Authentic.
  • Om & Kontakt
    • Om
    • Kontakt
  • Jobba med mig
    • Syns i mina kanaler
    • Digital affärsutveckling i Sociala medier
    • Social Media Management
  • Resor
    • Asien
      • Dubai
      • Singapore
      • Sri Lanka
      • Thailand
    • Europa
      • Belgien
      • Danmark
      • Estland
      • Finland
      • Frankrike
      • Grekland
      • Italien
      • Spanien
      • Turkiet
    • Nordamerika
      • USA
    • Svenska resmål
      • Blekinge
      • Bohuslän
      • Halland
      • Härjedalen
      • Lappland
      • Närke
      • Skåne
      • Småland
      • Sörmland
      • Uppland
      • Värmland
      • Västergötland
      • Västmanland
      • Öland
      • Östergötland
    • Samla bonuspoäng
    • Hotelltips
    • Sparesor
    • Kryssning
    • Skrivresor
    • Unika boenden
    • Vandring
  • Personligt
    • Vardagsfunderingar
    • Hälsoångest
    • Flygrädsla
  • Östergötland
    • Vandringsleder i Östergötland
  • Webbutik
lite mera rosa
lite mera rosa
  • Om & Kontakt
    • Om
    • Kontakt
  • Jobba med mig
    • Syns i mina kanaler
    • Digital affärsutveckling i Sociala medier
    • Social Media Management
  • Resor
    • Asien
      • Dubai
      • Singapore
      • Sri Lanka
      • Thailand
    • Europa
      • Belgien
      • Danmark
      • Estland
      • Finland
      • Frankrike
      • Grekland
      • Italien
      • Spanien
      • Turkiet
    • Nordamerika
      • USA
    • Svenska resmål
      • Blekinge
      • Bohuslän
      • Halland
      • Härjedalen
      • Lappland
      • Närke
      • Skåne
      • Småland
      • Sörmland
      • Uppland
      • Värmland
      • Västergötland
      • Västmanland
      • Öland
      • Östergötland
    • Samla bonuspoäng
    • Hotelltips
    • Sparesor
    • Kryssning
    • Skrivresor
    • Unika boenden
    • Vandring
  • Personligt
    • Vardagsfunderingar
    • Hälsoångest
    • Flygrädsla
  • Östergötland
    • Vandringsleder i Östergötland
  • Webbutik

Frankrike

6 posts
  • Europa
  • Frankrike
  • Hotelltips
  • Reseinspiration
  • Resor

Hotel Augustin Paris – ett hotelltips

  • 7 juli, 2019
Hotel Augustin Paris

Ska du till Paris och letar hotell? Då har jag tipset för dig. I december 2018 åkte jag på egen hand till Paris för att skriva. Och min kära sambo som brukar stå för bokningarna hittade ett riktigt mysigt hotell till mig. Centralt beläget men ändå lugnt. Astotel har flera hotell i Paris men valet denna resa föll på Hotell Augustin och jag är inte besviken. Hotel Augustin Astotel Paris – Hotel review kommer här.

Från Gare du Nord tar du dig till Hotel Augustin som ligger i 8:e arrondisementet på bara 17 minuter med endast ett byte i Strasbourg. Och beroende på vilken metro du kommer med finns det två närliggande stationer. Både Saint Augustin och Saint Lazare.

Rummet

  • Hotel Augustin Paris
  • Hotel Augustin Paris

Det finns rosa rum på hotellet men den turen hade jag inte att hamna i ett av dem. Däremot fick jag ett litet gult rum som jag trivdes mycket bra i. Det var litet men väldisponerat. Stor säng, litet skrivbord perfekt för mig som skulle jobba lite.

  • Hotel Augustin Paris
  • Hotel Augustin Paris

I rummet fanns vattenkokare och både kaffe och te samt en liten kyl med dryck som ingick och fylldes på varje dag.

  • Hotel Augustin Paris
  • Hotel Augustin Paris
  • Hotel Augustin Paris
  • Hotel Augustin Paris

Superfräscht badrum med dusch. Och från min franska balkong såg jag ut över de vackra franska husen.

