Resor - allt och lite till om resande— Sida 48 av 50

Sri Lanka för 20 år sen – en reseberättelse

25 oktober, 2018

Igår presenterade Lonely planet de topp tio bästa platserna att besöka 2019. Under kategorin länder hamnar ett land jag besökt för 20 år sedan på första plats. Och inte vilket land som helst utan det absolut första landet jag besökte (om man inte räknar med Danmark) nämligen Sri Lanka.

Igår berättade jag min historia kring resandet. Och läste du det inlägget så vet du att jag 21 år gammal tog i från tårna på min första utlandsresa. Sri Lanka i två veckor. Kulturkrocken var T.O.T.A.L!

I takt med att resandet blivit en större del av mitt liv, denna bloggen kom i åtanke och så vidare. Har tankarna på de tidigare resorna gjort sig påminda. Och i somras ägnade jag en hel kväll åt att rota så djupt ner jag kunde i lådorna i förrådet för att hitta fotoalbumet. Jajamensan, fysiskt fotoalbum med tillhörande mapp med diverse olika minnen i såsom, sedlar, servetter och diverse biljetter från min Sri Lanka-resa. Det var en sann skatt att hitta för en nybliven flyg- och resenörd.

Framkallade foton – dåliga eller charmiga?

Av bilderna tagna med en hederlig gammal vanlig kamera och därefter framkallade finns det en hel del att önska. Men det förtar inte att jag nu såhär 20 år senare ändå är både lite stolt och glad över att haft förmånen att besöka detta land. För även om kulturkrocken var total vid ankomst har jag därefter kallat det paradiset.

Att resan den där gången gick till Sri Lanka har en naturlig förklaring. Min dåvarande sambo var adopterad därifrån och hans föräldrar bjöd oss på en resa till hans rötter. Vi bodde både i Colombo och gjorde en rundtur till de områden som gick att besöka och som var säkra nog. Det pågick även då ett inbördeskrig i norr.

Jag tycker att vi börjar med att konstatera att de bilder ni ska få ta del av i inlägget, avfotade med en iPhone, är charmiga snarare än av dålig kvalité. Att bläddra genom albumet och välja bilder gav mig insikten om hur bortskämda vi är idag. Ni hade nämligen kunna få se ännu läckrare bilder än de ni skall få lägga ögonen på. Men med tanke på att några av bilderna från teplantagen blev alldeles för gröna och att några av elefanterna på safarin döljs av min tumme så funkar inte det. Och när filmen var framkallad och man kunde konstatera just ovanstående var det ju inte lätt att åka tillbaka och ta en ny bild. Fun fact hur det faktiskt var för bara 20 år sen.

Jetlagad i Colombo?

Jag kan inte minnas att jag var jetlagad de första dygnen. Kanske för att jag knappt hade en aning om vad jetlag var. Minns att vi landade mitt i natten och kryssade genom Colombos gator i nattmörker. Jag var livrädd. Vi åkte på fel sida vägen och kryssade mellan k-pistbeväpnade militärer och heliga kor. Jag var fast besluten om att åka hem dagen efter igen men ändrade mig som tur var. Och det visar sig att även på den tiden var solnedgången ett favoritmotiv.

Vi spenderade först några dagar i Colombo och utforskade området. Mina fördomar besannades snabbt när korna verkligen gick runt på gatorna. Kanske hade jag ändå trott att det var en skröna.

Några dagar senare begav vi oss ut på den lilla rundtur på ön som var planerad för oss. Första stoppet var i en elefantdjurpark. Jag vet mer nu än vad jag visste då. Och hade kanske inte valt att göra besöket idag men det är så dags att säga nu. Besöket var i alla fall starten på en enorm kärlek till detta enastående djur. Och under besöket fick jag också möjligheten att rida på en elefant. Det var inte bara elefanter i djurparken och vissa andra djur gick det att få riktigt närkontakt med.

Hotell Thilanka – Kandy

Jag var inte flygrädd på den tiden. Och var tydligen inte heller så berörd av vilket flygbolag eller vilken flygplanstyp jag flög med, jag skall komma till det. Och tydligen hade jag heller inte blivit sjukligt rädd för att åka bil på serpentinvägar. Resten av färden förde oss upp i bergen i mitten av ön på riktiga serpentinvägar. Men jag verkar mest ha varit oberörd och fotograferat innan vi första natten tog in på Hotell Thilanka i Kandy. Magiska vyer från hotellet och fantastiska rum om än lite hårda sängar.

Nuwara Eliya och teplantager

Dag två spenderades i bergen på teplantage och i tefabriker. Öns guld visades upp innan vi var framme vid nästa övernattning. Nuwara Eliya. Resten av familjen jag åkte med var djupt golfintresserad och vi bodde på ett hotell precis i närheten av en superfin golfbana. Nuwara Eliya är beläget ca 2000 meter över havet och klimatet var märkbart svalare. Som svenska sommar ungefär, dock inte sommaren 2018.

Yala nationalpark

Dag tre styrde vi kosan mot Yala Nationalpark. Där åkte vi på safari och såg elefanterna i sitt riktiga element på lite avstånd innan vi begav oss ut mot kusten på den sydöstra sidan av ön och skådade den berömda Elefantklippan. Precis utanför nationalparken låg också hotellet som blev vårt hem för natten.

Dag fyra hann vi med korallrevsutflykt, besök i månstensgruva, eller i alla fall ovanför. Och så besökte vi även ett sköldpaddsdagis. Bland det gulligaste jag någonsin sett.

Därefter var det dags för nästa stopp, hotell Neptun och övernattning i två nätter. Här njöt vi av häng vid Indiska oceanen och all inclusive innan vi begav oss hemåt mot Colombo via staden Kalutara.

Cathay Pacific och 747

På senare tid har resan blivit en del av målet. Jag har gått från hysteriskt flygrädd till lite av en flygnörd. Likväl som jag har resmål på min bucketlist har jag flygrutter uppskrivna på den och en av mina önskningar kommer att gå i uppfyllelse om exakt två veckor. Då kommer jag för första gången att flyga med en A380, världens största passagerarflygplan. Men det finns också de där flygbolagen man gärna skulle vilja ha åkt med.

Döm om min förvåning när det då seglar ut en servett med Cathay Pacifics logga på ur min minnesmapp från resan. Både jag och Andreas satt med uppspärrade ögon och tittade på den lilla pappersbiten innan jag mycket raskt djupdök bland de gamla boardingkorten i mapparna med den fina SAS-loggan på. Och jo då med lite flightnummer och google kunde Andreas efter en stund konstatera att jag med all sannolikhet på en av rutterna flugit med en Boeing 747. Lite snopet ändå för en nybliven flygnörd att ha flugit med både en 747 och Cathay och liksom inte ens veta om det.

Hur som helst. Sri Lanka besöker jag gärna igen. Det är fint att höra att landet har repat sig och att det återigen går att besöka lite säkrare efter år av inbördeskrig och även efter att ha drabbats hårt av tsunamin 2004.

Vad är klockan på Sri Lanka?

Nu gäller det bara att övertyga sambon att notera in Sri Lanka som en av resplanerna de kommande åren. Annars kan jag även tänka mig att åka till bronsplatsen Zimbabwe.

Och som en avslutning: visste ni att Sri Lanka är om inte det enda så ett av få länder i världen som det inte skiljer en hel timme till i tidszonerna? Är klockan 14 i Stockholm är hon 17:30 i Colombo.

Tack för att du delar mina tankar med mig. Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.

På resande fot genom livet – min resehistoria

24 oktober, 2018

Idag är jag på tjänsteresa i Uppsala och på tåget norrut började mina tankar förirra sig bort, tillbaka i tiden till en liten flicka med en stor förälskelse för en alldeles speciell bok. Inspirerad av de tankarna och lunchpromenaden till Uppsala domkyrka kommer här berättelsen om mitt resande.

Jag har alltid älskat att resa men förutsättningarna för det har växlat kraftigt genom åren.

Mina föräldrar skilde sig när jag var sex år och jag bodde ensam med mamma efter det. Som förtidspensionär var mammas resekonto inte så fett och när mina klasskamrater åkte till Mallorca eller Tunisien på loven (vi pratar det glada 80-talet) fick jag nöja mig med att resa Skåne runt på det sommarkort på Skånetrafikens bussar som fanns att köpa till en tillräckligt liten summa för att mamma skulle ha möjlighet att spara ihop till det under året.

Hemma hade vi en gigantisk bok som kort och gott hette Sverige och som i text och bild berättade om just vårt avlånga land. Jag bläddrade och bläddrade. Lärde mig allt. Frågade mamma om sånt jag undrade över och hon kunde mycket. Och kunde hon inte så gissade hon säkert eller svarade med en vit lögn på mina ständiga frågor. Vi spelade Sverigespelet och jag lärde mig ännu mer.

Under mina somrar i låg- och mellanstadiet tuffade jag alltså runt i en buss utan AC och upptäckte därmed hela Skåne. Åhus, Simrishamn och Brantevik, Båstad och Torekov, Ängelholm och Skälderviken.

Resten av Sverige såg jag bara i fantasin och på bokens bilder och än idag kan jag bli omåttligt imponerad när jag får se och uppleva sevärdheter i andra delar av Sverige. 2012 fick jag för första gången möjligheten att besöka Uppsala domkyrka och se Gustav Vasas grav. Jag förstår att det kan tyckas märkligt att en 35-åring fäller en tår av en händelse som denna, men min barndomsdrömmar går steg för steg i uppfyllelse.

