Jorden runt dag tre – en reseberättelse

Benen var förvånansvärt pigga och agendan läskigt tom när vi startade dag tre på vår resa jorden runt och vår andra dag i San Francisco. Vad återstod att se efter allt vi hann med dagen innan? Jo cable car, rooftop-bar och tydligen Richard Branson.

Hållplatsen för Munin (a.k.a metron) som tar oss hela vägen in till downtown är precis utanför boendet vi hyr via Airbnb här i San Francisco. Vi hoppar på vid 46th avenue och dagen till ära hoppade vi av vid Powell station i Downtown med ett enda mål. Att åka Cable car. Det är ett måste enligt varenda förståsigpåare.

Cable car – ett måste eller inte?

Var helst där klockan 7 rådde den ena. Köerna är oändliga sa den andra. Vi var där klockan 10. Och ja, det var lång kö. Vi väntade i kanske 40 minuter. Och det var överkomligt.

Måste man åka cable car när man är i San Francisco? Nej självklart måste man inte göra det, men då vet du inte heller hur det känns. Skulle jag åka igen? Nej, faktiskt inte. I alla fall inte någon av de två linjer som går från Powell station i rusningstid. Självklart vill man få på så mycket folk som möjligt på vagnarna och för mig som inte ville stå upp och hänga ut under hela resan innebar det att det var ganska svårt att både se och uppleva resan på ett bra sätt.

Det var en hissnande känsla både i upp- och nerförsbacke. Det var en härlig stämning med personalen i vagnen som gjorde det nästan till en liten föreställning. Men skulle jag åka en gång till skulle jag nog välja att åka från Embarcadero. När vi passerade där lite senare på kvällen var det inget folk alls i kö och den färden tror jag skulle vara lite lugnare och skulle upplevas mer.

Vi åkte rutten med bruna skyltar från Powell station ner till Fishermans warf, den så kallade Powell Hyde-line och passerade ovanför Lombard street.

In-n-out och fortfarande inte imponerad

När vi landade nere i Fishermans warf tog vi en liten promenad ut mot Golden gate och snodde en liten vy över bron. Idag var inte dagen för den riktiga färden dit och vi vände ganska snabbt tillbaka in mot piren för lunch på In-n-out.

Det är andra gången för mig. Första gången var vid vårt första besök i Los Angeles i november 2018 och då var jag inte imponerad. Jag ville ge det ett försök till. Men nej, jag förstår inte grejen. Personligen gillade jag Mc Donalds-burgaren i går bättre.

Lyxhotell och rooftopbar – men vilken?

Gårdagens antal steg började ge sig till känna både i benen, resten av kroppen och knoppen så vi tog en av spårvagnarna från Pier 39 in emot stan och hoppade återigen av vid Powell station. Därifrån promenerade vi några kvarter till Union square där vi tog en iskaffe på Starbucks på Macys.

Planen var att avsluta dagen i en rooftopbar. Mitt förslag var sedan länge Cityscape på Hilton men efter att ha åkt med Virgin Atlantic hit till San Francisco hade Andreas nosat upp att Virgin helt nyligen öppnat sitt första hotell här i stan. Likt flygen skall det vara en speciell känsla på dessa hotell och de skulle också ha en rooftopbar om än inte lika högt upp som Hilton. Dagen innan hade den varit stängd för privat event men idag var den öppen.

– Ahaaa säger Andreas där vi sitter med varsin islatte på Macys. Det var invigning igår, det var därför det var stängt, kolla vem som var där.
Andreas håller upp telefonen och visar en Instagram story medan jag höjer på ögonbrynen. Mannen på bilden har jag aldrig sett förr.
-Det är Richard Branson ägaren, förtydligar Andreas.
-Ahaaa säger jag. Honom hade jag kunnat gå förbi på gatan utan att veta vem det var säger jag.
-Han är väl till och med adlad, kontrar Andreas för att väcka mitt intresse. Men efter min fadäs med Windsor castle ligger jag lågt på den kungliga engelska fronten.

Lägg till lite jetlag på tunga ben och ni får en i det närmaste ohållbar situation men vi skall kämpa oss kvar i stan till baren på Virgin-hotellet öppnar vid fem. Vi spanar in lyxhotellen vid Union square och Museum of Ice cream.

Vi strosar runt på H&M och Target. Går in på ett annat Starbucks och införskaffar San Francisco-muggen och så närmar sig klockan äntligen fem.

Hipp kö och Branson himself

Vi styr stegen mot Virgin-hotellet. Blir vänligt men bestämt hänvisad runt hörnet av några vakter i hotellentrén som undrar om vi ska till baren. Jag är på väg att ta upp telefonen för att fotografera Virgin-loggan och den engelska telefonkiosken utanför hotellet men hinner inte innan vi svänger runt hörnet och ser kön. Den är längre än vi någonsin orkar vänta och personerna i kön är hippare än vi någonsin ens kan stava till.

Samtidigt kör det upp en bil precis framför oss och ut ur baksätet hoppar – Richard Branson.

Jag petar Andreas i sidan och hasplar ur mig – men men men – det är ju han.

Jag kan garantera att hade inte Andreas visat bilden på honom en stund tidigare hade jag lika gärna kunnat missa honom helt. Nu missade jag istället att föreviga ögonblicket eftersom mobilen låg i fickan.

En avslutning 46 våningar upp

Kön till Virgin-baren hoppade vi över och traskade istället bort till mitt förstahandsval. Cityscape på Hilton. 46 våningar upp avnjöt jag mitt första (och andra) glas bubbel i San Francisco och såg molnen dra förbi skyskraporna. Kan man annat än älska rooftopbarer?

Två slitna jorden runt-resenärer spenderade sedan inte kvällen på någon lyxig restaurang utan köpte med sig varsin kycklingmacka från Walgrens hem till huset. Det kostar att ligga på topp som bekant. Och dag tre låg för våra fötter. Fötter som dag två trampande endast 15 160 steg.

Vill du läsa mer om vår jorden runt resa på 8 dagar än Jorden runt dag tre? Klicka dig vidare hit för mer reseinlägg och läs om planeringen och varför vi gör denna resa.

Och så till sist, en liten uppmaning att följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du vill dela mina tankar med mig.