Året är 2000 och jag och mina vänner Fia och Bird ska åka på semester till Gotland. En gemensam vän till oss skickar iväg oss med kommentaren ”här kommer livsnjutaren, visionären och projektledaren”. Livsnjutaren var Bird som du några dagar senare kunde beskåda på stranden med händerna i luften och näsan i vädret. Visionären var Fia. Med karta i hand och visionen om att hinna med så mycket mer än vad vi någonsin kunde knö in på dygnets timmar. Och så jag. Projektledaren. Med mobilen intill örat och kalendern i högsta hugg. Som köpte vykort och frimärken och skickade hälsningar till dem där hemma. Och så har bilden av mig sett ut både före och efter den där resan. Men jag tror att vi kan skrota den bilden nu.
Vi spolar tillbaka bandet en dryg vecka. Det var måndag och en helt obokad vecka låg framför oss, vår sista semestervecka. Inga planer och alla möjligheter. Andreas som står för kollen på poäng och andra möjligheter öppnade upp för tanken att boka en poängnatt för Eurobonuspoäng och därefter nyttja lite kampanjer på Strawberry för att samla lite mer poäng. Jag var inte sen att haka på. Och så bokade vi.
Första natten i Lund. Andra natten i Malmö och i mitt huvud hade jag redan rutten klar mellan de där städerna. Och det var inte rutten som tog oss raka vägen.
Kanske trodde jag på max en natt till och sen hemåt. Tredje natten bestämdes inte förrän på morgonen samma dag. Ytterligare en natt i Malmö. Nytt hotell. Sen utcheckning från det första hotellet. Nya upplevelser i min gamla hemstad.
Morgonen därpå vaknade jag till beskedet att det var dags att åka vidare – till Göteborg. Jag packade ner de få sakerna som fått komma upp ur väskan och gjorde mig redo. Hade ännu en plan för stoppen på vägen men får se dem regna bort.
Landar i Göteborg. Letar badbyxor till Andreas för att kunna nyttja hotellets pool. Inser att Göteborg tagit pandemin på största allvar och har inte bättre öppettider än Laholm som vi passerade på vägen upp. Förlåt Laholm.
Badbyxorna förblir oanvända och till slut beställs det hämtmat till rummet när även hotellets restaurang valt att stänga. Ska resan sluta i moll?
Till min kebabrulle får jag frågan:
-Vilket spa skulle du helst av allt vilja bo på om du fick välja?
Jag spånar bland mina önskespa. Ästad vingård är ett av dem. Men sen landar jag ändå i min barndomsdröm – Selma spa.
-Vilken tur då, för vi åker dit imorgon, säger Andreas.
Morgonen efter styr vi kosan från Göteborg till Sunne och checkar in för kanske den bästa avslutningen på fem dagar med mening utan mål.
Jag har fått blodad tand. Vill packa väskan igen. Ge mig av. Med mening utan mål. Se var dagen tar mig. Öppen för nytt.
Omslagsbild: Utsikt över Mellan-Fryken i Sunne