Kunskapen om Sverige, om våra landskap och största sevärdheter, sitter fortfarande kvar men det var också länge så långt min kunskap sträckte sig. Från Smygehuk till Treriksröset men inte längre och jag minns att jag var orimligt nervös när jag åkte på min allra första utlandsresa. Jag var runt åtta år och vi turade över sundet från Helsingborg till Helsingör.

Vartefter åren gick och jag själv fick andra möjligheter än vad jag haft som liten, insåg jag att det fanns mer än bara Sverige och mina drömmar och önskeresmål återspeglar nog ganska mycket 80- och 90-talets hippaste destinationer. Jag har fortfarande kvar att besöka två av de resemål som stått på listan allra längst -Treriksröset och Hawaii.

När jag 1999, nyss fyllda 21, gjorde min allra första riktiga utlandsresa, jag hade då fortfarande bara varit i Danmark, tog jag i från tårna. Jag följde med min dåvarande sambo och hans familj till det land han adopterats från – Sri Lanka. Kulturkrocken var såklart total och när vi landade sent i den lankesiska natten och kryssade fram mellan k-pistutrustade militärer och heliga kor på fel sida av vägen på Colombos gator, var jag fast övertygad om att inte stanna i landet de planerade två veckorna. Jag skulle ta första bästa plan tillbaka morgonen efter.

Men när Inidska oceanen låg spegelblank utanför vår altan några timmar senare kom jag på bättre tankar och fick en fantastisk resa.

Ett drygt halvår senare gav jag mig ut på min nästa resa utanför Sveriges gränser. I november 1999 åkte jag tillsammans med nästan 90 andra norrmän, svenskar och danskar till Alcudia på Mallorca. Framför mig låg två månaders utbildning till reseledare för Ving.

Jag jobbade aldrig som reseledare. Hade det som ett ess i rockärmen att ta till om livet på hemmaplan skulle ha utvecklat sig till något jag hade behövt lämna. Jag fick några erbjudanden om jobb men tackade nej.

Istället reste jag på vanliga chartersemestrar med mina kompisar och mellan 2000 och 2002 besökte jag Cypern två gånger, Mallorca två gånger och Gran Canaria och Malta en gång var. Det var typiska charterresor, alla utom en av resorna till Mallorca då jag och min bästa vän Fia utbildade oss till bartenders.

Efter några år av mindre resande följde några sambo- och familjeresor till Kreta två gånger, Mallorca ytterligare två gånger och Turkiet en gång mellan åren 2005 och 2012.

Olika tider i livet ger olika möjligheter till resor. En separation senare har nu jag och min nya sambo hittat ett gemensamt och stort intresse i just resandet. Både inom och utom Sveriges gränser.

Sedan 2015 har jag besökt följande platser:

Mallorca september 2015

Rhodos maj-juni 2016

Gran Canaria jan-feb 2017

Paris maj 2017

Rhodos maj-juni 2017

Skiathos juli 2017

New York november 2017

Khao Lak, Thailand januari 2018

Dubai mars 2018

Kryssning i medelhavet april 2018

Turkiet augusti 2018

Och utöver det ett antal resor inom Sverige.

Nu fortsätter resan, våra resor och livet.

Nyligen kom jag hem från Helsingfors.

Härnäst kommer Los Angeles i november, Paris i december och New York i mars när det gäller utomlands.

Vi blandar och ger. Spahotell blandas med enkla stugor. Upptäckter i närområdet blandas med resor till andra sidan jorden. Hotellresort för vuxna blandas med airbnb. Oavsett hoppas jag du vill följa med och inspireras.

Sunprime C-lounge Alanya – a Travel diary

6 oktober, 2018

Efter en vädermässigt förvisso helt magisk sommar var det den 26:e augusti dags även för oss att ta lite semester. De senaste två åren har vi lagt upp ledigheten så. Vi har varit på plats på jobbet stora delar av sommaren när vi inte har barnen hos oss. För att sedan kunna resa andra delar av året. Och sommaren 2018 ska man inte klaga på att ha spenderat på våra nordliga breddgrader. Ändå var det ganska trevligt att veta att det väntade dryga 30 graders värme och lite avkoppling när vi närmade oss första höstmånaden. Valet föll på Turkiet och denna gången var vi så tillbaka hos ”vårt” Ving och Sunprime C-lounge Alanya.

Resan inleddes med en sen eftermiddagsflight. Det skapade utrymme för både morgonpackning och en massa härlig tid på Arlanda innan take off.

Resan inleddes med AMEX på Pontus

Min kära sambo har på senare tid gått och snöat in på poängintjänande och kort. Och det innebar att vi kunde glida in på Amex-loungen på Pontus in the air och avnjuta den godaste pastan jag kanske någonsin ätit. Vi är inte dom som rusar in till last call i vanliga fall och kommer mest troligt inte att vara det framöver heller. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag älskar atmosfären på flygplatsen. Förväntningarna och den ständiga rörelsen ligger i luften. Det är den känslan som gör att jag inte tvekar på att spendera fler timmar på flygplatsen än jag egentligen måste. I mitt tidigare lite mer flygrädda liv hjälpte tiden mig att lugna ner mig. Nu blir jag lugn av hela stället.

Nåväl. 17:25 eller i alla fall strax därefter lyfte Thomas Cooks A321 DK 822 från Stockholm Arlanda mot Antalya. Ifrån gaten hade vi magisk utsikt ut mot startbanan och det var en dramatisk himmel vi skulle styra kosan emot. Det resulterade i en inte allt för brant stigning. Istället stannade vi på låg höjd till de parerat åskovädret innan vi steg ytterligare upp i magiska molnkreationer.

Nära en väskfadäs

Vi landade 22:20 lokal tid i Turkiet och passerade passkontroller och immigration i ett rasande tempo. Resan hade kunnat börja ganska dåligt men tack och lov lyckades jag undvika detta. Det var första gången jag åkte med min nya rosa älskling och jag spanade noga efter den på bagagebandet men trodde nog att jag var ganska ensam om väskan. Som en av de absolut första väskorna uppenbarar sig min lilla pärla, men döm om min förvåning när en annan kvinna norpar väskan av bandet en bit bort.

Handlingskraftig som jag ändå är kände jag att jag ville kolla av läget lite extra. Och det visade sig att hon inte kollat av namnen på taggarna och väskan var min. Jag har en vana att klistra på de små extra streckkoderna på lite olika sidor på väskan och det är jag ganska ensam om så jag såg direkt att det var min väska, troligen trodde väl även hon att hon var ensam om sin väska. Det skulle till slut visa sig att det fanns tre likadana väskor på flighten och till nästa resa skall jag se till att märka upp den ännu bättre.

Transfer Antalaya – Alanya

En stund senare knatade vi ut mot transferbussarna. Transfern från Antalya till Alanya är ganska lång och tar normalt mellan två till tre timmar. Bor man på Sunprime som vi gjorde ingår alltid direkttransfer och inte bara det. För dagen var vi helt ensamma i vår lilla minibuss. Chauffören kan vi säga var en förare som tog för sig på vägarna. Och innan jag förlorade kampen mot sömnen vet jag att jag tänkte att ”överlever jag denna färden ska jag nog klara av att åka linbana upp till slottet i Alanya, det kan omöjligt vara farligare”.

Klockan hann bli ett lokal tid innan vi anlände till rummet och fick några timmars sömn.

Sunprime C-lounge i Oba

Sunprime C-lounge ligger en bit utanför Alanya i Oba. Hotellet är inte så stort och inte heller till enbart för skandinaviska charterturister. Positivt skulle säkert många säga. Inte lika positivt tycker jag och kanske också en av anledningarna till att jag inte fick riktigt den rätta känslan. På hotellet fanns naturligtvis mycket tyskar men även ryssar och polacker. Och under vår vistelse var det även ett turkiskt fotbollslag som övernattade. Det var alltså inte enbart semesterfirare som vi och jag tror att det var det som kändes av. Den ultimata semester och relax-känslan infann sig inte helt under veckan.

En annan effekt var att maten som fått skyhöga betyg i alla recensioner jag läst inte föll mig helt i smaken. Turkisk mat är annars en favorit, men här på hotellet kändes det som att den var anpassad till de tyska och eventuellt ryska gästerna och det var väl kanske inte därför jag åkte till Turkiet. Men nog med negativa åsikter och klagande.

Strandläge

Måndag morgon vaknade vi till en lite mer molnig och blåsig morgon men med en magisk utsikt från vår balkong. Med en känsla som nästan kunde liknas vid lättare jetlag blev det en riktigt lugn dag. Vi utforskade hotellets faciliteter, åt, låg i en solstol, drack öl, åt lite till och lyssnade på ljudbok. Ungefär så.

Sunprime C-lounge ligger precis bredvid havet men med en lite större bilväg mellan stranden och själva hotellet. Det har man löst smidigt med en gångtunnel. Och även att vi nu inte är några sanddyrkare så tog vi oss ner till stranden enkelt för lite fotografering flera dagar. Annars huserade vi mest vid poolen.

Tillgången till solstolar kunde man inte klaga på och man behövde inte vara uppe med tuppen för att få en plats utan kunde komma när som helst på dagen och få en bra plats.

Sunprime C-lounge med fokus på färg

Hotellet i sig är ganska, hur ska jag säga, spejsigt. Belysningen i rummet går att ställa in i olika färger enligt RGB-skalan, istället för de klassiska stör ej-skyltarna tände man små lampor vid dörren och det är stilrent och snyggt i gemensamhetsytorna.