Och det allra bästa betyget måste väl ändå vara att jag till slut spenderade bra mycket mer tid på rummet än vad jag hade planerat.

Hotellfaciliteter och gemensamhetsutrymmen

Hotel Augustin Paris

Det är ett litet men mysigt hotell i härliga lokaler. Receptionen är öppen dygnet runt och personalen fantastiskt välkomnande. Själv kom jag som sagt på egen hand dagen efter en av de större kravallerna hade ägt rum och personalen var fantastisk när de pratade och lugnade mig som besökare även om jag inte egentligen behövde lugnas.

  • Hotel Augustin Paris
  • Hotel Augustin Paris
  • Hotel Augustin Paris
  • Hotel Augustin Paris

Korridorer och trappor är vackert utsmyckade. Det enda som möjligen var lite opersonligt var matsalen där det serverades frukost på morgonen och från lunchtid och hela eftermiddagen och kvällen en liten fikabuffé som ingick i boendet. Faktum är att du som gäst på ett Astotel-hotell kan gå in på vilket hotell som helst och njuta av denna eftermiddagsbuffé.

Plus och minus

Det är något speciellt att bo på de mindre mer personliga hotellen och ett stort plus här var just eftermiddagsbuffén som ingick. Ett annat plus var läget. Prisvärt för att ligga så centralt. Bara en kvart-tjugo minuters promenad bort hittar du både Champs Elysée och Triumfbågen.

Ett litet minus får jag ändå ge att det var ganska lyhört och en av nätterna hade jag lite svårt att sova eftersom gästerna i rummet bredvid hade lite party som jag inte var inbjuden till.

Hotellfakta

  • Hotel Augustin Paris är trestjärnigt och ligger på 9 Rue Roy
  • Receptionen är öppen dygnet runt
  • WiFi finns i alla utrymmen och ingår. Det var dock lite svajigt ibland
  • Frukost serveras och går att köpa till. Jag valde att köpa till på hotellet och då var det billigare än att köpa innan.
  • Bara några kvarter bort finns Monoprix, Stabucks och allehanda mysiga restauranger.
Hotel Augustin Paris
Ett par våningar upp där det lyser – där bor jag.

Har du bott på samma hotell och har något att tillägga eller har du också skrivit om det, kommentera gärna nedan och skicka med länken till ditt inlägg.

Eller tycker du jag har missat något och har en fråga. Scrolla ner och lämna en kommentar.

Vill du läsa mer om mitt besök i Paris? Klicka dig gärna vidare hit.


Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration. 
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Share
  • Europa
  • Frankrike
  • Reseberättelser
  • Reseinspiration
  • Resor
  • Skrivresor

Att uppleva Paris på egen hand – en reseberättelse

  • 15 april, 2019

I december 2018 åkte jag på egen hand till Paris. Jag har skrivit om hur planerna såg ut och om hur stolt jag var över mig själv för att jag gjorde resan men när det kommer till hur det egentligen var har det inte skrivits många ord. För en tid sedan fick jag frågan. Men hur var det att uppleva Paris på egen hand? Jo, såhär.

Lika säker som jag hade känt mig sedan den där dagen i juli när jag bestämde mig för att göra resan. Lika osäker kände jag mig när jag satte mig på tåget upp till Arlanda på kvällen den 1 december. När Andreas vinkade av mig och gick tillbaka mot bilen var en tår nära ögonvrån och jag kände mig ensammast i hela världen. Vad hade jag nu hittat på och hur tänkte jag?

En resa för att skriva

När tåget rullade ut från Linköpings station tog jag upp datorn och började skriva. Det var ju det hela resan handlade om. Att skriva. Och det jag hade drömt om så länge skulle nu bli verklighet. Jag skulle bara komma till rätta med mina tvivel först och komma tillbaka till säkerheten i att det skulle bli en bra resa.

