Plötsligt händer det. Du hittar den där restaurangen med maträtten du skulle kunna dö för. Eller ja, kanske inte dö för, men ni fattar. Det kanske är ett välplanerat besök efter idoga sökningar på Tripadvisor eller så är det en slump att du hittade just den där restaurangen. Hur som helst. Detta är maten jag skulle kunna åka tillbaka till en plats bara för att få äta en gång till.
Eggslut
Här har vi en av de där lite mer välplanerade restaurangbesöken som motsvarade alla förväntningar. Eggslut på Venice beach fick ett besök av oss i november 2018. Jag beställde en Fairfax med avokado och bacon som ni ser i omslagsbilden till detta inlägg. Och det var kärlek vid första ögonkastet. Det var inte gratis. Men det var himmelskt gott och jag skulle kunna åka tillbaka bara för att få äta den igen.
Tryffelburgare på LAX
Att jag gillar tryffel är ingen nyhet. Men det var inte så att jag hade planerat besöket på Umami burger på LAX under samma resa som jag testade Eggslut ovan. Vi strosade runt planlöst för att hitta lite käk som inte ruinerade oss totalt och valet föll på en tryffelburgare. Jag hade inga förväntningar på en flygplatsburgare. Men jag hade fel. Lätt den godaste tryffelburgaren jag någonsin ätit. Och även om jag skulle ha all loungetillgång jag skulle önska när jag besöker LAX nästa gång kommer jag att vilja ha en sådan igen.
Bild på burgaren? Nope. Hann inte ta någon innan den var uppäten.
Läs också om: tryffelpastan på Austrian airlines som fick mig att gråta.
Kibrit kebab
Året är 2012 och vi är på semester på Sunwing Side Beach. Sista kvällen ska vi käka på restaurang Fino på hotellet och jag tar en Kibrit kebab. Det har gått alldeles för många år sedan för att jag ska kunna beskriva på ett korrekt sätt vad det är som gör att jag älskar det. Men jag minns det som att det var krispiga smala små strips tillsammans med ett gudomligt kött och smakrik sås. Och jag har drömt om det sedan dess.
Pizza på Kreta
Något annat jag har drömt om länge är en pizza på en oansenlig restaurang i Makrigialos på Kreta. Om jag inte missminner mig låg den i huset på bilderna ovan. Det var den 21 maj 2005 och jag minns inte ens vad som var på pizzan men jag minns att pizzadegen tillsammans med den ostfyllda kanten var himmelskt god.
Och du undrar du kanske hur jag kan minnas vilket datum jag åt den men inte vad som var på. Jo det finns en alldeles speciell historia kring det. Vi befann oss alltså på Kreta och samma dag skulle Eurovision song contest gå av stapeln i Ukraina. Vid den tiden var jag en ganska hängiven supporter av allt som hade med mello att göra och Grekland, landet vi befann oss i var favorittippat. Elena Paparitzou tävlade med My number one. Vi hade alltså god chans att befinna oss i landet som vann hela kalaset.
Strax innan tävlingen började hade vi satt i oss ovan nämnda pizza och det vore en underdrift att säga att paltkoman kom krypande. När omröstningen startade drog vi oss tillbaka till rummet. Någon timme senare vaknar vi av bilar som tutar och telefoner som ringer. Hemifrån Sverige undrar vänner och bekanta hur stämningen är på plats nere i vinnarlandet. Själva sov vi gott på pizzaångorna.
Update:
Säga vad man vill om sociala medier men är det inte fantastiskt. Jag la ut ovanstående bilder och undrade om någon hade koll på restaurangen. Och jajamen, två stycken faktiskt kunde informera mig om att restaurangen heter Kastro Castle Taverna. De har tydligen även en magisk bakad fetaost. Får nog åka och kolla själv någon gång.
Det var listan på maten jag skulle kunna åka till en plats bara för att få äta en gång till. Har du ätit någon mat du drömmer om att få åka tillbaka och äta igen?
Tack för att du delar mina tankar med mig. Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
2 Comments
JK
10 februari, 2020 at 10:25Den där burgaren ser bara för god ut 😀
corneliatoneri
12 februari, 2020 at 20:10Och då är det inte ens en burgare. Utan en vanlig äggmacka extra allt 🙂