Hamam och Starbucks

Dag nummer två inledde jag med två timmars hamam och massage. Och sedan bestämde vi oss för att ta en promenad in till Alanya stad när även tisdagen såg ut att bli lite mulen. Men innan vi var klara med promenaden hade solen kommit fram och islatten på Starbucks var välkommen om än felstavad. Ni kan numera kalla mig Konilela.

Varvet och Red tower

Promenaden till Alanya och besöket på just Starbucks var planerat – allt började i Dubai, men mer om det i ett annat inlägg. Efter iskaffe passade vi på att vara lite kulturella och besökte de äldre delarna av Alanya med muren, det gamla varvet och Red tower. Helt oplanerat men mycket lyckat. Många åker upp till slottet som ligger uppe på berget men kanske missar dessa delarna som också är väl värda ett besök. Alltsammans har anor sedan 1200-talet. Galet att det har stått där sedan dess. Skall du ta dig en tur upp i tornet så var beredd på många, höga och smala trappsteg. Men när de väl är gjorda kan du se fram emot en vidunderlig utsikt över stora delar av Alanya.

Vi fortsatte vår färd mot västra delarna av staden för att ta oss en titt på den där linbanan vi tänkte ta upp till slottet. Men också, för att beskåda den mycket populära Cleopatra beach innan vi haffade en taxi och tog oss hemåt mot hotellet.

Sunprime C-lounge efter mörkret fallit

Vilket är vårt hotell då? Tja kommer du efter mörkrets intåg kan du alltid kika efter detta.

Effektfullt utifrån, inte lika effektfullt inifrån om du känner för att sova lite tidigare en kväll. Och är det något jag är bra på när jag är på semester så är det att sova. Jag kanske inte är världsbäst på att slappna av och vila i vardagen men när det kommer till semester då kan jag sova hur mycket som helst. Jag går gärna och lägger mig tidigt, jag tar sovmorgon och är det ingen som hindrar mig så presterar jag även en och annan tantvil på dagtid.

En av oss tokdäckar

Onsdag morgon vaknade Andreas upp med feberkänning och genomförkyld. Och när jag säger genomförkyld så menar jag verkligen GENOMförkyld. Inte lite lätt snuvig. Nej då, inte alls. Efter att ha intagit frukost i restaurangen fick jag praktisera mina gamla servitris-kunskaper när jag balanserade med mig ett par tallrikar omelett och smörgås och frukt upp på rummet till min sjukling. Efter en förmiddag med lite mer tantvilande än även jag brukar prestera så spenderade jag sedan eftermiddagen själv vid poolen.

Den andre av oss hittar egna rutiner

De kommande dagarna hittade jag sedan lite av en egen rutin. Medan Andreas med en genomtäppt näsa och hostan från h-vetet hade svårt att njuta av 35-gradig värme och därmed spenderade ganska mycket tid på rummet. Tog jag mig efter frukost ner till min solstol. Lyssnade på ljudbok och tog ett förmiddagsdopp innan det var dags för 11-ölen och lite skugga innan lunch. Eftermiddagen spenderades sedan i ovan nämnda solstol ytterligare några timmar. Det enda som avbröt slappandet var ytterligare några dopp i poolen. Något glas vin och eftermiddags-mellis hos den lilla damen som satt och gjorde världens godaste bröd på beställning.

Framåt kvällningen packade jag sedan ihop mig och begav mig upp till min kära sambo som jag mest sett vid lunchen och något sporadiskt besök vid poolen. Balkongen inbjöd till ganska mysig avslutning på dagen.

Golden hour vid havet

Och när golden hour närmade sig brukade vi ta oss ner till havet för lite foto och film och sedan intog vi middag i den tyskinspirerade buffén.

Sådär löpte dagarna på med avbrott endast för en tur ut på torsdagens marknad. Och vet ni. Även att jag har lite att önska kring hotellet i sig och framför allt maten så måste jag säga att Andreas förkylning bidrog till exakt det där jag önskar mig av en solsemester. Exakt det där jag tror att jag skulle åstadkomma på en ensamsemester. Det vill säga total avkoppling. Samma rutin dag ut och dag in. Inga utfall vare sig åt höger eller vänster. Samma rutin, samma solstol, samma lugn. Självklart är jag ledsen för Andreas skull men han gjorde det bästa av sin situation och jag gjorde det bästa av min.

Enberi till vår räddning

På fredagskvällen hade vi dock fått nog av all-inclusivebuffén och Andreas hade letat upp ett ställe som fått goda betyg och bara låg en bit bort. Ett Italienskt ställe som skulle visa sig hade ljuvlig både pizza och pasta och dessutom världens bästa och trevligaste servitris. Enberi kan vi varmt rekommendera.

Linbanan i Alanya

Det närmade sig resans sista dag. Söndag morgon blev vi upphämtade tidigt och Andreas hade fokuserat hela veckan på att bli tillräckligt frisk till lördagen för att orka åka upp till slottet. En liten del i mig hade nog en förhoppning att han inte skulle orka för jag skall inte säga att jag såg fram emot linbanefärden efter att han inspekterat den några dagar tidigare. Men jag hoppades förgäves och i efterhand är jag mycket glad att han orkade och jag vågade.

Vi hade turen att få åka ensamma upp i en av vagnarna och även att mina ben skakade så kameran guppade så var det en hisnande vacker vy vi fick se och som förevigades. Väl uppe hände det som oftast sker när man spänt sig. När jag hoppade ur vagnen kom tårarna av lättnad när jag klarat det och när det var över. Nu skulle jag bara ner också. Men innan det gav vi oss på att se så mycket som möjligt av det gamla slottet och utsikten.

Trots de många meter vi redan tagit oss upp återstod många trappor innan man kom upp till de delar som vätte västerut och som skulle visa upp en av de vackrare solnedgångarna. Men Andreas täppta näsa satte stopp och höjdskillnaden visade sig tidigt. Efter att ha njutit av utsikten österut tog vi oss ner till linbanan igen och åkte neråt för att istället fånga solnedgången från Cleopatra beach. Och den går inte heller av för hackor, den ser ni smakprov på i den allra sista bilden i detta inlägg. Solnedgången från slottet kollar vi på en annan gång. Vi kommer säkerligen tillbaka.

På återseende Alanya

För vi gillade verkligen Alanya som stad och hittade flera mysiga hotell närmare själva stadskärnan som vi gärna testar på vid kommande besök.

Vi hann sedan äta en sista frukost innan vi och ett annat par hämtades upp för färden tillbaka till Antalya. Men innan dess fick vi med oss matsäck från min absoluta favorit-kock Mustafa. Mustafa (eller vår egen Super-Mario som vi kallade honom) hittade vi varje morgon bakom stekbordet tillverkandes världens bästa omeletter och ett och annat stekt ägg. Världens sötaste och innan vi sa hej då sista morgonen kom han med lite bröd i foliepaket för hemresan. Så fint.

En hemresa som krävde bubbel

När DK823 lyfte lite senare än planerade 13:00 hade jag hamnat mitt emellan min snörvlande sambo och vad som skulle visa sig vara en magsjuk dam. Vid första anblicken trodde jag att hon var åksjuk eller flygrädd och självklart är jag otroligt förstående för det. Jag talade lugnande med henne och försäkrade henne mellan kräkattackerna att det absolut inte gjorde något. Ända tills hon kläckte ur sig att det inte alls var någon rädsla eller åksjuka utan något som flugit på henne kvällen innan.

När hjulen lyfte från marken och den varma luften gjorde det till en ordentligt skakig färd upp bland molnen, när sambon snörvlade i högerörat och damen gjorde *ni-vet-vad* i vänsterörat, då avslutade jag semestern med att beställa Prosecco och längta efter nästa resa. Den som går av stapeln i början av november. Den som tar oss till Los Angeles i världens största passagerarplan, en Airbus 380.

Tack Ving, tack Turkiet, tack Alanya och tack Sunprime C-lounge. Vi kommer tillbaka fast kanske inte just till det hotellet.

Läs gärna fler av mina reseskildringar om du klickar dig vidare hit.

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Radisson Blu hotel Malmö – en hotellrecension

11 juli, 2018

Malmö har blivit en riktig favorit för oss och jag kan inte tänka mig en sommar utan besök. Så i helgen var det dags. Jag började känna av en strejkande hals några dagar innan resan men valde att ignorera den känslan eftersom jag så hjärtans gärna ville kunna åka. Det hann bli lite nytt, lite gammalt och lite saknat på resan. Och besök på ett nytt hotell. Radison Blu Hotel Malmö.

Vi startade från Linköping strax efter lunch på fredagen och medan jag satt bredvid och jobbade (!) så körde Andreas hela vägen ner.

Med anledning av min sambos nyvunna intresse för eller ska jag kanske säga nyvunna mani kring kort och poäng. Så skulle vi denna gången testa ett nytt hotell – Radisson Blu hotel – i kvarteret St Gertrud mittemellan Caroli och Drottningtorget. Jag lär nog få anledning att återkomma kring poängen och korten men denna gången fokuserar vi helt på vår Malmö-helg.

Radisson Blu hotel Malmö

Radisson Blu är en kvarleva från när det var SAS egen hotellkedja och vissa saker lever kvar i väggarna. Det känns verkligen som ett businesshotell anpassat till affärsresenären.

