Vad är Los Angeles? Ni som läst inlägget Maybe not that typical globetrotter vet att jag inte hade stenkoll på vad jag kunde förvänta mig få uppleva i Los Angeles när vi bokade resan. Jag hade helt enkelt inte koll på vad Los Angeles var. Så efter fyra dagar i the city of angels – vet jag nu vad Los Angeles är? Faktiskt inte!
Vad är Los Angeles?
Googlar man Vad är Los Angeles? får man av Wikipedia följande svar:
Los Angeles (ofta förkortat L.A., även kallad City of Angels, från sp. ”Änglarna”) är den största staden i delstaten Kalifornien och den näst största i USA. Los Angeles ligger i södra Kalifornien i sydvästra delen av USA och är huvudort i Los Angeles County. Los Angeles grundades av spanjorer den 4 september 1781 som El Pueblo de Nuestra Señora la Reina de los Ángeles del Río de Porciúncula – ”Vår frus änglarnas drottnings stad vid floden Porciuncula”. Platsen låg på mexikanskt område fram till 1846, då den kom att tillhöra USA.
Ett antal av Los Angeles stadsdelar (distrikt) är internationellt välkända. I Hollywood produceras många filmer. Bel Air tillhör stadens mer exklusiva områden. Beverly Hills är känd för sin shopping och ett hem för många kändisar.
Jag skulle vilja hålla mig kvar vid den senare delen av ovanstående text. För där har vi mitt svar. Vad är Los Angeles? Jo det är ett antal mer eller mindre, i de flesta fall mer, kända stadsdelar som tillsammans bildar Los Angeles.
Lite halvt på skämt ställde jag faktiskt frågan till min sambo och tillika resesällskap. Alltså vad är Los Angeles egentligen? Det finns ju inte direkt någon plats som är motsvarande stortorget eller Stora torg i våra svenska städer. Ja möjligen downtown då.
Våra fyra dagar i Los Angeles
När jag nu skall försöka återberätta hur vi valde att upptäcka Los Angeles blir det därmed uppdelat lite område för område. Vi hade fyra hela dagar till vårt förfogande och min spontana och inte helt välgrundade tanke när vi anlände till vårt fantastiska airbnb-boende sent på torsdagskvällen efter dryga dygnet på resande fot, var att jag inte alls behövde upptäcka något. Jag kunde bara ligga vid poolen i fyra dagar. Nu tog jag tack och lov mitt förnuft till fånga när det gällde den saken.
Hollywood och American Idol
Dag ett inledde vi med frukost på ett närbeläget Starbucks och sedan plockade jag fram google maps i mobilen och slog in Hollywood. Jag upprepar. Hollywood. Att slå in Hollywood i GPS:en var lite smått surrealistiskt det ska jag erkänna och med Los Angeles välkända trafikförhållande tog det sedan en bra stund längre att ta sig dit än om det hade legat i vilken annan stad som helst. Köer var det bara att vänja sig vid.
Lite småstressad bakom ratten ville Andreas att jag också försökte mig på att hitta någon typ av parkeringshus på destinationen.
-Det lär ju inte direkt vara så att man kör upp och parkerar bredvid trottoaren med stjärnorna, sa han lite syrligt när jag inte riktigt hittade det han önskade och försökte mig på att vara lite cool och tyckte att vi skulle ta det som det kommer.
Nu hittade vi med lätthet en liten public parking i närheten av Hollywood boulevard men hade vi inte gjort det så hade det faktiskt inte varit så mycket svårare än att just köra upp och parkera bredvid stjärnorna.
Hollywood Boulevard i all sin glans – eller?
Jag hade föreställt mig något helt annat. Röda mattor, glamour, avspärrningar, kanske någon typ av skylt, ”Du kör nu in på Hollywood walk of fame”. Jag kanske överdriver lite men ni förstår säkert. Inget sånt. Det var bara att svänga höger in och där låg de – stjärnorna.