Några timmar senare steg jag av det sista trappsteget på den oändligt långa rulltrappan från tågperrongen under Arlanda och klev in på en av de bästa platserna jag vet. Jag andades flygplatsluften och när jag promenerade upp emot Clarion Arlanda för att checka in på mitt rum för natten spred sig åter leendet över mina läppar. Jag var på väg.

Arlanda terminal 5
Arlanda terminal 5

I maj 2017 besökte jag Paris för allra första gången. Då i sällskap med min sambo och det fanns nog en anledning att jag valde en stad jag redan besökt för min allra första solo-resa. Jag ville känna mig lite hemma.

Det var därmed inte alls obekant för mig att kliva in på Charles de Gaulles flygplats utanför Paris. Jag kände igen vägen mot tåget som skulle ta mig in mot stan och behövde egentligen bara fokusera på att hitta till en annan tunnelbana än förra gången när jag hoppade av vid Gare du Nord. Jag kunde njuta av varje sekund och jag njöt i fulla drag.

På egen hand

Det var ett sargat Paris jag kom till denna dag och just det har jag berättat mer om tidigare. Efter att ha checkat in på mitt rum och gjort mig hemmastadd strosade jag ut i den franska huvudstaden med enda mål att hitta ett Starbucks. Där skulle jag handla en kaffe och nyttja WiFi för att göra min allra första noteringar på resan. Men jag hade ju ingen brådska.

Paris

Att strosa ut från hotellet och styra stegen precis dit du vill är att resa på egen hand. Eller inte behöva undra om ditt sällskap vill gå till höger eller vänster. Att inte behöva fråga om sällskapet också kan tänka sig att ta en tur in i kyrkan du passerar. Och inte fråga om det är okej att du bara tittar in i butiken du blir nyfiken på på vägen. Att se ett café och spontant styra stegen in och beställa ett glas vin eller en croissant. Det är att uppleva på egen hand. Och lika fint som det är att ha någon att dela det med lika fint känner jag det är att uppleva precis det just du önskar.

Att stanna upp och bara titta på en vacker byggnad. Att beundra den lite extra länge och ta bilder från precis alla vinklar du vill. Eller att inte orka gå den sista biten och ta tunnelbanan bara en station. Det är att uppleva något på egen hand.

Starbucks och häng på rummet

Klockan hade hunnit bli nio innan jag ens lämnade rummet min andra dag i Paris. Den lilla vattenkokaren och pulverkaffe räckte gott för mig att starta dagen på. Jag öppnade dörren till min franska balkong och lät Paristrafiken ackompanjera mina tryck på tangenterna. Och flera timmar senare begav jag mig sedan ut för en snabb, men sen frukost.

Astotel Paris
Paris
Astotel Paris

Tvärtemot hur jag hade tänkt mig mina dagar begav jag mig sedan snabbt tillbaka till hotellrummet och datorn för att skriva vidare.

Vid mitt senaste besök i Paris såg jag nästan allt det där man måste se, Eiffeltornet, Triumfbågen, Notre Dame och Seine. Champs Elyseé såg jag från hop-on-hop-off-bussen och där ville jag gärna strosa denna gången men i övrigt var det bara Sacré-Cœur som stod på to-do och uppleva-listan vid mitt besök på egen hand.

Väderprognosen såg dyster ut och regnet strilade ner utanför fönstret. Regnjackan som jag köpt i Paris förra gången hade varit på sin plats men den hade jag lämnat hemma.

Champs Elyseé i regn

En timme efter lunch gav jag mig ändå ut för att äta och med siktet inställt på just Champs Elyseé. Jag hade kanske föreställt mig mitt strosande på en av världens mest berömda gator på ett lite mer glamouröst sätt men å andra sidan smakade min crêpe med Emmentaler-ost och ett glas vitt extra gott när jag genomblöt hittade en plats på en av caféerna mellan alla de exklusiva butikerna.