Andreas hade dagarna innan avresa i sann travlehackerstil nosat upp att rummet blivit billigare och billigare ju närmare inpå ankomsten vi kom och kunde därmed spara in några hundralappar till oss bara genom att boka om rummet. Det värmer mitt småländska sparsamma hjärta.

Vi bodde i rum 656. Jag är lite osäker på vilken kategori rummet hamnar under men det går inte att säga annat än att det var stort.

Radisson Blu Hotel Malmö — Rymligt var ordet för rummet.

Granne med fantastiska St Gertruds

Måste också få tipsa om detta ställe. Rakt över gatan ligger St Gertruds som har vansinnigt mysiga afterworks med buffé om andan faller på. Jordens mysigaste innergård och även mysiga lokaler inomhus om vädret skulle svika.

Direkt efter att vi gjort oss hemmastadda traskade vi iväg den korta biten ner till vårt favorithak. Malmö live och baren 25 våningar upp. Vi har varit där förr och jag minns att mitt första besök kantades av stark yrsel och illamående innan jag lugnade mig något och kunde njuta av utsikten.

Numera kan jag tack och lov njuta direkt och det blev ett eller två glas cava, deras ljuvliga mandlar och ett magiskt vackert Öresund.

Trötta efter alla timmarna i bil orkade vi sedan i vanlig ordning inte riktigt göra oss till för att gå till något fancy ställe för käk utan bokade istället bord på Pinchos. I Malmö var det första gången för mig. Har bara testat Linköpingsrestaurangen tidigare. I Malmö ligger Pinchos i Wallmans gamla lokaler och de är ju såklart som klippta och skurna för Pinchos konceptet.

På Pinchos – vi och Jehovas vittnen

I restaurangen huserade vi och resten var Jehovas vittnen helgen till ära. Den årliga sammankomsten hölls nämligen i Malmö arena och med nästan 10 000 besökare blir man lätt i minoritet. Förr mig som har ett förflutet i församlingen var det lite av en inte helt välkommen deja vu. Jag har inget problem med församlingen i sig. Jag kanske inte håller med i alla deras åsikter men har inte heller något agg till dem. Men att i ett nafs kastas drryga 25 år tillbaks i tiden till alla minnen var jag inte helt förberedd på. Vem vet, det kanske blir ett annat inlägg av bara det om jag känner att jag behöver det.

En hallonlakritsdrink och favorit-tapasen senare anlände vi ganska tidigt tillbaka till hotellet för en god natts sömn innan resans kanske viktigaste event.

Frukostkaoset

I hissen satt skyltar som vittnade om att ju tidigare du valde att besöka frukosten, desto mindre trängsel skulle upplevas och vi är inte nödbedda. Frukosten är som jag sagt tidigare bland det viktigaste när man bor på hotell.

De där gröna gula och röda prickarna gällde dock inte när det var sammankomsthelg, det skulle vi bli varse den hårda vägen. För när vi klev ur hissen strax efter halv åtta kryllade det av folk. De allra flesta med den igenkännande namnbrickan på tröjan. Även hotellet var såklart fullt av vittnen som nu skulle få i sig frukost innan sammankomsten började för dagen.

Det blev inte den lugna och angenäma upplevelse vi kanske hoppats på men å andra sidan var inte heller frukosten bland de bättre. Vi valde ändå att ge den en andra chans på söndagen och stoppade i oss det nödvändiga innan vårt nästa event. Och det var inte vilket som helst utan klippning. av världens bästa Mis. Hemma från Oman några månader och då får hon gärna saxen i min kalufs. Det var en välkommen stund av uppdatering på det senaste toppat med en ny frisyr.

Dagen fortsatte sedan med lite shopping på Emporia och tillhörande lunch på Vapiano – och om man nu väljer att luncha bredvid arenan får man skylla sig själv att man får samsas om platsen med vittnena ännu en gång.

Story hotel takbar

Shoppandet tog på krafterna och efter shoppingen tog jag mig en powernap samtidigt som Sverige började sin match mot England. Om matchen mot Tyskland var en nervpärs vet jag inte vad jag ska kalla denna. Jag är helt enkelt inte bra på att kolla på avgörande fotbollsmatcher. Jag är bättre på att bara få veta hur det gick.

En powernap senare och minimalt med piff begav vi oss sedan mot Story hotel i hamnen. Ett hotell som vad jag förstått riktar sig mot affärsresenären och bland annat har rum att boka som kontor. Nu var det inte hotellet vi skulle besöka utan den takbar som finns uppe på taket. Ta hissen högst upp, minns inte om det möjligen var fjortonde våningen, passera restaurangen Kasai in the sky och njut av utsikt över hela Malmös skyline och Öresund. Fantastiskt härligt! Inte lika högt som Malmö Live men underbart avnjuta ett glas bubbel under bar himmel.

Kasai in the sky Malmö — Ingången till Kasai in the sky

Story hotel Malmö — Vacker vy in emot Malmö

Kvällen blev kanske sedan inte helt som vi tänkt oss. Sverige förlorade och åkte ur VM, vi väntade lite för länge med att bestämma var vi skulle äta och för att inte bli ”hangry” tog vi ett gammalt beprövat alternativ. Café Gustaf Adolf som serverar Andreas absoluta favoritplanka. Gissa vilka mer som valde just det stället? Ja ni har nog listat ut det.

Maten dröjde två timmar och var vi inte hangry innan så var det när att vi blev det. Men de räddade upp situationen och gav 30 procent på hela notan så det var ganska nöjda Linköpingsbor som trillade i säng någon gång runt elva på lördagskvällen.

Söndagsfrukost i stillhet

Söndagsfrukosten blev sedan en något trevligare historia när vi valde att planera in vår närvaro utifrån schemat för sammankomsten. Innehållet på frukosten lämnar fortfarande lite att önska men när atmosfären och lugnet lagt sig kan jag ändå ge den en svag trea.

Lite shopping och lunch senare satte vi oss sedan i bilen och begav oss hemåt. Utöver att Burger king inte finns i Örkelljunga, att Burger king i Markaryd inte tog kort den dagen och att jag därmed fick vänta till Värnamo innan jag fick min hett eftertraktade Oreo-mint-shake och att vi sedan hamnade i en dryg timmes bilkö efter Jönköping på grund av brorenovering – utöver det så gick även hemresan ganska smärtfritt.

Gillade du detta inlägget? Vill du läsa mer om mina resor? Då kan du läsa alla mina övriga reseskildringar här.

Omslagsbilden visar interiör i frukosten och restaurang på Radisson Blu hotel Malmö. Ett av Malmös äldsta korsvirkeshus. Thottska huset.

Yasuragi Stockholm – eller att överraska en 32-åring

9 juni, 2018

Söndagen den 27 maj fyllde min kära sambo 32. Det var längesedan nu som jag hittade på någon överraskning så jag tyckte att det var dags. Jag älskar verkligen överraskningar. Framför allt när det är jag som överraskar någon annan. Jag passade på att fråga om han ville gå ut och käka nåt på kvällen men annars var planen för dagen att bara vara hemma och njuta av solen och värmen. Trodde han. Föga visste han att vi skulle spendera dagen på Yasuragi.

Vi har kommit över stadiet att vi låtsas-sover men eftersom jag hade lite tider att passa så satte jag larmet på morgonen och gick upp och gjorde en enkel liten frukost. Kaffe och en mycket liten macka tillsammans med ett litet brev som talade om att han hade ungefär en timme på sig att packa en väska. Viktigt att ta med var tandborste, tandkräm och lite extra ombyte. Lagom med information för att han skulle förstå att vi skulle spendera natten på annat håll än hemma.

Hans absolut första kommentar när han läst brevet var:

– Då kommer inte jag att få köra va?

Det är alltid Andreas som kör så det var det han funderade mest över.

En liten undanmanöver

Runt niosnåret satte vi oss i bilen och åkte men det var ännu inte dags att åka den längre sträckan. För att förvirra ytterligare körde jag en annan väg in till stan än normalt och som om vi skulle ut på E4:an. Döm om förvåningen när vi istället för att svänga ut på motorvägen kör in mot stan och parkerar i det vanliga parkeringshuset. För innan vi drog vidare skulle vi äta frukostbuffé på Scandic city.

Vi är inga långätare och kommer nog aldrig att bli så en stund senare satte vi oss åter i bilen och åkte mot Yasuragi i Stockholm. Men detta var ännu hemligt för födelsedagsbarnet.

Vi närmade oss Stockholm och jag fick sätta på GPS:en. Ungefär då såg jag en liten orosrynka över Andreas ögonbryn. Han hade nog trott att vi skulle till något ställe vi varit förr. Och när vi körde genom Orminge centrum var till och med jag lite fundersam på om vi verkligen kommit rätt. Det ligger lite udda men när man väl kommer fram är man i himmelriket. Detta var första besöket för oss båda men garanterat inte sista.

Yasuragi – överreklamerat eller inte?

Jag var lite fundersam på om det var så fantastiskt som man hört om eller om det levde på ett gott rykte. Svaret: Det var helt makalöst.

Det råder mobilförbud i stora delar av bad och själva spaanläggningen vilket jag definitivt respekterade så det blir tyvärr inga bilder därifrån.

Vi började med lunch och valde båda sushi, vad annars liksom.

Efter en promenad i omgivningarna slog vi oss sedan ner i utegymmet med lite bubbel och bär och bara njöt av lugnet.

