi vandrade längs Seine och njöt, fotograferade broar och söta oaser för avkoppling. Bland annat restaurangen nedan, helt uppbyggd av pallar. Ingen dum idé.

Paris Seine
Paris

Hop on hop off och mysiga gränder

Triumfbågen

Från vår hop on hop off-bus beskådade vi sedan alla de där sevärdheterna som ska ses när man är i Paris, som Triumfbågen.

Men mysigast av allt var nog våra promenader långt ifrån alla de där sevärdheterna. De där gångerna vi vek av på en bakgata och hittade små pärlor. Hade jag haft mer tid är det detta jag hade gjort mer av. Promenerat, stannat till, tagit något att dricka, insupit omgivningen, lyssnat på det underbara språket och reflekterat över vardagen i Paris. Jag älskar att bara spana in de förbipasserande eller de vid bordet bredvid och försöka gissa vem de är, vad de gör och varför de är på just samma plats som mig just då.

Paris

Sista kvällen i Paris tog vi med oss hämtmat och hejjade på Robin Bengtsson via svtplay. Alla promenader de senaste dagarna och alla intryck gav sig till känna och innan låt nummer fem var klar hade jag gett upp hoppet om att lyckas hålla mig vaken hela tävlingen. Men nu klarade ju sig Robin bra ändå tack och lov.

Span på plan på Charles de Gaulle

Idag har vi spenderat stora delar av dagen på Charles de Gaulle. Och nej, ingen annan hade väl gjort det. De allra flesta hade säkert sugit ut de sista timmarna av Paris i någon park med picknick medan vi gladeligen istället vistas på en av Europas största flygplatser och flightspottar. Jag har nog till och med tappat räkningen på alla Airbus 380 jag sett idag och det är inte fy skam.

CDG

Nu ska jag köpa med mig en present hem till Lilleman, till det stora hjärtat har jag presenten redan inhandlad och sen dröjer det en liten stund till innan vi boardar och beger oss hemåt kalla Sverige.


Läs också:

Drömmen om Paris – historien om hur Paris varit ett drömresemål sedan barnsben.


Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration. 
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Share
  • Europa
  • Frankrike
  • Personligt
  • Reseberättelser
  • Reseinspiration
  • Resor
  • Vardagsfunderingar

Drömmen om Paris – mitt första möte med staden i mitt flickhjärta

  • 9 maj, 2017

Året är troligen 1988 eller 1989 och hemma i flickrummet i Vinslöv sitter jag uppkrupen i fåtöljen med en bok i handen. Jag går i femman eller sexan och har fastnat för några av de mindre kände böckerna skrivna av Enid Blyton. Hon som skrev ”Fem-böckerna”. Böckerna om tvillingarna O´Sullivan. Pat och Isabelle ska börja på internatskolan St Clare med tydliga influenser av Frankrike. Och med hårt drillande i det franska språket av den fruktade Mamselle. Och där föddes drömmen om Paris.

Där och då förälskade jag mig totalt i det franska språket och allt som hade med Frankrike att göra. Det ledde så småningom till att det inte fanns några alternativ för mig när jag började sjunde klass. Mitt andra språk var givet – franska. Ändå är det nu första gången jag besöker detta land. Det land jag förälskade mig i för (hur är det möjligt) snart trettio år sedan.

Att möta våren i Paris – eller?

Vi tänkte oss kanske att möta våren i Paris. Istället var det tio grader och duggregn som mötte oss när vi landade på Charles de Gaulle i förrgår förmiddags. Men vad gör det? Vi som är vana att kliva utanför flygplatsen, haffa första bästa reseledare och bli hänvisade till rätt transferbuss tog oss nästintill utan minsta missöde från CDG via Gare de Nord till Bastillen där vi hyr en ljuvlig och unik liten lägenhet via airbnb.