Målet – en speciell stjärna
Mitt mål för dagen var en enda stjärna. Ingrid Bergmans. Sedan jag skrev ett specialarbete om henne någon gång i grundskolan om jag inte missminner mig har jag varit djupt imponerad över henne och det var hennes stjärna som var viktigast för mig. De övriga kom på köpet. Och det var inte konstigare än att när man väl promenerat runt en stund så glömde man av att de var stjärnor på marken och kom på det först när man passerade någon av de lite större där det samlades mer folk än vid de flesta andra.
Vi strosade Hollywood boulevard upp och ner. Besökte Hollywood & highland och utkiksplatsen mot Hollywoodskylten. Utsiktsplatsen här sägs vara den bästa efter Griffith observatory, vi besökte båda och jag tänker att jag ger mig på en jämförelse lite längre ner i detta inlägg. För dagen var den översta våningen avstängd på grund av inspelningar av American Idol som pågick i hela komplexet. Jag snodde åt mig några papparazzifoton och hoppas på att detta är vår nästa stora världsstjärna som jag lyckades fånga på bild här.
Graumans och In ´n´out
Vi passerade Grauman’s Chinese Theatre som jag fick lära mig är där alla de stora filmpremiärerna hålls. Jag är verkligen inte väl bevandrad i detta med film. Jag hittade en gigantisk Muji-affär (ping Isabel Boltenstern) och så vek vi av på en gata ner mot The strip, den delen av Sunset boulevard som går igenom de centrala delarna av Hollywood, och käkade lunch på ett av två mathak vi hade siktat in oss på att prova under vistelsen. In n out. Gigantiska köer och burgare långt under mina förväntningar blev betyget. Med tanke på hajpen runt detta ställe hade jag höga förväntningar. Men det var verkligen inget speciellt alls. Kanske är vi bortskämda med bra burgare här hemma eller så hade de en dålig dag. Tell me någon, hade vi otur? Vad är det som är så speciellt med In n out?
Mot Beverly hills
Efter Hollywood satte vi oss åter igen i bilen med nästa destination iknappad i GPS:en. Beverly hills. Tonårsminnena flödade över och det var inte utan att jag småkikade om jag skulle se Brenda eller Brandon. För er yngre läsare – googla Beverly hills 90210.
Här valde vi att inte åka in i området eftersom vi läst att det ändå inte går att se så mycket av de pampiga villorna och inte ville bli besvikna. Det finns bussturer upp som är till för att peka ut var celebriteterna bor. Kanske något för nästa besök i Beverly hills (affiliatelänk). Istället cruisade vi runt och beundrade de perfekta palmraderna. Och sedan kom nästa surprise för den icke Los Angeles-kunniga och tydligen inte heller så pålästa resenären. För då ser jag en skylt med Rodeo drive. Det måste man ju se. Vi styrde kosan ditåt och hittade även här parkering precis intill.
Vi kan nog här och nu konstatera att parkering inte är ett problem i Los Angeles. Inte som hemma. Los Angeles är liksom helt anpassat för att du SKA åka bil. Därmed finns det public parkings i vart och vartannat gathörn. De har till och med ”inkastare” i parkeringshusen i Santa Monica och Venice beach.
Julia Roberts och Rodeo drive
Nåväl, tillbaka till Hollywood och Rodeo drive. De kända Pretty woman-kvarteren där Julia fällde den klassiska repliken:
”I was in here yesterday. You wouldn’t wait on me. You work on commission right? Big mistake. Big. Huge! I have to go shopping now.”
Vi strosade gatan ner, kikade in i de exklusiva butikerna och missade helt det kända hotellet som avslutar gatan. Nog såg jag många som stod och plåtade det gigantiska huset men jag erkänner med lite smått generade kinder att jag inte förstod varför. Jag var så fullt fokuserad på butikerna och Julias promenad i ovan nämnda klipp att jag helt missade Beverly hills Wilshire, hotellet där stora delar av filmen utspelar sig. Tur att fotona på Rodeo drive också inkluderade det missade hotellet.
12150 steg senare landade vi hemma i vårt hus och beställde mat via Uber eats samtidigt som vi kollade de lokala rapporterna från bränderna som rasade bara någon mil bort.
