Reseberättelser på — Sida 8 av 10 — lite mera rosa reseblogg

Att uppleva Paris på egen hand – en reseberättelse

15 april, 2019

I december 2018 åkte jag på egen hand till Paris. Jag har skrivit om hur planerna såg ut och om hur stolt jag var över mig själv för att jag gjorde resan men när det kommer till hur det egentligen var har det inte skrivits många ord. För en tid sedan fick jag frågan. Men hur var det att uppleva Paris på egen hand? Jo, såhär.

Lika säker som jag hade känt mig sedan den där dagen i juli när jag bestämde mig för att göra resan. Lika osäker kände jag mig när jag satte mig på tåget upp till Arlanda på kvällen den 1 december. När Andreas vinkade av mig och gick tillbaka mot bilen var en tår nära ögonvrån och jag kände mig ensammast i hela världen. Vad hade jag nu hittat på och hur tänkte jag?

En resa för att skriva

När tåget rullade ut från Linköpings station tog jag upp datorn och började skriva. Det var ju det hela resan handlade om. Att skriva. Och det jag hade drömt om så länge skulle nu bli verklighet. Jag skulle bara komma till rätta med mina tvivel först och komma tillbaka till säkerheten i att det skulle bli en bra resa.

Några timmar senare steg jag av det sista trappsteget på den oändligt långa rulltrappan från tågperrongen under Arlanda och klev in på en av de bästa platserna jag vet. Jag andades flygplatsluften och när jag promenerade upp emot Clarion Arlanda för att checka in på mitt rum för natten spred sig åter leendet över mina läppar. Jag var på väg.

I maj 2017 besökte jag Paris för allra första gången. Då i sällskap med min sambo och det fanns nog en anledning att jag valde en stad jag redan besökt för min allra första solo-resa. Jag ville känna mig lite hemma.

Det var därmed inte alls obekant för mig att kliva in på Charles de Gaulles flygplats utanför Paris. Jag kände igen vägen mot tåget som skulle ta mig in mot stan och behövde egentligen bara fokusera på att hitta till en annan tunnelbana än förra gången när jag hoppade av vid Gare du Nord. Jag kunde njuta av varje sekund och jag njöt i fulla drag.

På egen hand

Det var ett sargat Paris jag kom till denna dag och just det har jag berättat mer om tidigare. Efter att ha checkat in på mitt rum och gjort mig hemmastadd strosade jag ut i den franska huvudstaden med enda mål att hitta ett Starbucks. Där skulle jag handla en kaffe och nyttja WiFi för att göra min allra första noteringar på resan. Men jag hade ju ingen brådska.

Att strosa ut från hotellet och styra stegen precis dit du vill är att resa på egen hand. Eller inte behöva undra om ditt sällskap vill gå till höger eller vänster. Att inte behöva fråga om sällskapet också kan tänka sig att ta en tur in i kyrkan du passerar. Och inte fråga om det är okej att du bara tittar in i butiken du blir nyfiken på på vägen. Att se ett café och spontant styra stegen in och beställa ett glas vin eller en croissant. Det är att uppleva på egen hand. Och lika fint som det är att ha någon att dela det med lika fint känner jag det är att uppleva precis det just du önskar.

Att stanna upp och bara titta på en vacker byggnad. Att beundra den lite extra länge och ta bilder från precis alla vinklar du vill. Eller att inte orka gå den sista biten och ta tunnelbanan bara en station. Det är att uppleva något på egen hand.

Starbucks och häng på rummet

Klockan hade hunnit bli nio innan jag ens lämnade rummet min andra dag i Paris. Den lilla vattenkokaren och pulverkaffe räckte gott för mig att starta dagen på. Jag öppnade dörren till min franska balkong och lät Paristrafiken ackompanjera mina tryck på tangenterna. Och flera timmar senare begav jag mig sedan ut för en snabb, men sen frukost.

Tvärtemot hur jag hade tänkt mig mina dagar begav jag mig sedan snabbt tillbaka till hotellrummet och datorn för att skriva vidare.

Vid mitt senaste besök i Paris såg jag nästan allt det där man måste se, Eiffeltornet, Triumfbågen, Notre Dame och Seine. Champs Elyseé såg jag från hop-on-hop-off-bussen och där ville jag gärna strosa denna gången men i övrigt var det bara Sacré-Cœur som stod på to-do och uppleva-listan vid mitt besök på egen hand.

Väderprognosen såg dyster ut och regnet strilade ner utanför fönstret. Regnjackan som jag köpt i Paris förra gången hade varit på sin plats men den hade jag lämnat hemma.

Champs Elyseé i regn

En timme efter lunch gav jag mig ändå ut för att äta och med siktet inställt på just Champs Elyseé. Jag hade kanske föreställt mig mitt strosande på en av världens mest berömda gator på ett lite mer glamouröst sätt men å andra sidan smakade min crêpe med Emmentaler-ost och ett glas vitt extra gott när jag genomblöt hittade en plats på en av caféerna mellan alla de exklusiva butikerna.

Triumfbågen Paris — Triumfbågen i regn snabbt förevigad för att inte vattenskada telefonen

Till och med en shoppingpåse var bättre kittad än jag för vädret…

Google maps avslöjade att avståndet till en vacker vy över Eiffeltornet inte var så långt som jag trott och när regnet för en stund avtog lite begav jag mig ut. Strosade förbi lyxhotell efter lyxhotell och ännu lyxigare butiker än de på Champs Elyseé och undrade om det kanske till och med var inträde för att gå på just den gatan. Och sedan som genom ett trollslag öppnar gatan upp sig efter ett hörn och där ligger Seine och en bit bort Eiffeltornet.

Regnet hade upphört. Timmarna hade gått och solen som var på väg neråt börjar tränga igenom molnen. Jag beskådar Flame of Liberty på Place d´Alma som kommit att bli en plats för minnet av Prinsessan Diana som omkom i tunneln under monumentet. Och så bestämmer jag mig för att sätta mig på en servering och avnjuta ett glas vitt till.

Eiffeltornet och sol

Runt hörnet på huset som precis skymmer utsikten över Eiffeltornet från min plats på restaurangen ser jag ett alldeles magiskt sken och när vinet är uppdrucket tar jag mig åter ner till vattnet och får beskåda den allra vackraste av solnedgångar.

Jag står en lång stund och bara insuper känslan. Känslan över att jag står där. I Paris. På en resa för att skriva. Och hur lyckligt lottad jag är som har möjligheten att göra just det.

Sedan unnar jag mig lyxen att ta metron tillbaka till hotellet och ägnar resten åt kvällen till att skriva.

Jag vaknar senare än vanligt min tredje dag. Har skrivit långt in på småtimmarna och under natten konstaterat att det är ett lyhört hotell jag bor på. Frukost avnjuter jag denna dag på hotellet och skriver inte många rader innan jag beger mig ut på Paris gator igen. Jag tar metron till Montmartre och hoppar av på en station som skall visa sig ligga många trappsteg under gjord.

Många trappor upp till Montmartre

Jag kommer småsvettig upp till de vackra små gatorna i Montmartre och med mobilens hjälp kryssar jag mig upp genom gränderna mot Sacré-Cœur. Passerar underbart vackra små hus och väggmålningar. Passerar ett par som poserar för bröllopsbilder och upptäcker bland de gulligaste Starbucks jag sett och de ena huset vackrare än det andra.

Så händer det igen. Bakom ett hörn öppnar gatan upp sig och framför mig tornar den gigantiska Sacré-Cœur upp sig. Nedanför den vackra basilikan ligger hela Paris för mina fötter. Utsikten är enastående men svår att ta in.

Jag väljer att gå in i i kyrkan och slår mig ned en stund i en bänk. Kyrkor ligger mig varmt om hjärtat. Jag går gärna in men det var längesedan jag tog mig tid att sätta mig ner en stund. Det är svårt att ta in storheten i denna byggnad. Svårt att ta in att jag är där.

Så oändligt stort, så makalöst vackert.

Jag tar trapporna ner mot nya gränder i Montmartre och när jag gått några kvarter och inte längre har Sacré-Cœur i sikte slinker jag in och köper en crêpe to-go att äta på min fortsatta promenad.

På promenad utan karta eller mål

Kartappen är nedstängd. I varje gathörn tittar jag åt alla håll och väljer det håll dit husen är som vackrast. När crêpen är avnjuten och fötterna trötta låter jag google berätta var närmaste metrostation finns och konstaterar att jag promenerat så långt att jag nästan är hemma. Jag bryr mig inte om metron utan promenerar den sista biten tillbaka till hotellet. Fotograferar solen som är på väg ned bakom Paris ståtliga hus och det sötaste Mc Donalds jag någonsin skådat.

Med själ och hjärta fyllt till bredden av inspiration ägnar jag några timmar till åt tangentbordet. Sedan packar jag ihop mina saker och beger mig ut på Paris gator en sista gång innan hemfärd.

Maten för dagen intar jag på det där vackra McDonaldset jag passerat tidigare. Jag planerar för en tidig kväll innan hemresan imorgon. På väg hem till hotellet igen kan jag ändå inte låta bli att fastna på en av Paris uteserveringar. Det är den 4 december och jag sitter ute och avnjuter ett glas rött, franskt såklart.

Mitt lilla hotell och där uppe där det lyser där bor jag.

På egen hand i en drömstad

Jag summerar några underbara dygn i en riktig drömstad. Jag är tacksam för att jag kan och tacksam för att jag vågar och vill uppleva världen. På egen hand eller tillsammans. Det finns en tjusning med både och. Men jag är säker på att det inte är sista gången jag upplever på egen hand.

Har du åkt på en solo-resa eller skulle du vilja göra det? Eller skulle du absolut inte kunna tänka dig att göra det? Dela gärna med dig av dina tankar i en kommentar nedan.

Vill du läsa fler inlägg från mina resor till Paris kan du klicka dig vidare hit.

Ett sargat Paris dagen efter kravallerna

18 januari, 2019

Jag står bredvid den gamle mannen och båda riktar vi våra objektiv mot den sönderbrända motorcykeln i gathörnet. Han sitt Canonobjektiv för säkert ganska många tusen. Jag min iPhone-kamera. Men båda med samma mål. Att dokumentera förödelsen som skapats efter de gula västarnas protester kvällen innan. Det är ett sargat Paris dagen efter kravallerna.

– Cést terrible säger han och skakar på huvudet.

På min knaggliga skolfranska och med gemensamma ansträngningar på engelska samtalar vi en stund och kommer fram till att det är onödigt. Så onödigt. Sen nickar jag farväl och rullar min väska de femtio meterna till mitt hotell.

