New York på 57 timmar – en reseberättelse

I kalendern stod semester.
– Vad ska du hitta på då? frågade typ alla.
– Jag ska åka upp till Stockholm.
– Jaha, vad ska du göra där då?
– Bo på hotell och så…
Jag ljög inte. Jag berättade bara inte hela sanningen. Att jag skulle uppleva New York på 57 timmar.

Alltihop började den 16 september hemma i TV-soffan. Vi tittade på en vlogg av Jon Olsson som var i New York och det är möjligt att det var en snabbt påkommen 40-årskris för i samma stund bestämde jag mig. Innan jag fyllde 40 skulle jag också ha besökt New York. Jag hade på dagen två månader på mig. Inom loppet av några dagar var boendet bokat. Några dagar senare även resan.

Mot New York med klass

En vecka innan min 40-årsdag, torsdagen den 9 november kl 14:20 hoppade jag på tåget i Linköping och en stund senare när det stannade i Norrköping anslöt min kära vän Eva-Lena. Och med den äran må jag säga. Resan mot New York hade börjat och ur väskan, och lite i skymundan för att inte stöta oss med våra medresenärer på andra sidan bordet eller eventuellt tågvärden, plockade hon varsin liten minihutt, varsin liten flaska rött och äggmackor. Det gick ingen nöd på oss innan vi efter ett par timmar hoppade av tåget på Arlanda. Och inte skulle det gå någon nöd på oss där heller.

Några rulltrappor senare landade vi i baren på Clarion Arlanda och spanade på flygplan medan vi sippade på ett glas rött och försökte förstå vad som nu låg framför oss.

Lite käk på O´learys och en busstur ut till vårt hotell för natten (jag sa ju att jag skulle bo på hotell)  senare var vi redo för en god natts sömn. Det är andra gången jag bor på Radisson Blue Arlandia och senast det begav sig var många år sedan. Men det kan varmt rekommenderas. Superfint rum, skön säng och en toppenfrukost med vyn över taxande plan på Arlandas banor. Vad mer kan man begära?

Ovanligt lugn för att vara flygrädd

För att ha en åtta och en halv timmes flygresa framför mig så sov jag förvånansvärt bra och jag fick till och med i mig lite frukost innan vi åter satte oss på shuttle-bussen in till terminal 5. Med bagaget incheckat och säkerhetskontrollen avklarad begav vi oss mot gaten. Ungefär halvvägs kom det stora brytet och jag ska vara helt ärlig och erkänna att jag under en kort stund trodde att Eva-Lena skulle få åka till New York själv. Men – jag tog mig i kragen. På riktigt. Tog mig i kragen. Och så gick vi.

I relativt bra tid lyfte sedan vår Airbus 330 flight SK903 från Arlanda. Telefonen är helt fylld av fantastiska bilder ovan molnen. Tack vare en mycket stark motvind som till slut resulterade i att flygningen tog åtta timmar och femtio minuter, passerade vi norr om Island och över ett otroligt vackert Grönland.

Min vana trogen tog jag mig ett snack med en av flygvärdinnorna. Jag minns tyvärr inte hennes namn men min norska superhjälte hjälpte mig till ett stort lugn och jag kan bara återigen tacka SAS för fantastisk personal. Och det lilla extra. Eftersom hon hört att jag gjorde resan inför min födelsedag passade hon på att bjuda på lite bubbel och nötter till förrätt. Omtänksamt och sådant man minns.

Framme i New York

Vi landade i New York på Newark international airport, lite senare än vanligt för flighten, vid ca 15:30 lokal tid och lite ytterligare väntan återstod då det var så mycket kö vid immigrationsdiskarna att de först inte släppte in planet till terminalen. Något piloten aldrig ens hört talas om tidigare. Men det kan ändå förklara varför vi sedan stod i kö i närmare två (!) timmar innan vi kom in i landet och Manhattans skyline som syntes utanför terminalfönstret hade hunnit byta från eftermiddagssol till nattmörker innan vi kunde hämta vårt bagage och leta rätt på vår delade airportshuttle som vi förbeställt.

Hemma började klockan närma sig midnatt och det kändes när vi en stund senare färdades i hysterisk trafik in emot Manhattan. Fredagstrafiken ska tydligen vara den värsta och det kan vi nog skriva under på. Just då hade jag hellre satt mig på ett flyg tillbaka än åkt vidare mot vår slutdestination på norra Manhattan. Närmare åtta på kvällen landade vi i vårt boende på östra delen av den 116:e gatan där vi hyrt ett rum hos Luiz och Daniel via Airbnb.

Vi somnade gott och vaknade förvånansvärt utvilade till en solig lördag. Med begränsat med tid att uppleva rivstartade vi med en promenad genom hela Central park på väg mot dagens övriga sightseeing.

New York – Precis som på film

En av de vanligaste frågorna jag fått efter hemkomsten är nog: Var det som du hade förväntat dig? Egentligen skulle jag kunna använda varje bild jag tagit och varje upplevelse jag upplevde och använda som svar på den frågan. För det var verkligen precis så som jag hade förväntat mig. Så som jag hade föreställt mig. Allt är precis som på film. Och efter varje gathörn väntade ännu en av de där välkända husen, eller träden eller sevärdheterna. Alltihop på en väldigt liten yta.