Walmart, chill och flightspotting på LAX
Dag två blev något lugnare. Vid besöket på Quality The box för några veckor sedan lyckades jag bryta min tå och den var inte helt återställd ännu så den behövde vila lite. Efter en tur till Walmart för lite shopping slappade vi vid poolen en stund på förmiddagen. När köerna enligt rykte var som minst gav vi oss ut på lite sightseeing från bilen snarare än till fots. Vi kikade runt i downtown och åkte sedan ner mot flygplatsen för att spana på flygplan. Just flightspottingen från In n Out vid LAX är känd för att vara riktigt bra och jag är benägen att hålla med.
Santa Monica
Dag tre hade tån fått välförtjänt vila och vi var redo för nästa stora mål. Vi begav oss mot Santa Monica beach och beskådade det där man måste se. Piren och de milslånga stränderna för dagen något skuggade av den tjocka brandröken som låg tung.
Santa Monica Pier har sin historia. Den markerar officiellt det västra slutet av den berömda Route 66. Piren byggdes redan 1909 och har ett stort nöjesfält med både berg- och dalbana och pariserhjul. Träkarusellen med handsnidade hästar byggdes redan 1922. Vi hoppade dock över all aktivitet i nöjesfältet och tog oss i stället ner mot vattnet för att för första gången doppa fötterna i Stilla havet.
Venice Beach och Eggslut
Bara några kilometer söderut ligger Venice beach. Hade tån mått bättre hade det blivit en promenad, nu tog vi istället bilen ner. Klockan hade slagit lunch och det var därmed dags att testa nummer två av två mathak som stod på vår ”att-testa-lista”. Eggslut. Här hade jag tyvärr sprungit på en och annan recension som nämnde ord som överreklamerat. Men mina förväntningar var skyhöga. Och – de infriades.
Vi testade en Fairfax. Äggröra med gräslök mixad i honungssenapsaioli med karamelliserad rödlök och riracha majo i varmt brioche bröd. Vi lade också till bacon och avocado och fick en liten del av himmelen i ett litet bröd. Att ha Eggslut i flödet på Instagram ger cravings alla dagar i veckan.
Venice Canals
Vi promenerade sen en stund vid Venice beach och besökte kvarteren runt Venice Canals. Dessa konstgjorda kanaler öppnades redan 1905. Helt ljuvligt var det att strosa runt i kvarteren över broarna och spana på det ena huset mer spektakulärt än det andra.
Griffith Observatory
På väg hem körde vi upp till Griffith Observatory för att beskåda både Hollywood-skylten och den magiska utsikten över Los Angeles. För dagen dessvärre då skymd av både rök och dimma men ändå otrolig. Och såhär i efterhand så lägger jag min röst på denna plats för bästa utsikt mot de berömda bokstäverna. Här uppe går det också att boka olika typer av aktiviteter, såsom Griffith Observatory Hikes, Hollywood hills walk (affiliatelänk). Definitivt något jag ska satsa på nästa gång jag besöker Los Angeles.
Visste du förresten att skylten restes redan 1923. Då var den reklam för ett nytt bostadsområde som byggdes och då hade skylten ytterligare fyra bokstäver. Då stod det nämligen Hollywoodland.
Och solnedgången över Stilla havet
Två trötta resenärer spenderade sedan dag fyra vid poolen i solen. Det är vinter i Los Angeles i november och vi kämpade på i 25-gradig värme. Den vintern skulle jag också kunna tänka mig. Framåt eftermiddagen begav vi oss ner mot vårt sista stopp för denna resan. Hade inte bränderna slagit till med full kraft hade vi även velat besöka Malibu. Men det får vi ta nästa gång. Istället avslutade vi med ytterligare ett besök på Santa Monica beach och såg solen gå ner vid Stilla havets horisont. Mer L.A. än så kan det ju knappt bli.
Och morgonen efter var det så dags att ta vår New Yersey-reggade Misubishi Outlander som Andreas tackade gudarna för att vi hyrt varje gång vi körde upp i den branta backen till vårt hus i Mount Washington och åka tillbaka till LAX. Los Angeles international airport. Och Tom Bradley-terminalen.
Fyra dygn i Los Angeles avslutades sedan med att jag så äntligen fick åka 380:n. Men mer om det i ett eget inlägg.
Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.
Fler reseberättelser från Nordamerika hittar du här.