Kvällen innan satt jag på mitt hotellrum på Arlanda och följde liverapporteringen från centrala Paris.

Såg hur polis och demonstranter drabbade samman, hörde explosioner, såg Triumfbågen klottras ner och såg tårgasen. Ändå trodde jag nog att det var som vanligt, att medierna överdrev. Trots att jag såg bilderna.

Lite som förra gången vi besökte Paris. Det var i maj 2017 och samma dag som Macron, som nu är den man protesterar emot, valdes till president. Vi avnjöt varsin kaffe på Starbucks några hundra meter från Louvren när de svenska medierna kablade ut nyheten om hur just Louvren, som var Macrons högkvarter, fått utrymmas och att det var stora kravaller. Själv märkte vi ingenting.

Denna gången är det annorlunda.

Så snart jag kommer upp från metron vid San Augustin ser jag det. Först tror jag det är vanligt klotter men inser snart att det är spår efter gårdagen. Jag stannar och tittar. Ser fler som stannat, som betraktar, som fotograferar, som filmar och förfasas.

Så ser jag den sönderslagna fönsterrutan mitt framför mig. Det är lite som att ögat valt att inte se först för att vänja sig. Jag går några meter. Mer klotter. En förstörd bankomat. Framför en bank har det som troligen är personalen samlats. Någon gråter. På andra ställen har man redan hunnit få upp plank som skyddar från intrång och glasskärvor som kan skada.

Det har hunnit gå drygt en månad sedan mina dagar på egen hand i Paris. Sedan mina dagar med datorn som mitt enda sällskap och näsan som riktmärke för nästa upplevelse. Jag har börjat på ett inlägg om hotellet jag bodde på. Jag har funderat på berättelsen om min skrivhelg. Men någonstans har detta legat och grott. Att få berätta om det som mötte mig.

De oroliga kommentarerna från nära och kära på meddelande och sociala medier avfärdades med att det inte var någon fara. Jag skulle vara ett par kilometer bort. Två kilometer närmare bestämt. Ett avstånd som inte betydde någonting skulle det visa sig.

Det var ett sargat Paris dagen efter kravallerna.

Det var ett sargat Paris som mötte mig den tredje dagen i december 2018. Och dagen efter var det en annan typ av gula västar som regerade Paris gator. De som fick städa upp. Sopa upp resterna och skrubba klotter. Några dagar senare syntes nästintill inga spår och receptionisten på hotellet bedyrade att gårdagens kravaller inte skulle upprepas under söndagskvällen. De som protesterat skulle upp och jobba imorgon. Fredagar och lördagar kunde man dock förvänta sig något annat. Och hon hade rätt.

Läs också: Att uppleva Paris på egen hand

Jag är inte djupt politiskt insatt inte i Sverige och ännu mindre i Frankrike. Se inte detta som ett inlägg i debatten. Se det som mina högst personliga funderingar om det är värt att förstöra? Om det inte finns andra sätt. Jag förstår att man behöver visa sitt missnöje. I detta fallet har jag förstått att det gäller missnöjet mot höjda priser på drivmedel och avsaknaden av kollektiva möjligheter att transportera sig utanför storstäderna. Men hjälper det verkligen att slå sönder och klottra?

Några dagar senare var Triumfbågen fortfarande stängd för besökare men av klottret syntes inget till. Några andra gula västar hade tvättat den ren och fin igen.

Rese- och upplevelseåret 2018

30 december, 2018

I mitt tidigare bloggliv brukade jag skriva en krönika över året som gått. Och kanske blir det en sådan i år också. Många gånger känns det som att just de där årskrönikorna ger mig själv mer än vad det ger läsarna. Lika kul som det är att skriva det och återuppleva det är det att sedan kunna gå tillbaka och läsa. Vissa år har jag tänkt hoppa över det eftersom det känts som att det varit ett ganska händelsefattigt år men när jag väl börjar rota lite i kalendern visar det sig att det har hänt ganska mycket. Här är rese- och upplevelseåret 2018.

Att 2018 skulle ha varit händelsefattigt har jag aldrig ens snuddat vid tanken på. Istället kan jag nästan inte begripa hur vi har hunnit med så mycket. Här är det nu dags att sammanfatta rese- och upplevelseåret 2018. Med fokus på både långa och korta resor och upplevelser precis som temat är för denna blogg. I text och bild och med lite lämpliga länkar. Och med en glob med en liten överblick över de längsta resorna.

Januari

Jag kallade det rivstart när jag redan den fjärde dagen i månaden satte mig på tåget och åkte mot Stockholm för att möta upp min vän Fia. Hon var nyinflyttad i Stockholm och ville fira min 40-årsdag i efterskott. Efter att ha köpt med oss färsk frukt och snacks begav vi oss ut mot vårt hem för natten på The Winery hotell i Solna.

Med Fia på staycation på The Winery hotel

Som vanligt blev det prat i kvadrat och mer om vår ”staycation” kan ni läsa här. Vi lyckades pricka in lugna dagar och fick verkligen det lilla extra ut av vårt besök. Ännu gladare är jag att vi när vi summerar året kan konstatera att detta besöket har följts upp av ytterligare två träffar i år. Bra jobbat familjen Ficon.

När januari närmade sig februari satte vi oss i bilen till västkusten och fick sedan en oväntad natt på Radisson i Göteborg när vårt plan blev exakt ett dygn försenat på vägen mot Thailand och Khao Lak. Resan betydde mycket för mig på ett personligt plan. Och utöver det blev jag hejdlöst förälskad i landet. Jag har svårt att se att jag inte kommer tillbaka.

Februari

Tillbaka till Sverige kom vi dock när januari hade blivit februari och tog vårt förnuft till fånga och sov jetlaggade en natt på hotell i Winn innan vi åkte hemåt Östergötland.
Sedan höll vi oss förvånansvärt mycket hemma i över en månad. Nästan två. Och under tiden såg vi till att få tillbaka nästan alla pengar vi lagt på resan till Thailand. Glöm inte bort dina rättigheter när flyget blir försenat. Eller vad sägs om att åka tur och retur Phuket för 213 riksdaler?

Mars

Mars var tre veckor gammal när vi återigen packade väskorna och begav oss mot Arlanda denna gången. Andreas hade fått fria händer och några dagar i kalendern och bokade oss ett litet besök i Dubai. Via Secret Escapes hittade vi ett riktigt härligt boende och med lite cash points på Norwegian blev resan också lite billigare. Några fina dagar i Dubai upplevde vi mellan den 21-25 mars.

April

Skogshöjd spa — På spa i Södertälje i april 2018

Vad är det man brukar säga? Att man behöver semester efter semestern?! Och det verkade vi behöva för den sjunde april åkte vi till Södertälje och nyttjade en bonusnatt på Scandic Skogshöjd spa. Som hotellgäst kostar det bara 95 riksdaler per person att gå in i spaet och vi njöt i fulla drag av ett dygn där.

Tolv dagar senare satt vi åter igen på ett Norwegian-plan på Arlanda. Denna gången tog det oss till Barcelona för ett dygn i Andreas gamla hemstad och därefter vidare på en veckas kryssning i Medelhavet med världens största kryssningsfartyg. Om båten kan du läsa mer om här och om de olika stoppen, Palma, Marseille, La Spezia, Rom och Neapel har jag skrivit mer här.

Maj

Fem dagar efter världens häftigaste kryssning tog jag tåget mot världens underbaraste Båstad och mötte upp min vän Helen för ett par härliga dygn på Skansen hotell och spa.

Skansen spa i Båstad — På Skansen hotell och spa i Båstad

Skansen Båstad — På Skansen hotell och spa i Båstad

Maj skulle bli årets spatätaste månad 2018.
Kristi himmelsfärdshelgen tog vi med oss de små och åkte till staden, eller ska vi säga orten, där Sveriges första riksdag hölls redan 1435. Tillika min sambos hemstad, Arboga. Det blev en familjehelg med både trädgårdshäng, maskrosrensning, bad och glass.

Arbogahelg — En Kristi himmelsfärdshelg i Västmanland

En vecka senare möttes jag och Fia upp igen för årets andra staycation. Denna gången var det Fia som fyllt 40 och som skulle firas.

Det gjorde vi med ett dygn på Grand hotell Saltsjöbaden och när Andreas passade på att komma upp och hämta mig så tog vi vägen förbi Arlanda för lite flightspotting och Sigtuna för att njuta.

Söndag den 27 maj fyllde min sambo 32 och vaknade helt ovetandes om att han bara en stund senare skulle sätta sig i bilen på väg mot för honom okänd destination. Vi landade på Yasuragi utanför Stockholm för ett spadygn vi sent ska glömma.

Juni

Värmen hade kommit och vi kunde väl aldrig tro att det var för att stanna resten av sommaren. Dag tre i juni tog vi oss ut till historiska delar en bit utanför Linköping för lite fotografering. Vreta Kloster fick besök lagom till golden hour.

Två veckor in i juni var det skolavslutning. Jag tog med mig barnen och åkte tillsammans med deras kompisar och deras föräldrar till Söderköping för att inviga sommarlovet med världens bästa glass på Smultronstället.

Dagen efter styrde vi kosan mot ett dygn på Öland. Med besök hos familj, stuga på camping och en heldag på Ölands djurpark.

Juli

Semestermånaderna spenderade vi till stora delar på hemmaplan och jobbade ganska mycket.

Story hotell Malmö — Juli 2018 – on top of Malmö

Skybar Malmö Live — Juli 2018 – on top of Malmö

Men i början av juli hade vi två nätter i på Radisson i Malmö. Det var vi och 10 000 Jehovas vittnen. Jag blev kär och mer om det hela kan du läsa här.

Augusti

Vi inledde augusti med besök av Andreas mamma och då tog vi med henne och barnen till Naturum och Tåkern för att både utflykt och lite pedagogik på en och samma gång.

I augusti 2018 på utflykt till Naturum Tåkern

Prinsessan Estelles sagostig — I augusti 2018 på utflykt till Naturum Tåkern

En dryg vecka senare var vi på plats i samma trakter igen men då för att fånga Rökstenen och vackra Hästholmen på bild under Golden hour.

När alla andra var tillbaka på arbetet packade vi så väskan igen och spenderade de sista sommardagarna i Turkiet och Alanya.