Airbnb i Bastillen

Resan med tåget in till de centrala delarna av Paris från flygplatsen var ingen direkt upplevelse och jag började bli lite smått orolig över att bli besviken. Men nej då. Kliv bara upp från Metron vid Place de la Bastille och du är mitt i det franskaste franska. Med ett kanske lite för stort och fånigt leende på läpparna tog jag mig sedan mot Rue de la Rouqette ett stenkast bort och vår lilla lya. En sagolik liten studio utan någon som helst logik men med massor av charm. Inte lämplig för barn står det i annonsen och det kan jag skriva under på. Mängder med nivåskillnader och mer eller mindre säkra trappanordningar och en ”wishing-well” mitt i lägenheten. Här trivs vi mycket bra ett par dagar.

airbnb Paris
Ingången till vårt lilla boende
airbnb Paris
Boendet hittar man på en bakgård vilket ger ett mycket lugnt och harmoniskt läge trots att det är mitt i smeten.
airbnb Paris
Kök och sällskapsyta med massor av sittplats men minus för inte så sköna stolar. På en av dem sitter jag och skriver just nu.
airbnb Paris
En glimt av alla nivåskillnader. För att komma ner hit till köket tar du tre trappsteg. Trappan uppe till höger i bild leder upp till sovrummet. Och i mitten av bilden här syns stegen ner till ”whising-wellen”.
airbnb Paris
Och så master bedroom och badrum på övre plan.
airbnb Paris

Valdag och Macron

Efter att vi installerat oss begav vi oss direkt ut på Paris gator för att insupa känslan av Frankrike såhär en valdag. Vi lyckades verkligen tajma in några händelserika dagar för vår vistelse. Men utöver ”flasharna” från Aftonbladet märktes det inte mycket av trots att vi verkligen var mitt i händelsernas centrum. Medan vi tog en kaffe på Starbucks kom info från de svenska medierna att Louvren (Macrons högkvarter) utrymts. Vi satt 650 meter därifrån och märkte ingenting. Vi tog ändå vårt förnuft till fånga och undvek folksamlingar. Det närmaste vi kom var nog när vi tog en tur förbi Notre Dame. Där märktes den ökade bevakningen av med både militär och polis utrustade med automatvapen.

airbnb Paris
Notre Dame

I övrigt har vi medvetet väntat med fler sevärdheter till tisdag när vädret ska bli lite bättre och därmed ge lite mer fotovänlighet. Svårt att undvika är ändå Eiffeltornet. Det där landmärket som kom att bli synonymt med min längtan hit för en himlans massa år sedan. Och när vi strosade längs med Seine och tittade till Pont des Arts och vänder oss om och där liksom står det. En bra bit bort men alldeles alldeles på riktigt. Då gick det upp för mig att jag faktiskt är i Paris. Och vad Paris under ganska många år betytt. Nu är jag äntligen här. Och nu ska vi ut och titta på alla sevärdheter som går att finna i denna stad.


Läs gärna mer om vår resa till Paris 2017 – här.


Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration. 
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Share
  • Hotelltips
  • Personligt
  • Reseinspiration
  • Resor
  • Svenska resmål
  • Vardagsfunderingar

Minihelg på Tom Tits och Junibacken

  • 9 april, 2017

För en vecka sedan hade vi just avslutat en minihelg på Tom Tits i Södertälje och Junibacken i Stockholm. Ett annat Stockholm. Stockholm före den sjunde april tjugohundrasjutton.

Från Junibackens panoramafönster beskådade vi hur planen gick in för landning på Bromma strax ovanför söders hustak. V fick se slottet för första gången och äpplet faller inte långt från trädet – det skulle självklart förevigas. Vårsolen visade vår huvudstad från sin allra bästa sida och jag längtade efter att få ta med mig mina små dit snart igen för att upptäcka mer av Djurgården, mer av vårt vackra Stockholm. Jag vill inte ens tänka tanken på om det ofattbara skulle hänt någon av dem precis som det hände de som i fredags inte kom hem till sina nära och kära. Vreden och ilskan vet inga gränser inom mig när jag tänker den tanken och bilderna som tyvärr flashat förbi i flödet på sociala medier önskar jag att jag aldrig behövt se. Önskar att de inte vore verklighet.

Så mycket är sagt, ord som ska befästas men även ord som varit så onödiga. Jag kan inte säga något som inte redan är sagt eller tänkt. Bara konstatera att livet måste gå vidare för oss alla.

Tom Tits i Södertälje

Det blev trots allt en alldeles underbar helg förra veckan. Vi begav oss norrut på lördag förmiddag och landade på Tom Tits i Södertälje lagom till lunch.