Triumfbågen Paris
Triumfbågen i regn snabbt förevigad för att inte vattenskada telefonen
Till och med en shoppingpåse var bättre kittad än jag för vädret…

Google maps avslöjade att avståndet till en vacker vy över Eiffeltornet inte var så långt som jag trott och när regnet för en stund avtog lite begav jag mig ut. Strosade förbi lyxhotell efter lyxhotell och ännu lyxigare butiker än de på Champs Elyseé och undrade om det kanske till och med var inträde för att gå på just den gatan. Och sedan som genom ett trollslag öppnar gatan upp sig efter ett hörn och där ligger Seine och en bit bort Eiffeltornet.

Regnet hade upphört. Timmarna hade gått och solen som var på väg neråt börjar tränga igenom molnen. Jag beskådar Flame of Liberty på Place d´Alma som kommit att bli en plats för minnet av Prinsessan Diana som omkom i tunneln under monumentet. Och så bestämmer jag mig för att sätta mig på en servering och avnjuta ett glas vitt till.

Flame of Liberty på Place d´Alma

Eiffeltornet och sol

Runt hörnet på huset som precis skymmer utsikten över Eiffeltornet från min plats på restaurangen ser jag ett alldeles magiskt sken och när vinet är uppdrucket tar jag mig åter ner till vattnet och får beskåda den allra vackraste av solnedgångar.

Jag står en lång stund och bara insuper känslan. Känslan över att jag står där. I Paris. På en resa för att skriva. Och hur lyckligt lottad jag är som har möjligheten att göra just det.

Eiffeltornet Paris

Sedan unnar jag mig lyxen att ta metron tillbaka till hotellet och ägnar resten åt kvällen till att skriva.

Jag vaknar senare än vanligt min tredje dag. Har skrivit långt in på småtimmarna och under natten konstaterat att det är ett lyhört hotell jag bor på. Frukost avnjuter jag denna dag på hotellet och skriver inte många rader innan jag beger mig ut på Paris gator igen. Jag tar metron till Montmartre och hoppar av på en station som skall visa sig ligga många trappsteg under gjord.

Många trappor upp till Montmartre

Jag kommer småsvettig upp till de vackra små gatorna i Montmartre och med mobilens hjälp kryssar jag mig upp genom gränderna mot Sacré-Cœur. Passerar underbart vackra små hus och väggmålningar. Passerar ett par som poserar för bröllopsbilder och upptäcker bland de gulligaste Starbucks jag sett och de ena huset vackrare än det andra.

Montmartre Paris
Montmartre Paris
Montmartre Paris

Så händer det igen. Bakom ett hörn öppnar gatan upp sig och framför mig tornar den gigantiska Sacré-Cœur upp sig. Nedanför den vackra basilikan ligger hela Paris för mina fötter. Utsikten är enastående men svår att ta in.

Paris utsikt

Jag väljer att gå in i i kyrkan och slår mig ned en stund i en bänk. Kyrkor ligger mig varmt om hjärtat. Jag går gärna in men det var längesedan jag tog mig tid att sätta mig ner en stund. Det är svårt att ta in storheten i denna byggnad. Svårt att ta in att jag är där.

Sacre Coer
Sacre Coer

Så oändligt stort, så makalöst vackert.

Jag tar trapporna ner mot nya gränder i Montmartre och när jag gått några kvarter och inte längre har Sacré-Cœur i sikte slinker jag in och köper en crêpe to-go att äta på min fortsatta promenad.

På promenad utan karta eller mål

Kartappen är nedstängd. I varje gathörn tittar jag åt alla håll och väljer det håll dit husen är som vackrast. När crêpen är avnjuten och fötterna trötta låter jag google berätta var närmaste metrostation finns och konstaterar att jag promenerat så långt att jag nästan är hemma. Jag bryr mig inte om metron utan promenerar den sista biten tillbaka till hotellet. Fotograferar solen som är på väg ned bakom Paris ståtliga hus och det sötaste Mc Donalds jag någonsin skådat.

Paris
Paris

Med själ och hjärta fyllt till bredden av inspiration ägnar jag några timmar till åt tangentbordet. Sedan packar jag ihop mina saker och beger mig ut på Paris gator en sista gång innan hemfärd.