Cleopatra beach, Alanya — 1 september – höstmånad och solnedgång vid Cleopatra beach i Alanya

September

Augusti hade hunnit bli september och sommar höst när vi satte oss på planet hemåt Sverige igen. Några dagar senare var det studiedag på förskola och skola och vi tog med oss samma gäng som var i Söderköping i juni till Tropikarium i Kolmården. Såhär i efterhand blev det inte som vi tänkt oss men det blev bra ändå.

Ett par veckor senare tog jag bussen till Valdemarsvik och spenderade ett dygn hos min vän och före detta kollega Eva-Lena i hennes paradis.

Jag hade inte hunnit vara hemma många timmar efter mitt dygn hos Eva-Lena innan både jag och det stora hjärtat fick vattkoppor. Lagom till september var slut hann jag med en tur till Arlanda för att hämta upp sambon som varit i Barcelona några dagar på egen hand. Magiska vyer visades upp på Arlanda medan ovädret slog till.

Oktober

Oktober blev en lugn månad efter en hektisk höst. Men mot slutet hann vi ändå med en kryssning till Helsingfors. Jjag var på en över dagen tripp i jobbet till Uppsala. Och så besökte vi ett nytt favorithotell, The Steam hotell i Västerås, och gick på Pernilla Wahlgrens show Kort, glad och tacksam.

The Steam Hotel — The Steam hotel från insidan och utsidan i oktober 2018

November

November var två dagar gammal när vi steg upp i ottan och begav oss västerut mot Ullared. Jag såg min första älg i vilt tillstånd och shoppade loss några timmar på Gekås innan jag fick smärre panik och ville hem.

Två dagar senare slappade vi av på hemmaplan med ett besök på spaet på nyöppnade The Box hotell.

Den åttonde var vi så åter tillbaka på Arlanda och några timmar senare hade vi via München tagit oss hela vägen till Kalifornien och Los Angeles.

Två dagar efter min födelsedag och den artonde dagen i november inledde vi julmyset med julmarknad på Ekenäs slott.

Den tjugoandra var jag tillbaka på jobbresa i Uppsala. Och dagen efter åkte jag ner mot Stockholm för årets tredje ”staycation” med Fia. Denna gången på Story hotell Riddargatan med den stora äggrörekrisen.

December

Året sista månad var två dagar gammal när jag så satte mig på planet till Paris för några ljuvliga skrivdagar.

Och knappt hade jag hunnit hem därifrån innan vi satte oss i bilen igen och åkte nästan ända upp till hufvudstaden igen. Men denna gången gjorde vi som i april och stannade i Södertälje för ytterligare en poängnatt på Scandic Skogshöjd spa.

Julafton firade vi sedan först halvan i Linköping och andra halvan i Västmanland och Arboga.

2018 blev ett händelserikt och restätt år.

Fjorton flygresor till världens alla hörn. Tre besökta världsdelar och åtta länder. Fem olika spaupplevelser och minnen som inte går att summera i siffror.

2019 blir ett lugnare reseår om det går enligt plan.

Inte lika många länder, inte lika många flygningar. Men ändå den längsta flygningen av dem alla och en resa runt jorden.

Läs också: fler årssammanfattningar

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Att göra i Los Angeles på 4 dagar

10 december, 2018

Vad är Los Angeles? Ni som läst inlägget Maybe not that typical globetrotter vet att jag inte hade stenkoll på vad jag kunde förvänta mig få uppleva i Los Angeles när vi bokade resan. Jag hade helt enkelt inte koll på vad Los Angeles var. Så efter fyra dagar i the city of angels – vet jag nu vad Los Angeles är? Faktiskt inte!

Hitta lättare i inlägget

Vad är Los Angeles?
Målet – en speciell stjärna
Graumans och In ´n´out
Julia Roberts och Rodeo drive
Venice Beach och Eggslut
Venice Canals
Griffith Observatory
Och solnedgången över Stilla havet

Vad är Los Angeles?

Googlar man Vad är Los Angeles? får man av Wikipedia följande svar:

Los Angeles (ofta förkortat L.A., även kallad City of Angels, från sp. ”Änglarna”) är den största staden i delstaten Kalifornien och den näst största i USA. Los Angeles ligger i södra Kalifornien i sydvästra delen av USA och är huvudort i Los Angeles County. Los Angeles grundades av spanjorer den 4 september 1781 som El Pueblo de Nuestra Señora la Reina de los Ángeles del Río de Porciúncula – ”Vår frus änglarnas drottnings stad vid floden Porciuncula”. Platsen låg på mexikanskt område fram till 1846, då den kom att tillhöra USA.

Ett antal av Los Angeles stadsdelar (distrikt) är internationellt välkända. I Hollywood produceras många filmer. Bel Air tillhör stadens mer exklusiva områden. Beverly Hills är känd för sin shopping och ett hem för många kändisar.

Jag skulle vilja hålla mig kvar vid den senare delen av ovanstående text. För där har vi mitt svar. Vad är Los Angeles? Jo det är ett antal mer eller mindre, i de flesta fall mer, kända stadsdelar som tillsammans bildar Los Angeles.

Lite halvt på skämt ställde jag faktiskt frågan till min sambo och tillika resesällskap. Alltså vad är Los Angeles egentligen? Det finns ju inte direkt någon plats som är motsvarande stortorget eller Stora torg i våra svenska städer. Ja möjligen downtown då.

Våra fyra dagar i Los Angeles

När jag nu skall försöka återberätta hur vi valde att upptäcka Los Angeles blir det därmed uppdelat lite område för område. Vi hade fyra hela dagar till vårt förfogande och min spontana och inte helt välgrundade tanke när vi anlände till vårt fantastiska airbnb-boende sent på torsdagskvällen efter dryga dygnet på resande fot, var att jag inte alls behövde upptäcka något. Jag kunde bara ligga vid poolen i fyra dagar. Nu tog jag tack och lov mitt förnuft till fånga när det gällde den saken.

Hollywood och American Idol

Dag ett inledde vi med frukost på ett närbeläget Starbucks och sedan plockade jag fram google maps i mobilen och slog in Hollywood. Jag upprepar. Hollywood. Att slå in Hollywood i GPS:en var lite smått surrealistiskt det ska jag erkänna och med Los Angeles välkända trafikförhållande tog det sedan en bra stund längre att ta sig dit än om det hade legat i vilken annan stad som helst. Köer var det bara att vänja sig vid.

Lite småstressad bakom ratten ville Andreas att jag också försökte mig på att hitta någon typ av parkeringshus på destinationen.

-Det lär ju inte direkt vara så att man kör upp och parkerar bredvid trottoaren med stjärnorna, sa han lite syrligt när jag inte riktigt hittade det han önskade och försökte mig på att vara lite cool och tyckte att vi skulle ta det som det kommer.

Nu hittade vi med lätthet en liten public parking i närheten av Hollywood boulevard men hade vi inte gjort det så hade det faktiskt inte varit så mycket svårare än att just köra upp och parkera bredvid stjärnorna.

Hollywood Boulevard i all sin glans – eller?

Jag hade föreställt mig något helt annat. Röda mattor, glamour, avspärrningar, kanske någon typ av skylt, ”Du kör nu in på Hollywood walk of fame”. Jag kanske överdriver lite men ni förstår säkert. Inget sånt. Det var bara att svänga höger in och där låg de – stjärnorna.

Målet – en speciell stjärna

Mitt mål för dagen var en enda stjärna. Ingrid Bergmans. Sedan jag skrev ett specialarbete om henne någon gång i grundskolan om jag inte missminner mig har jag varit djupt imponerad över henne och det var hennes stjärna som var viktigast för mig. De övriga kom på köpet. Och det var inte konstigare än att när man väl promenerat runt en stund så glömde man av att de var stjärnor på marken och kom på det först när man passerade någon av de lite större där det samlades mer folk än vid de flesta andra.

Vi strosade Hollywood boulevard upp och ner. Besökte Hollywood & highland och utkiksplatsen mot Hollywoodskylten. Utsiktsplatsen här sägs vara den bästa efter Griffith observatory, vi besökte båda och jag tänker att jag ger mig på en jämförelse lite längre ner i detta inlägg. För dagen var den översta våningen avstängd på grund av inspelningar av American Idol som pågick i hela komplexet. Jag snodde åt mig några papparazzifoton och hoppas på att detta är vår nästa stora världsstjärna som jag lyckades fånga på bild här.

Utsikten mot Hollywoodskylten från Hollywood & Highland

Graumans och In ´n´out

Vi passerade Grauman’s Chinese Theatre som jag fick lära mig är där alla de stora filmpremiärerna hålls. Jag är verkligen inte väl bevandrad i detta med film. Jag hittade en gigantisk Muji-affär (ping Isabel Boltenstern) och så vek vi av på en gata ner mot The strip, den delen av Sunset boulevard som går igenom de centrala delarna av Hollywood, och käkade lunch på ett av två mathak vi hade siktat in oss på att prova under vistelsen. In n out. Gigantiska köer och burgare långt under mina förväntningar blev betyget. Med tanke på hajpen runt detta ställe hade jag höga förväntningar. Men det var verkligen inget speciellt alls. Kanske är vi bortskämda med bra burgare här hemma eller så hade de en dålig dag. Tell me någon, hade vi otur? Vad är det som är så speciellt med In n out?

Mot Beverly hills

Efter Hollywood satte vi oss åter igen i bilen med nästa destination iknappad i GPS:en. Beverly hills. Tonårsminnena flödade över och det var inte utan att jag småkikade om jag skulle se Brenda eller Brandon. För er yngre läsare – googla Beverly hills 90210.

Här valde vi att inte åka in i området eftersom vi läst att det ändå inte går att se så mycket av de pampiga villorna och inte ville bli besvikna. Det finns bussturer upp som är till för att peka ut var celebriteterna bor. Kanske något för nästa besök i Beverly hills (affiliatelänk). Istället cruisade vi runt och beundrade de perfekta palmraderna. Och sedan kom nästa surprise för den icke Los Angeles-kunniga och tydligen inte heller så pålästa resenären. För då ser jag en skylt med Rodeo drive. Det måste man ju se. Vi styrde kosan ditåt och hittade även här parkering precis intill.

Vi kan nog här och nu konstatera att parkering inte är ett problem i Los Angeles. Inte som hemma. Los Angeles är liksom helt anpassat för att du SKA åka bil. Därmed finns det public parkings i vart och vartannat gathörn. De har till och med ”inkastare” i parkeringshusen i Santa Monica och Venice beach.