Tom Tits
  • Tom Tits
  • Tom Tits
  • Tom Tits
  • Tom Tits


V konstaterade efter dryga tre och en halv timme att hon gärna åker tillbaka och det kan vi nog alla skriva under på. Det är svårt att hinna med att ta in allt härligt som går att uppleva, testa på och göra här. Men resan var inte slut där och vi begav oss vidare norrut med ett ord på vägen i bagaget.

2017-04-01 13.23.07

Scandic Foresta

Lille herrn somnade gott i bilen och vaknade ganska förvirrad upp på Lidingö för incheckning på Scandic hotell Foresta. En härlig liten pärla som var ny för oss alla. Andreas hittade den av en händelse när mycket annat var fullbokat och det är jag mycket nöjd över.

Scandic Foresta

Prisvärt, barnvänligt och med en härligt vy utanför fönstret. Hit kommer vi garanterat tillbaka! Efter lördagsgodis-inhandling (i hotellobbyn som faktiskt till och med hade lösgodis!!!) och en liten stund framför Barnkanalen var det dags att piffa till sig för middag i hotellets restaurang.

Scandic Foresta

Jag valde Halloumiburgaren på bilden ovan och det kan ha varit det godaste jag någonsin ätit. Du milde tid – det är så det vattnas i munnen när jag tänker på det. Riktigt bra mat! Alla var nöjda till ett hundra procent. Reser du med barn kan jag verkligen varmt rekommendera Scandic Foresta. Gott om utrymme att springa av sig, en bra lekhörna och generellt en barnvänligt hotell.

Scandic Foresta

Men också föräldravänligt. På rummet fanns vattenkokare, snabbkaffe och ovanstående budskap – det måste ju uppskattas! En kopp kaffe och lite piff medan de små mornade till sig. Och sen var det dags för frukost. Mina hotellupplevelser brukar jag bygga mycket på frukostupplevelsen, för mig kan en sämre frukost förstöra en annars god upplevelse helt. Frukosten står för minst 75 procent av min upplevelse av ett hotell. Denna frukosten förevigades inte på någon bild och i detta fallet är det enbart positivt. Vi hade fullt upp att fylla på med gott från buffén och avslutade med en nygräddad våffla. Frukosten var lite som hotellet i övrigt. Inget överflöd men det som fanns var genomtänkt och av god kvalité. Alldeles perfekt.

Pokémon och Junibacken

Ett stenkast från hotellet ligger Millesgården och det var ju såklart ett måste att besöka. Där hade nämligen stora hjärtat spanat in ett Pokémongym! Tyvärr hade muséet inte hunnit slå upp portarna innan vi begav oss mot nästa äventyr, men det löste sig genom att trycka sig mot gallergrinden. Dagen var räddad!

Därefter begav vi oss mot resans sista stopp. Junibacken på Djurgården. Ett ställe jag själv var nyfiken på men delvis hade blivit avrådd från att åka till av olika skäl. Jag gillar dock att gå på känsla och bilda mig en egen uppfattning. Såhär i efterhand kan jag förstå att det finns de som tycker att det är lite litet. Men av barnens reaktion att döma så var det definitivt väl värt både tiden och pengarna. Det var en fröjd att se dem springa runt i sagolandet bland små miniatyrer alla olika hemvister för Pettsson, Lasse o Maja och Alfons.

Junibacken

Sagotåget var häftigt men ganska läskigt och mest tid spenderades sedan i Villa Villekulla där det knappt gick att få barnen att slita sig, inte ens med löfte om att inhandla presenter i shopen.

Vi kan summera en toppenhelg i Stockholm helt enkelt. Och oavsett så kan jag lova att vi kommer tillbaka!


Läs gärna flera av mina berättelser från resor i Sverige


Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration. 
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Share
  • Hotelltips
  • Reseinspiration
  • Resor
  • Svenska resmål

Tjejdygn på Home Hotel Victoria Jönköping – ett hotelltips

  • 26 februari, 2017

Det var drygt ett och ett halvt år sedan sist vi sågs. Jag och min soulmate, min ”syster”, min partner-in-crime, min bästa Fia. Ofattbara ett och ett halvt år. En tid i livet när vi båda haft anledning att fokusera på annat. Men så i fredags var det dags. Vi möttes upp på halva vägen. Eller tja, nästan halva vägen. Hon bor i Helsingborg och jag i Linköping, så att säga att Jönköping är halva vägen är kanske att ta i och att jag drog vinstlotten men för att inte ”behöva” spendera dygnet på motell i typ Markaryd så bestämde vi oss för att Jönköping var grejen. Och vilken grej sen. De blev ett ljuvligt dygn på Home Hotel Victoria.

