Som så många andra nyårsdagar så vaknade vi även detta året pigga och utvilade efter en lugn nyårsafton. Att få starta ett nytt år full med energi är oslagbart. Början på ett bra 2019.
Jag hade två mål för dagen av helt olika karaktär.
Efter en lugn frukost öppnade jag det där skåpet i TV-rummet. Det där skåpet med saker jag inte använder. Bland annat ett helt gäng böcker som jag trott i flera år att jag skulle läsa. Men jag har insett nu att mitt läsande helt ersatts av lyssnande. Så böckerna förpassades till en papperskasse och kommer därefter att säljas eller skänkas beroende på intresse. Så skönt. Saker man inte har rört på tre år ska inte vara kvar bara för att. Och känslan att få göra sig av med saker som ändå inte används är oslagbar.
Mina härliga analoga reseguider fick dock vara kvar i bokhyllan och via en kort liten gallup på Instagram visade det sig att jag inte är ensam med att använda dessa analoga antikviteter fortfarande.
Det andra målet för dagen har jag funderat på ett tag nu och på årets första dag kändes som en bra dag att göra slag i saken. Jag anmälde oss som fadder till en flicka någonstans i Asien. Idén och tanken fick jag från Annika på Resfredag som för en tid sedan i bloggen berättade om en fadderresa hon kommer att göra i början av 2019 till Myanmar.
Första gången jag hade ett fadderbarn var jag inte mer än åtta-nio år och via Hoppets stjärna blev vi faddrar till en pojke i Brasilien. När jag funderade på det inför att vi nu skulle skaffa oss ett fadderbarn så visar det sig att jag till och med kommer ihåg hans namn fortfarande. Vi brevväxlade lite och jag tyckte det var fantastiskt redan då att kunna få bidra till att någon som inte har en lika bra vardag som jag får det bättre. Sedan har jag under åren bidragit med månadsinsättningar till diverse organisationer men det lockar mig mer att ha ett barn att följa. Det känns mer på riktigt i alla fall för mig. Så nu väntar vi bara på välkomstbrevet från Plan.
Det känns som att jag la ribban på en bra nivå årets första dag.
