När 2017 blev 2018 hade vi två resor bokade. Vi skulle till Thailand och Khao Lak i slutet av januari. Och vi skulle åka på kryssning i Medelhavet i slutet av april. Mer än så hade vi ingen aning om när det gällde året som låg framför oss.
2017 hade blivit ett relativt reseintensivt år. Vi hade hittat vår grej och vi visste att vi ville resa mer så att vi skulle boka fler resor under 2018 var underförstått.
Ett ämne jag berört som hastigast tidigare är att min kära sambo ser det som en hobby att hålla koll på resor och deals. Och hade jag inte stoppat honom, om vi hade haft obegränsat med pengar och inte varsitt jobb att sköta samt två barn på deltid, hade han nog kunnat boka ett par resor i veckan.
För en planeringsnörd som undertecknad fanns det en del att önska i det ganska oplanerade året 2018. De långsiktiga tankarna och planeringen för hela året. Och ändå älskar jag även att vara spontan. Men jag tror på att i just dessa sammanhang ha en grov plan att följa, främst av ett par olika anledningar:
Jag tror att det är på det sättet man verkligen kommer till platser man vill besöka av hela sitt hjärta istället för att komma till de där platserna som står högst upp på någon annans önskelista eller har bäst deals för tillfället.
När nu 2019 ligger som ett oskrivet blad har vi om möjligt ännu mindre bokat och ännu mindre planerat. Hur är det möjligt?
Jo främst för att 2019 är året vi tänker oss att spara snarare än spendera. Spara för spontanitet blandat med detaljerade planer i framtiden.
På årets första dag är läget det att vi har två ”längre” resor planerade.
- En kryssning till Tallinn i mars eller april – en födelsedagspresent till min sambos mamma.
- Och så den resa jag redan nämnt. Resan runt jorden runt i maj med stopp i San Francisco och Singapore.
Utöver det har vi sparade poäng och voucher från våra kort kopplade till SAS Eurobonus som vi behöver nyttja och som kommer ta oss på någon typ av resa andra halvan av 2019 och då är planen att åka på en riktigt semester med bara sol och bad.
I kalendern står även att jag åker till Stockholm på utbildning i slutet av januari. Och så åker vi åker till Malmö för att titta på Mia Skäringers ”No more fucks to give” i början av mars. Men där slutar planerna.
Jag har en önskan jag hoppas går i uppfyllelse under året och det är att jag kommer att få se mer av Sverige som jag ännu inte har sett. Jag har också försiktiga tankar om hur det skulle gå till. Vi får se om det går i lås och hur jag kan summera 2019 om 365 dagar.
Tror ni att vi kommer att hålla oss till det? Eller kommer vi lockas av finfina deals och landa på det dubbla antalet resor även i år? Och framför allt, hur många nya Starbucksmuggar får jag i min samling 2019?
Läs också fler inlägg om våra resplaner
Tack för att du läser mina tankar. Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar.