Att hitta ett humant pris på tåg till Jönköping var inte det enklaste så tre byten och fyra tåg senare (eller egentligen tre då ett av tågen var samma som det jag satt på innan men de promt skulle ha ut oss på perrongen i fem minuter innan vi fick gå in igen) var jag på plats i staden vid Vättern.

2017-02-26 09.40.01

Jag hann precis checka in, lägga bubblet på kylning och göra mig lite hemmastadd innan Fia också var på plats. Och sen följde förutom några få timmars sömn 20 timmars prat i kvadrat och uppdatering på livet.

Home Hotel Victoria

Av en slump hittade jag ett hotell som jag föreslog för Fia och vi ångrade oss inte. Home Hotell Victoria. Centralt och bra hittas denna lilla oas i en byggnad med anor från 1800-talets slut. Ett supermysigt och hemtrevligt hotell med världens bästa personal.

Clarion Collection Victoria
Clarion Collection Victoria
Clarion Collection Victoria
Clarion Collection Victoria
Clarion Collection Victoria

I priset för superiour-rum ingick även evening meal så när bubblet var inmundigat traskade vi ner i hotellets härliga ljusgård. Där stod buffén uppdukad. Pulled pork, ugnsbakade rotgrönsaker, pita- och tacobröd, såser, grönsaker och dessert bestående av kaffepannacotta och ostbricka. Riktigt gott och mycket prisvärt. Det enda vi behövde komplettera med var vinet och till och med det serverades på ett exemplariskt vis. Eller vad säger ni om Rasmus förslag på stort glas rött.

Clarion Collection Victoria

Kung i baren och vid frukosten

Klockan var över tolv när tanterna på bilden som inleder detta inlägg kröp till korset och tog hissen upp till rum 311 för att sova en stund. En ganska liten stund innan det var dags för frukost kl 07:00 – pip. Pigga och fräscha som små nyponrosor chockade vi receptionisten, samma som sett oss lulla upp för att sova strax efter midnatt, med att vara först av alla vid frukosten. Efter sju koppar kaffe, kopiösa mängder supergod äggröra och en ny bekantskap i form av solrosgroddar tog vi oss en liten  powernap innan det var dags att checka ut och möta upp Andreas för lunch på mycket trevliga O’learys. Två flugor i en smäll så att säga. Fia fick träffa Andreas för första gången och jag slapp fyra tåg, tre byten och sju svåra år.

Clarion Collection Victoria

Nu får det inte ta ett och ett halvt år igen innan vi försöker oss på att få till en anständig groupie med varierat resultat. Älskade vän, du betyder så mycket för mig.


Fler hotellrecensioner både i Sverige och utomlands hittar du här


Share
  • Europa
  • Hotelltips
  • Reseberättelser
  • Reseinspiration
  • Resor
  • Spanien

Lopesan Baobab Resort – Gran Canaria – en reseberättelse

  • 1 februari, 2017

Precis som efter vår förra resa, den som gick till Rhodos, har jag verkligen längtat efter att få dela med mig av den resa som nu ligger precis bakom oss. Den till Gran Canaria, Meloneras och till Lopesan Baobab resort.

Lopesan Baobab Resort

Mitt förra besök

Mitt förra besök på denna spanska ö utanför Afrikas västkust får vi gå ända tillbaka till december 2001 för att hitta i kalendern. Och jag kan lova att jag efter den resan inte var lika lyrisk som nu. Men då var det också en helt annan typ av resa då. Då var det det mer av en partyresa. Jag och kollegan på krogen drog på den enda ospecificerade resan jag varit på. Det är även den enda charterresan jag inte gjort med Ving, då var det dåvarande Fritidsresor som fick förtroendet.