Maten för dagen intar jag på det där vackra McDonaldset jag passerat tidigare. Jag planerar för en tidig kväll innan hemresan imorgon. På väg hem till hotellet igen kan jag ändå inte låta bli att fastna på en av Paris uteserveringar. Det är den 4 december och jag sitter ute och avnjuter ett glas rött, franskt såklart.

Mitt lilla hotell och där uppe där det lyser där bor jag.

På egen hand i en drömstad

Jag summerar några underbara dygn i en riktig drömstad. Jag är tacksam för att jag kan och tacksam för att jag vågar och vill uppleva världen. På egen hand eller tillsammans. Det finns en tjusning med både och. Men jag är säker på att det inte är sista gången jag upplever på egen hand.

Travelday. Homebound. Men först kaffe.

Har du åkt på en solo-resa eller skulle du vilja göra det? Eller skulle du absolut inte kunna tänka dig att göra det? Dela gärna med dig av dina tankar i en kommentar nedan.

Vill du läsa fler inlägg från mina resor till Paris kan du klicka dig vidare hit.

Share
  • Europa
  • Frankrike
  • Personligt
  • Reseinspiration
  • Resor
  • Skrivresor

Med datorn under armen i Paris

  • 2 december, 2018

Det är lite svårt att förklara. Det kanske inte ens går.
Men när jag för en stund sedan efter att ha checkat in på mitt supermysiga hotell tog datorn under armen och begav mig ut i Paris på jakt efter ett mysigt ställe att slå mig ner på för att skriva, då var det så nära man kan komma att leva i en dröm.

Att jag skulle åka iväg ensam. Att jag skulle göra det för att fokusera på skrivandet. Och att resan dessutom skulle gå till Paris. Det hade jag väl kanske aldrig trott var möjligt. Och trots att jag haft resan bokad sedan i juli och utan problem har kunnat vänja mig vid tanken så kunde jag inte stoppa ett fånigt leende från att sprida sig över mina läppar när jag på väg till mitt lilla hak för kvällen passerade statyn av Jeanne d´Arc och Eglise Saint-Augustin. Vilken möjlighet. Jag är så oerhört tacksam.

SAS mot Paris

Att åka ensam

Jag har fått frågan om jag är rädd eller nervös inför att resa ensam. Absolut inte.Jag trodde att jag skulle göra detta helt utan att blinka. Men det är ändå en speciell känsla att lämna någon hemma för att bege sig ut i världen.

Det är inte känslan av rädsla eller nervositet utan en blandning mellan dåligt samvete och vetskapen om att man för alltid kommer att uppleva något som jag inte kan dela med någon och framför allt då den jag lever med.

Han släpper iväg mig utan att blinka och även om han är avis så unnar han mig detta från hjärtat.

Nu väntar två och ett halvt dygn med näsan i datorn stora delar av tiden. Några timmar mitt på dagen skall jag unna mig att bege mig ut och uppleva – uppleva Paris.


Läs också

Drömmiga skrivdagar i Paris

Det är dags att summera Paris

Drömmen om Paris

Share
  • Europa
  • Frankrike
  • Italien
  • Kryssning
  • Reseberättelser
  • Reseinspiration
  • Resor
  • Spanien

Kryssning i Medelhavet med Symphony of the seas – om hamnarna vi besökte

  • 5 juni, 2018

Berättelsen om båten är redan avklarad, det kan du läsa mer om här, nu fokuserar vi på platserna vi besökte. Att åka på kryssning är som att leva i två världar. En värld på båten och en värld i alla de hamnar man lägger till. Här kommer berättelsen om vår kryssning i Medelhavet med Symphony of the seas och stoppen vi besökte.

Sommaren 2018 kryssar Symphony of the seas i Medelhavet. Och i oktober ger hon sig sedan ut på en transatlantisk färd till sin hemmahamn i Florida. Stoppen på kryssningen i Medelhavet var Palma, Marseille, La Spezia, Rom och Neapel. Sedan spenderade vi en hel dag på Medelhavet på väg tillbaka till Barcelona.