Incheckning var det sedan klockan 15:30 och jag hade uppgraderat oss till ett rum i japansk stil med låg säng och bord. Och jag blev helt förälskade i detta rum och bad.

Utöver ett supermysigt rum fick vi också en magisk utsikt över Stockholms skärgård.

En av de lite speciella sakerna med Yasuragi är att man uppmanas att bära sin Yukata, den bomullsrock man får, under hela vistelsen. Både yukatan och badkläder får man när man kommer och de får man sedan också behålla när man åker därifrån. Tofflor får man låna. Syftet sägs vara att alla skall vara lika. Och det är verkligen en speciell känsla framför allt vid kvällens middag när man går upp till restaurangen i sin rock. Det finns något magiskt avslappnat över det. Och sedan ser det ju ganska roligt ut när alla sitter i likadana kläder.

In love with a badrock på Yasuragi

2018-05-27 15.56.03 — In love with a badrock

Efter att ha testat på alla olika bad, avslappningsrummet och de galet sköna solbäddarna var det ganska snart dags att förbereda sig för middag och det var ju ganska enkelt då det inte krävdes så mycket piff. Torra badkläder under rocken och sen var man good to go.

Vi började med en drink innan maten och beställde varsin Basil cocojito. Oh my god!!! Jag är inte någon drinkälskare egentligen men denna var sjukt god, googlar recept för fulla muggar för att se om vi kan göra den här hemma.

Middagen bestod likt den på Skansen i Båstad av olika alternativ som vi kunde kombinera ihop själva. Det blev gös till huvudrätt och chokladkaka till efterrätt men bäst av allt var ändå dumplingsen till förrätt.

Det tar på krafterna att vara på spa. Lika avkopplande som det är, lika trött blir man.

Grattis ännu än gång älskling. Fyll år snart igen så jag får hitta på ännu mer roliga överraskningar.

Boka Ysauragi

Visste du att Ysauragi ingår i Strawberry (f.d Nordic Choice)? Jo då, detta är ett av deras fristående hotell vilket innebär att du både kan boka för poäng, tjäna poäng när du bor är och även använda presentkort från hotellkedjan här. För bokning via Strawberry tittar du in här. (Annonslänk)

Grand hotell Saltsjöbaden – en staycation

7 juni, 2018

I maj träffades vi på Grand hotell Saltsjöbaden och firade hennes 40. Jag pratar såklart om min Fia. Det var inte lätt att hitta en helg som passade i kalendern men den 18-19 maj, efter stor driftsättning på mitt jobb och innan Spanienresa för Fia hittade vi en dag som passade.

Och via Secret escapes, som jag har pratat gott om även tidigare, hittade jag ett kalaserbjudande på Grand hotell Saltsjöbaden. Jag hade personligen aldrig varit där förr men kan såhär i efterhand inte vara nöjdare. Vilket ställe!

Jag tog tåget upp lite tidigare för att hinna förbereda för födelsedagsbarnet och när hon anlände Saltsjöbaden väntade bubbel, choklad och bär tillsammans med denna magiska utsikt. What´s not to like som vi brukar säga.

Löwengrip lookalike på Grand hotell Saltsjöbaden

Till historien hör att jag några veckor tidigare sett att allas vår bloggdrottning Isabella Löwengrip besökte platsen och jag skickade lite skämtsamt denna bild till Fia med kommentaren att om några veckor är det vi.

Och vad säger ni? Är det inte ganska likt? Förutsatt att Isabella också har en uräten lunchlåda i sin påse då.

Vi fick ett superfint rum och utsikten har ni redan fått ta del av ovan. Såhär såg det ut hos oss.

Badrockarna ni ser på sängen hoppade vi över och ägnade oss istället åt alternativt bubbel och prat i kvadrat. Men annars ingick även spaentré i vårt paket. Liksom trerätters middag och ett glas champagne. Timmarna gick rasande fort till åtta när vi hade sittning i Franska matsalen.

Med anor från 1800-talet i Franska matsalen

Att hotellet har anor från 1800-talet går inte att ta miste på. Huset började byggas 1892 och ingen mindre än den dåvarande svenske kungen Oscar II lade den första grundstenen vid byggstarten. Fun fact är att under Grand Hotels invigning år 1893, kommenderades hela den svenska flottan av Kung Oskar II att ankra i viken framför hotellet och skjuta salut. Under denna dag fanns inga av flottans skepp längs landets kuster för att försvara landet.

Vi välkomnades som sagt av ett glas champagne innan middagen och sedan var menyn sammansatt till oss och inget vi behövde välja. Båda var vi rörande överens om att det var en ganska bra grej. Vi var båda mycket nöjda med maten och ingen av oss hade nog valt just dessa rätter om vi hade haft annat att välja på.

2018-05-18 21.23.18 — Efterrätt:
Variation på rabarber, mascarponeglass,
pistage & vanilj.

Holmen kök & bar

Efter middagen tog vi en promenad ner till den närbelägna sjökrogen Holmen kök & bar. Vyerna över hotell Saltsjöbaden imponerade till och med på två gamla Karlskronabor som oss.

Två trötta 40-åringar somnade sedan gott i en otroligt skön säng innan en tidig frukost även det i magiska miljöer och med vyer som får en att häpna.

Välbehövliga timmar i makalösa omgivningar. Laddade till tänderna med energi. Vi kan inte se det på annat sätt än att detta borde bli en vana. I november firar vi 20 års vänskap Fia och jag. Då borde vi slå på riktigt stort.

Läs också fler av mina reseberättelser från olika spavistelser här

Kryssning i Medelhavet med Symphony of the seas – om hamnarna vi besökte

5 juni, 2018

Berättelsen om båten är redan avklarad, det kan du läsa mer om här, nu fokuserar vi på platserna vi besökte. Att åka på kryssning är som att leva i två världar. En värld på båten och en värld i alla de hamnar man lägger till. Här kommer berättelsen om vår kryssning i Medelhavet med Symphony of the seas och stoppen vi besökte.

Sommaren 2018 kryssar Symphony of the seas i Medelhavet. Och i oktober ger hon sig sedan ut på en transatlantisk färd till sin hemmahamn i Florida. Stoppen på kryssningen i Medelhavet var Palma, Marseille, La Spezia, Rom och Neapel. Sedan spenderade vi en hel dag på Medelhavet på väg tillbaka till Barcelona.

Att vakna varje dag i en ny fantastisk stad var mäktigt. Och nyfikenheten visste inga gränser när man skulle dra bort rullgardinen för fönstret på morgonen. Och även om flera av platserna där båten lägger till är ganska trista hamndelar av städerna, var det något visst att vakna upp till en ny utsikt varje dag.

Utöver sista dagen som alltså spenderades helt på Medelhavet, reste vi på nätterna. Båten lämnade hamnen någon gång mellan 18 och 20 varje kväll. Och anlände sedan nästa dag på morgonen till nästa hamn.

Palma – 22 121 steg

Det var inte så långt till resans första stopp i Palma. En stad jag besökt flertalet gånger förr. Det var ganska skönt och lite av en uppladdning att få ett bekvämt första stopp. Ett stopp där man inte kände pressen av att hinna uppleva så mycket som möjligt.

Båten lägger till i närheten av Porto Pi, köpcentrumet lite väster om centrum. Och det går bussar in till Palma precis utanför grindarna till hamnen. Det var några år sedan jag var där senast. Och endra var jag i fel områden eller så har det hänt något för jag kunde med sorg i hjärtat konstatera att Palma haft sin glans dagar. Det var förvisso mycket som var stängt, eftersom det var söndag men mycket kändes ganska nedgånget.

Andreas hade aldrig tidigare varit inne i katedralen och det tänkte jag självklart ändra på då den är en av mina favoritplatser i Palma. Men kanske ligger det någon form av förbannelse och lurar på honom där. För det blev inget besök denna gången heller. Vi lyckades pricka in exakt den stunden som det var mässa och katedralen är stängd för turister. Och sedan var det dags att bege sig tillbaka till båten igen.

En lugn första dag

Det blev en lugn dag för oss i Palma. Och vi begav oss sedan ut mot båten i god tid för att kunna njuta av kvällen där och en vacker vy över Palma och Medelhavet när båten lämnade hamnen.

På varje stopp erbjuder Royal Caribbean arrangerade utflykter till det mest sevärda i staden för dagen och platser runt omkring. Vi valde inte någon av dessa utflykter. Dels för att de var ganska dyra och dels för att vi ville upptäcka på egen hand. I Palma kunde man bland annat besöka de berömda Drakgrottorna. Men då underjordiska saker inte är något för mig så var det ganska lätt att avstå. Det är inte första gången jag gör det valet just vid Drakgrottorna.

Väljer man utflykter via Royal Caribbean är allt mycket välordnat och du behöver knappt tänka. Definitivt ett alternativ för en annan resa men denna gången ville vi upptäcka på egen hand.

Marseille – 19 136 steg

Stopp nummer två på resan var Marseille, det enda stoppet i Frankrike.

Marseille är Frankrikes andra största men även landets äldsta stad. Länge har den haft ganska dåligt rykte på grund av mycket brottslighet. Men det är sedan en tid tillbaka inte längre samma problem och vi märkte inte någonting av detta.

I Marseille lägger båten till lite väster om själva citykärnan. Promenerar man en bit längs väl skyltade vägar kommer man snart till en hållplats där gratis shuttle-bussar tar dig in mot centrum.