Vi landade till slut i Playa del Ingles, mitt i smeten med inkastarna som granne. Vädret var dåligt, eller som det kan vara där i december. Och det bästa jag minns med resan är att jag fick hälsa på min vän Stina som då bodde på ön. Kanske inte så konstigt att jag var lite skeptisk inför denna resa. Men det skulle ju visa sig bli så långt ifrån det förra besöket som det är möjligt att komma. Men vi börjar väl från början?!

Flygresan och flygrädslan

Efter tidigare upplevelser kring min flygrädsla insåg jag att det var slöseri att ödsla en hotellnatt och gofrukost på mig, även att flyget skulle avgå tidigt. Att jag sover natten innan eller får i mig något av frukosten är nämligen inte tänkbart. Därmed valde vi att ”sova” några ynka timmar och bege oss från Linköping till Arlanda klockan 02:13 natten innan avfärd.

Flygningen

Som vanligt är Thomas Cook Airlines personal, och speciellt Lotta, värda en medalj för sitt lugn och sitt tålamod med en panikslagen resenär. Då min flygrädsla de sista dagarna på jobbet varit den stora snackisen var jag ju tvungen att delge resultatet på FB. Det var kanske inte ett grundläggande mänskligt behov som jag trodde skulle bli min räddning på nedresan. Vill du veta mer kan du ta del av min status här till vänster.

Efter en närmare två timmar lång transfer från flygplatsen. Som inte berodde på avstånd utan att vi skulle släppa av passagerare vid vartenda litet golfhotell i hela Maspalomas på vägen, anlände vi sedan till vårt hotell. Och känslan jag fick när jag vänligt men bestämt blivit fråntagen bagaget av en piccolo utanför entrén och gick in genom glasdörrarna, går inte att beskriva i vare sig ord, bild eller film. Tro mig, jag har försökt. Jag har filmat och fotat men inget utom ett personligt besök kan göra ingången till Baobab resort rättvisa.

Lopesan Baobab Resort och temat

Lopesan Baobab Resort

Kvällstid ser entrén ut som ovan. Du går genom en gång med vattenfall, palmer och och vattenarrangemang på alla sidor om dig. Med flera meter ner till marken och med en takhöjd på närmare 20 meter och taket på en magnifik byggnad som visade sig vara en trevlig bar framför dig. En annan bild från samma plats en annan tid på dygnet ses nedan.

Lopesan Baobab Resort

Magnifikt känns futtigt. Det tog fullständigt andan ur mig. Och det kan man nog generellt säga att detta Afrika-inspirerade femstjärniga resort gjorde. Storslaget, välgenomtänkt och alltid det lilla extra är ord jag tänker på efter vår vistelse här. Iphonekameran användes flitigt när vi gick runt på det gigantiska hotellområdet med totalt sju pooler, oändligt många rum, barer och restauranger i varje hörn och några av bilderna hoppas jag kan återge lite av den känslan jag fick.

Lopesan Baobab Resort
Vattenarrangemang som kunde beskådas både på håll och från insidan.
Lopesan Baobab Resort
Pooler och vattenarrangemang i varje hörn
Lopesan Baobab Resort
Afrikainspirerat och djur i fullskala gav en speciell känsla.
  • Lopesan Baobab Resort
    Lummigt och mycket växtlighet, även det med inspiration från hela världen
  • Lopesan Baobab Resort
    En av sju pooler bakom ett av aktivitetsområden
  • Lopesan Baobab Resort
    En annan av de sju poolerna, här med baren i mitten.

Det känns som att det fortfarande gick att upptäcka nya platser efter en hel vecka på plats på Lopesan Baobab Resort. Och inte hann vi med att testa alla poolerna heller, vi få helt enkelt åka tillbaka.

Detaljerna på Lopesan Baobab Resort

Det var verkligen detaljerna som gjorde det speciella med detta hotellet.

Zebradetaljerna på spegeln i hissen
2017-01-21 10.09.48
… men även belysningen på klädstången i garderoben.
Ormskinnstemat på sänggaveln.
Och strandväskan som fanns tillsammans med badhanddukarna på rummet.

