Charter-arkiv — lite mera rosa

Mitt brandgula hjärta och jag – och lite Petter Stordalen

4 november, 2019

Ni vet när två människor man så länge tänkt passar så bra ihop plötsligt blir ett par. Eller när Daimen kommer i limited edition i just din favoritsmak. Som när jag läste den bästa boken jag någonsin läst, Eat, Pray, Love och det på sista sidan står att boken ska bli film med Julia Roberts, min absoluta favoritskådis, i huvudrollen. När kombinationen som är match made in heaven blir verklighet. Lite så kändes det för mig i onsdags när jag fick veta att Petter Stordalen köper Ving.

Förlåt alla kollegor som arbetar för andra bolag i branschen men mitt hjärta kommer alltid att vara brandgult. Jag är otrogen ibland. Men hjärtat kommer för alltid att vara brandgult.

För exakt tjugo år sedan spenderade jag november och december i Alcudia på Mallorca. Där gick jag reseledarutbildning för Ving. Och där blev mitt hjärta brandgult. Eller orange. Men jag gillar brandgul mer som ord. Så det får bli brandgult.

Ving + Petter = sant

Trots att jag aldrig jobbade för Ving eller ens i resebranschen över huvud taget blödde mitt hjärta när Thomas Cook gick i konkurs i september och framtiden för Ving var oklar. Lika mycket gladdes jag när man lyckades rädda situationen.

Det fanns inte i min värld att det skulle kunna bli den nya ägare det nu blev som presenterades i onsdags. Petter Stordalen. Han som tagit platsen som den person jag ser upp till mest. Han fick ta över förstaplatsen när Ingvar Kamprad lämnade jordelivet för ett par år sedan.

För liksom mitt hjärta klappar extra för Ving klappar det också extra för Nordic Choice-hotellen. Jag kan inte förklara det. Det är bara alltid något alldeles extra på de hotellen.

Nordic Choice-favoriter

Här i Linköping har vi ett av mina absoluta favorithotell i koncernen med Quality hotel The Box. Det var inte många dagar sedan jag stack ut hakan och sa att Sveriges bästa hotellfrukost finns på Clarion Post i Göteborg. Sedan länge är ett av mina favorithotell Malmö Live. Och så har vi ju Arlandas bästa hotell – Clarion Hotel Arlanda Airport.

Men det är inte bara de där stora lite lyxigare hotellen i kedjan jag gillar. Ett av de mindre Quality Hotell Winn i Göteborg fick en alldeles speciell plats i hjärtat när vi spenderade en natt där efter hemkomsten från Thailand. Scrolla längst ner i detta inlägg för att hitta min berättelse om den vistelsen.

Kan jag välja så väljer jag alltid ett Nordic Choice-hotell.

Hjärtat och glädjen och Petter

Det finns ett hjärta i den koncernen och nu är det brandgult. Ving är nordiskt igen. Jag hoppas och tror att vi kan få se lite nyheter när Ving blir en del av Nordic Choice och Nordic Choice blir en del av Ving. Kanske inte bolagsmässigt på pappret. Men i hjärtat. Från hjärtat på Petter Stordalen. För det är så det känns. Att hjärtat finns med i hans rörelser. Hjärtat och glädjen. Och det är som ni vet ett tema som ligger mig varmt om hjärtat.

Grattis Ving till Petter och grattis Petter till Ving. Jag kan inte tänka mig en bättre kombination. Mitt hjärta har ni redan. Nu återstår att se när jag får åka med detta flygbolag första gången i ommålade plan.

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

TUI Blue Tres Vidas Gran Canaria – en reseberättelse

12 september, 2019

Vet du vad Dantes inferno är? Jag erkänner att jag inte hade en blekaste aning. Men tack vare en veckas vistelse på TUI Blue Tres Vidas i Bahia Feliz på Gran Canaria förra veckan vet jag nu exakt. Men kanske inte av den anledningen du tror.

Vi följde även i år vår sedan förra året nystartade tradition att boka en sista minuten när augusti led mot sitt slut, när vi hade jobbat hela sommaren och alla andra var tillbaka från semestrarna.

Jag trodde nog att vi skulle hamna i Turkiet precis som förra året. Jag ville ha garanterat bra väder och såg gärna att man kunde leva utan att tänka på kostnaderna som ju den turkiska liran ger större möjlighet till än Euron. Men när Andreas hade scannat möjligheterna visade det sig att det absolut bästa alternativet var en destination vi svenskar ser mer som en vinterdestination – Gran Canaria.

Våra krav som ledde till målet

Vi ville ha en riktigt billig resa denna gången. Vi ville ha poolmöjlighet och vi ville ha så garanterat bra väder som det bara gick. Ingen storstad. Gärna en destination där vi redan varit så vi inte kände att vi ”behövde” uppleva massor. Vi ville känna att det var okej att ligga i en solstol och knappt röra sig från hotellområdet om vi inte absolut ville.

Denna gången var det charter som var målet och Andreas började scanna av utbudet när skolstarterna närmade sig. För vill man resa billigt (som jag skrivit mer om tidigare i detta inlägget) så är det ett av mina hetaste tips. Har du möjlighet att resa utanför loven så är det då du kan hitta de riktiga fynden. Gärna precis efter loven.

Det stora avgörandet som gjorde att det blev Gran Canaria var att de billigaste priserna vi hittade i Turkiet innebar hotell med en något lägre standard än vi önskade och till slut föll valet på TUI Blue Tres Vidas i Bahia Feliz på Gran Canaria.

Det kan ibland verka tröstlöst, som att priserna inte är så förmånliga. Men håll ut, ha tålamod och leta vidare. Plötsligt händer det och det där kanonerbjudande finns där mellan alla andra. Såhär såg det ut när vi bokade.

TUI Blue Tres Vidas

TUI Blue (tidigare Family life) är deras koncepthotell med inriktning på barnfamiljer. Vi har bott på ett sådan tidigare. I Khao Lak i Thailand. Och därmed visste vi lite vad vi gav oss in på. Dessa hotell måste verkligen var helt perfekta för barnfamiljer. Den aktivitet som inte finns här är inte värd att nämna. Eller vad sägs om aktiviteterna för veckan nedan?

För oss som inte reser med barn då? Jag ska återkomma till det.

TUI Blue i Bahia Feliz är uppdelat i flera hotelldelar med olika namn och vi bodde i det som kallas Tres Vidas. Huvudbyggnaden kallas Orquidea och utöver det finns också Las Pitas som ligger ovanför Tres Vidas och Playa Feliz som ligger lite mer avskilt på andra sidan Orquidea. Playa Feliz har också en egen reception och ett eget poolområde.

Transfer och läge

Bahia Feliz ligger strax söder om flygplatsen och med TUIs chartertransfer tog det ungefär 20 bekväma minuter att komma till hotellet. Och bekväma var det inte bara för att de inte tog så lång tid. Bussarna vi fick åka med hade knappt kommit från fabriken kändes det som. De luktade nytt och fräscht och var en fröjd att åka i.

Vårt rum

Rummet var enligt specifikationen en enrummare med markterass och begränsad havsutsikt. Vi hade utöver det en så kallad Select Family-lägenhet som innebar att det fanns förberett för att koppla in TV-spelskonsoll i lägenheten. Något vi dock inte nyttjade.

Enrummaren var kanske inte vad jag skulle kalla en enrummare. Ingång skedde via terassen och vi kom direkt in det kombinerade köket och TV-rummet utrustat med fullt kök, köksbord, soffa, fåtölj och TV.

Några trappsteg upp och in till vänster hittar man sovrummet med stor skön Hästens-säng och generöst med garderober. Det charmigaste var ändå den lilla gluggen ut mot TV-rummet som kan ses på bilden av TV-rummet ovan och som gav hela lägenheten en fin öppenhet. Utanför sovrummet fanns också en liten yta med extra bäddsoffa. Inte ett eget rum men för oss som bara var två en fin avlastningsyta.

Längst in i lägenheten låg badrummet. Stort och rymligt med dusch och eget handfat för de allra minsta.

Nu klassas detta som en enrummare så då får jag köpa det. Men det var en rymlig enrummare och detaljerna med gluggen och den lilla trappan upp till sovrumsdelen gjorde det mycket för trivseln och rymden i vår enrummare. Och om det var begränsad eller ganska obegränsad havsutsikt det kan vi ju diskutera. Men jag klagar inte.

De olika hotellen på TUI Blue Bahia Feliz

Vi kan säga olika mycket om de olika hotellområdena då vi som sagt bodde på ett av dem och rörde oss olika mycket på de övriga av olika anledningar men några korta ord om de olika kommer här:

Orquidea

Orquidea är alltså huvudbyggnaden. Här ligger två stora all inlcusive-matsalar, här hittar du en liten supermarket, arkadspel, lekytor, hangout-ytan och huvudreceptionen.

Här hittar du också hotellets största poolområde. Märkväl att jag skrev största inte stora. I denna poolen sker de mesta aktiviteterna och här finns också det mesta för de mindre i sällskapet. I närheten av Orquidea hittar du även lekplats och lekhus.

Här hittar man restaurang Taverna och Sultan som serverar både lunch och middag. Den senare av dem är lite mer fine dining och trots att den ligger helt i närheten av barnområdena har man lyckats skapa en riktigt lugn liten oas.

I Orquidea hittar du också hotellets spa, som vi dock inte besökte.

Playa Feliz

Playa Feliz ligger söder om Orquidea och har en egen reception, ett eget poolområde, egen supermarket och egen restaurang. Utöver det huserar även Theas coffeshop här och det stället blev vi lite av stammisar på.

Playa Feliz består av en eller tvåvåningslängor av lägenheter. Och hit skulle jag rekommendera att du går om du reser utan barn men vill hänga vid poolen. Detta poolområdet är något mindre men också mindre fullt. Hit kan du komma vid 10 och utan problem hitta en plats för din solstol. Ljudnivån är också något lägre här. Både i poolen och när det sker aktiviteter.