Vi hade en sak bokad och det var en hop-on-hop-off-buss. Efter att ha försökt oss på att med tunnelbana ta oss ner till gamla hamnen, Vieux port, gav vi upp det försöket och tog istället en Uber. Vi fick bästa chauffören. På eget initiativ tog han oss till den bästa platsen för att hoppa på bussen. Även att det inte var dit vi bad om att åka. Och på vägen passade han på att berätta lite om Marseille. Om hur staden bombades svårt under andra världskriget och så visade han oss stadens äldsta byggnad.

En ångestladdad topptur

Så stod vi där vid bussen och blickade upp mot berget där stadens största sevärdhet ligger. 162 meter upp ligger den, Notre Dame De La Garde. Och dit skulle vi ta oss. Med en dubbeldäckarbuss.

Med tanke på att jag i Paris avstod att åka upp i Eiffeltornet efter att ha blivit yr och lite illamående på övre däck i den hop-on-hop-off-bussen kändes det mindre lockande att åka de 162 meterna upp. Några tårar och viss hyperventilering senare satte jag mig på bussen med löftet att få åka där nere.

Vi kom upp och på vägen tog jag mig till och med i kragen och begav mig upp på övre plan. Det gav en otroligt vacker vy över kyrkan men även de stup busschauffören skickligt parerade.

Ett genomgående faktum på alla stopp var dock att man behövde skynda på lite för att hinna med allt man önskade se. Och därför valde vi att inte hoppa av utan beskåda utifrån. Väl tillbaka nere i stan promenerade vi runt Marseilles gator och fönstershoppade. Beundrade vacker arkitektur och kikade på katedralen.

Tittade på det gigantiska spegeltaket i hamnen och avslutade med lite shopping i ett av stadens köpcentrum.

La Spezia – 15 358 steg

Kryssningens tredje stopp blev i norra Italien och hamnstaden La Spezia. Kanske mest känd som utgångspunkt för byarna Cinque Terre. La Spezia är något mer blygsam i sin utsmyckning men fantastiskt mysig och väl värd att se.

I La Spezia erbjuds flera utflykter till Florence och Pisa. Önskar man åka på dessa spenderar man ganska många timmar i buss och det blir en hektisk dag. Något vi valde att undvika inför morgondagen som för oss var resans höjdpunkt.

Detta var istället dagen då vi unnade oss sovmorgon. Stannade lite extra på båten för att sedan efter lunch ta en promenad i staden. I La Spezia lägger båten till väldigt nära centrum. Men då hamnområden ganska ofta innebär tung trafik så erbjöds även här gratis shuttle-buss ut till hamnens grindar.

Några timmars strosande senare och mobilkamerans fotoalbum var fyllt ännu en gång.

Efter några timmar återvände vi till båten i god tid och spenderade eftermiddagen i Solarium bar, vårt favorithak jag har berättat om tidigare. Med datorn och en stunds skrivande. Med ett glas prosecco och lite eftertanke. Livet när det är som bäst.

Innan båten hann lämna hamn slog vi oss sedan ner på Playmakers för en av de få middagar vi åt på annat ställe än i Windjammer. För min del skulle det troligen innebära dödsstöten för mina tarmfickor. Kycklingvingar och selleri. Magiskt gott men kanske inte helt lämpligt. Men det är lätt att vara efterklok.

Vissa resor startar jag inte ens min jobbtelefon.Andra resor som denna blir det jobb så fort möjligheten fanns.

Och för er som tycker synd om min kära sambo kan jag lugna er med att han hade en Champions league-match att titta på och hade ändå inte varit ett speciellt trevligt sällskap.

Rom – 21465 steg

Så kom vi då till resans absoluta höjdpunkt.

Båten lägger till i en hamnstad utanför Rom som heter Civitavecchia. Därifrån tar det 45 minuter med snabbtåg och en och en halv timme med vanligt tåg in till termini i Rom.

Vi slog på stort och hade bokat ett snabbtåg för att få så mycket tid som möjligt i staden jag så länge jag kan minnas har velat besöka.

Och här märktes det att vi kommit till Italien. Eventuella italienska läsare får ursäkta men resan från båten till någon typ av mer civiliserat område var här absolut rent kaos. Bussarna var sena, ingen visste var de skulle anlända och när de anlände skulle de parkera exakt där alla stod trots att det fanns flertalet bättre alternativ. Det tutades och skreks och händer gestikulerade. Precis som jag förväntat mig. Och en bra stund senare hade vi kommit på en buss som tog oss en bit in mot Civitavecchia.

Bussen stannade vid någon typ av knutpunkt för transporter både till hamnen, till tågstationen i Civitavecchia och till Rom.

Innan bussen hade anlänt till hamnområdet försökte vi hitta en taxi som kunde köra oss till tågstationen i Civitavecchia men det blev kalla handen. Chaufförerna vägrade köra oss om de inte fick köra oss hela vägen till Rom. Något som fick mig att kanske inte älska italienarna av hela mitt hjärta. När vi dock anlände till ovan nämnda knutpunkt och försökte med samma sak var det inga som helst problem. Då det dragit ut på tiden något vid bussmisären utanför båten behövde vi snabbt ta oss till tågstationen och på bara någon minut var vi där med taxi.

Några små snapshots med mobilkameran får berätta om mina första intryck från vårt besök i Rom.

På plats i staden jag drömt om

Så anlände vi till Italiens huvudstad. Rom. Som jag sedan barnsben drömt om att få besöka. Och som jag varit på väg till ett par gången men stoppats bland annat av Ejafjallajökul och ett askmoln. Som jag nu äntligen skulle få upptäcka. Om jag så bara hade hunnit se en enda sak hade jag varit nöjd. Colosseum var det absoluta måstet för mig och det var också dit GPS:en var inställd när vi lämnade tågstationen för att promenera den relativt korta vägen dit.

När vi vid ett övergångsställe på vägen stannade och Andreas tog tag i mig och vände mig åt vänster och jag längst ner i horisonten i slutet av gatan såg bara en liten liten del av detta monument visa sig fick jag ståpäls på hela kroppen och jajamensan, i ögonvrån kom en tår. Det var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse för mig att få ta del av historien och se de flera tusen år gamla valven. Ett besök i Colosseum sparar vi till nästa gång. För vi kommer definitivt tillbaka.

Det enda negativa var alla försäljare, de liksom äter upp dig. Det spelar ingen roll om du ignorerar eller visar att du absolut inte är intresserad. Då hittar de på andra knep. Men jag gjorde vad jag kunde för att stanna upp och bara fokusera på att jag var där. Just där.

Efter en stunds begrundande begav vi oss mot hållplatsen för den hop-on-hop-off-buss vi skulle ta för att se och upptäcka resterande av måstena i Rom. Och jag var tvungen att föreviga den lilla farbrorn som inte visste vilket håll han skulle gå och frågade första bästa infödd. Vem bryr sig om ett automatgevär på magen…

Spanska trappan, Fontana di trevi och allt det där andra

Bara ett stenkast bort snubblade vi hungriga in på en restaurang och fick avnjuta bland de godaste jag ätit. Och att sedan få sippa på ett glas Prosecco med utsikten över Colloseum får nog kategoriseras som en av de absolut bästa stunderna i livet – hittills i alla fall.

Sedan hoppade vi på turistbussen och gled igenom de absolut äldsta delarna av Rom. Och om den turen kan jag bara säga en sak. Det gav mersmak och jag vill så snart det bara går tillbaka för att vandra längs med gatorna där tre-fyra tusen år gamla kvarlämningar finns. Jag vill strosa runt i Vatikanen och insupa känslan. Rom var inte som jag förväntat mig – det var så mycket bättre.

Nästa gång vi besöker Rom skall vi dock passa på att se Spanska trappan och Fontana di trevi när inte alla andra också är där. På väg tillbaka till tågstationen mötte vi sedan ett gäng glada nunnor. Var annars liksom.

När solen började gå ner och båten lämnade hamn började jag dock inse att allt inte stod rätt till. Jag fick sakta men säkert ta in att det nog troligen inte skulle bli någon pizza på haket där Julia Roberts och Tuva Novotny käkar i Eat pray love. Och att Neapel skulle få beskådas från båten och besökas vid annat tillfälle.

Neapel – 6561 steg

Kanske var det en undermedveten känsla som fick oss att inte förboka tåget till Pompeji som vi hade tänkt ta?! För på morgonen när vi så sakteliga närmade oss Neapels hamn fick Andreas gå själv till frukosten. Medan jag efter att ha pillat i mig ett par värktabletter tog igen några timmars sömn jag inte fått på natten. Tillbaka kom han med det snällaste han kunde hitta för magen, lite naturell yoghurt.

Sedan drog han upp rullgardinen och konstaterade att man ändå bara såg berg så jag skulle inte vara besviken att jag inte orkade titta ut.

– Men är det inte Vesuvis då? sa jag. Och reste mig ur min dvala för att kunna beskåda den allra första vulkanen jag någonsin sett på riktigt.

Det var inte utan att jag kände mig lite deppig över att jag missade Pompeji som likt Colloseum stått på min bucket-list länge. Men istället försöker jag vara tacksam över att jag kunde få så fin vård som jag fick. För precis som jag berättade i tidigare inlägg så finns det en hel liten vårdcentral på båten.

Förhöjda blodvärden konstaterades. Och för att ta det säkra före det osäkra ordinerades både det ena och det andra pillret av den sydafrikanske läkaren. Som för övrigt såg ut som han kom direkt ifrån Days of our lives.