Julia Roberts och Rodeo drive

Nåväl, tillbaka till Hollywood och Rodeo drive. De kända Pretty woman-kvarteren där Julia fällde den klassiska repliken:

”I was in here yesterday. You wouldn’t wait on me. You work on commission right? Big mistake. Big. Huge! I have to go shopping now.”

Vi strosade gatan ner, kikade in i de exklusiva butikerna och missade helt det kända hotellet som avslutar gatan. Nog såg jag många som stod och plåtade det gigantiska huset men jag erkänner med lite smått generade kinder att jag inte förstod varför. Jag var så fullt fokuserad på butikerna och Julias promenad i ovan nämnda klipp att jag helt missade Beverly hills Wilshire, hotellet där stora delar av filmen utspelar sig. Tur att fotona på Rodeo drive också inkluderade det missade hotellet.

12150 steg senare landade vi hemma i vårt hus och beställde mat via Uber eats samtidigt som vi kollade de lokala rapporterna från bränderna som rasade bara någon mil bort.

Walmart, chill och flightspotting på LAX

Dag två blev något lugnare. Vid besöket på Quality The box för några veckor sedan lyckades jag bryta min tå och den var inte helt återställd ännu så den behövde vila lite. Efter en tur till Walmart för lite shopping slappade vi vid poolen en stund på förmiddagen. När köerna enligt rykte var som minst gav vi oss ut på lite sightseeing från bilen snarare än till fots. Vi kikade runt i downtown och åkte sedan ner mot flygplatsen för att spana på flygplan. Just flightspottingen från In n Out vid LAX är känd för att vara riktigt bra och jag är benägen att hålla med.

Santa Monica

Dag tre hade tån fått välförtjänt vila och vi var redo för nästa stora mål. Vi begav oss mot Santa Monica beach och beskådade det där man måste se. Piren och de milslånga stränderna för dagen något skuggade av den tjocka brandröken som låg tung.

Santa Monica Pier har sin historia. Den markerar officiellt det västra slutet av den berömda Route 66. Piren byggdes redan 1909 och har ett stort nöjesfält med både berg- och dalbana och pariserhjul. Träkarusellen med handsnidade hästar byggdes redan 1922. Vi hoppade dock över all aktivitet i nöjesfältet och tog oss i stället ner mot vattnet för att för första gången doppa fötterna i Stilla havet.

Venice Beach och Eggslut

Bara några kilometer söderut ligger Venice beach. Hade tån mått bättre hade det blivit en promenad, nu tog vi istället bilen ner. Klockan hade slagit lunch och det var därmed dags att testa nummer två av två mathak som stod på vår ”att-testa-lista”. Eggslut. Här hade jag tyvärr sprungit på en och annan recension som nämnde ord som överreklamerat. Men mina förväntningar var skyhöga. Och – de infriades.

Vi testade en Fairfax. Äggröra med gräslök mixad i honungssenapsaioli med karamelliserad rödlök och riracha majo i varmt brioche bröd. Vi lade också till bacon och avocado och fick en liten del av himmelen i ett litet bröd. Att ha Eggslut i flödet på Instagram ger cravings alla dagar i veckan.

Venice Canals

Vi promenerade sen en stund vid Venice beach och besökte kvarteren runt Venice Canals. Dessa konstgjorda kanaler öppnades redan 1905. Helt ljuvligt var det att strosa runt i kvarteren över broarna och spana på det ena huset mer spektakulärt än det andra.

Griffith Observatory

På väg hem körde vi upp till Griffith Observatory för att beskåda både Hollywood-skylten och den magiska utsikten över Los Angeles. För dagen dessvärre då skymd av både rök och dimma men ändå otrolig. Och såhär i efterhand så lägger jag min röst på denna plats för bästa utsikt mot de berömda bokstäverna. Här uppe går det också att boka olika typer av aktiviteter, såsom Griffith Observatory Hikes, Hollywood hills walk (affiliatelänk). Definitivt något jag ska satsa på nästa gång jag besöker Los Angeles.

Visste du förresten att skylten restes redan 1923. Då var den reklam för ett nytt bostadsområde som byggdes och då hade skylten ytterligare fyra bokstäver. Då stod det nämligen Hollywoodland.

Och solnedgången över Stilla havet

Två trötta resenärer spenderade sedan dag fyra vid poolen i solen. Det är vinter i Los Angeles i november och vi kämpade på i 25-gradig värme. Den vintern skulle jag också kunna tänka mig. Framåt eftermiddagen begav vi oss ner mot vårt sista stopp för denna resan. Hade inte bränderna slagit till med full kraft hade vi även velat besöka Malibu. Men det får vi ta nästa gång. Istället avslutade vi med ytterligare ett besök på Santa Monica beach och såg solen gå ner vid Stilla havets horisont. Mer L.A. än så kan det ju knappt bli.

Och morgonen efter var det så dags att ta vår New Yersey-reggade Misubishi Outlander som Andreas tackade gudarna för att vi hyrt varje gång vi körde upp i den branta backen till vårt hus i Mount Washington och åka tillbaka till LAX. Los Angeles international airport. Och Tom Bradley-terminalen.

Fyra dygn i Los Angeles avslutades sedan med att jag så äntligen fick åka 380:n. Men mer om det i ett eget inlägg.

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Fler reseberättelser från Nordamerika hittar du här.

Sex timmar i Helsingfors – en reseberättelse

30 oktober, 2018

Det är lätt att fokusera resandet och resmålen på de som ligger många timmar bort. Ofta med flyg och som kan bidra med palmer och milslånga sandstränder till instaflödet. Men då är det också lätt att missa pärlorna man har närmare. Som man utan större uppoffringar vare sig ekonomiskt eller tidsmässigt kan uppleva över en helg. Såsom sex timmar i Helsingfors .

Att kryssa till Helsingfors är en sådan sak. På vår 40-timmarskryssning ingick ca 6 timmar i den finländska huvudstaden. Vare sig jag eller Andreas är några kulturexperter. Så du kommer nu inte att få dig till livs en redogörelse för konstutställningar och museum att besöka. Nej snarare kan vi berätta hur två ganska bekväma typer väljer att spendera en fjärdedel av ett dygn i vår grannlandshuvudstad.

Oavsett om du åker med Vikingline eller Tallink/Silja så lägger fartygen till nära stadskärnan och det är gångavstånd till allt. Stadens stora stolthet (om du frågar mig) den ofantligt vackra domkyrkan tornar upp sig vackert när båten närmar sig land. Och det var också det som var mitt absolut första mål med vår promenad runt Helsingfors.

Kyrkornas stad

Helsingfors domkyrka stoltserar högt över staden och den är magnifik där den ligger ovanför en gigantisk trappa vid Senatstorget. Totalt är den 62 meter hög och dess vackra gröna kupoler med guldstjärnor på gör att den gör sig riktigt fint på bild. Och har du inte redan fått tillräckligt med steg eller träning så gör sig trapporna upp fint för lite intervaller.

Men det är inte bara domkyrkan som är väl värd ett besök i Helsingfors. På vår 15000 steg långa vandring runt stan hann vi med att se flera andra vackra kyrkor. Vad sägs om dessa? Uspenskijkatedralen och Johanneskyrkan. Och då hann vi vare sig med besök vid Tyska kyrkan eller vi den berömda Tempelplatsens kyrka med sin kopparinredning.

Vi behövde inte stressa oss igenom Helsingfors men låt oss säga såhär. Vi var inte helt vana vid kylan och kanske inte helt välklädda för det heller så vi passade på att titt som tätt smita in för att värma oss på diverse ställen.

Muggjakt på Starbucks

Det första uppdraget och stoppet för dagen var det absolut viktigaste. Ni som följer mig på Instagram vet. Det var inköp av den viktiga muggen. Det handlar helt enkelt om en Starbucksmugg. Jag kanske måste förklara mig. Och jag tänker göra det. Men i ett eget inlägg. Allt började egentligen i Dubai. Jag kunde inte motstå färgerna i denna mugg och den är nu min ständiga följeslagare på jobbet.

Och jo då. Nu har jag även en med Helsinki på och även muggar från lite andra städer, men mer om det i ett annat inlägg.

Och samtidigt som vi köpte muggen passade vi på att värma oss en stund med en Maple-latte. Ljuvligt.

Efter kaffe gick jag sedan på anteckningsboksjakt i den bokhandel som Starbucks låg i. Och jag kunde inte hjälpa att jag slogs av tanken på att det måste vara galet svårt att ha bokhandel i Helsingfors. Förvånansvärt mycket skyltas på både svenska och finska. Många kan ju faktiskt prata svenska och hur gör man då i bokhandeln, har man både svenska och finska böcker? Någon som läser kanske vet. Måste ju hur som helst bli gigantiska bokhandlar, för att inte tala om bibliotek.

Nåväl. Efter en värmande kaffe och en shoppingtur som inte slutade med något köp begav vi oss återigen ut i Helsingfors för att upptäcka. Vi hittade den otroligt vackra järnvägsstationen och den närbelägna Kaisaniemiparken innan vi stannade till för lunch på Vapiano.

Med lite pizza i magen gav vi oss sedan på ännu liter fler steg på Helsingfors gator.

Allas sea pool & Helsinki Skywheel

Vi hann med en tur ner till Skatuddskajen för att kolla in något vi inte hann uppleva som vi kanske önskat – Allas sea pool. Ett stort bryggområde på pontoner, med tre flytande bassänger – en 25-metersbassäng med uppvärmt sötvatten, en mindre barnbassäng och en 25-metersbassäng med filtrerat, renat havsvatten. Bredvid finns även en byggnad med tre bastuar med havsutsikt. Hade vi haft mer tid så kan jag nog ge mig på en chansning att vi testat på lite bad i kylan.

Precis bredvid Allas Sea Pool finns också Helsinki Skywheel som jag verkligen hade tänkt mig ta en tur i men det visade sig att sex timmar inte är tillräckligt med tid för att hinna allt man önskar. Vi får helt enkelt komma tillbaka. Och då kanske vi slår på stort och bokar VIP-gondolen sponsrad av Veuve Clicquot. Det sägs också att det finns en bastu i en av gondolerna.

Innan vi var tvungna att återvända till båten traskade vi ytterligare några steg via mysiga stadsdelar upp på Observatorieberget och hittade områden vi definitivt vill utforska vidare när vi har mer tid. Och från Observatorieberget får man också en fin vy över båten som bara en stund senare tog oss hemåt igen.

Helsingfors – Vi kommer tillbaka!

