Lunds domkyrka, kryptan och sägnen om Jätten Finn

Lunds domkyrka

År 1123 finns egentligen inte det vi idag kallar Sverige. 1123 befinner vi oss i äldre Medeltiden. Det latinska alfabetet tar sakta över efter runskriften. Fornsvenska och forndanska är etablerat som nordiska dialekter först ungefär hundra år senare, 1225. Det är så världen ser ut när kryptan i Lunds domkyrka invigs den 30 juni 1123.

Nästan 896 år senare, i maj 2019, står jag på just den där platsen. Trots att kyrkan både eldhärjats och förändrats under åren har kryptan under kyrkan som är kyrkans äldsta del klarat sig och lämnats i stort sett orörd. Och därmed är det ett av Sveriges absolut äldsta rum.

55 meter spöklik sandsten

Det är något alldeles speciellt med Lunds domkyrka. Mitt i Lund står den och stoltserar med sina två mäktiga 55 meter höga torn. Ändå kan man vara bara några meter ifrån den utan att den syns. Men så plötsligt när man rundar ett gatuhörn dyker den upp.

Sandstenen som byggmaterial gör Lunds kyrka både spöklik, speciell och mycket vacker. Kyrkor ligger mig varmt om hjärtat men få av de jag har besökt känns lika speciell som Lunds domkyrka. Den gråsvarta fasaden sticker ut och lockar till en stunds paus för att verkligen beskåda den utanpå innan vi går in.

Det är inte helt klarlagt vilket år Lunds domkyrka är bygd. Men att högaltaret i kryptan invigdes den 30 juni 1123 är klart. 1145 invigdes sedan hela kyrkan. Det är en svindlande tanke att den är så ofantligt gammal. Ännu mer svindlande är det när man förstår att det vi hittar nere i kryptan är mer eller mindre helt intakt sedan den dag den invigdes. Att det jag beskådar idag är exakt detsamma som de som var med på invigningen beskådade.

Kryptans arkitektur

Kryptan är öppen för besökare och det är bara att ta den lilla oansenliga trappen till höger längst fram i kyrkan och traska ner några steg för att stå mitt i kryptan. Arkitekturen är berömd. De många pelarna och dess olika utformning får när ljuset flödar in i de gamla valven taket att kännas som att det svävar.

En av pelarna är lite extra speciell. Runt om den klamrar sig en man fast. Jag har bara besökt kyrkan en gång tidigare och det var under en av min och min mammas många resor med Skånetrafiken under min barndom. I böcker hade jag läst sägnen om Jätten Finn och nu skulle jag äntligen få se honom.

Jätten Finn

Sägnen säger att det var Jätten Finn som byggde Lunds domkyrka. Men i verkligheten sägs det att mannen på pelaren föreställer den bibliska figuren Simson. Men eftersom sägnen är så mycket mer spännande är det den som vunnit mark och drar fortfarande Skånes alla skolbarn till kryptan. Det sägs att Jätten Finn i besvikelse över utebliven betalning för kyrkbygget ska ha velat rasera sin skapelse, i stället förminskades och förstenades han vid kolonnen där han står än i dag. Och 30 år senare står jag där igen. Lika fascinerad.

Är du i Lund, missa då inte ett besök i stadens vackra domkyrka och ett av Sveriges äldsta rum.


Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration. 
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

2 svar till “Lunds domkyrka, kryptan och sägnen om Jätten Finn“

  1. Jag växte upp i Lund så har förstås varit i Domkyrkan några gånger. Tack för nostalgisk återblick! 🙂

    1. corneliatoneri skriver: Svara

      Det var det lilla.
      Själv har jag varit allt för lite i Lund. Det blir väl så när man bort i Malmö som jag gjort. Det blir liksom ”för nära”

Lämna ett svar