När man får nog

Jag lyssnar intresserat och engagerat på utläggningen om de senaste förmånerna som kommer med United Airlines poängsystem samtidigt som jag godkänner förfrågan om en app från femåringen som nyss fått en iPhone att spela lite på. Min blivande nioåring sticker in huvudet genom dörren och meddelar att hon drar med kompisen till den lokala mataffären och köper ingredienser till att göra isglass. Själv sticker jag emellan och funderar på om jag kommer att hinna duscha idag eller om jag får göra det imorgon bitti.

Jag är personen som har koll. Det är möjligt att jag lite då och då blir hånad för min analoga kalender som är min ständiga följeslagare men jag är också den som får besvara frågor från både nuvarande och före detta sambo om vilken dag man var föräldraledig, VAB:ade eller var på affärsresa. Min lilla analoga kalender är bibeln och med de små noteringarna jag gör varje kväll kan jag även om jag inte alltid skriver i klartext många gånger dra mig till minnes vad som hände den där dagen för en månad sedan.

-Ja men kommer du inte ihåg? Det var ju då när vi åkte hem i bilen och precis när vi åkte förbi just där så ringde telefonen och så hade de problem med det systemet.

Eller.

-Jo, jag har noterat att det var den dagen som du var hemma förmiddagen, på eftermiddagen byttes vi av och jag tog VAB på eftermiddagen.

Samtidigt som jag sitter i möte kommer ett meddelande från kollegan i chatten.

-Var är du?
-I möte
-Chefen står här vid ditt skrivbord, han behöver dig.
-Kommer om 10 minuter.

Det är helårsbedömningen som inte stämmer mot budget. Att budgeten som är inlagd inte stämmer med det vi prognostiserade verkar inte beröra ekonomiavdelningen nämnvärt. Ur mina näsborrar kommer elden som kommer ur drakens i sagan jag önskar att jag läste för min lille på kvällen. Men just nu är det inte jag som gäller. Det är någon annan. Och även om jag gärna hade fått natta så gläds mitt hjärta att hans hjärta vurmar för någon annan just nu. Han som mitt hjärta också vurmar för.

147 häften bubbar jag med mig från mötet i fotbollsföreningen. Nu ska det säljas. Och informeras. Berättas om den nya idén i klubben. Inga mer Sverigelotter. Här kommer det unika rabatthäftet som just Er familj ska sälja.

Och så var det fotbollscupen. Och så var det studiedagen. Och så var det klämdagen. Och så var det utflykten. Och så var det föräldramötet. Och så var det lekträffen. Och matsäcken. Matig men inga sötsaker.

Bokföringsverifikationen i sambons företag som inte stämmer. Nudlarna som kokas för att man inte hann göra någon vettig middag.

Luren som slängdes i örat från både kunden och leverantören. I ena fallet för att jag bett någon hålla ordning på de privata mobilkostnaderna på företagsabonnemanget och i andra fallet av en helt annan befängd anledning.

Tvättmaskinen piper, jag har glömt att flytta vattenspridaren som nu har gått på samma ställe flera timmar. Morgondagens schema ska justeras till fritids och aktiviteter för den lediga dagen på onsdagen borde planeras.

Hur f*n rent ut sagt är det tänkt att jag ska hinna med mitt eget? Hinna med det jag helst av allt vill. Skriva. Berätta. Inspirera.

När all energi tar slut. När mätaren slår i taket. När det inte finns mer att ta. När det inte finns mer att ge. Då skrivs detta inlägg. När man får nog.

Lämna ett svar