Servicen på Lopesan Baobab Resort

Men det gällde också den kvällen vi var för trötta att gå ut och käka och bestämde oss för att beställa roomservice. Döm om min förvåning när den lilla vagnen som de kom rullande med genom ett par enkla åtgärder förvandlades till ett fullt uppdukat bord för två med salt- och pepparkar, liten blomdekoration och duk.

En annan liten men ack så mysig detalj jag kommer att minnas är när det varje kväll låg två små chokladbitar från Lindt på nattduksbordet. Varje kväll runt sex kom städpersonalen förbi och tittade till rummet, bäddade om, fixade till och placerade den där lilla chokladbiten. Härliga små detaljer.

Shopping i Meloneras

Förutom att testa pooler, äta vansinnigt god frukost och hänga i baren på hotellet, rörde vi oss också då och då utanför hotellområdet. Vi hittade vår egen lilla kvarterskrog på det närmaste shoppingstråket. La Sirena hette den. Vi shoppade, både kläder och skor till Andreas och en ny plånbok till mig. Jag är ingen shoppingfantast ska gudarna veta men när jag hittar något jag faller för då får jag inte ur det ur huvudet. Så var det med denna plånbok. Jag såg den första kvällen och kunde sedan inte släppa den. Redan andra dagen gick vi tillbaka och handlade till mycket fördelaktigt rea-pris. På kvällen var jag tvungen att fråga min kära sambo vad bokstäverna stod för. Någon märkeskännare blir det aldrig av mig men oj vad jag älskar den!

2017-01-21 16.46.53

Restauranger i Meloneras

Vi käkade ruskigt goda middagar på restaurangstråket nere vid havet, både indiskt på Misbah och italienskt på Grand Italia. Båda restaurangerna rekommenderas varmt även om jag var lite rädd för vår servitör på den sistnämnda. Han var kusligt lik Patrick Bateman i filmen American psycho, googla på honom om ni inte känner till honom. Men förutom likheten till det yttre var han ganska trevlig.

En eftermiddag begav vi oss mot Maspalomas-öknen, parerade lite snyggt nudiststranden och begav oss upp i sanddynerna. Bra träning och fantastiska vyer fick vi oss till livs bara någon kilometer från hotellet. Och lite närkontakt med Atlanten på köpet.

2017-01-23 16.45.44
2017-01-23 16.46.38
2017-01-23 16.48.53

Roadtrip

En annan dag tänkte vi göra som på Rhodos och hyra bil för att få se mer av den lilla ön vi var på. Vi hämtade vår lilla pärla runt nio.

Jag lekte analog kartläsare som vanligt och vi begav oss norrut mot huvudstaden Las Palmas där vi insåg att det inte var lika enkelt att köra som på Rhodos och till slut hamnade mitt inne i gränderna innan vi gav oss och slog på GPS:en för att ta oss ut ur stan och vidare upp mot bergen där jag tänkte att vi skulle besöka en stor vulkankrater och lite vinodlingar.

Innan klockan slog tolv hade vi dock mycket abrupt avbrutit vår lilla roadtrip och landat ganska spaka på IKEA:s parkering i tryggheten.

Låt mig bara konstatera att bergsvägarna inte var något för mig. Och det resulterade också i att den planerade bergsvandringen avbokades. Jag kan vandra, men då vandrar jag hela vägen. Jag åker inte på de slingriga små bergsvägarna med en liten minibil och ännu mindre med en stor buss. Punkt. Liksom.

2017-01-23 11.47.16
Men flightspotta från passagerarsätet kan jag tänka mig att göra

Kameran är fylld av mängder med fantastiska bilder från veckan i paradiset. Hjärta och sinne är fyllt av härliga minnen att leva på till våren kommer här hemma.

  • Magiska solnedgångar över Atlanten
  • Frukostbuffé med Cavainslag
  • Och så alla dessa magiska kvällsvyer.

Hotellet ingår i Lopesan-gruppen och de har fler hotell i Meloneras bland annat. De står också bakom flera av de shoppingstråk och faciliteter som finns i Meloneras. Bra utbud för den shoppingsugne. Bra kvalité på mat och barer, rent och fräscht och generellt mycket trivsamt är mitt betyg på omgivningarna och Meloneras. Och vi är ganska övertygade om att vi kommer att komma tillbaka. Och till detta hotellet går det även utmärkt att ta med sig barnen. Det finns gott om underhållning som passar även de yngre. Och även ett poolområdet för bara dem med rutschkanor och lekmöjlighet och solstolar till föräldrarna.

