Jag vill börja med att redan direkt klargöra att detta inte är någon pekpinne mot någon. Det jag kommer att skriva nedan beskriver nämligen i mångt och mycket mig själv och det vore dumt att kasta sten när man sitter i glashus.
Dagens lucka i Kajsons julkalender handlar om val jag glömmer bort att jag har och då skulle jag vilja behandla ett ämne som vi prestationsprinsessor med duktiga flickan-syndromet borde tänka till på lite oftare.
Vi blir ofta tillsagda och tänker kanske också själv att vi måste bli bättre på att säga nej och sätta gränser. Men det händer ganska sällan. Varför?
För mig handlar det mycket om att jag när jag säger nej känner att jag kanske sviker något eller någon. När jag sätter en gräns som gör att jag inte kan göra eller ställa upp på det ena eller det andra känner jag att jag sätter någon annan i klistret och det känns ju sällan bra.
Men.
Om man tänker på ett lite annat sätt.
Om man inte tänker att man sviker någon annan om man säger nej till något.
Om man istället tänker att man sviker sig själv om man ständigt tackar ja.
Då kan det kännas bättre.
Valet jag ofta glömmer bort att jag har är att jag kan välja mig själv genom att säga nej och sätta gränser.
Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här
No Comments