En dag på Medelhavet

Det blev en lugn dag på båten med mycket vila medan vi blickade ut över Neapel och Vesuvius. Dagen efter blev det en så snäll frukost som möjligt för magen. Och med en dag på havet var vi beredda på att vara helt utom täckning och därmed i total internetdetox.

Då plingade till i telefonen och aviseringarna började hagla in. Förutom via en kanal på TV:n i hytten var det omöjligt för oss att veta var vi var med i stort sett bara hav i sikte. Men då visade det sig att vi närmade oss sundet mellan Sardinien och Corsica och vi fick in franskt mobilnät.

Generellt var detta en av de roligare sakerna. Att vakna på morgonen av lite pling i luren och kunna gå in på Google Maps för att se var vi var.

Efter den lilla uppkopplade stunden mellan öarna var vi sedan helt bortkopplade från nät och flöden ända till morgonen därpå när vi närmade oss Barcelona och vid middagen den kvällen fångades de sista bilderna av de magiska solnedgångar vi fick uppleva.

Några timmar senare lade vi återigen till i Barcelona hamn. Rikare på så mycket upplevelser och hungriga på fler.

När planet lyfte från Barcelona sa vi på återseende.
Då var nästa resa ännu inte bokad.
Nu är en och en halv bokad.
En lite längre i november.
Och kanske ger vi oss innan dess iväg på en till lite kortare.

Gillade du detta inlägget?

Vill du läsa mer om mina resor?

Då kan du läsa alla mina reseskildringar om du klickar dig vidare hit.

Följ gärna Lite mera rosa på Bloglovin, Facebook och Instagram för ännu mer vardagsinspiration.

Medelhavskryssning med Symphony of the seas – en reseberättelse

3 juni, 2018

Åtta dagar, tre länder, sex städer och ett hav. Inför vår resa till Dubai i mars pratade jag med en kollega. Han menade på att åka till Dubai borde vara som att liksom droppas av i en show, uppleva den och sedan vips åka hem igen.
Jag höll med.
Det var innan jag hade varit på medelhavskryssning med världens största kryssningsfartyg Symphony of the seas.

När vi bokade denna resa i september 2017 var Symphony of the seas knappt påtänkt. Eller det var väl kanske att ta i men den var fortfarande i allra högsta grad ofärdig och låg troligen i delar i en fabrik i Frankrike. Byggandet av det som skulle bli världens största kryssnings fartyg kunde följas på ett Instagramkonto och där såg vi hur båten sakta men säkert sattes ihop, pyntades, inreddes och till slut sjösattes någon gång i slutet av februari i år.

Bokning med Ving

Royal Caribbeans nya flaggskepp är närmare bestämt 10 centimeter längre än deras tidigare flaggskepp Harmony of the seas som alltså fram till nu har kunnat titulera sig världens största. Den 21 april var det dags för oss att gå ombord på detta monster i Barcelona hamn på dess blott tredje resa och allra första vanliga kryssning. De tidigare två var för besättning och resebranschen. Men vi börjar som vi brukar från början.

Vi valde att boka denna resa via Ving som ändå får klassas som vårt favoritresebolag. Men resan kan med fördel också bokas direkt via Royal Caribbean med kompletterande flyg eller via annat resebolag. Via Ving kunde vi välja lite olika alternativ för flyg ner och vårt föll på ett direktflyg med Norwegian från Stockholm till Barcelona. Därmed satt vi åter igen i bilen på väg mot Arlanda i arla morgonstund den 20 april. Flygningen ner gick toppenfint och kändes kort med tanke på att den senaste tidens flygningar varit bra mycket längre.

Barcelona

Att landa i Barcelona var lite speciellt för Andreas som har bott där i ett år för ett antal år sedan. Själv hade jag aldrig förut besökt staden om man bortser från en mellanlandning på väg till en bartenderskola på Mallis för snart 17 år sedan.

Vår resa var planerad på så sätt att vi hade hela fredagen i Barcelona och därefter en natt på hotell innan vi skulle gå ombord på båten på lördagen. Vi nyttjade fredagen till max och Andreas visade runt mig på några av de där ställena i Barcelona man bara måste se. Med ett 10-kort på tunnelbanan stoppade vi först vid La Sagrada familia.

Jag vet i ärlighetens namn inte vad jag hade förväntat mig. Barcelona är en sådan stad jag inte på något vis har något emot att åka till men som jag själv aldrig har haft på min bucket-list och därmed fanns det inte heller några direkta förväntningar. Men att komma upp ifrån tunnelbanan och vända sig och om och se La Sagrada Familia var bland de mäktigaste upplevelserna jag har varit med om. Den är inte bara stor, den är enorm och inklämd mellan helt vanliga byggnader. Där ligger den, med den lite knepiga historien kring att den aldrig blir färdigbyggd. Återstår att se om de hinner få klart den till 2026 som nu är, den något omdiskuterade, planen.

Poublenou och Melia

Därefter åkte vi ut till det område där Andreas bodde under sin tid i Barcelona, El Poblenou. Vi promenerade i kvarteren där och han fick titta till sitt gamla hus innan vi åkte 24 våningar upp i hotell Meliá Barcelona Sky och deras takbar för att avnjuta sommarens första glas rosé och blicka ut över hela Barcelona.

Tapas och Avicii

En barceloneta senare hade vi slagit oss ner för lite tapas när nyheten om Avicii kablades ut över världen. För egen del har jag inget förhållande till vare sig honom eller hans musik men berördes ändå mycket av nyheten. Det är väl nu man inser att man är gammal. Alla våra duktiga svenska DJ:s flyter liksom ihop för mig och jag visste knappt skillnaden på Avicii, Maxwell/\Ingrosso eller Swedish house mafia. Det blev väl inte bättre sen när vi lyssnade igenom flera av hans låtar som jag förvisso kände igen men inte riktigt fick ihop när det gällde sången.

Jag är möjligen lite gammalmodig men för mig blir det så märkligt att säga att ”detta är Avicii” om en låt som någon helt annan sjunger på. Lite som att säga ”detta är Lasse Holm” om Främling med Carola.
Hur som helst, missförstå mig rätt, jag är djupt berörd av Tims öde och skall inom kort se dokumentären, jag har bara inte hängt med i svängen. Och det var otroligt mäktigt att ungefär ett dygn senare stå på översta däck på båten och glida ut ur Barcelona hamn i solnedgången till tonerna av Wake me up. Utan tvekan ett ögonblick jag aldrig någonsin kommer att glömma.

Men tillbaka till Barcelona och det lilla tapashaket. Vi spanade på folk och åt gott innan vi tog en promenad genom hamnen, upp på ramblan och genom det supermysiga El Raval innan vi 23 087 steg senare landade gott i sängarna på vårt hotell Tryp Barcelona Apolo.

Med mig från Barcelona som favoriter tar jag definitivt El Raval. Dit kommer jag tillbaka. Och så Mc Donalds. Hittills det enda Mc Donalds där jag kunnat äta getostburgare och öl. Gillas.

Ombordstigning på Symphony of the seas

Efter en god natts sömn och en stadig frukost var dagen för ombordstigning här. Vårt hotell låg väldigt när hamnen och det slog oss att vi kanske skulle ta oss en promenad ner till båten. Vi reser lätt och det kändes inte som en så dum idé men tack och lov kom vi till bättre insikt när vi såg vägen ut mot hamnen. Att åka ut till de olika terminalerna i Barcelona är enkelt. Från början av hamnområdet, precis i närheten av Columbus-statyn går det shuttle-bussar ut till de olika terminalerna. Det kostar 3 Euro enkel och 4 Euro tur och retur per person och är väl värt pengarna. I vårt fall var båten så stor att det användes två terminaler och vi som bodde i fören på båten gick in igenom terminal B.

Att gå ombord liknar i mångt och mycket att boarda ett flygplan. Säkerhetsrutinerna är likadana och i fallet med Symphony of the seas, och kanske alla så stora båtar, lämnar man även bagaget innan och får det sedan levererat till rummet en stund senare. På så sätt blir ombordstigningen mycket smidig och vi kunde, när vi gick på, njuta i varje sekund av att nu vara på väg på en av en de absolut största äventyren vi upplevt.

Båten

Att i text och bild försöka beskriva båten blir inte lätt, men jag skall försöka. Mina förväntningar var att det skulle vara galet stort.
Det var större!

Jag kan inte ens räkna antalet olika restauranger, barer och caféer som fanns på båten. Och bara det faktum att vi till och med den sista dagen på båten hittade saker vi aldrig sett förr visar lite på exakt hur stor båten är. Runt däck fem där man boardar går en löparbana, jajamen, en riktig löparbana. Och med en båt som är 363 meter lång tar det nästan exakt åtta minuter att ta sig runt denna bana i en hyfsat rask promenadtakt.

Efter ombordstigning på lördagen hade vi några timmar i hamn innan vi så sakta styrde kosan ut på böljan blå och Mallorca. Men mer om de olika stoppen tänkte jag mig lite längre fram.

Enklast blir det nog att berätta om båten med hjälp av bilder. För alla siffror på längder, bredder, djup, antal passagerare och knop säger i alla fall inte mig så mycket. Och går dessutom för den intresserade att läsa exempelvis på Royal Caribbeans hemsida.

Och varför inte fortsätta på temat träning och visa min enda bild från det gigantiska gymmet. Bilden är tagen under säkerhetsgenomgången som är obligatorisk. Säkerhetsgenomgången utförs på den plats dit man ska bege sig i händelse av en inte helt förutsedd situation.