Las Pitas

Las Pitas var det område där vi var minst och som jag också kan säga minst om. Enda tillfället vi egentligen var där var vid incheckning då den sker för både Las Pitas och Tres Vidas i en provisorisk liten incheckningskiosk på Las Pitas.

Hotellet har rejäla nivåskillnader och det är upp till Las Pitas och de övre delarna av TUI Blu Tres Vidas som dessa nivåskillnader ligger. Genom att låta oss som bodde på Tres Vidas och Las Pitas checka in här kunde vi i alla fall med bagaget i högsta hugg njuta av nerförsbacke på väg till rummen.

Tres Vidas

TUI Blue Tres Vidas då. Vår hotelldel. Som består av lägenheter av olika storlek på markplan med terrass eller på ovanvåningen med väl tilltagen balkong. Stora nog att rymma både liten sittgrupp och två solsängar.

Här trivdes vi mycket bra i rum 284. Trots närheten till Orquidea var det lugnt och tyst om man inte räknar med bruset från havet och vågorna.

Restauranger och omgivningarna

Bahia Feliz är ett litet område i sig som består i stort sett bara TUI Blue´s hotell och några hotell till. Fun fact är att vi faktiskt bodde granne med det hotell där Costa Del Sol på Kanal fem spelas in och i vissa scener av programmet kan man se byggnaderna på Las Pitas.

Vi kikade på programmet veckan innan vi åkte och skojade lite om att vi skulle åka dit. När vi sedan kollade på söndagens avsnitt på plats och såg grannhotellets skylt kan ni ju gissa att vi tyckte det hela var lite komiskt.

Utöver restauranger och faciliteter som finns på hotellområdet finns det precis över gatan ett litet centrum med ett litet torg och runt om restauranger, prylaffärer och ett par större mataffärer. Här finns också lite pubar och så det ganska kända nöjesstället Garbos som många säkert besökt även om man inte bott i området.

Hittar vi något vi gillar så brukar vi när vi är på denna typen av semester hålla fast vid det. Första kvällen hämtade vi hem pizza från La Plaza som ligger mitt på torget och de kvällar vi valde att äta ute så valde vi sedan att gå tillbaka till La Plaza. Supergod mat. Vi testade både pizza och Ceasarsallad. Vitlöksbrödet var gudomligt.

Men vi var också ganska duktiga och åt lunch och även middag på hemmaplan. Det är ju fördelen med att ha eget kök och närheten till bra affärer.

Strandnära

TUI Blu Bahia Feliz ligger precis vid stranden med möjlighet till härliga promenader precis vid havet – ljuvligt att höra vågorna.

Lite söderut till Meloneras

En av eftermiddagarna kunde vi inte hållas oss. Då haffade vi en buss och tog oss ner till Meloneras där vi var senast vi var på Gran Canaria. Vi strosade runt på strandpromenaden, besökte Lopesan Baobab Resort som vi bodde på förra gången. Käkade på favoritrestaurangen och såg sedan solen gå ner i Atlanten.

Plus och minus med TUI Blue Tres Vidas Bahia Feliz

För ett av de stora minusen med hotellet vi bodde på var läget. Och då menar jag inte läget som att det var långt till vattnet eller att motorvägen störde. På kartan kan det se ut som att det är nära till vägen och visst. Men den hördes inte alls.

Nej det jag saknade i läget vid Bahia Feliz var att man varken såg soluppgången eller solnedgången över havet. Och det förstod jag när vi besökte Meloneras att det betyder ju mycket för mig.

Ett annat minus var nog att Bahia Feliz kändes ganska litet. Det är i princip hotellområdet och det lilla köpcentrumet och torget. Thats it. Det funkade en vecka men längre än så skulle nog ge mig lite stresspåslag.

På plussidan lägger jag definitivt standarden på rummen. Den väl tilltagna uteplatsen. Hur man hade skapat avskildhet trots att vi hade grannar precis bredvid. Det passade perfekt. Och möjligheten att faktiskt kunna dra sig tillbaka från de lite stojjigare områdena kring poolen.

Ett annat plus var att vi hittade det lite lugnare poolområdet på Playa Feliz som vi kunde välja att spendera vår pooltid vid.

Kort sagt så finns det en plats för alla här. Oavsett om du åker med eller utan barn. Du skall bara se till att välja var du spenderar dagarna och kvällarna.

Dantes inferno

Så hur var det med Dantes inferno då. Ja inte hittade jag det vid poolen på Orquidea i alla fall som en annan gäst hade gjort. I en av de få recensionerna vi hittade, detta fallet på TripAdvisor, beskrevs poolområdet på Orquidea som Dantes inferno. Även om jag nu inte visste exakt vem Dante var så klingade ordet inferno ganska negativt i mina öron. Men jag ville bilda mig en egen uppfattning.

Med barn hade jag absolut velat spendera min tid på Orquidea. Det hade varit perfekt. Och visst kan jag tycka att poolen inte är dimensionerad för hotellets storlek men något Dantes inferno tycker jag inte att det var.

För efter att ha undersökt saken var Dante en italiensk författare och poet som levde på 1200-talet. Hans mest betydande verk som kommit att förändra hela den moderna berättarkonsten heter Den gudomliga komedin. Det är ett epos i tre delar där delen som heter Inferno är berättelsen om en vandring genom helvetet. Och nej. Det kan jag verkligen inte hålla med om.

Men jag tackar recensenten på TripAdvisor. Utan honom eller henne hade jag varit en kunskap fattigare.

Tack och hej Bamse och Gran Canaria

För denna gången säger vi tack och hej Bamse, Gran Canaria och Tui. Tack för ännu en härlig resa. Välbehövlig.

Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Hej från Gran Canaria

29 augusti, 2019

– Va skönt att för en gångs skull komma fram och inte vara jetlaggad sa Andreas när vi landade på Gran Canaria igår.
– Verkligen, sa jag.
Innan klockan slog åtta hade jag lagt mig och sov gott.

Hej från det svenskaste av det utländska vi har. Det får man väl ändå fortsatt kalla det trots bubblare som både Thailand, Spanska solkusten och Mallis med flera.

Till Gran Canaria med en gammal bekant

Sedan igår strax efter lunch befinner vi oss alltså i Bahia Feliz på Gran Canaria. Vi har haft span på sista minuten-resor ett tag. Och med vi menar jag mest Andreas som är den som fixar sådant i denna familjen. Och nu är det definitivt fyndläge på resor.

I torsdags hittade han en resa och slog till och sex dagar senare var det igår dags att kliva på planet. Och inte vilket plan som helst. Exakt samma plan som för ett och ett halvt år sedan gjorde oss ett helt dygn försenade till Thailand. Då under brittisk flagg som G-OBYK nu under svenska flagg som SE-RFR. En 20 år gammal Boeing 767.

Tui Family Life Bahia Feliz

Det blev en riktigt klassisk charter och vi bor på ett av Tui:s flaggskepp här nere. Tui Familiy Life Bahia Feliz. Vi bor i en Select Familylägenhet med egen terass och solbäddar och begränsad havsutsikt som det heter. Ser det inte som så begränsad men klagar inte. Solbäddarna här hos oss lär bli flitigt använda då själva poolområdet var lite mer välbesökt än vad jag önskar mig. Tur då att det finns alternativ.

Solen har hunnit tillräckligt högt över horisonten för att börja skina på palmerna utanför mitt fönster och det börjar bli dags för dagens sysslor. Morgonpromenaden. Solstolshänget och den kalla ölen ni vet.

På återhörande.

Glöm inte att följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Charter & Carola och den gemensamma nämnaren

8 januari, 2019

För några dagar sedan skrev jag inlägget om att charterbolagen inför en avgift för incheckat bagage och efter kommentarer kring inlägget slogs jag av hur många det är som inte åker charter. Och inte bara hur många det är som inte åker charter utan hur många det är som verkligen måste förtydliga att de absolut inte skulle kunna tänka sig att åka på charter. Det fick mig att fundera på charter & Carola och den gemensamma nämnaren.

Jag ifrågasätter inte inställningen att inte vilja åka på charter men jag har funderat lite på varför man ganska många gånger har en så negativ inställning till det? Och ja, i vissa fall känns det nästan som att man ser ner på charterturisterna. Likaså är inte alltid turist något man ska kalla sig i riktiga resekretsar. Man är resenär, men inte turist. Eftersom jag nu åker charter och ganska ofta gör turistiga saker så är jag kanske inte rätt person att uttala mig men jag måste ändå försöka. Jag tar på mig den objektiva hatten. Här kommer vad jag tror är de vanligaste orsakerna till att man inte vill åka på charter, eller för den delen kalla sig turist.

Det är mycket dyrare

Både ja och nej. Det kan absolut vara dyrare men du kan också hitta riktiga fynd. Allt handlar nog om en gemensam nämnare när det gäller resande. Hur flexibel du kan vara och hur sent inpå resan du kan boka.

Vi har gjort flera tester och det är lika ofta man hamnar på samma pris om man plockar ihop resan själv som om man köper den i paket av en charterarrangör.

Charter är inte flexibelt

Här kan jag hålla med. Köper du en charterresa har du arrangörens hotell att välja på och ges inte möjligheten att hitta ett eget boende via airbnb eller liknande. Men å andra sidan tycker jag att charterbolagens utbud har blivit större med åren och du kan välja allt i från de stora koncepthotellen med maskotar till de mindre och också ofta billigare och inte så turistiga hotellen.