Läs också om: vår kryssning till Helsingfors med Silja Serenade

Kryssning till Helsingfors med Silja Serenade – en reseberättelse

27 oktober, 2018

Förra helgen spenderade vi 40 timmar på Silja Serenade och en kryssning till grannlandet i öster och dess huvudstad Helsingfors. Det var många år sedan jag var i Helsingfors. Några år i slutet av 1990-talet var jag där ganska ofta då företaget jag jobbade för var finskt. Men nu var det som sagt många år sedan och kryssning har ju lite blivit vår grej efter sommarens upplevelse på Symphony of the seas.

Bokningen gjorde vi via Secret Escapes, som jag även tidigare talat mig varm för. Det är på Secret Escapes vi hittat boenden både när vi var i Dubai, när jag och Fia var på The Winery hotel i januari. Men även på Grand Hotell Saltsjöbaden i maj och nu blev det alltså en kryssning som bokades. Är du inte redan medlem tycker jag att du klickar dig vidare hit och signar upp dig för deras nyhetsbrev. Reseinspiration direkt i mailen så ofta du önskar både nära och långt borta.

Tredje kryssningen på ett år

Vi avslutade 2017 med en 24-timmars kryssning med Viking Cinderella till Åland. I april åkte vi sedan som jag berättat om tidigare med världens största kryssningsfartyg, Symphony of the seas, i medelhavet. Och nu var det dags att testa på TallinkSilja och deras Serenade. På samma sätt som Royal Caribbeans fartyg så är Silja Serenade byggd med en gågata i mitten av skeppet. Och i jämförelse med Vikings Cinderella kan vi konstatera att vi föredrar den typen av fartyg. Det känns rymligare och öppnare.

Dags för boarding

Kvart över tre på fredagseftermiddagen var det dags för boarding som var både snabbare, smidigare och mindre noggrann än den i Viking-terminalen. Vi hade bokat hytt med utsikt över promenaden. En standardvariant med två enkelsängar varav en går att fälla upp för bättre yta i hytten. Fartyget sägs vara totalrenoverat 2014 men jag är skeptisk till att de verkligen hann med toaletterna. Men jag klagar inte, jag gillar rosa som sagt. Men att man skulle gjort ett aktivt val att renovera till den inredningen för bara fyra år sedan ställer jag mig tveksam till.

Man behöver inte vara sysslolös på Silja Serenade. Det finns gott om restauranger, barer och butiker att strosa omkring i och göra små pit-stop. Och det sägs att Silja Serenades taxfree är en av de allra största.

Genom Stockholms magiska skärgård med Silja Serenade

Tröttnar du på nöjesutbudet på båten rekommenderar jag varmt en tur ut för att njuta av en magisk solnedgång över den Stockholmska skärgården.

Till utresan hade vi ingen middagsbokning men kunde välja och vraka mellan flera olika restauranger med mycket bra menyer. Det blev till slut för svårvalt och kvällsmålet blev en toast i fiket. Alldeles lagom skulle det visa sig efter att ha druckit gott och ätit lite snacks under eftermiddagens barhäng.

Under kvällen bjöds vi också på akrobatikshow på gångpromenaden och precis utanför vår hytt. Svårt att fånga på bild men ordentliga konster bjöds det på, inget för den höjdrädde.

Efter en god natts sömn var vi bland de första på plats i frukostbuffén som var väl tilltagen utan att vara överflödig. Det är väl värt att kliva upp för frukost innan sju när man glider in och få se soluppgången över finska viken. Och sedan var vi redo att kliva av och uppleva Helsingfors under cirka sex timmar vid 10-tiden. Men mer om det kan du läsa här.

Åter på båten på lördagseftermiddagen med ganska många steg i benen slog vi oss ner i de sköna fåtöljerna i baren i fören. Ett par glas bubbel senare hade Silja Serenade kastat loss och tuffat ut från Helsingfors hamn Uundertecknad tog sitt förnuft till fånga och drog mig tillbaka till hytten för en powernap a.k.a. tantvil. Tack och lov hade vi bordsbokning i den Italienska restaurangen vid åtta. Hade vi inte haft det hade jag nog sovit till morgonen därpå.

Middag på Tavolàta Ristorante Italiano

Tavolàta Ristorante Italiano är belägen på däck 6 i anslutning till TaxFree:n och inte på promenadgatan som de flesta andra restauranger. Det ger en lugnare atmosfär och vi var mycket nöjda med vår middag. Rekommenderas varmt!

En middag senare kan jag erkänna att jag hade lite svårt att komma till ro och somna. Om det hade att göra med den tidigare tagna tantvilen, ljudet från promenaden (som ändå var relativt dämpat), sambons snarkande i sängen bredvid eller aktiviteten på grannarna i rummet bredvid. Här kan du ju själv fundera ut aktiviteten, ska jag låta vara osagt men det blev inte mycket sömn den natten. Att då vakna och gå upp till soluppgången över Stockholms skärgård hjälper. För mycket vackrare än såhär blir det liksom inte.

Allt som allt är vi mycket nöjda med vår kryssning. Det är ett trevligt sätt att komma iväg från vardagen och bara slappna av. Och i detta fallet dessutom får möjligheten att uppleva ett annat land under några timmar. Det vi gillar allra mest med att vara på en båt är att det är så rofyllt. Visst är det mycket folk och kan stundtals var ganska livat men ändå slår havets lugn igenom när båten stävar ut mot horisonten.

Och nej, det lär inte vara den sista kryssningen. Drömmen är fortfarande en kryssning i Karibien. Men innan dess blir det nog en ytterligare resa här upp i norr till Tallin eller Riga i vår. Eller kanske både och.

Mer kryssningsberättelser hittar du här: Reseberättelsen från kryssningen med Symphony of the seas i Medelhavet i april 2018

Sri Lanka för 20 år sen – en reseberättelse

25 oktober, 2018

Igår presenterade Lonely planet de topp tio bästa platserna att besöka 2019. Under kategorin länder hamnar ett land jag besökt för 20 år sedan på första plats. Och inte vilket land som helst utan det absolut första landet jag besökte (om man inte räknar med Danmark) nämligen Sri Lanka.

Igår berättade jag min historia kring resandet. Och läste du det inlägget så vet du att jag 21 år gammal tog i från tårna på min första utlandsresa. Sri Lanka i två veckor. Kulturkrocken var T.O.T.A.L!

I takt med att resandet blivit en större del av mitt liv, denna bloggen kom i åtanke och så vidare. Har tankarna på de tidigare resorna gjort sig påminda. Och i somras ägnade jag en hel kväll åt att rota så djupt ner jag kunde i lådorna i förrådet för att hitta fotoalbumet. Jajamensan, fysiskt fotoalbum med tillhörande mapp med diverse olika minnen i såsom, sedlar, servetter och diverse biljetter från min Sri Lanka-resa. Det var en sann skatt att hitta för en nybliven flyg- och resenörd.

Framkallade foton – dåliga eller charmiga?

Av bilderna tagna med en hederlig gammal vanlig kamera och därefter framkallade finns det en hel del att önska. Men det förtar inte att jag nu såhär 20 år senare ändå är både lite stolt och glad över att haft förmånen att besöka detta land. För även om kulturkrocken var total vid ankomst har jag därefter kallat det paradiset.

Att resan den där gången gick till Sri Lanka har en naturlig förklaring. Min dåvarande sambo var adopterad därifrån och hans föräldrar bjöd oss på en resa till hans rötter. Vi bodde både i Colombo och gjorde en rundtur till de områden som gick att besöka och som var säkra nog. Det pågick även då ett inbördeskrig i norr.

Jag tycker att vi börjar med att konstatera att de bilder ni ska få ta del av i inlägget, avfotade med en iPhone, är charmiga snarare än av dålig kvalité. Att bläddra genom albumet och välja bilder gav mig insikten om hur bortskämda vi är idag. Ni hade nämligen kunna få se ännu läckrare bilder än de ni skall få lägga ögonen på. Men med tanke på att några av bilderna från teplantagen blev alldeles för gröna och att några av elefanterna på safarin döljs av min tumme så funkar inte det. Och när filmen var framkallad och man kunde konstatera just ovanstående var det ju inte lätt att åka tillbaka och ta en ny bild. Fun fact hur det faktiskt var för bara 20 år sen.

Jetlagad i Colombo?

Jag kan inte minnas att jag var jetlagad de första dygnen. Kanske för att jag knappt hade en aning om vad jetlag var. Minns att vi landade mitt i natten och kryssade genom Colombos gator i nattmörker. Jag var livrädd. Vi åkte på fel sida vägen och kryssade mellan k-pistbeväpnade militärer och heliga kor. Jag var fast besluten om att åka hem dagen efter igen men ändrade mig som tur var. Och det visar sig att även på den tiden var solnedgången ett favoritmotiv.

Vi spenderade först några dagar i Colombo och utforskade området. Mina fördomar besannades snabbt när korna verkligen gick runt på gatorna. Kanske hade jag ändå trott att det var en skröna.

Några dagar senare begav vi oss ut på den lilla rundtur på ön som var planerad för oss. Första stoppet var i en elefantdjurpark. Jag vet mer nu än vad jag visste då. Och hade kanske inte valt att göra besöket idag men det är så dags att säga nu. Besöket var i alla fall starten på en enorm kärlek till detta enastående djur. Och under besöket fick jag också möjligheten att rida på en elefant. Det var inte bara elefanter i djurparken och vissa andra djur gick det att få riktigt närkontakt med.

Hotell Thilanka – Kandy

Jag var inte flygrädd på den tiden. Och var tydligen inte heller så berörd av vilket flygbolag eller vilken flygplanstyp jag flög med, jag skall komma till det. Och tydligen hade jag heller inte blivit sjukligt rädd för att åka bil på serpentinvägar. Resten av färden förde oss upp i bergen i mitten av ön på riktiga serpentinvägar. Men jag verkar mest ha varit oberörd och fotograferat innan vi första natten tog in på Hotell Thilanka i Kandy. Magiska vyer från hotellet och fantastiska rum om än lite hårda sängar.

Nuwara Eliya och teplantager

Dag två spenderades i bergen på teplantage och i tefabriker. Öns guld visades upp innan vi var framme vid nästa övernattning. Nuwara Eliya. Resten av familjen jag åkte med var djupt golfintresserad och vi bodde på ett hotell precis i närheten av en superfin golfbana. Nuwara Eliya är beläget ca 2000 meter över havet och klimatet var märkbart svalare. Som svenska sommar ungefär, dock inte sommaren 2018.