På väg hem, jag och min flygrädsla

Var denna veckan tog vägen vet jag inte. Men vips var det dags för flygrädslan att pocka på. Jag som känt mig helcool hela veckan greps kvällen innan hemresa av samma panikångest som inför nedresan. Väl inne i planet tog Linda väl hand om mig under hela resan. Men innan vi lyfte bestämde helt sonika kabinchefen att det var dags för ett besök hos piloterna. Jag har fått förslaget förr men tackat nej då jag varit osäker på om det verkligen skulle hjälpa mig. Kanske skulle jag bara bli mer orolig av att se alla knappar och spakar de har där ute i cock-pit. Men denna kabinchefen sa man liksom inte nej till. Hon var en sån person – och vips satt jag där och pratade med Karl-Johan och hans danska kollega jag tyvärr har glömt namnet på.

2017-01-27 14.40.40 HDR

De bedyrade mig såklart att de hade koll på läget och att detta skulle gå så bra. Drog den vanliga visan om att turbulensen är som när man åker båt på vågorna och berättade att dagens flygning skulle ske på så hög höjd att vi troligen inte skulle känna av någon turbulens alls. Och ja. Jag får ju ge dem rätt. Drygt fem timmar senare landade vi tryggt och säkert på Arlanda och även om min flygrädsla inte på långa vägar är botad kunde jag ändå under resan koppla av så pass att jag passade på att fotografera den portugisiska kustremsan när den dök upp utanför mitt fönster.

Att hitta pärlor att åka tillbaka till

Jag önskar verkligen att jag skulle kunna koppla av mer och känn mig tryggare där uppe i det blå för så underbart som det är att resa är det inget jag vill avstå. Problemet när man hittar pärlor som Lopesan Baobab Resort är ju att man både vill åka tillbaka och hinna se och uppleva nya platser. Vilket I-landsproblem va?


Kanske är du också sugen på att läsa fler inlägg om våra resor med Ving


Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration. 
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Share
  • Personligt
  • Vardagsfunderingar

Två glada hem och ett skilsmässobarn

  • 16 oktober, 2016

Hon har varit min stora idol musikaliskt sett sedan en magisk februaridag 1983. Men när det kommer till intervjuer och mellansnack på konserter brukar jag ha skämskudden för öronen. I ett nummer av Amelia hittade jag en lång intervju med min stora idol alla kategorier – Carola. Och en bit in i texten sätter hon fingret så på pricken på det jag letat efter i mitt inre det senaste året.

När Amadeus var liten och frågade varför vi skilde oss svarade jag ”för att jag ville ge dig två glada hem istället för ett ledset”. Så var det. Vi hade kommit till en återvändsgränd. Jag såg ingen förändring i sikte och kunde inte göra mer utan att gå sönder helt och hållet. För mig var det främst utifrån vårt barns bästa vi behövde bryta upp.

Så rakt igenom sant.

Skilsmässobarn

Jag är själv ett så kallat skilsmässobarn. Smaka på ordet. Skilsmässobarn. Ett epitet jag tack och lov inte hör så ofta längre. Mina föräldrar skilde sig någon gång inte alls långt ifrån den där magiska februaridagen 1983. För att relatera till Carola igen. Jag var fem år gammal. Men jag kan inte komma ihåg att jag sörjde. Jag förstod att det var såhär det skulle vara och var tillfreds med det. Men när jag närmade mig skolstart minns jag att jag började fundera över min situation. Av en enda anledning. Mamma oroade sig för att jag skulle vara det enda ”skilsmässobarnet” i klassen, och visst var jag det. Detta var mitten av åttiotalet och då var det ganska ovanligt. Men jag tror nog såhär i efterhand att mamma borde oroat sig mer för andra omständigheter i vår tillvaro än att hon och pappa gått skilda vägar.