Hytten

Vår hytt. Vi hade inte valt till balkonghytt, något man kan göra och få utsikt både ut mot havet och in mot Central park. Vi hade istället fönster och bodde i fören strax under kommandobryggan. Rummen som är utan fönster på båten är utrustade med en skärm som visar den plats man är på just då. Allt för att simulera en fin utsikt.

Barer

Vår favoritställe på båten. Solarium bar. Det rådde inte brist på olika alternativ på barer, restauranger och platser att hänga på. Men detta blev utan tvekan det ställe vi hängde på absolut mest. Mysiga soffor och stolar som den på bilden ovan, beläget i aktern på båten med magisk utsikt och väldigt fotovänliga utsmyckningar. Också det enda stället på båten där det var åldersgräns på 16 år.

Bionic bar. Ett måste att testa på även om jag inte ens var sugen på en drink. Beställningen görs via plattor och drinkarna tillagas av roboten på bilden. Just så.

För att förstå ungefär hur stor båten är

Båten! Det är omöjligt att göra dess storlek rättvisa på bild. Men som en jämförelse kan man om man förstorar bilden se människor på asfaltytan till höger om båten. Och även några som håller på att gå i land där. Den var gigantisk.

Underhållning och nöjen

Underhållning. Ständigt underhållning. Denna killen stod när bilden togs på Royal Promenade som är båtens huvudgata. En annan dag åkte han förbi med sitt ambulerande i piano i en av hissarna. Och orkade man inte ta sig ut för att delta i underhållningen gick det bra att sätta på rätt kanal på TV:n i hytten. Där fanns det en egen kanal så kunde man framförallt på kvällstid kunde följa allt. Det fixade båtens eget TV-team.

Båtens egen godisaffär. Här med en bråkdel av utbudet. Och vattenrutschbanor, här är en av alla på båten.

The rising tide — Rising Tide bar. Ibland på däck 5, ibland på däck 8. Ibland på väg upp eller ner. Och som gäst fick man åka med. Bar och hiss kombinerat helt enkelt.

Lekmöjligheter eller kanske omöljligheter om du frågar Andreas.

Ulimate abyss. Inomhusrutschbanan med något skräckinjagande ingång som du kan välja om du vill åka 10 våningar ner och inte tar hissen.

Att bli sjuk på kryssning

Sa jag att det fanns allt på båten?
Till och med en liten välutrustad vårdcentral.
Tack och lov för det när de berömda tarmfickorna gjorde sig påminda någonstans mellan Rom och Neapel.

Vill inte ens tänka på hur många meter ner under detta glasgolv havet är.

Maten

Åh herregud. Maten!
Skulle kunna skriva ett helt inlägg om bara maten men ovanstående bilder är från det som blev ett av favoritställena.
El Loco fresh. Tacos i mängder och varianter.
Och gillar du inte mexikanskt kanske något av dessa faller i smaken.

Utöver mat och aktiviteter är båten full med områden att bara strosa runt på som exempelvis Boardwalken som var på bild en bit upp eller en lite lummigare variant, Central park. Här kan jag också rekommendera en liten mysig restaurang vid namn Vintage. En kväll delade vi en flaska vin och tog en tapastallrik till förrätt där. Betyget var fantastiskt. Så fantastiskt att jag glömde fota. Ja ni förstår.

Och skulle du råka ha någon plats kvar i magen efter maten kan det hända att du hittar någon liten efterrätt också.

Och är inte desserter något för dig så finns det mjukglassmaskiner på flera ställen. Bara att ta, så mycket du orkar.

Glass glass glass…

Och har man inte fått nog, då kan man boka nästa resa på båten direkt.

Och allt som inte fastnade på bild

Det finns mängder av saker jag inte har fotograferat eller berättat om. Som zipline-banan över hela boardwalken där du kan åka 10 våningar upp över hela fartyget. Eller som restaurangen Wonderland där allt är som en magisk saga. Inte heller teatern som är flera våningar hög där både musikalen Hairspray spelas. Och en av kvällarna hamnade vi där på en ruskigt bra is-show. Eller casinot. Och hur ska man kunna fotografera den fantastiska servicen och personalen. Eller organisationen. På ett fartyg där det får plats upp emot 6000 passagerare behövs ordning och redan. Som exempelvis matnyttiga interaktiva skärmar överallt.

Inför vår resa tittade jag en hel del på vloggar både från tidigare resor med Symphony of the seas och andra liknande fartyg, men en sak är klar. Det går aldrig att förstå exakt hur det är att vara ombord på en sånhär båt. Det måste upplevas!

Vill du läsa mer om de stopp vi upplevde på vägen klickar du dig vidare hit. Läs också 7 myter om kryssning – sant eller falskt.

Spaweekend på Skansen i Båstad

26 maj, 2018

Om första halvåret 2018 kan kategoriseras som ett av de mest händelserika så kan maj sannerligen göra detsamma och just nu finns det egentligen så mycket härligt att berätta om. Problemet är att tiden inte räcker till – men det är ju ett ganska angenämt i-landsproblem och skola icke klagas över. Jag nöjer mig med ett konstaterande helt enkelt. Och fortsätter med berättelsen om vårt besök på Skansen i Båstad.

Jag hann knappt hem från jordens häftigaste semester, den på kryssningen i Medelhavet och den återstår fortfarande att berätta om, innan jag åter igen packade väskan för nya äventyr. Första torsdagen i maj satte jag mig på tåget ner mot vårt lands sydligare breddgrader för två dygn på Skansen hotell i Båstad och spa med min kära gamla kollega, chef och vän Helen. Jajamensan, Andreas fick vackert stanna hemma denna gången.

Linköping – Lund – Båstad och en ny station

Det kan tyckas märkligt för er som har koll på vår svenska geografi men för att med tåg ta sig från Linköping till Båstad måste man byta i Lund och det var också där jag mötte upp Helen.

Båstad – whats not to like

Det höll sedan på att ta en ände med förskräckelse när vi hoppade av tåget i Båstad och jag strax efter att jag satt foten på nordskånsk mark högt och ljudligt meddelade Helen att vi hoppat av på fel station. Jag har inte varit i Båstad sedan tunneln genom Hallandsåsen blev klar och hade därmed inte sett den nya stationen. Allt ordnade upp sig till det bästa och vi kom tryggt och säkert fram till omgivningar jag kände igen bättre. Fantastiska Båstad. Long time no see.

Skansen hotel & spa

Skansen hotell & spa ligger nere vid havet i Båstad. Närmaste grannar är den berömda tenniscourten, Sand och Peppes bodega.

Spaklassiker-paket

Vi gick ut hårt och gjorde det vi är allra bäst på redan på torsdag eftermiddag, nämligen njuta och vara i nuet utan måsten. Istället för att hetsa ner till spaavdelningen och nyttja den varje sekund av vistelsen beställde vi upp en kanna kaffe på rummet och slog oss ner i solen på vår balkong för att prata ikapp. Oj så gott vi hade det.

Sedan tog vi en sen lunch på Sands bakficka innan vi avnjöt de små cava-flaskorna som hotellet så fint bjöd på. Återigen satt vi på balkongen och gottade oss.

I vårt spa-klassiker-paket ingick förutom entré till spaet och afternoon tea även trerätters middag. Denna serverades på restaurang Sand som ligger i hotellet. Upplägget var sådant att det fanns flera olika förrätter, huvudrätter och efterrätter att välja mellan och man komponerade sin egen meny båda kvällarna. Fint arrangerat på alla sätt och två helt olika menyer de olika dagarna när det gäller förrätt och huvudrätt. Och magiska omgivningar.

Sovmorgon och kaffe på sängen

Medan Helen begav sig ut på en morgonrunda dagen därpå passade jag på att ta lite sovmorgon. Vaknade sedan upp till en kopp nybryggt kaffe som Helen levererade till rummet. Och alla ni kaffetanter där ute förstår precis hur värdefullt och välkommet det var. Av alla de drycker, inklusive champagne, som inmundigades dessa dagar kan denna kopp kaffe vara den absolut bästa.

Efter magisk frukost inklusive våfflor iklädde vi oss badrockar och badtofflor och inspekterade spa-avdelningen. Betyget blir litet men fantastiskt. Ljuvliga poolstolar som inte såg mycket ut för världen men var världens skönaste. Och så en underbar avdelning med elektriska gungstolar med utsikten över kallbadhuset.

Räkmacka & Champagne

Efter Helens ansiktsbehandling och innan min pedikyr passade vi på att äta räksmörgås och dricka varsitt glas champagne till lunch. Och sedan avslutades dagen med kallbadhuset och bad i varm badtunna med ännu en magisk vy över Laholmsbukten.

Medan jag tog en dusch och en stund framför datorn gick Helen på yoga. Hon kom sedan tillbaka med varsitt glas vin att avnjuta på balkongen. Snacka om att blir bortskämd.

Prat i kvadrat och välbehövlig catch up på livet och ännu en fin middag på Strand avslutade dag två. Och när Helen klev upp för löprunda även nästa morgon hakade jag på för en promenad längs stranden. Att det ens får vara såhär vackert.

Tack älskade Helen för värdefulla och energigivande dygn tillsammans.
Tack Båstad för att du är ett litet paradis på jorden.

Är du sugen på att läsa och inspireras av fler berättelser från sparesor? Klicka dig i så fall direkt vidare hit.