Du förväntas delta på en massa gruppaktiviteter

Nja, den synen är väl ändå lite förlegad. Är det anledningen till att man inte vill åka charter så har man misstagit sig. Möjligheten finns och charterarrangörens utflykter påminner nog ibland om en scen ur Sällskapsresan, men det är nog snarare av nostalgiskäl än något annat. Och det finns också mängder av utflykter som passar lika bra 2019 som 1985.

Du upplever inte det autentiska i landet

Det styr du ju ganska mycket själv. Visst lever man i en skyddad värld inne på de stora koncepthotellen men du är inte fast där utan är lika fri att gå utanför receptionsdörren och uppleva även där. Men som nämnt redan i punkt nummer två så visst har du inte samma möjlighet att byta mellan olika hotell under resan.

Vad tycker du om charter?

Så är du en av dom som inte skulle sätta din fot på ett Sunwing eller boarda ett TUI-plan? Har jag missat någon viktig anledning? I min värld så tror jag att ovanstående är de fyra viktigaste. Men jag kan självklart ha missat något.

För alltid charterturist och inte

Själv kommer jag att fortsätta att blanda och ge.

Jag älskar våra resor med Ving till Sunprime Miramare på Rhodos. Jag älskar bekvämligheten att vi har en buss som hämtar oss och inte kör några omvägar till andra hotell. Och jag älskar möjligheten att checka in bagaget redan på hotellet och åka med bara handbagaget till flygplatsen.

Men jag älskar också när vi hittar ett klipp på flygbiljetter till Los Angeles och kan välja och vraka mellan olika airbnb. Och sedan hamna i vad jag enväldigt utnämnde till Los Angeles bästa.

Men vad har Carola med charter att göra?

Och Carola då? Hur kommer hon in i bilden. Jo men är det inte så att både hon och chartern är bland det folkkäraste vi har? Men är det inte också så att både chartern och Carola delar Sverige – endra älskar man det eller så hatar man det.

Läs mer om mina charterresor genom att klicka dig vidare hit

Och är du sugen på att boka en charterresa hittar du alla resor samlade här: http://www.allacharterresor.se/

Resor

Charterbolagen inför avgift för incheckat bagage

4 januari, 2019

Dagens stora snackis i bilen på väg hem från jobbet blev helt klart den för mig nya informationen att charterbolagen börjat ta ut en avgift för incheckat bagage. Andreas hade ramlat över en artikel från Aftonbladet som var dagsfärsk och själv hittade jag även en i Expressen.

Och det verkar som att TUI är det bolag som får ta smällen när det gäller allmän kritik och uppror på sociala medier. Och då är de ändå sist ut att införa avgiften.

TUI sist ut

Apollo och Ving har redan infört det men lyckats med att inte få det uppmärksammat. De olika bolagen har börjat på lite olika nivåer. Apollo har valt att införa avgift för incheckat bagage om man flyger med SAS och Novair men inte på alla resor. För Vings del gäller den extra avgiften inte om man bor på något av koncepthotellen, reser med SAS plus eller Economy Plus/ Premium med Thomas Cook Airlines Scandinavia. För TUI hittar jag ingen information om det gäller alla resor eller inte.

Charterbolagens olika pressavdelningar har fått uttala sig. Och man menar att man vill följa marknaden i stort, alltså reguljärbolagens strategi för att ta betalt för bagage. På Apollo säger man också att man vill ge passageraren möjlighet att själv besluta hur mycket man vill ta med sig. Och hoppas att det också kan bidra positivt för miljön om fler väljer att ta med sig mindre bagage.

Inga justeringar av priser

På TUI menar man att det skall gynna passageraren. Man ska kunna välja om man vill betala extra för det man inte får plats med i handbagaget. För Vings del har man dock inte gjort någon grundjustering av priserna för resor i samband med att man inför de nya avgifterna. Motiveringen är att man håller i grunden låga priser för sina resor.

Fyllt i bagagehyllan över dig

Kanske är jag lite färgad av att jag rest med charterbolagen ganska många gånger. Jag förväntar mig att bagage då ingår i kostnaden. Det är ju lite därför man väljer en paketresa. För jag tycker att det är en försämring. Och om jag får förutspå resultatet kommer att resultera i fulla bagagehyllor i planen eftersom man trycker ner allt i handbagaget av ren snålhet. Men även längre köer till säkerhetskontrollen på grund av alla som packat ner necessären i handbagaget. Och troligen också glömt att tänka på vilken mängd vätska som får tas med.

Inom några månader har vi troligen svaret. Vad tycker du om de nya avgifterna?

Snabba fakta om kostnaden för incheckat bagage för charter

Den 11 december införde Ving kostnaden för sina resenärer. Mellan 95 och 195 kronor ligger kostnaden för incheckat bagage på.
Apollo började ta betalt för incheckat bagage den 20 december. 95 kronor kostar det hos dem
TUI inför som sista bolag kostnaden för incheckat bagage. Kostnaden tas ut för resor bokade efter den 5 november 2018 som går av stapeln den 13 april 2019 och framåt. Kostnaden blir 200 kr eller mer beroende på hur lång resan är.

Artikeln i Aftonbladet hittar du här
Artikeln i Expressen hittar du här

Läs också om dina rättigheter när ditt flyg blir försenat

Sunprime C-lounge Alanya – a Travel diary

6 oktober, 2018

Efter en vädermässigt förvisso helt magisk sommar var det den 26:e augusti dags även för oss att ta lite semester. De senaste två åren har vi lagt upp ledigheten så. Vi har varit på plats på jobbet stora delar av sommaren när vi inte har barnen hos oss. För att sedan kunna resa andra delar av året. Och sommaren 2018 ska man inte klaga på att ha spenderat på våra nordliga breddgrader. Ändå var det ganska trevligt att veta att det väntade dryga 30 graders värme och lite avkoppling när vi närmade oss första höstmånaden. Valet föll på Turkiet och denna gången var vi så tillbaka hos ”vårt” Ving och Sunprime C-lounge Alanya.

Resan inleddes med en sen eftermiddagsflight. Det skapade utrymme för både morgonpackning och en massa härlig tid på Arlanda innan take off.

Resan inleddes med AMEX på Pontus

Min kära sambo har på senare tid gått och snöat in på poängintjänande och kort. Och det innebar att vi kunde glida in på Amex-loungen på Pontus in the air och avnjuta den godaste pastan jag kanske någonsin ätit. Vi är inte dom som rusar in till last call i vanliga fall och kommer mest troligt inte att vara det framöver heller. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag älskar atmosfären på flygplatsen. Förväntningarna och den ständiga rörelsen ligger i luften. Det är den känslan som gör att jag inte tvekar på att spendera fler timmar på flygplatsen än jag egentligen måste. I mitt tidigare lite mer flygrädda liv hjälpte tiden mig att lugna ner mig. Nu blir jag lugn av hela stället.

Nåväl. 17:25 eller i alla fall strax därefter lyfte Thomas Cooks A321 DK 822 från Stockholm Arlanda mot Antalya. Ifrån gaten hade vi magisk utsikt ut mot startbanan och det var en dramatisk himmel vi skulle styra kosan emot. Det resulterade i en inte allt för brant stigning. Istället stannade vi på låg höjd till de parerat åskovädret innan vi steg ytterligare upp i magiska molnkreationer.

Nära en väskfadäs

Vi landade 22:20 lokal tid i Turkiet och passerade passkontroller och immigration i ett rasande tempo. Resan hade kunnat börja ganska dåligt men tack och lov lyckades jag undvika detta. Det var första gången jag åkte med min nya rosa älskling och jag spanade noga efter den på bagagebandet men trodde nog att jag var ganska ensam om väskan. Som en av de absolut första väskorna uppenbarar sig min lilla pärla, men döm om min förvåning när en annan kvinna norpar väskan av bandet en bit bort.

Handlingskraftig som jag ändå är kände jag att jag ville kolla av läget lite extra. Och det visade sig att hon inte kollat av namnen på taggarna och väskan var min. Jag har en vana att klistra på de små extra streckkoderna på lite olika sidor på väskan och det är jag ganska ensam om så jag såg direkt att det var min väska, troligen trodde väl även hon att hon var ensam om sin väska. Det skulle till slut visa sig att det fanns tre likadana väskor på flighten och till nästa resa skall jag se till att märka upp den ännu bättre.

Transfer Antalaya – Alanya

En stund senare knatade vi ut mot transferbussarna. Transfern från Antalya till Alanya är ganska lång och tar normalt mellan två till tre timmar. Bor man på Sunprime som vi gjorde ingår alltid direkttransfer och inte bara det. För dagen var vi helt ensamma i vår lilla minibuss. Chauffören kan vi säga var en förare som tog för sig på vägarna. Och innan jag förlorade kampen mot sömnen vet jag att jag tänkte att ”överlever jag denna färden ska jag nog klara av att åka linbana upp till slottet i Alanya, det kan omöjligt vara farligare”.

Klockan hann bli ett lokal tid innan vi anlände till rummet och fick några timmars sömn.

Sunprime C-lounge i Oba

Sunprime C-lounge ligger en bit utanför Alanya i Oba. Hotellet är inte så stort och inte heller till enbart för skandinaviska charterturister. Positivt skulle säkert många säga. Inte lika positivt tycker jag och kanske också en av anledningarna till att jag inte fick riktigt den rätta känslan. På hotellet fanns naturligtvis mycket tyskar men även ryssar och polacker. Och under vår vistelse var det även ett turkiskt fotbollslag som övernattade. Det var alltså inte enbart semesterfirare som vi och jag tror att det var det som kändes av. Den ultimata semester och relax-känslan infann sig inte helt under veckan.

En annan effekt var att maten som fått skyhöga betyg i alla recensioner jag läst inte föll mig helt i smaken. Turkisk mat är annars en favorit, men här på hotellet kändes det som att den var anpassad till de tyska och eventuellt ryska gästerna och det var väl kanske inte därför jag åkte till Turkiet. Men nog med negativa åsikter och klagande.