Efter turen genom Central Park åkte turistkartan fram och vi kryssade oss fram mellan avenyerna som vi aldrig gjort något annat.

På jakt efter frukost passerade vi Trump tower och gjorde allt vi kunde för att komma förbi avspärrningarna på 5th avenue inför ”Veterans day-paraden”.

Kommunikationen hem går inte heller av för hackor.

Rockerfeller center och Times square

Några kvarter senare skulle vi ta oss en titt på byggnaden vi skulle åka hela vägen upp i dagen efter och väl där kom vi mitt i uppsättningen av den berömda julgranen vid just Rockerfeller center. Tydligen en riktig höjdpunkt med tanke på hur mycket folk som samlats och hur mycket fotografer som var på plats. Och imorgon tänds den. Men såhär såg den ut den 11 november.

Vår sightseeing fortsatte och bara några kvarter bort hittade vi Times square. I dagsljus var det nästan svårt att se att det var samma plats som kvällstid lyser upp av alla neonskyltar. I dagsljus med en sol på väg ner bakom skyskraporna fanns en annan magi på platsen med den högsta pulsen på hela Manhattan.

Inte en enda pinal

Vårt besök i New York kommer inte att gå till historien som något av de mer shoppingtäta. En eller ett par butiker hann vi besöka för att komma undan den värsta kylan. Vi prickade in några av de kallaste dagarna i november med minusgrader. Men inte en enda pinal fick följa med hem. Men jag var ganska sugen på dessa.

Det andra minnet från någon typ av affär. Vad är det man säger – only in America.

Vår första dag i New York började lida mot sitt slut. Stegräknaren närmade sig 20 000 steg och vi passerade ännu en av de där ”måste”-sevärdheterna.

Vi unnade oss att dyka in på en pub en liten sväng och värma oss och ta igen oss. Och passade på att turista på riktigt genom att – ja ni ser rätt – fotografera Henke Lundkvist på TV.

Innan vi sedan tog tunnelbanan hem till 116:e gatan passerade vi Flatiron building.

Möra i benen och fulla i huvudet av alla intryck köpte vi med oss lite rött och en Subway-macka och spenderade sedan kvällen på rummet och innan klockan slagit nio hade vi slutit de blå för lite skönhetssömn.

Brooklyn bridge, 9/11 och Frihetsgudinnan

Dag två kände vi oss varma i kläderna och tog tunnelbanan hela vägen ner till Brooklyn bridge. På dagens schema stod just Brooklyn bridge, 9/11 memorial, Wall street, Frihetsgudinnan och till slut en tur upp till 74 våningen och en vy över Manhattan.

Efter frukostkaffe på Starbucks visade de sig att ganska många hundra andra inom National kidney foundation hade bestämt sig för att utföra Kidney walk över just Brooklyn bridge den dagen. En snabb ändring i schemat och vi började med One world tower istället. En av fördelarna med Manhattan, det är aldrig långt till nästa sevärdhet.

Efter Wall street-kvarteren tog vi Staten Island-färjan för en vy över Frihetsgudinnan. Mäktigt. Men möjligen var utsikten över Manhattan på tillbakavägen ännu mäktigare. Det som syns på bilden som inleder detta inlägg. Inte utan att man får nypa sig i armen för att förstå att det verkligen är på riktigt.

Top of the Rocks – Rockefeller center

Vi avslutade dagen med det där jag oroat mig för absolut mest utöver flygresan. Och det blev en inte helt odramatisk historia. Jag klev in i den överfulla hissen men precis innan dörrarna stängdes rusade jag helt sonika ut. Vände mig om och såg mitt resesällskap försvinna bakom dörrarna som stängdes. I den sekunden var min enda fundering på hur vi skulle hitta varandra igen. Fantastisk personal på Top of the rocks tog min rädsla för trånga utrymmen på stort allvar och jag fick trots långa köer åka upp helt själv med en av guiderna i en alldeles egen hiss – och det var värt det. Utsikten från Top of the rocks är magisk och väl där uppe strosade jag runt på alla våningarna och njöt och fotograferade. Jag hade gjort om det vilken dag som helst.

Om jag hittade mitt resesällskap där uppe? Oh nej då. När jag väl fick tag på henne hade hon i ren skräck för höjden tagit första bästa hiss ner igen och var troligen ner innan jag ens kommit upp.

Vi avslutade dag två med vin och chicken & rise tillsammans med vår host Daniel. Härlig dag och härlig kväll innan vi hoppade tidigt i säng inför hemfärd dagen efter.

Dag tre spenderades med lång och mysig frukost på La Pecora binaca innan vi började resan mot Newark.

Vi mötte soluppgången och landade lugnt och säkert på Arlanda efter ännu en mycket behaglig flygning över norra Atlanten. Fyllda med upplevelser men inte på långt när klara med New York. Dit kommer jag garanterat tillbaka.

Fler inlägg från mina resor till USA hittar du här.

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration. 
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.