Vi går genom livet. Vänner kommer in i våra liv, kommer oss nära och försvinner. Ibland ofrivilligt och ibland helt frivilligt. Vi konstaterar att vi växt ifrån varandra. Att vi börjat hitta sidor hos varandra som vi inte uppskattar. Vi är helt enkelt så olika att det inte fungerar längre. Trots alla år vi kanske spenderat tillsammans och allt vi gått igenom. Vänner som vågar ta steget och vara så ärlig mot sig själv och andra ses som starka individer med god självkänsla.

Tills döden skiljer oss åt

Men så kommer vi till den där delen med ”i nöd och lust” och ”till döden skiljer oss åt”. Det uråldriga ”fundament” i vårt samhälle som kallas giftermål. Så mycket annat som från början kan läsas om i den heliga skriften har ratats av det moderna människosläktet. Så många andra av kyrkans läror anses gammalmodiga. Men när det kommer till giftermålet, att en man och en hustru, nåväl, nu för tiden sträcker vi oss till två av samma kön, skall leva i trohet tills döden skiljer dem åt. Då är det lag även när kalendern visar 2016.

Vem som helst kan gifta sig. Med ett papper från Skatteverket och en godkänd vigselförrättare är saken biff på bara några minuter. Men när vi efter några år tillsammans inser att vi inte längre är bra för varandra, kanske än mindre för eventuella gemensamma barn, då krävs det betänketid. Då bestämmer staten att vi måste fundera. För att inte tala om alla runt omkring – vänner och släkt – som ofta förfasas och förundras. Hur blev det så? Har någon träffat någon annan? Har ni försökt hitta tillbaka till varandra?

Våga känna att vi inte längre är vi

Är det inte sunt ändå att vi människor orkar och vågar ta vårt sunda förnuft till fånga och kommer fram till att det som en gång var vi – inte är ett vi som är menade att vara vi för resten av våra liv. Så mycket sundare än att leva olycklig i en vardag du önskar var en annan. Och så mycket sundare att vara lyckliga på varsitt håll än olyckliga tillsammans. Så mycket sundare än att visa dina barn att inte du, och därmed inte heller dom, är värda ett liv i glädje och lycka.

Det finns inte en enda människa du skulle kunna lova att du kommer att vara vän med till döden skiljer er åt. Du anser det vara din fulla rätt som människa att säga upp vänskapen om det inte längre är vad det en gång var. Hur kan du då bara för att vi sätter epitetet ”kärlekspartner” på en person tvingas ”komitta” dig till det.

Två juveler

Vilket barn förtjänar två olyckliga föräldrar? Inget. Mina barn kommer aldrig att vara några skilsmässobarn. Mina barn är just – barn. Barn till två föräldrar som älskar dem över allt annat och som en gång i tiden älskade varandra och därför valde att skaffa dessa två juveler. Dessa två juveler som jag önskar all lycka i livet. Som jag hoppas få följa så många år det bara går. Och den dag någon av dem kanske kommer till mig och berättar att de valt att ta steget, valt att vara så modiga att de väljer lycka och glädje för alla inblandade framför uråldriga traditioner då ska jag stötta dem i att ta klivet.

Men jag ska ge dem ett ord på vägen. Allt du upplever i livet formar dig till den du är idag och därmed ska man aldrig kasta bort de år och de erfarenheter man fått med sig genom att vara bitter även om man väljer att gå skilda vägar. Allt du upplevt har gjort dig till den du är.

Låt oss avskaffa ordet skilsmässobarn

Jag hoppas att mina barn aldrig behöver fundera på epitet som skilsmässobarn. Hoppas att mina barn ser det som en styrka att våga välja lycka och glädje! Jag hoppas att mina barn får uppleva en värld där gammalmodiga traditioner skrotas och där vi alla väljer att leva lyckliga tills livet skiljer oss åt och till dess att döden skiljer oss från livet.


Följ gärna Lite mera rosa via Bloglovin.

Share

Sidnumrering för inlägg

Previous 1 … 59 60 61 62 Next

Mina restips rakt till din mail

Varmt välkommen att skriva upp dig på listan så kommer det snart ett mail med restips från mig.

lite mera rosa
  • Om & Kontakt
  • Jobba med mig
  • Resor
  • Personligt
  • Östergötland
  • Webbutik
- Resor, glädje & upplevelser -

Input your search keywords and press Enter.

Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Om du fortsätter att använda denna webbplats kommer vi att anta att du godkänner detta.