Strandläge

Måndag morgon vaknade vi till en lite mer molnig och blåsig morgon men med en magisk utsikt från vår balkong. Med en känsla som nästan kunde liknas vid lättare jetlag blev det en riktigt lugn dag. Vi utforskade hotellets faciliteter, åt, låg i en solstol, drack öl, åt lite till och lyssnade på ljudbok. Ungefär så.

Sunprime C-lounge ligger precis bredvid havet men med en lite större bilväg mellan stranden och själva hotellet. Det har man löst smidigt med en gångtunnel. Och även att vi nu inte är några sanddyrkare så tog vi oss ner till stranden enkelt för lite fotografering flera dagar. Annars huserade vi mest vid poolen.

Tillgången till solstolar kunde man inte klaga på och man behövde inte vara uppe med tuppen för att få en plats utan kunde komma när som helst på dagen och få en bra plats.

Sunprime C-lounge med fokus på färg

Hotellet i sig är ganska, hur ska jag säga, spejsigt. Belysningen i rummet går att ställa in i olika färger enligt RGB-skalan, istället för de klassiska stör ej-skyltarna tände man små lampor vid dörren och det är stilrent och snyggt i gemensamhetsytorna.

Hamam och Starbucks

Dag nummer två inledde jag med två timmars hamam och massage. Och sedan bestämde vi oss för att ta en promenad in till Alanya stad när även tisdagen såg ut att bli lite mulen. Men innan vi var klara med promenaden hade solen kommit fram och islatten på Starbucks var välkommen om än felstavad. Ni kan numera kalla mig Konilela.

Varvet och Red tower

Promenaden till Alanya och besöket på just Starbucks var planerat – allt började i Dubai, men mer om det i ett annat inlägg. Efter iskaffe passade vi på att vara lite kulturella och besökte de äldre delarna av Alanya med muren, det gamla varvet och Red tower. Helt oplanerat men mycket lyckat. Många åker upp till slottet som ligger uppe på berget men kanske missar dessa delarna som också är väl värda ett besök. Alltsammans har anor sedan 1200-talet. Galet att det har stått där sedan dess. Skall du ta dig en tur upp i tornet så var beredd på många, höga och smala trappsteg. Men när de väl är gjorda kan du se fram emot en vidunderlig utsikt över stora delar av Alanya.

Vi fortsatte vår färd mot västra delarna av staden för att ta oss en titt på den där linbanan vi tänkte ta upp till slottet. Men också, för att beskåda den mycket populära Cleopatra beach innan vi haffade en taxi och tog oss hemåt mot hotellet.

Sunprime C-lounge efter mörkret fallit

Vilket är vårt hotell då? Tja kommer du efter mörkrets intåg kan du alltid kika efter detta.

Effektfullt utifrån, inte lika effektfullt inifrån om du känner för att sova lite tidigare en kväll. Och är det något jag är bra på när jag är på semester så är det att sova. Jag kanske inte är världsbäst på att slappna av och vila i vardagen men när det kommer till semester då kan jag sova hur mycket som helst. Jag går gärna och lägger mig tidigt, jag tar sovmorgon och är det ingen som hindrar mig så presterar jag även en och annan tantvil på dagtid.

En av oss tokdäckar

Onsdag morgon vaknade Andreas upp med feberkänning och genomförkyld. Och när jag säger genomförkyld så menar jag verkligen GENOMförkyld. Inte lite lätt snuvig. Nej då, inte alls. Efter att ha intagit frukost i restaurangen fick jag praktisera mina gamla servitris-kunskaper när jag balanserade med mig ett par tallrikar omelett och smörgås och frukt upp på rummet till min sjukling. Efter en förmiddag med lite mer tantvilande än även jag brukar prestera så spenderade jag sedan eftermiddagen själv vid poolen.

Den andre av oss hittar egna rutiner

De kommande dagarna hittade jag sedan lite av en egen rutin. Medan Andreas med en genomtäppt näsa och hostan från h-vetet hade svårt att njuta av 35-gradig värme och därmed spenderade ganska mycket tid på rummet. Tog jag mig efter frukost ner till min solstol. Lyssnade på ljudbok och tog ett förmiddagsdopp innan det var dags för 11-ölen och lite skugga innan lunch. Eftermiddagen spenderades sedan i ovan nämnda solstol ytterligare några timmar. Det enda som avbröt slappandet var ytterligare några dopp i poolen. Något glas vin och eftermiddags-mellis hos den lilla damen som satt och gjorde världens godaste bröd på beställning.

Framåt kvällningen packade jag sedan ihop mig och begav mig upp till min kära sambo som jag mest sett vid lunchen och något sporadiskt besök vid poolen. Balkongen inbjöd till ganska mysig avslutning på dagen.

Golden hour vid havet

Och när golden hour närmade sig brukade vi ta oss ner till havet för lite foto och film och sedan intog vi middag i den tyskinspirerade buffén.

Sådär löpte dagarna på med avbrott endast för en tur ut på torsdagens marknad. Och vet ni. Även att jag har lite att önska kring hotellet i sig och framför allt maten så måste jag säga att Andreas förkylning bidrog till exakt det där jag önskar mig av en solsemester. Exakt det där jag tror att jag skulle åstadkomma på en ensamsemester. Det vill säga total avkoppling. Samma rutin dag ut och dag in. Inga utfall vare sig åt höger eller vänster. Samma rutin, samma solstol, samma lugn. Självklart är jag ledsen för Andreas skull men han gjorde det bästa av sin situation och jag gjorde det bästa av min.

Enberi till vår räddning

På fredagskvällen hade vi dock fått nog av all-inclusivebuffén och Andreas hade letat upp ett ställe som fått goda betyg och bara låg en bit bort. Ett Italienskt ställe som skulle visa sig hade ljuvlig både pizza och pasta och dessutom världens bästa och trevligaste servitris. Enberi kan vi varmt rekommendera.

Linbanan i Alanya

Det närmade sig resans sista dag. Söndag morgon blev vi upphämtade tidigt och Andreas hade fokuserat hela veckan på att bli tillräckligt frisk till lördagen för att orka åka upp till slottet. En liten del i mig hade nog en förhoppning att han inte skulle orka för jag skall inte säga att jag såg fram emot linbanefärden efter att han inspekterat den några dagar tidigare. Men jag hoppades förgäves och i efterhand är jag mycket glad att han orkade och jag vågade.

Vi hade turen att få åka ensamma upp i en av vagnarna och även att mina ben skakade så kameran guppade så var det en hisnande vacker vy vi fick se och som förevigades. Väl uppe hände det som oftast sker när man spänt sig. När jag hoppade ur vagnen kom tårarna av lättnad när jag klarat det och när det var över. Nu skulle jag bara ner också. Men innan det gav vi oss på att se så mycket som möjligt av det gamla slottet och utsikten.

Trots de många meter vi redan tagit oss upp återstod många trappor innan man kom upp till de delar som vätte västerut och som skulle visa upp en av de vackrare solnedgångarna. Men Andreas täppta näsa satte stopp och höjdskillnaden visade sig tidigt. Efter att ha njutit av utsikten österut tog vi oss ner till linbanan igen och åkte neråt för att istället fånga solnedgången från Cleopatra beach. Och den går inte heller av för hackor, den ser ni smakprov på i den allra sista bilden i detta inlägg. Solnedgången från slottet kollar vi på en annan gång. Vi kommer säkerligen tillbaka.

På återseende Alanya

För vi gillade verkligen Alanya som stad och hittade flera mysiga hotell närmare själva stadskärnan som vi gärna testar på vid kommande besök.

Vi hann sedan äta en sista frukost innan vi och ett annat par hämtades upp för färden tillbaka till Antalya. Men innan dess fick vi med oss matsäck från min absoluta favorit-kock Mustafa. Mustafa (eller vår egen Super-Mario som vi kallade honom) hittade vi varje morgon bakom stekbordet tillverkandes världens bästa omeletter och ett och annat stekt ägg. Världens sötaste och innan vi sa hej då sista morgonen kom han med lite bröd i foliepaket för hemresan. Så fint.

En hemresa som krävde bubbel

När DK823 lyfte lite senare än planerade 13:00 hade jag hamnat mitt emellan min snörvlande sambo och vad som skulle visa sig vara en magsjuk dam. Vid första anblicken trodde jag att hon var åksjuk eller flygrädd och självklart är jag otroligt förstående för det. Jag talade lugnande med henne och försäkrade henne mellan kräkattackerna att det absolut inte gjorde något. Ända tills hon kläckte ur sig att det inte alls var någon rädsla eller åksjuka utan något som flugit på henne kvällen innan.

När hjulen lyfte från marken och den varma luften gjorde det till en ordentligt skakig färd upp bland molnen, när sambon snörvlade i högerörat och damen gjorde *ni-vet-vad* i vänsterörat, då avslutade jag semestern med att beställa Prosecco och längta efter nästa resa. Den som går av stapeln i början av november. Den som tar oss till Los Angeles i världens största passagerarplan, en Airbus 380.

Tack Ving, tack Turkiet, tack Alanya och tack Sunprime C-lounge. Vi kommer tillbaka fast kanske inte just till det hotellet.

Läs gärna fler av mina reseskildringar om du klickar dig vidare hit.

TUI Blue Mai Khao Lak – Thailand – en reseberättelse

11 februari, 2018

Det fanns en hel del ”första” med resan till TUI Blue Mai Khao Lak Beach Resort & Spa som nu kan läggas till historien och sorteras in som ett av de allra bästa minnena i minnesbanken. Det var första gången jag besökte Thailand. Om man inte räknar med en mellanlandning i Bangkok när jag var på Sri Lanka för 20 år sedan. Och det gör vi inte.