Yala nationalpark

Dag tre styrde vi kosan mot Yala Nationalpark. Där åkte vi på safari och såg elefanterna i sitt riktiga element på lite avstånd innan vi begav oss ut mot kusten på den sydöstra sidan av ön och skådade den berömda Elefantklippan. Precis utanför nationalparken låg också hotellet som blev vårt hem för natten.

Dag fyra hann vi med korallrevsutflykt, besök i månstensgruva, eller i alla fall ovanför. Och så besökte vi även ett sköldpaddsdagis. Bland det gulligaste jag någonsin sett.

Därefter var det dags för nästa stopp, hotell Neptun och övernattning i två nätter. Här njöt vi av häng vid Indiska oceanen och all inclusive innan vi begav oss hemåt mot Colombo via staden Kalutara.

Cathay Pacific och 747

På senare tid har resan blivit en del av målet. Jag har gått från hysteriskt flygrädd till lite av en flygnörd. Likväl som jag har resmål på min bucketlist har jag flygrutter uppskrivna på den och en av mina önskningar kommer att gå i uppfyllelse om exakt två veckor. Då kommer jag för första gången att flyga med en A380, världens största passagerarflygplan. Men det finns också de där flygbolagen man gärna skulle vilja ha åkt med.

Döm om min förvåning när det då seglar ut en servett med Cathay Pacifics logga på ur min minnesmapp från resan. Både jag och Andreas satt med uppspärrade ögon och tittade på den lilla pappersbiten innan jag mycket raskt djupdök bland de gamla boardingkorten i mapparna med den fina SAS-loggan på. Och jo då med lite flightnummer och google kunde Andreas efter en stund konstatera att jag med all sannolikhet på en av rutterna flugit med en Boeing 747. Lite snopet ändå för en nybliven flygnörd att ha flugit med både en 747 och Cathay och liksom inte ens veta om det.

Hur som helst. Sri Lanka besöker jag gärna igen. Det är fint att höra att landet har repat sig och att det återigen går att besöka lite säkrare efter år av inbördeskrig och även efter att ha drabbats hårt av tsunamin 2004.

Vad är klockan på Sri Lanka?

Nu gäller det bara att övertyga sambon att notera in Sri Lanka som en av resplanerna de kommande åren. Annars kan jag även tänka mig att åka till bronsplatsen Zimbabwe.

Och som en avslutning: visste ni att Sri Lanka är om inte det enda så ett av få länder i världen som det inte skiljer en hel timme till i tidszonerna? Är klockan 14 i Stockholm är hon 17:30 i Colombo.

Tack för att du delar mina tankar med mig. Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.

Sunprime C-lounge Alanya – a Travel diary

6 oktober, 2018

Efter en vädermässigt förvisso helt magisk sommar var det den 26:e augusti dags även för oss att ta lite semester. De senaste två åren har vi lagt upp ledigheten så. Vi har varit på plats på jobbet stora delar av sommaren när vi inte har barnen hos oss. För att sedan kunna resa andra delar av året. Och sommaren 2018 ska man inte klaga på att ha spenderat på våra nordliga breddgrader. Ändå var det ganska trevligt att veta att det väntade dryga 30 graders värme och lite avkoppling när vi närmade oss första höstmånaden. Valet föll på Turkiet och denna gången var vi så tillbaka hos ”vårt” Ving och Sunprime C-lounge Alanya.

Resan inleddes med en sen eftermiddagsflight. Det skapade utrymme för både morgonpackning och en massa härlig tid på Arlanda innan take off.

Resan inleddes med AMEX på Pontus

Min kära sambo har på senare tid gått och snöat in på poängintjänande och kort. Och det innebar att vi kunde glida in på Amex-loungen på Pontus in the air och avnjuta den godaste pastan jag kanske någonsin ätit. Vi är inte dom som rusar in till last call i vanliga fall och kommer mest troligt inte att vara det framöver heller. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag älskar atmosfären på flygplatsen. Förväntningarna och den ständiga rörelsen ligger i luften. Det är den känslan som gör att jag inte tvekar på att spendera fler timmar på flygplatsen än jag egentligen måste. I mitt tidigare lite mer flygrädda liv hjälpte tiden mig att lugna ner mig. Nu blir jag lugn av hela stället.

Nåväl. 17:25 eller i alla fall strax därefter lyfte Thomas Cooks A321 DK 822 från Stockholm Arlanda mot Antalya. Ifrån gaten hade vi magisk utsikt ut mot startbanan och det var en dramatisk himmel vi skulle styra kosan emot. Det resulterade i en inte allt för brant stigning. Istället stannade vi på låg höjd till de parerat åskovädret innan vi steg ytterligare upp i magiska molnkreationer.

Nära en väskfadäs

Vi landade 22:20 lokal tid i Turkiet och passerade passkontroller och immigration i ett rasande tempo. Resan hade kunnat börja ganska dåligt men tack och lov lyckades jag undvika detta. Det var första gången jag åkte med min nya rosa älskling och jag spanade noga efter den på bagagebandet men trodde nog att jag var ganska ensam om väskan. Som en av de absolut första väskorna uppenbarar sig min lilla pärla, men döm om min förvåning när en annan kvinna norpar väskan av bandet en bit bort.

Handlingskraftig som jag ändå är kände jag att jag ville kolla av läget lite extra. Och det visade sig att hon inte kollat av namnen på taggarna och väskan var min. Jag har en vana att klistra på de små extra streckkoderna på lite olika sidor på väskan och det är jag ganska ensam om så jag såg direkt att det var min väska, troligen trodde väl även hon att hon var ensam om sin väska. Det skulle till slut visa sig att det fanns tre likadana väskor på flighten och till nästa resa skall jag se till att märka upp den ännu bättre.

Transfer Antalaya – Alanya

En stund senare knatade vi ut mot transferbussarna. Transfern från Antalya till Alanya är ganska lång och tar normalt mellan två till tre timmar. Bor man på Sunprime som vi gjorde ingår alltid direkttransfer och inte bara det. För dagen var vi helt ensamma i vår lilla minibuss. Chauffören kan vi säga var en förare som tog för sig på vägarna. Och innan jag förlorade kampen mot sömnen vet jag att jag tänkte att ”överlever jag denna färden ska jag nog klara av att åka linbana upp till slottet i Alanya, det kan omöjligt vara farligare”.

Klockan hann bli ett lokal tid innan vi anlände till rummet och fick några timmars sömn.

Sunprime C-lounge i Oba

Sunprime C-lounge ligger en bit utanför Alanya i Oba. Hotellet är inte så stort och inte heller till enbart för skandinaviska charterturister. Positivt skulle säkert många säga. Inte lika positivt tycker jag och kanske också en av anledningarna till att jag inte fick riktigt den rätta känslan. På hotellet fanns naturligtvis mycket tyskar men även ryssar och polacker. Och under vår vistelse var det även ett turkiskt fotbollslag som övernattade. Det var alltså inte enbart semesterfirare som vi och jag tror att det var det som kändes av. Den ultimata semester och relax-känslan infann sig inte helt under veckan.

En annan effekt var att maten som fått skyhöga betyg i alla recensioner jag läst inte föll mig helt i smaken. Turkisk mat är annars en favorit, men här på hotellet kändes det som att den var anpassad till de tyska och eventuellt ryska gästerna och det var väl kanske inte därför jag åkte till Turkiet. Men nog med negativa åsikter och klagande.

Strandläge

Måndag morgon vaknade vi till en lite mer molnig och blåsig morgon men med en magisk utsikt från vår balkong. Med en känsla som nästan kunde liknas vid lättare jetlag blev det en riktigt lugn dag. Vi utforskade hotellets faciliteter, åt, låg i en solstol, drack öl, åt lite till och lyssnade på ljudbok. Ungefär så.

Sunprime C-lounge ligger precis bredvid havet men med en lite större bilväg mellan stranden och själva hotellet. Det har man löst smidigt med en gångtunnel. Och även att vi nu inte är några sanddyrkare så tog vi oss ner till stranden enkelt för lite fotografering flera dagar. Annars huserade vi mest vid poolen.

Tillgången till solstolar kunde man inte klaga på och man behövde inte vara uppe med tuppen för att få en plats utan kunde komma när som helst på dagen och få en bra plats.

Sunprime C-lounge med fokus på färg

Hotellet i sig är ganska, hur ska jag säga, spejsigt. Belysningen i rummet går att ställa in i olika färger enligt RGB-skalan, istället för de klassiska stör ej-skyltarna tände man små lampor vid dörren och det är stilrent och snyggt i gemensamhetsytorna.

Hamam och Starbucks

Dag nummer två inledde jag med två timmars hamam och massage. Och sedan bestämde vi oss för att ta en promenad in till Alanya stad när även tisdagen såg ut att bli lite mulen. Men innan vi var klara med promenaden hade solen kommit fram och islatten på Starbucks var välkommen om än felstavad. Ni kan numera kalla mig Konilela.

Varvet och Red tower

Promenaden till Alanya och besöket på just Starbucks var planerat – allt började i Dubai, men mer om det i ett annat inlägg. Efter iskaffe passade vi på att vara lite kulturella och besökte de äldre delarna av Alanya med muren, det gamla varvet och Red tower. Helt oplanerat men mycket lyckat. Många åker upp till slottet som ligger uppe på berget men kanske missar dessa delarna som också är väl värda ett besök. Alltsammans har anor sedan 1200-talet. Galet att det har stått där sedan dess. Skall du ta dig en tur upp i tornet så var beredd på många, höga och smala trappsteg. Men när de väl är gjorda kan du se fram emot en vidunderlig utsikt över stora delar av Alanya.

Vi fortsatte vår färd mot västra delarna av staden för att ta oss en titt på den där linbanan vi tänkte ta upp till slottet. Men också, för att beskåda den mycket populära Cleopatra beach innan vi haffade en taxi och tog oss hemåt mot hotellet.

Sunprime C-lounge efter mörkret fallit

Vilket är vårt hotell då? Tja kommer du efter mörkrets intåg kan du alltid kika efter detta.

Effektfullt utifrån, inte lika effektfullt inifrån om du känner för att sova lite tidigare en kväll. Och är det något jag är bra på när jag är på semester så är det att sova. Jag kanske inte är världsbäst på att slappna av och vila i vardagen men när det kommer till semester då kan jag sova hur mycket som helst. Jag går gärna och lägger mig tidigt, jag tar sovmorgon och är det ingen som hindrar mig så presterar jag även en och annan tantvil på dagtid.

