Året är 2003, månaden augusti och jag närmar mig Linköping för andra gången i mitt liv.
Min dåvarande sambo skulle flytta från Karlskrona till Linköping och plugga till slöjdlärare. Just då var det det värsta som kunde hända mig och jag hatade staden på slätten utan vatten, staden jag skulle bo i.
Femton år och tre bostadsorter senare är Linköping den staden jag valt att bo i.
Linköping
Mitt eget flyttlass lämnade Karlskrona ett år senare. Jag flyttade efter min sambo och slog mig ner i Östergötlands residensstad. Resten är historia som det heter. Sambon och jag separerade. Trodde att jag skulle flytta tillbaka till Karlskrona men träffade J. Flyttade ihop med henne och sedan började vår flyttkarusell.
Halmstad
Min saknad efter havet tog oss från Linköping till Halmstad. Där träffade vi härliga människor i form av hyresvärdar och chefer som finns kvar i våra liv fortfarande. Men ett år senare så kände vi att staden var för liten. Vi rörde oss vidare från Halmstad till Malmö.
Malmö
Malmöåren 2006-2009 var underbara. Vi träffade fantastiska människor och lärde oss massor på våra jobb. Och vi trivdes så otroligt bra. Malmö är staden jag alltid sagt att jag vill flytta tillbaka till.
2009 var vi klara. Min sambos företag var i ett skede som medgav flytt och själv ville jag förverkliga en dröm att läsa till journalist (som jag tänkte återkomma till i en senare lucka). 2009 flyttade vi till Kalmar.
Vi trodde aldrig att vi skulle stanna där men vi trodde nog att vi skulle stanna där längre än vad vi gjorde. Just som höstterminen skulle starta år två kom vår lilla dotter och i och med det började tankarna snurra. Vad skulle hända efter Kalmar?
Vi ville till en större stad, en stor stad, då finns inte så många att gå på. Vi ville inte till en stad vi aldrig bott i förr, vi ville inte börja om på nytt. Då minskade antalet till – två! Och med tanke på att vi gärna ville ha närhet till någon typ av förankring när det gällde familj så fanns det bara ett alternativ kvar.
Linköping igen
Fram till jag var 32 hade jag bott i tio olika städer på sexton olika adresser. Det innebär att jag i stort sett fram till dess hade bytt hemort var tredje år och bytt hemadress en gång vartannat.
2011, nyss fyllda 33 flyttade jag för första gången tillbaka till en stad. Till staden jag åtta år tidigare hatat. Staden där jag till slut skulle finna mig hemma i. Till staden där jag insåg att mina barn har som sin hemstad och därifrån jag inte skulle kunna se mig själv flytta. Inte än i alla fall.
Läs mer: Platser där jag ser mig själv bli gammal.
Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.