Det var första gången jag åkte med TUI. Om man inte räknar med en liten udda resa som gjordes i december 2001 till Gran Canaria. Men då hette det Fritidsresor. Och det var första gången jag råkade ut för en försening när vi skulle ut och resa. Om man inte räknar med förseningen hem från Rhodos i somras. Men då gällde det resan hem och räknas därmed inte.

Men som brukligt är börjar vi från början.

Ving blev TUI och Arlanda blev Landvetter

Vi bytte inte bara resebolag från Ving, som vi i stort sett alltid åker med annars, till TUI. Vi bytte även avreseort från Stockholm och Arlanda till Göteborg och Landvetter. En av anledningarna till det var utan tvekan ett bra mycket bättre pris på resan från västkusten. Och det tackar som bekant en smålänning inte nej till.

En av de absolut vanligaste reaktionerna vi fått på denna resa är förutom det självklara ”åh va härligt”. ”Ska ni bara vara borta en veckan med en så lång resa”. Jajamensan så blev det.

Vi var sugna på en resa till solen nu i början av året. Vi tittade på Kanarieöarna, vi tittade på Kap Verde men så hittade vi en resa till Thailand för samma pris och tvekade inte en sekund. Och så var det dags för avresa fredag den 26 januari kl 11:55 och vi lämnade Linköping vid femtiden på morgonen.

Förseningar vid gott mod

Klockan hade inte hunnit blir riktigt nio och vi hade just hunnit slå oss ner med en kopp kaffe på Landvetter när meddelandet från TUI kom. Tekniska problem med planet vi skulle åka, nytt plan på väg in och ny planerad avresetid 19:55 samma kväll. Då kan man tänka sig att man kanske blir lite trumpen och nedstämd, men ack nej. Det blir ju vad man gör det till och med erfarenhet från vår ovan nämnda försenade hemresa från Rhodos i somras, vet vi att man har rätt till ersättning vid längre försening. Så istället för att fokusera på de förlorade timmarna i Thailand fokuserade vi på vad vi kunde göra med pengarna vi skulle få tillbaka. Och vips blev det ganska trevligt. En stund senare kunde vi checka in bagaget, gå igenom säkerhetskontrollen och spendera lunchpengarna vi fått av TUI på O´learys. Vi har haft det sämre.

Och är du nyfiken på hur det gick med ersättningen efter förseningen så kan jag tipsa dig om att klicka dig vidare hit. Det är ju inte varje dag en tur och retur-resa till Thailand kostar 213 kronor.

Sviten i Göteborg

Strax innan klockan två fick vi sedan veta att vi på grund av förlängt tekniskt underhåll och nödvändig dygnsvila för besättningen inte skulle komma iväg förrän ett dygn efter ordinarie avgångstid. Och är man i Göteborg så är man. Med risk för att generalisera så kändes det över lag som att det var goa och glada göteborgare som blev försenade och därmed var det inte många sura miner utan skratt och skämt i kön till SAS som fungerade som företrädare för TUI på Landvetter. Några timmar senare hade vi fått tillbaka bagaget, tagit flygbussen in till Göteborg och checkat in på Radisson blu för natten. Senast jag var där var på konferens med kollegan Eva-Lena och då blev vi uppgraderade till sviten.

Denna gången hamnade i business class i ett av hotellets splirrans nya rum. Man brukar ju säga att färgen knappt hunnit torkat på väggarna och här var det nästan bokstavligen så, det hade i alla fall inte slutat dofta nymålat.

Radisson Blu Göteborg — Business-class i rum 302 på Radisson Blu i Götet.

Mot Khao Lak till slut

Och med ännu mera mat på TUI:s bekostnad på kvällen och god frukost morgonen därpå, tog vi så flygbussen tillbaka ut till Landvetter morgonen efter. Och trots att jag hade lite svårt att tro det så lyfte planet, en Boeing 767 med registreringsnummer G-OBYK, ca 11:55. Ganska exakt ett dygn senare än planerat Med en fin medvind tog resan till Thailand bara tio timmar och fyrtio minuter. Och vi landade efter en mycket behaglig flygning på Phukets flygplats klockan 04:35 på söndagsmorgonen. Telefonen är som vanligt full med bilder som dessa.

För är det något jag älskar lika mycket som jag i alla fall tidigare ogillade att flyga så är det att ta bilder på utsikten ovan molnen. På vackra molnkonstellationer, på andra flygplan i den mån man hinner fånga dem och på de olika länder som passerar där nere.

Immigrationsköer och TUI Blue Mai Khao Lak

Vi lyckades sedan välja den absolut segaste immigrationskön och klev på transferbussen som de två sista passagerarna. En och en halv timme senare checkade vi in på vårt hotell TUI Blue Mai Khao Lak Beach Resort & Spa.

Utöver kommentarer om att det var en kort semester för en så lång resa har vi också fått ganska mycket höjda ögonbryn kring vårt val av ort och hotell. Och då vill jag säga att det inte handlar om kommentarer från vänner utan från personer vi inte känner så väl. Kommentarerna har rört att Khao Lak är en ort med för mycket turister. I det närmaste fullsmockat på stränderna. Och kommentarerna kring hotellet har rört att det inte är genuint thailändskt och för ”turistigt”.

Själv har jag fått mig en tankeställare av dessa kommentarer. Att faktiskt tänka till innan man kläcker dem. Dels för att det skulle kunnat ha varit så att vi inte haft någon annan möjlighet än just detta hotellet. Men framför allt för att inte nedvärdera någon annans val av semester. Tack och lov har de kommentarer vi fått inte på något sätt påverkat vår upplevelse av resan.

Tårar från himlen – ett möte med havet som tog min vän

Som jag redan berättat var valet av ort redan självklart för mig. Ingen annan ort i Thailand hade varit ett alternativ. Att komma till Khao Lak var mer värt än något annat för mig och det har jag ju redan berättat om. Dessutom har vi konstaterat att vi gillar det där ”turistiga”, om man nu får kalla det så. Vi gillar hotellkomplex med möjlighet att, om man vill, inte behöva röra sig utanför hotellområdet. Allt är serverat, om man vill. Och så är det definitivt på Mai Khao Lak. Sen vet jag inte riktigt om jag skulle kalla stränderna i Khao Lak för överbefolkade. Men vi tycker ju alla olika.

TUI Blue Mai Khao Lak Beach Resort & Spa består av två olika hotelldelar. Den äldre delen där receptionen ligger och en nyare del som ligger lite längre från stranden, beläget närmare huvudgatan med stora poolområden. Det är dock en överdrift att säga att det är något avstånd mellan byggnaderna eller att närheten till huvudgatan märks, det gör det inte. Vi bodde i den nyare delen längst upp emot den delen som är så kallad ”Adult only” och fick därmed skjuts i golfbil till vårt rum med nummer 355. Stort och rymligt rum med fantastisk utsikt.

Rummet var verkligen rymligt, högt i tak och möjlighet till genomgång genom och runt alla rum, till och med badrummet. Två TV-apparater hade vi också, med SVT på bland annat.

Regnar det i Thailand i januari?

Skulle man tro TUI´s prognos för vädret under veckan hade det inte varit så upplyftande med moln och regn många dagar, men det sägs att mätstationerna inte riktigt är belägna i Khao Lak och att vädret inte alltid stämmer. Och är det något som stämmer så är det just det. Att det inte stämmer alltså. Prognosen.

Med moln verkade man avse ungefär det som syns på bilden ovan. Små lätta moln som ibland skymde solen och gav behaglig svalka. På kvällarna dundrade det dock ibland på med rejäla oväder med ösregn och åska. Men vad gjorde det? Det gav bara ett spektakulärt skådespel och lite svalka.

Första dagen på plats på TUI Blue Mai Khao Lak

Då vi landade runt fyrahugget på morgonen och ankom till hotellet vid niotiden inledde vi vår Thailandsvistelse med en frukost. Och för min del blev det samma frukost varje dag. Två vändstekta ägg, massor av frukt. Kaffe och en croissant som dock inte fick vara med på bild.

Efter frukost låg vi en liten stund vid poolen och sen tog vi en powernap innan regnet på bilden en bit upp drog in och vi avnjöt en sen lunch i hotellets Skybar, den restaurang som ligger högst upp i den delen av hotellet som är avsedd för endast vuxna. Där avnjöt vi många av våra luncher och även middagar. Rekommenderas varmt för alla måltider. Bjuder även på vackra solnedgångar som den på den första bilden i detta inlägg. Men också galna skådespel när åskan drar in.

Efter en promenad ner till stranden och upptäcktsfärd i närområdet med restauranger och massageställen, slog vi oss ned i hotellets strandrestaurang ”Thalai” med varsin Chang inom räckhåll. Himlen öppnade sig ännu en gång och ungefär samtidigt kom nyheten från svenska medier att en av de allra största gått ur tiden. En person jag alltid beundrat, som jag läst mycket om och som jag så gärna hade velat få träffa. Ingvar Kamprad. Så många gånger jag tänkt på den dag då just den nyheten skulle kablas ut över världen. Och jag kommer nog aldrig att glömma var jag befann mig när nyheten kom.

Jetlag och hur jag kommer över den

Annars var nog jetlag ordet för dagen. Utöver ovan nämnda resa när jag mellanlandade i Bangkok med slutdestination Sri Lanka för tjugo år sedan (för övrigt min allra allra första utlandsresa – snacka om kulturkrock) samt min resa till New York i november har jag ingen erfarenhet av jetlag. Men med tanke på att omställning till sommar respektive vintertid ofta får mig helt ur balans var jag osäker på hur det skulle gå.