En av oss tokdäckar

Onsdag morgon vaknade Andreas upp med feberkänning och genomförkyld. Och när jag säger genomförkyld så menar jag verkligen GENOMförkyld. Inte lite lätt snuvig. Nej då, inte alls. Efter att ha intagit frukost i restaurangen fick jag praktisera mina gamla servitris-kunskaper när jag balanserade med mig ett par tallrikar omelett och smörgås och frukt upp på rummet till min sjukling. Efter en förmiddag med lite mer tantvilande än även jag brukar prestera så spenderade jag sedan eftermiddagen själv vid poolen.

Den andre av oss hittar egna rutiner

De kommande dagarna hittade jag sedan lite av en egen rutin. Medan Andreas med en genomtäppt näsa och hostan från h-vetet hade svårt att njuta av 35-gradig värme och därmed spenderade ganska mycket tid på rummet. Tog jag mig efter frukost ner till min solstol. Lyssnade på ljudbok och tog ett förmiddagsdopp innan det var dags för 11-ölen och lite skugga innan lunch. Eftermiddagen spenderades sedan i ovan nämnda solstol ytterligare några timmar. Det enda som avbröt slappandet var ytterligare några dopp i poolen. Något glas vin och eftermiddags-mellis hos den lilla damen som satt och gjorde världens godaste bröd på beställning.

Framåt kvällningen packade jag sedan ihop mig och begav mig upp till min kära sambo som jag mest sett vid lunchen och något sporadiskt besök vid poolen. Balkongen inbjöd till ganska mysig avslutning på dagen.

Golden hour vid havet

Och när golden hour närmade sig brukade vi ta oss ner till havet för lite foto och film och sedan intog vi middag i den tyskinspirerade buffén.

Sådär löpte dagarna på med avbrott endast för en tur ut på torsdagens marknad. Och vet ni. Även att jag har lite att önska kring hotellet i sig och framför allt maten så måste jag säga att Andreas förkylning bidrog till exakt det där jag önskar mig av en solsemester. Exakt det där jag tror att jag skulle åstadkomma på en ensamsemester. Det vill säga total avkoppling. Samma rutin dag ut och dag in. Inga utfall vare sig åt höger eller vänster. Samma rutin, samma solstol, samma lugn. Självklart är jag ledsen för Andreas skull men han gjorde det bästa av sin situation och jag gjorde det bästa av min.

Enberi till vår räddning

På fredagskvällen hade vi dock fått nog av all-inclusivebuffén och Andreas hade letat upp ett ställe som fått goda betyg och bara låg en bit bort. Ett Italienskt ställe som skulle visa sig hade ljuvlig både pizza och pasta och dessutom världens bästa och trevligaste servitris. Enberi kan vi varmt rekommendera.

Linbanan i Alanya

Det närmade sig resans sista dag. Söndag morgon blev vi upphämtade tidigt och Andreas hade fokuserat hela veckan på att bli tillräckligt frisk till lördagen för att orka åka upp till slottet. En liten del i mig hade nog en förhoppning att han inte skulle orka för jag skall inte säga att jag såg fram emot linbanefärden efter att han inspekterat den några dagar tidigare. Men jag hoppades förgäves och i efterhand är jag mycket glad att han orkade och jag vågade.

Vi hade turen att få åka ensamma upp i en av vagnarna och även att mina ben skakade så kameran guppade så var det en hisnande vacker vy vi fick se och som förevigades. Väl uppe hände det som oftast sker när man spänt sig. När jag hoppade ur vagnen kom tårarna av lättnad när jag klarat det och när det var över. Nu skulle jag bara ner också. Men innan det gav vi oss på att se så mycket som möjligt av det gamla slottet och utsikten.

Trots de många meter vi redan tagit oss upp återstod många trappor innan man kom upp till de delar som vätte västerut och som skulle visa upp en av de vackrare solnedgångarna. Men Andreas täppta näsa satte stopp och höjdskillnaden visade sig tidigt. Efter att ha njutit av utsikten österut tog vi oss ner till linbanan igen och åkte neråt för att istället fånga solnedgången från Cleopatra beach. Och den går inte heller av för hackor, den ser ni smakprov på i den allra sista bilden i detta inlägg. Solnedgången från slottet kollar vi på en annan gång. Vi kommer säkerligen tillbaka.

På återseende Alanya

För vi gillade verkligen Alanya som stad och hittade flera mysiga hotell närmare själva stadskärnan som vi gärna testar på vid kommande besök.

Vi hann sedan äta en sista frukost innan vi och ett annat par hämtades upp för färden tillbaka till Antalya. Men innan dess fick vi med oss matsäck från min absoluta favorit-kock Mustafa. Mustafa (eller vår egen Super-Mario som vi kallade honom) hittade vi varje morgon bakom stekbordet tillverkandes världens bästa omeletter och ett och annat stekt ägg. Världens sötaste och innan vi sa hej då sista morgonen kom han med lite bröd i foliepaket för hemresan. Så fint.

En hemresa som krävde bubbel

När DK823 lyfte lite senare än planerade 13:00 hade jag hamnat mitt emellan min snörvlande sambo och vad som skulle visa sig vara en magsjuk dam. Vid första anblicken trodde jag att hon var åksjuk eller flygrädd och självklart är jag otroligt förstående för det. Jag talade lugnande med henne och försäkrade henne mellan kräkattackerna att det absolut inte gjorde något. Ända tills hon kläckte ur sig att det inte alls var någon rädsla eller åksjuka utan något som flugit på henne kvällen innan.

När hjulen lyfte från marken och den varma luften gjorde det till en ordentligt skakig färd upp bland molnen, när sambon snörvlade i högerörat och damen gjorde *ni-vet-vad* i vänsterörat, då avslutade jag semestern med att beställa Prosecco och längta efter nästa resa. Den som går av stapeln i början av november. Den som tar oss till Los Angeles i världens största passagerarplan, en Airbus 380.

Tack Ving, tack Turkiet, tack Alanya och tack Sunprime C-lounge. Vi kommer tillbaka fast kanske inte just till det hotellet.

Läs gärna fler av mina reseskildringar om du klickar dig vidare hit.

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Kryssning i Medelhavet med Symphony of the seas – om hamnarna vi besökte

5 juni, 2018

Berättelsen om båten är redan avklarad, det kan du läsa mer om här, nu fokuserar vi på platserna vi besökte. Att åka på kryssning är som att leva i två världar. En värld på båten och en värld i alla de hamnar man lägger till. Här kommer berättelsen om vår kryssning i Medelhavet med Symphony of the seas och stoppen vi besökte.

Sommaren 2018 kryssar Symphony of the seas i Medelhavet. Och i oktober ger hon sig sedan ut på en transatlantisk färd till sin hemmahamn i Florida. Stoppen på kryssningen i Medelhavet var Palma, Marseille, La Spezia, Rom och Neapel. Sedan spenderade vi en hel dag på Medelhavet på väg tillbaka till Barcelona.

Att vakna varje dag i en ny fantastisk stad var mäktigt. Och nyfikenheten visste inga gränser när man skulle dra bort rullgardinen för fönstret på morgonen. Och även om flera av platserna där båten lägger till är ganska trista hamndelar av städerna, var det något visst att vakna upp till en ny utsikt varje dag.

Utöver sista dagen som alltså spenderades helt på Medelhavet, reste vi på nätterna. Båten lämnade hamnen någon gång mellan 18 och 20 varje kväll. Och anlände sedan nästa dag på morgonen till nästa hamn.

Palma – 22 121 steg

Det var inte så långt till resans första stopp i Palma. En stad jag besökt flertalet gånger förr. Det var ganska skönt och lite av en uppladdning att få ett bekvämt första stopp. Ett stopp där man inte kände pressen av att hinna uppleva så mycket som möjligt.

Båten lägger till i närheten av Porto Pi, köpcentrumet lite väster om centrum. Och det går bussar in till Palma precis utanför grindarna till hamnen. Det var några år sedan jag var där senast. Och endra var jag i fel områden eller så har det hänt något för jag kunde med sorg i hjärtat konstatera att Palma haft sin glans dagar. Det var förvisso mycket som var stängt, eftersom det var söndag men mycket kändes ganska nedgånget.

Andreas hade aldrig tidigare varit inne i katedralen och det tänkte jag självklart ändra på då den är en av mina favoritplatser i Palma. Men kanske ligger det någon form av förbannelse och lurar på honom där. För det blev inget besök denna gången heller. Vi lyckades pricka in exakt den stunden som det var mässa och katedralen är stängd för turister. Och sedan var det dags att bege sig tillbaka till båten igen.

En lugn första dag

Det blev en lugn dag för oss i Palma. Och vi begav oss sedan ut mot båten i god tid för att kunna njuta av kvällen där och en vacker vy över Palma och Medelhavet när båten lämnade hamnen.

På varje stopp erbjuder Royal Caribbean arrangerade utflykter till det mest sevärda i staden för dagen och platser runt omkring. Vi valde inte någon av dessa utflykter. Dels för att de var ganska dyra och dels för att vi ville upptäcka på egen hand. I Palma kunde man bland annat besöka de berömda Drakgrottorna. Men då underjordiska saker inte är något för mig så var det ganska lätt att avstå. Det är inte första gången jag gör det valet just vid Drakgrottorna.

Väljer man utflykter via Royal Caribbean är allt mycket välordnat och du behöver knappt tänka. Definitivt ett alternativ för en annan resa men denna gången ville vi upptäcka på egen hand.

Marseille – 19 136 steg

Stopp nummer två på resan var Marseille, det enda stoppet i Frankrike.

Marseille är Frankrikes andra största men även landets äldsta stad. Länge har den haft ganska dåligt rykte på grund av mycket brottslighet. Men det är sedan en tid tillbaka inte längre samma problem och vi märkte inte någonting av detta.

I Marseille lägger båten till lite väster om själva citykärnan. Promenerar man en bit längs väl skyltade vägar kommer man snart till en hållplats där gratis shuttle-bussar tar dig in mot centrum.

Vi hade en sak bokad och det var en hop-on-hop-off-buss. Efter att ha försökt oss på att med tunnelbana ta oss ner till gamla hamnen, Vieux port, gav vi upp det försöket och tog istället en Uber. Vi fick bästa chauffören. På eget initiativ tog han oss till den bästa platsen för att hoppa på bussen. Även att det inte var dit vi bad om att åka. Och på vägen passade han på att berätta lite om Marseille. Om hur staden bombades svårt under andra världskriget och så visade han oss stadens äldsta byggnad.