Resan för tjugo år sedan minns jag inte så mycket och i New York klarade jag mig fint så nu återstod det att se hur det skulle sluta denna gång. En vecka efter hemkomst kan vi konstatera att det gick alldeles kanon. Andreas är lite mer påverkad än undertecknad men över lag inga större problem att acklimatisera sig åt något av hållen. Jag tror på att sova om man är trött och den där lilla powernapen vi tog samma dag vi kom ställde inte till det på något sätt. Men det där är nog säkert olika från person till person.

Med allt du behöver på nästan en armlängds avstånd på Mai Khao Lak

Fem härliga dagar låg framför oss och med tanke på den ändå relativt korta vistelsen som det nu blev med en försening på ett dygn behövde vi sålla lite bland saker vi skulle ta oss för. De allra flesta har varit nyfikna på vad vi skulle hitta på i Thailand och mitt svar har varit detsamma till alla. Sola och ta det lugnt.

Med en dag kortare än beräknat slog vi bort tankarna på båtutflykt. Det som absolut inte togs bort i planeringen var besöket på stranden där Blue Village Pakarang låg, men i övrigt anpassade vi schemat för dagen och vad vi var sugna på. Och när vi summerar veckan kan vi konstatera att vi tog oss som längst till ovan nämnda strand åt ena hållet och massagestället 250 meter bort på vår egna strand åt andra hållet. Marknader, centrum och tsunamiminnen i form av polisbåtar och annat kan vi se nästa gång. Och istället spenderade vi dagarna ungefär såhär.

Eller för att sammanfatta det hela i ord. Med total avkoppling.

TUI Blue Mai Khao Lak – för alla resenärer

Mai Khao Lak har verkligen allt du kan tänka dig behöva under en vecka i solen oavsett hur och med vem du reser. Reser du med barn finns det flera pooler med aktivitetsmöjligheter för barnen. Åker du endast i vuxet sällskap kanske du hellre väljer poolen med poolbar? Vill du träna finns det två gym och flera möjligheter till pass och andra aktiviteter. Det mest nödvändiga kan du handla i den lilla butiken på området och skulle du bli sjuk finns det även en mottagning med sjuksköterska och doktor på hotellet som har öppet varje dag.

Som jag redan nämnt finns det många olika restauranger och barer att välja mellan. Nio stycken närmare bestämt och här tror jag vi kommer till det enda negativa. Utbudet av mat i dessa är ganska begränsat och det är inte heller någon större skillnad mellan de olika restaurangerna. Det fanns även lite att önska av barerna. Exempelvis var det slut på vinet i vinbaren vid ett tillfälle och bubbel fanns inte att köpa per glas i någon form. Men det är i sammanhanget en liten detalj man lätt råder bot på genom att traska iväg till några av de intilliggande strandrestaurangerna. Och det finns inget att klaga på kring den maten som serveras på hotellet.

På onsdagen beställde vi sedan taxi och tog oss söderut till Memories bar. Historien bakom mitt besök på just den stranden vet ni redan. Jag har berättat om den vid flera tillfällen och det var en viktig stund för mig som jag väntat på i drygt tretton år.

Läs också: Memories bar – utflyktstips i Khao Lak

”To be Thai is to be free”

En vecka i paradiset gick fort. Det finns inget annat ställe jag besökt som jag känt så stort behov av att åka tillbaka till. Thailand är verkligen precis så fantastiskt som alla säger. Folket, vänligheten, maten. Ja allt. Jag läste någon som skrev ”To be Thai is to be free”. Det stämmer på pricken. Jag har sällan känt mig så fridfull som just där.

En sista massage och en promenad tillbaka till hotellet gav mig vyn nedan och tid för eftertanke. Och med ett plan som lyfte mot Sverige strax innan 8 på morgonen blev vi sedan upphämtade mitt i natten klockan 02:40.

Jag kommer tillbaka – snart!

Tolv timmar och trettiosex minuter hem

Väl uppe i det blå meddelade styrman att vi hade kraftig motvind och att resan beräknades ta tolv timmar och trettiosex minuter. Det skulle sedemera komma att bli tolv timmar och tjugofem minuter. En riktig monsterflight i inte allt för bekväma säten i TUI´s relativt gamla plan. Normalt brukar vi betala lite extra för att få lite mer benutrymme men eftersom vi bokade ganska sent så fanns inte den möjligheten. Ledbruten var bara förnamet på statusen när jag klev ut på Landvetters snöklädda platta i mina ballerinaskor.

Efter att ha varit på resande fot i nästan arton timmar och med en tidsskillnad på sex timmar bestämde vi oss sedan för att inte köra de sista milen hem samma dag som vi anlände till Göteborg. Istället tog vi in på Quality Hotell Winn i Göteborg och innan jag avslutar denna resedokumentation från Thailand måste jag få passa på att rekommendera denna lilla pärla till hotell. Det ser kanske inte mycket ut för världen utifrån men har verkligen det lilla extra.

Quality hotell Winn for the win!

Mellopremiär som det var möttes vi av festivalkänsla i receptionen och popcornmaskinen gick varm. Mycket trevliga rum och en mysig restaurang med fantastisk service upplevdes innan två jetlaggade och toktrötta resenärer toksomnade ifrån mellon runt halv åtta på kvällen.

När jag sedan slog upp mina blå runt fyratiden på söndagmorgonen och tassade ner till receptionen stod nybryggt kaffe och väntade på mig och i en liten hörna hade det funnits möjlighet att till självkostnadspris värma sig en liten pirog om man varit hungrig. Små detaljer som ger ett fantastisk service och det lilla extra.

Några timmar senare käkade vi sedan bland de bättre hotellfrukostar jag ätit. Även här med det lilla extra. Istället för överflöd av allt fanns det lite av väldigt mycket. Och framför allt gillar jag de små detaljerna i presentationen. Både gällande maten och det runt om.

Tack Quality hotell Winn för en mycket trevlig avslutning på vår resa. Pricken över det berömda i:et.

Är du nyfiken på hur det till slut gick med ersättningen för det dygn vi blev försenade? Då tycker jag att du med fördel kan klicka dig vidare hit. Glöm inte att du har rätt till ersättning om ditt flyg blir försenat eller inställt.

Och så till sist, en liten uppmaning att följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Längst upp till höger ovanför bilden av mig finns också en liten ikon i form av en länk. Klicka gärna på den så kan du prenumerera på uppdateringar varje gång jag gör ett nytt inlägg. Tack för att du läser mina tankar.

Skiathos – i Mamma Mia-land

10 juli, 2017

Det är dagen efter. Dagen efter hemkomst. Väskorna är uppackade, tvättmaskinen snurrar, gräsmattan väntar på att bli klippt och växterna ser lite lagom hängiga ut efter en vecka utan vatten. För min del återstår en veckas ledighet men innan jag tar itu med fler måsten känner jag ett enormt sug efter att få dela med mig av vår vecka på Skiathos – En vecka i Mama Mia-land

Man får ju egentligen inte säga såhär men efter ett halvår av ganska intensivt resande både till Gran Canaria, Paris och Rhodos, varav de två senare av dessa resor tillsammans med den vi just varit på skett inom loppet av två månader, så var jag nästan mätt på resande och hade lite svårt att glädjas inför Skiathos-resan. Grekland har jag tidigare besökt i form av Kreta och Rhodos och jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig.

Afrika-värme mötte oss på Skiathos

Vi landade den 2 juli i drygt 40 graders värme. Eller som hotellägarinnan uttryckte det när hon mötte upp oss. ”Welcome to Africa”. Hela södra Europa hade en riktig värmebölja den veckan och jag är faktiskt glad att vi lyckades pricka in sista dagen på den. Resten av veckan låg vi på behagliga 26-32 grader. Men, nu ska vi inte gå händelserna i förväg. För att inte frångå ett vinnande (?!) koncept så börjar vi lite tidigare än så.

Med Ving från Arlanda

Även denna gången reste vi med Ving och även denna gång valde vi att resa hemifrån Linköping mitt i natten och anlända till Arlanda i lagom tid till avgång. De tidigare resorna har vi blivit bortskämda med flighter som avgått mellan sju och kvart i åtta på morgonen. Denna gång lyfte vi 6:05 och det var två tröttmössor som anlände till en magiskt vacker soluppgång på Arlanda strax innan 4 (!!!). Vi parkerar alltid på långtidsparkeringen Beta och tar buss in till terminalen. Prisvärt och smidigt.

Mot Skiathos med SAS

Till skillnad från tidigare resor med Ving flög vi denna gången med SAS. Vissa flighter är det SAS som flyger för Ving och detta var en av dem. Det var en Boeing 737 som väntade på oss vid gaten och samma kvinnliga kapten som flög oss hem från Paris faktiskt. Trots en så lugn och orädd resa hem från Rhodos för bara några veckor sedan kände jag tidigt att jag inte hade full koll på känslorna inför denna resa och jag valde att prata med en av flygvärdinnorna innan vi lyfte. Det hjälper mig verkligen. Att få småprata lite.

Vi kan egentligen skippa snacket om att det är farligare att åka bil, att piloterna också har barn hemma som de vill komma hem till och att turbulensen är som när man åker på båt på vågorna. För mig hjälper det att få veta att detta är deras jobb precis som jag har mitt. Att istället för att skriva in möten med olika leverantörer i kalendern skriver de in Sardinien, Skiathos eller kanske Los Angeles i sin. Och när jag frågade denna härliga flygvärdinna var hon varit igår så hade hon till och med lite svårt att komma ihåg. Det var Italien tror jag sa hon och funderade innan hon till slut kom på att det var Sardinien hon varit på. För en flygrädd som mig är det helt obegripligt men hjälper att se att detta är ”just another day at work”.

SAS Plus till Skiathos

Vi hade bokat till SAS Plus på denna resa och det innebar förutom att vi fick platser längst fram i planet också trerätters med tillhörande valfri dryck samt prioriterat bagage.

Och med eller utan SAS Plus landade vi såklart några timmar senare och före tidtabell lugnt och säkert på Skiathos flygplats och underbara Ellinor välkomnade mig till ön precis på samma sätt som hon gjorde när jag med en tår rinnande ner för kinden berättade att jag var lite rädd. Med en stor bamsekram! Kunde inte låta bli att dela med mig av denna bild på både Instagram och Facebook som tack till härlig personal och omhändertagande.

Troligen den suddigaste bilden jag någonsin kommer att publicera på ett socialt medie men det får det vara värt. Dessa underbara människor ska ha allt tack i världen att de gör det lättare för oss med denna rädsla att ändå genomföra resor och kunna se världen. Och vill ni se en mindre suddig bild på Ellinor så hittade jag henne efter lite googlande som modell för SAS uniformer då och nu.

Hur jag nu ska ta mig an att berätta om denna underbara ö och denna härliga resa har jag i skrivande stund ännu inte klurat ut. Jag vill inte missa något och det finns SÅ mycket att berätta. Kanske ska vi ta det i kategorier?

Boende – Olive Grove Studios

Till skillnad från våra tidigare resor så valde vi denna gången att bo på ett litet och relativt anspråkslöst hotell. Olive Grove Studios. Det var flera anledningar till detta, dels så är utbudet av stora resorter och komplex inte så stort på Skiathos och vi var denna gången helt bundna till att åka just denna veckan och då var det detta som fanns att tillgå.

Olive Grove Studios är ett litet familjeägt hotell, som så många andra på Skiathos. Det finns endast tio rum och familjen som äger hotellet bor i en sidobyggnad. Hotellet ligger en bra bit upp på berget och det är ordentligt backigt att ta sig dit men väl värt besväret. Det är otroligt välskött och genomtänkt in i minsta detalj. Och det finns en anledning till namnet. Det ligger fantastiskt vacker beläget med olivträd vart du än vänder dig. Vi bodde i rum nummer 8 och det är det rummet som syns på flera av bilderna när du bokar hotellet via Ving.

Enrummare med balkong på Olive Grove Studios

Vi valde enrumslägenhet med balkong och begränsad havsutsikt och fick detta. Nog för att palmbladen skymmer något. Men begränsad havsutsikt är väl ändå att ta i, jag ser havet utan större problem. Olive grove ligger strax utanför Skiathos stad och ovanför Megali Amos-stranden. Det är gångavstånd till både strand och stad men för att ta sig till stan går man i delvis både väldigt backiga partier och i trappor så det kräver att det går att ta sig fram i dessa lägen om man inte vill ta en taxi som kostar 8 euro. Och missa inte att det går att gå små gränder in till stan, du behöver inte kryssa dig fram längs med bilvägen. Små minimarkets finns precis i närheten och även uttagsautomat.

Pool på grannhotellet

För två badkrukor som kan sträcka sig att bada i pool men inte är något fan av havsbad var denna resa något av en utmaning. Olive grove har ingen pool (inte heller någon bar eller restaurang men det går ju att lösa ändå) och vi hade stålsatt oss att minsann spendera tiden vid stranden denna gången. Här kommer grannhotellet Nicholas till vår räddning. En bit ner i backen hittade vi detta, även det familjeägda hotell som finns i Apollos utbud. Och här hade man pool och poolbar som var öppen för alla och här hängde vi. Även detta hotell otroligt litet och gemytligt med både mamma, pappa och söner i baren. Och vi trivdes som fisken i (pool)vattnet.

Mat å dryck

När det gäller maten blev vi glatt överraskade av utbudet på Skiathos.

Vi gick flera dagar efter rekommendationer och betyg både på Tripadvisor och bloggar och det finns ett stort utbud av restauranger med utmärkta betyg. Mer om mina 5 bästa restaurangtips hittar du om du klickar dig vidare hit.

Flightspotting på Skiathos

Det har väl inte undgått någon som känner mig eller följer mig här på bloggen eller i sociala medier att vi gillar att flightspotta. Det innebär att man helt enkelt tar sig så nära en flygplats som möjligt och tittar på och/eller fotograferar flygplan, gärna i start och landning. Obegripligt för vissa. Spännande för mig. Andreas är intresserad av planen och numera även av fotograferandet. Själv står jag med skräckblandad förtjusning och beskådar eller fotograferar miraklet att de lyfter och landar varje gång. Lite som terapi måste jag säga att det är.

Skiathos flygplats är lite unik i detta sammanhang. Har du sett filmer på Aftonbladet eller något annat medie där flygplan går in för landning väldigt nära stranden är det troligen Saint Martin i Västindien eller Skiathos du har sett bilder ifrån.

För att få en liten känsla kan det på Saint Martin se ut såhär:

Skiathos brukar kallas för Europas Saint Martin eller det andra Saint Martin och jag kan inte stoltsera med att själv ha tagit nedanstående film men för att återigen ge en känsla för det vi upplevde kan jag rekommendera er att titta på denna film:

Nu skulle jag väl inte kalla just denna Air Italy-landningen för jordens bästa, den är så låg att det faktiskt skulle kunna gå lite illa om det bara varit snäppet lägre så jag är glad att vi inte fick uppleva riktigt så låga landningar, men lite av det jag kunde föreviga ser ni här:

Skiathos flygplats

Det är inte bara det faktum att man kommer så nära landningsbanan och flygplanen som gör Skiathos flygplats speciell. Med en längd på 1638 meter är det en av de kortaste landningsbanorna i Europa och nästan bara hälften så lång som banorna vi är vana på Arlanda. Men inte på något sätt för kort utan alldeles lagom att landa för inte så jättestora plan.

Det största som kan landa, eller i alla fall landa och sedan ta sig därifrån med ett fullpackat och fulltankat plan utan problem är en Boeing 757, en sådan som TUI-planet på bilden ovan. Och för att göra det ännu lite mer spännande ligger banan inklämd mellan ett par berg och med vatten på båda sidor. Inför landning meddelade vår kapten att det är lite speciella förhållanden på just denna bana. Att man ligger lågt väldigt länge och också att direkt efter att hjulen slagit i marken sker en kraftig inbromsning. I sig faktiskt en ganska behaglig landning kan jag meddela såhär i efterhand och en väldigt vacker inflygning över ön.

Och flyg det ser man över allt. Det kan inte minst detta foto från favoritrestaurangen Bourzi intyga.

Mamma Mia – filmen

När Andreas fått flightspotta var det dags för mig att få min beskärda del av turistandet. För den oinvigde kan jag meddela att en av mina absoluta favoritfilmer – Mamma Mia – spelades in på just Skiathos och grannön Skopelos. Och jag skulle ju inte överdriva när jag säger att det var lite häftigt att gå runt i Skiathos stad och se platser som man känner igen från denna film jag har sett så otaligt många gånger.

Mamma Mia – scenerna från Skiathos

Från Skiathos är det främst två scener som känns igen. Den i filmens början där Sophie postar breven till sina pappor. Den scenen är inspelad uppe vid klocktornet. Postlådan finns inte kvar men vyn över Skiathos stad är magnifik och väl värd ett besök.

Och så den scen där Pierce Brosnan och Colin Firth – a.k.a. Sam och Harry kommer instormande i varsin bil till hamnen för att precis missa båten och därmed få sitt första möte med Stellan Skarsgård – a.k.a. Bill.

Mamma Mia – scenerna från Skopelos

Scenerna från hotellet Villa Donna och kyrkan är inspelade i studio men de flesta andra utomhustagningar är annars gjorda på Skiathos grannö Skopelos. Dit kan man ta sig med båt och det går flera olika Mamma Mia-turer varje dag. Bara att välja och vraka. Själva valde vi att boka den tur som går att boka via Ving hemifrån. Och lite mer tankar kring den kommer alldeles strax. Nästa gång väljer vi nog en annan tur för att få se ännu mer.

Båtturen påbörjades med upphämtning vid buss-stop 5 kl 9:25. Båten avgick från nya hamnen och kunde även bokas på andra sätt än genom Ving och av dem som inte åkte via Ving. Via Ving går turen på tisdagar och lördagar och på lördagsturen är det en skandinavisktalande guide med. Annars sker all guidning på engelska. På båten finns en liten bar där man kan köpa snacks och diverse dricka. Och jajamensan, ur högtalarna ljuder under hela turen musiken från filmen.

Mamma Mia och Kastani beach

Första stopp på turen sker efter cirka 45 minuter. Då stannar båten till i ungefär en timme på Kastani beach. Här spelades låtar som Does your mother know och Lay all your love on me in men även några andra scener in. En helt underbar liten strand där vi hade kunnat stanna längre än bara en timme. Fantastiskt turkost vatten och en liten restaurang för lättare lunch.

Kastani beach Skopelos Mamma Mia — Kastani beach. Vår båt och i bakgrunden en vanligt förekommande vy från filmen.

Mamma Mia och Panormos beach

Därefter följde turens längsta stopp. Båten lägger till vid Panormos beach och där stannade vi i tre timmar. Här ges det möjlighet att via en busstur ta sig till kyrkan på andra sidan ön där scenen The winner takes it all spelats in.

Efter lite research innan avresa hade jag dock, trots att jag så gärna hade velat se den, bestämt mig för att inte åka med på den turen. Bussresan dit går på små slingriga vägar med stup precis bredvid vägen. Jag gissade redan innan att jag inte skulle få så stor behållning av det och fick mina farhågor besannade när vi pratade med dem som varit med på bussturen. Det finns dock båtturer där man inte behöver åka buss utan åker hela vägen med båt. En sån färd blir det nästa gång.

För oss som stannade kvar på Panormos blev detta stopp lite av en besvikelse. Panormos i sig har inte något direkt med filmen att göra, några scener, bland annat den med Sophie, Bill, Sam och Harry på båten spelades in i en vik i närheten men i övrigt har det ingen koppling till filmen. Stranden i sig erbjuder inte heller något speciellt, lite restauranger och strandstolar men av ganska låg kvalité och här kommer faktiskt vår enda måltid vi var riktigt missnöjda med under hela resan.