En ångestladdad topptur

Så stod vi där vid bussen och blickade upp mot berget där stadens största sevärdhet ligger. 162 meter upp ligger den, Notre Dame De La Garde. Och dit skulle vi ta oss. Med en dubbeldäckarbuss.

Med tanke på att jag i Paris avstod att åka upp i Eiffeltornet efter att ha blivit yr och lite illamående på övre däck i den hop-on-hop-off-bussen kändes det mindre lockande att åka de 162 meterna upp. Några tårar och viss hyperventilering senare satte jag mig på bussen med löftet att få åka där nere.

Vi kom upp och på vägen tog jag mig till och med i kragen och begav mig upp på övre plan. Det gav en otroligt vacker vy över kyrkan men även de stup busschauffören skickligt parerade.

Ett genomgående faktum på alla stopp var dock att man behövde skynda på lite för att hinna med allt man önskade se. Och därför valde vi att inte hoppa av utan beskåda utifrån. Väl tillbaka nere i stan promenerade vi runt Marseilles gator och fönstershoppade. Beundrade vacker arkitektur och kikade på katedralen.

Tittade på det gigantiska spegeltaket i hamnen och avslutade med lite shopping i ett av stadens köpcentrum.

La Spezia – 15 358 steg

Kryssningens tredje stopp blev i norra Italien och hamnstaden La Spezia. Kanske mest känd som utgångspunkt för byarna Cinque Terre. La Spezia är något mer blygsam i sin utsmyckning men fantastiskt mysig och väl värd att se.

I La Spezia erbjuds flera utflykter till Florence och Pisa. Önskar man åka på dessa spenderar man ganska många timmar i buss och det blir en hektisk dag. Något vi valde att undvika inför morgondagen som för oss var resans höjdpunkt.

Detta var istället dagen då vi unnade oss sovmorgon. Stannade lite extra på båten för att sedan efter lunch ta en promenad i staden. I La Spezia lägger båten till väldigt nära centrum. Men då hamnområden ganska ofta innebär tung trafik så erbjöds även här gratis shuttle-buss ut till hamnens grindar.

Några timmars strosande senare och mobilkamerans fotoalbum var fyllt ännu en gång.

Efter några timmar återvände vi till båten i god tid och spenderade eftermiddagen i Solarium bar, vårt favorithak jag har berättat om tidigare. Med datorn och en stunds skrivande. Med ett glas prosecco och lite eftertanke. Livet när det är som bäst.

Innan båten hann lämna hamn slog vi oss sedan ner på Playmakers för en av de få middagar vi åt på annat ställe än i Windjammer. För min del skulle det troligen innebära dödsstöten för mina tarmfickor. Kycklingvingar och selleri. Magiskt gott men kanske inte helt lämpligt. Men det är lätt att vara efterklok.

Vissa resor startar jag inte ens min jobbtelefon.Andra resor som denna blir det jobb så fort möjligheten fanns.

Och för er som tycker synd om min kära sambo kan jag lugna er med att han hade en Champions league-match att titta på och hade ändå inte varit ett speciellt trevligt sällskap.

Rom – 21465 steg

Så kom vi då till resans absoluta höjdpunkt.

Båten lägger till i en hamnstad utanför Rom som heter Civitavecchia. Därifrån tar det 45 minuter med snabbtåg och en och en halv timme med vanligt tåg in till termini i Rom.

Vi slog på stort och hade bokat ett snabbtåg för att få så mycket tid som möjligt i staden jag så länge jag kan minnas har velat besöka.

Och här märktes det att vi kommit till Italien. Eventuella italienska läsare får ursäkta men resan från båten till någon typ av mer civiliserat område var här absolut rent kaos. Bussarna var sena, ingen visste var de skulle anlända och när de anlände skulle de parkera exakt där alla stod trots att det fanns flertalet bättre alternativ. Det tutades och skreks och händer gestikulerade. Precis som jag förväntat mig. Och en bra stund senare hade vi kommit på en buss som tog oss en bit in mot Civitavecchia.

Bussen stannade vid någon typ av knutpunkt för transporter både till hamnen, till tågstationen i Civitavecchia och till Rom.

Innan bussen hade anlänt till hamnområdet försökte vi hitta en taxi som kunde köra oss till tågstationen i Civitavecchia men det blev kalla handen. Chaufförerna vägrade köra oss om de inte fick köra oss hela vägen till Rom. Något som fick mig att kanske inte älska italienarna av hela mitt hjärta. När vi dock anlände till ovan nämnda knutpunkt och försökte med samma sak var det inga som helst problem. Då det dragit ut på tiden något vid bussmisären utanför båten behövde vi snabbt ta oss till tågstationen och på bara någon minut var vi där med taxi.

Några små snapshots med mobilkameran får berätta om mina första intryck från vårt besök i Rom.

På plats i staden jag drömt om

Så anlände vi till Italiens huvudstad. Rom. Som jag sedan barnsben drömt om att få besöka. Och som jag varit på väg till ett par gången men stoppats bland annat av Ejafjallajökul och ett askmoln. Som jag nu äntligen skulle få upptäcka. Om jag så bara hade hunnit se en enda sak hade jag varit nöjd. Colosseum var det absoluta måstet för mig och det var också dit GPS:en var inställd när vi lämnade tågstationen för att promenera den relativt korta vägen dit.

När vi vid ett övergångsställe på vägen stannade och Andreas tog tag i mig och vände mig åt vänster och jag längst ner i horisonten i slutet av gatan såg bara en liten liten del av detta monument visa sig fick jag ståpäls på hela kroppen och jajamensan, i ögonvrån kom en tår. Det var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse för mig att få ta del av historien och se de flera tusen år gamla valven. Ett besök i Colosseum sparar vi till nästa gång. För vi kommer definitivt tillbaka.

Det enda negativa var alla försäljare, de liksom äter upp dig. Det spelar ingen roll om du ignorerar eller visar att du absolut inte är intresserad. Då hittar de på andra knep. Men jag gjorde vad jag kunde för att stanna upp och bara fokusera på att jag var där. Just där.

Efter en stunds begrundande begav vi oss mot hållplatsen för den hop-on-hop-off-buss vi skulle ta för att se och upptäcka resterande av måstena i Rom. Och jag var tvungen att föreviga den lilla farbrorn som inte visste vilket håll han skulle gå och frågade första bästa infödd. Vem bryr sig om ett automatgevär på magen…

Spanska trappan, Fontana di trevi och allt det där andra

Bara ett stenkast bort snubblade vi hungriga in på en restaurang och fick avnjuta bland de godaste jag ätit. Och att sedan få sippa på ett glas Prosecco med utsikten över Colloseum får nog kategoriseras som en av de absolut bästa stunderna i livet – hittills i alla fall.

Sedan hoppade vi på turistbussen och gled igenom de absolut äldsta delarna av Rom. Och om den turen kan jag bara säga en sak. Det gav mersmak och jag vill så snart det bara går tillbaka för att vandra längs med gatorna där tre-fyra tusen år gamla kvarlämningar finns. Jag vill strosa runt i Vatikanen och insupa känslan. Rom var inte som jag förväntat mig – det var så mycket bättre.

Nästa gång vi besöker Rom skall vi dock passa på att se Spanska trappan och Fontana di trevi när inte alla andra också är där. På väg tillbaka till tågstationen mötte vi sedan ett gäng glada nunnor. Var annars liksom.

När solen började gå ner och båten lämnade hamn började jag dock inse att allt inte stod rätt till. Jag fick sakta men säkert ta in att det nog troligen inte skulle bli någon pizza på haket där Julia Roberts och Tuva Novotny käkar i Eat pray love. Och att Neapel skulle få beskådas från båten och besökas vid annat tillfälle.

Neapel – 6561 steg

Kanske var det en undermedveten känsla som fick oss att inte förboka tåget till Pompeji som vi hade tänkt ta?! För på morgonen när vi så sakteliga närmade oss Neapels hamn fick Andreas gå själv till frukosten. Medan jag efter att ha pillat i mig ett par värktabletter tog igen några timmars sömn jag inte fått på natten. Tillbaka kom han med det snällaste han kunde hitta för magen, lite naturell yoghurt.

Sedan drog han upp rullgardinen och konstaterade att man ändå bara såg berg så jag skulle inte vara besviken att jag inte orkade titta ut.

– Men är det inte Vesuvis då? sa jag. Och reste mig ur min dvala för att kunna beskåda den allra första vulkanen jag någonsin sett på riktigt.

Det var inte utan att jag kände mig lite deppig över att jag missade Pompeji som likt Colloseum stått på min bucket-list länge. Men istället försöker jag vara tacksam över att jag kunde få så fin vård som jag fick. För precis som jag berättade i tidigare inlägg så finns det en hel liten vårdcentral på båten.

Förhöjda blodvärden konstaterades. Och för att ta det säkra före det osäkra ordinerades både det ena och det andra pillret av den sydafrikanske läkaren. Som för övrigt såg ut som han kom direkt ifrån Days of our lives.

En dag på Medelhavet

Det blev en lugn dag på båten med mycket vila medan vi blickade ut över Neapel och Vesuvius. Dagen efter blev det en så snäll frukost som möjligt för magen. Och med en dag på havet var vi beredda på att vara helt utom täckning och därmed i total internetdetox.

Då plingade till i telefonen och aviseringarna började hagla in. Förutom via en kanal på TV:n i hytten var det omöjligt för oss att veta var vi var med i stort sett bara hav i sikte. Men då visade det sig att vi närmade oss sundet mellan Sardinien och Corsica och vi fick in franskt mobilnät.

Generellt var detta en av de roligare sakerna. Att vakna på morgonen av lite pling i luren och kunna gå in på Google Maps för att se var vi var.

Efter den lilla uppkopplade stunden mellan öarna var vi sedan helt bortkopplade från nät och flöden ända till morgonen därpå när vi närmade oss Barcelona och vid middagen den kvällen fångades de sista bilderna av de magiska solnedgångar vi fick uppleva.

Några timmar senare lade vi återigen till i Barcelona hamn. Rikare på så mycket upplevelser och hungriga på fler.

När planet lyfte från Barcelona sa vi på återseende.
Då var nästa resa ännu inte bokad.
Nu är en och en halv bokad.
En lite längre i november.
Och kanske ger vi oss innan dess iväg på en till lite kortare.

Gillade du detta inlägget?

Vill du läsa mer om mina resor?

Då kan du läsa alla mina reseskildringar om du klickar dig vidare hit.

Följ gärna Lite mera rosa på Bloglovin, Facebook och Instagram för ännu mer vardagsinspiration.