Precis bredvid där båten lägger till ligger restaurang Blo. Specialpris för båtresenärer men ändå inte att rekommendera. En saganaki som smakade frityrolja och gyros som var så smaklös att den inte ens kan ha hört talas om salt och peppar. En stor besvikelse. Förhoppningsvis är det bättre kvalité på några andra restauranger en bit bort.

Milia beach

Tre timmar senare välkomnade vi båten tillbaka och vi hoppade på för en båterresa på övre däck. Ytterligare ett kort stopp på stranden Milia, en riktig liten idyll som hade varit värd mer än bara ett 25-minutersstopp och sedan bar det av hemåt mot Skiathos igen.

Skiathos – ett helhetsomdöme

Det sägs att det är Santorini som pryder alla de där vykorten som representerar Grekland. Byt ut dem allihop säger jag och ersätt dem med bilder från Skiathos. Vi blev helt förälskade i denna lilla pärla. Alla människor, så vänliga och hjälpsamma. Allt så välskött och omhändertaget. Rent och välgjort. Humana priser, inga överpriser trots att de säkert skulle kunna ta det. Alltid det lilla extra.

Vi känner att vi bara hann uppleva en bråkdel av vad ön har att bjuda på men några små glimtar av de där ögonblicken som inte går att beskriva i ord måste jag få visa.

För första gången sedan sensommaren 2015 har vi nu ingen ny resa bokad. Men planerna har redan börjat. Planerna för nästa, kanske lite längre resa.

Läs mer på Lite mera rosa

Sunprime Miramare beach – En vecka i paradiset

10 juni, 2017

Det är på dagen ett år sedan jag med ett leende på läpparna skrev ned vartenda ord och summerade vår första vistelse på Sunprime Miramare beach på Rhodos. Och nu har jag haft förmånen att få vara tillbaka på mitt absoluta favorithotell i världen. Favorithotell hittills ska jag väl tillägga, jag hoppas få uppleva så många fler och kanske hitta ett nytt favorithotell.

Förra årets vistelse här var en berg- och dalbana, det ska erkännas. Allt ifrån förlovning till information om att en av mina allra närmaste var försvunnen. Men i det stora hela och det jag minns är sju dagar i paradiset och det var precis dit jag kände att jag återkom när vi i förra söndagen steg in genom dörrarna och blickade ut över lagunerna, restaurangen, Egeiska havet och Turkiets berg i horisonten.

Tillbaka i 1016 på Miramare beach

Vi trivdes fantastiskt bra i vår bungalow 1016 förra året och hade satt in lite extra resurser för att få bo i samma hus och visst löste sig det. Och inte bara det. På spegeln fanns en fin hälsning skriven. ”Welcome back Mr Brogren. #MiramareTeam”. Det är inte svårt att känna sig lite extra välkommen då.

Vi är ganska flitiga resenärer med Ving. Detta är vår fjärde resa på ett år och åtta månader och innan detta året är slut kommer det att bli minst en till och trots att Ving inte har något bonusprogram så visar det sig lite att vi åker med dem ofta. Denna gången väntade en fin presentförpackning från Rituals och en hälsning på oss som tack för att vi valt att åka med dem igen. Det uppskattas. Vi är fantastiskt nöjda Ving-resenärer.

Från Linköping till Arlanda

Men vi gör väl som brukligt och börjar historien lite tidigare än så. Även denna gång hade vi en morgonflight och valde precis som när vi åkte till Gran Canaria i januari att åka från Linköping till Arlanda på natten. Innan avresa hade vi spenderat några hysteriskt mysiga lediga dagar med de små. Högsommarväder, pool, kompishäng, några timmar där vi flydde den värsta solen på ett nästintill tomt Leos lekland, födelsedag för Andreas med tillhörande pannkakstårta och så trerättersmiddag tillsammans allihop hos J när vi lämnade de små. Sedan var det dags att åka hem och packa inför avfärd bara sex timmar senare. Kryddade dessa timmar med ett litet driftstopp i telefonin på jobbet också – ganska bra tajming faktiskt. Det tog tankarna ifrån saknaden efter härliga dagar med de små hjärtana.

Och från Arlanda med Thomas Cook

Kvart över två på natten lämnade vi Linkan och åkte mot Arlanda och till skillnad från minusgraderna i januari mötte solen upp på Parkering Beta. Nervositeten inför flygningen som kommit allt senare de senaste gångerna hade ännu inte infunnit sig när vi satte oss på shuttle-bussen mot terminalen och den lyste fortsatt med sin frånvaro både vid incheckning av bagage och säkerhetskontroll.

Och visst landade vi som vanligt tryggt och säkert runt tre och en halv timme senare på Rhodos flygplats.

Om Rhodos flygplats

Rhodos flygplats hade inte förbättrat sig nämnvärt sedan förra året. Och efter att ha stått närmare en halvtimme i en trång varm ankomsthall och stirrat upp på den skärm som skulle förkunna var vårt bagage skulle anlända, kom det till slut fram en kvinna ur personalen och informerade om att bagaget från Stockholm kom på band två. Här snackar vi analogt.

Efter ankomst till vår bungalow och lunch i poolbaren tog jag den obligatoriska powernapen. Under tiden tittade Andreas på Formel1 från Monaco. Powernapen blev till slut ganska lång och jag vaknade upp lagom till middag.

Billigare all inclusive rekommenderas

Förra året valde vi bort all-inclusive och kände oss mycket nöjda med det. Dels ansåg vi att det var lite väl dyrt, runt 8000 kronor. Och dels var vi sugna på att testa på annat utanför hotellet. Nu visade det sig att vi inte åt på annat ställe än hotellet mer än en gång under förra årets vistelse. Och då vi var mycket nöjda med maten på hotellet och man inför årets resa hade sänkt priset till drygt 5000 kronor ,valde vi i år all-inclusive och vi är inte besvikna.

Frukost- och lunchbuffé är av generell karaktär och har alltid några nyttigare alternativ att välja på, mycket grönsaker. Middagsbufférna har olika teman såsom, medelhav, italienskt, mexikanskt, barbeque, asiatiskt och så grekiskt såklart. Det mest anmärkningsvärda här är väl att jag tyckte att den italienska var den absolut godaste och inte den grekiska.

Men fri tillgång till fetaost borde vara en mänsklig rättighet, det är något jag kan konstatera efter en veckas bufféer här. Fetaost till frukost, lunch och middag. Och så ett glas bubbel lite nu som då, det får man inte glömma.

Gym och motion på Miramare beach

En annan sak som såg lite annorlunda ut detta året mot förra är motionsmängden. Andreas var vansinnigt duktig och gymmade alla dagar utom en. Gymmet är litet men välplanerat och välutrustat och mycket fräscht samt svalt. Så även jag har sökt mig dit ett par gånger. Fast för att svalka av mig då. Inte för att gymma. Jag har dock också rört på mig men inte lika mycket. En femkilometerspromenad en morgon samt ett yogapass presterade jag. Det är ungefär 200 procent mer än vad jag tidigare presterat så jag känner mig nöjd.

Och inte bara det. Med tanke på att hotellområdet är utspritt på en yta som ger att man vid promenad till poolen och poolrestaurangen går 1,4 km enkel väg, får man sina dagliga steg på köpet när en iskaffe lockar på eftermiddagskvisten. Och om inte det räcker så kan man ta sig en utflykt till Rhodos stad.

Rhodos stad

Detta året tog vi oss också i kragen och besökte just Rhodos stad. Vi la mest tid på de gamla delarna. Rhodos old Town har anor från långt före Kristus och bjuder på magnifika byggnader, urgulliga gränder, turistfällor likväl som genuina små pärlor. Ett besök här rekommenderas varmt.

Bussarna går varje kvart precis utanför Sunprime Miramare beach och på bussen är det kontanter som gäller. Sedan färdas du de 20 minuterna in till Rhodos stad i alldeles för hög hastighet på en fullproppad buss. Och plötsligt får man uppleva varför det är så mycket farligare att färdas på vägen än i luften. Men det var det värt. På hemresan valde vi taxi som kostar 10 euro. Dubbelt så dyrt alltså men helt klart värt vartenda öre.

Semester + Läckberg = sant!

Efter två lite molniga dagar kom så solen fram med full kraft på onsdagen. Den spenderades således i solstolen i horisontellt läge tillsammans med Camilla Läckberg. Eller i alla fall tillsammans med hennes tredje bok Stenhuggaren. Det är bara att erkänna för mig själv att läser det gör jag på semestern. Hur jag än försöker så kommer jag inte till ro för läsning på hemmaplan. Isprinsessan plöjde jag på Mallis 2015. Predikanten delade jag upp på Rhodos och Gran Canaria och nu blev det Stenhuggaren på Rhodos i år. Olycksfågeln är påbörjad men läses troligen inte klart förrän på Skiathos.

iPhonens fotoalbum vittnar sedan om lata dagar med solstolshäng, skuggpauser och ljudbok. För det är inte så mycket förevigat dessa dagar. Inte mer än försök till selfies och groupies när solkrämen duschats bort och vi förpassade oss från vårt lilla favorithus till hotellets middagsrestaurang. Den med världens bästa utsikt.

Summa sumarum på Miramare beach

Allt som allt blev det som vanligt en alldeles alldeles underbar vecka på Miramare Beac h på Rhodos. Och även om det inte blir i slutet på maj nästa år så är jag övertygad om att vi kommer att komma tillbaka.

Vill du se mer bilder från vårt boende och även andra delar av hotellet rekommenderar jag varmt att klicka dig vidare till mitt inlägg från resan till samma hotell året innan 2016.