2018-04-22 06.55.21

Att vakna varje dag i en ny fantastisk stad var mäktigt. Och nyfikenheten visste inga gränser när man skulle dra bort rullgardinen för fönstret på morgonen. Och även om flera av platserna där båten lägger till är ganska trista hamndelar av städerna, var det något visst att vakna upp till en ny utsikt varje dag.

Utöver sista dagen som alltså spenderades helt på Medelhavet, reste vi på nätterna. Båten lämnade hamnen någon gång mellan 18 och 20 varje kväll. Och anlände sedan nästa dag på morgonen till nästa hamn.

Palma – 22 121 steg

Det var inte så långt till resans första stopp i Palma. En stad jag besökt flertalet gånger förr. Det var ganska skönt och lite av en uppladdning att få ett bekvämt första stopp. Ett stopp där man inte kände pressen av att hinna uppleva så mycket som möjligt.

Båten lägger till i närheten av Porto Pi, köpcentrumet lite väster om centrum. Och det går bussar in till Palma precis utanför grindarna till hamnen. Det var några år sedan jag var där senast. Och endra var jag i fel områden eller så har det hänt något för jag kunde med sorg i hjärtat konstatera att Palma haft sin glans dagar. Det var förvisso mycket som var stängt, eftersom det var söndag men mycket kändes ganska nedgånget.

Andreas hade aldrig tidigare varit inne i katedralen och det tänkte jag självklart ändra på då den är en av mina favoritplatser i Palma. Men kanske ligger det någon form av förbannelse och lurar på honom där. För det blev inget besök denna gången heller. Vi lyckades pricka in exakt den stunden som det var mässa och katedralen är stängd för turister. Och sedan var det dags att bege sig tillbaka till båten igen.

  • Kryssning i Medelhavet
  • Kryssning i Medelhavet
  • Kryssning i Medelhavet
  • Palma
  • Palma
  • Palma

En lugn första dag

Det blev en lugn dag för oss i Palma. Och vi begav oss sedan ut mot båten i god tid för att kunna njuta av kvällen där och en vacker vy över Palma och Medelhavet när båten lämnade hamnen.

Kryssning i Medelhavet

På varje stopp erbjuder Royal Caribbean arrangerade utflykter till det mest sevärda i staden för dagen och platser runt omkring. Vi valde inte någon av dessa utflykter. Dels för att de var ganska dyra och dels för att vi ville upptäcka på egen hand. I Palma kunde man bland annat besöka de berömda Drakgrottorna. Men då underjordiska saker inte är något för mig så var det ganska lätt att avstå. Det är inte första gången jag gör det valet just vid Drakgrottorna.

Väljer man utflykter via Royal Caribbean är allt mycket välordnat och du behöver knappt tänka. Definitivt ett alternativ för en annan resa men denna gången ville vi upptäcka på egen hand.

Marseille – 19 136 steg

Marseille

Stopp nummer två på resan var Marseille, det enda stoppet i Frankrike.

Marseille är Frankrikes andra största men även landets äldsta stad. Länge har den haft ganska dåligt rykte på grund av mycket brottslighet. Men det är sedan en tid tillbaka inte längre samma problem och vi märkte inte någonting av detta.

I Marseille lägger båten till lite väster om själva citykärnan. Promenerar man en bit längs väl skyltade vägar kommer man snart till en hållplats där gratis shuttle-bussar tar dig in mot centrum.

Vi hade en sak bokad och det var en hop-on-hop-off-buss. Efter att ha försökt oss på att med tunnelbana ta oss ner till gamla hamnen, Vieux port, gav vi upp det försöket och tog istället en Uber. Vi fick bästa chauffören. På eget initiativ tog han oss till den bästa platsen för att hoppa på bussen. Även att det inte var dit vi bad om att åka. Och på vägen passade han på att berätta lite om Marseille. Om hur staden bombades svårt under andra världskriget och så visade han oss stadens äldsta byggnad.

Marseille

En ångestladdad topptur

Så stod vi där vid bussen och blickade upp mot berget där stadens största sevärdhet ligger. 162 meter upp ligger den, Notre Dame De La Garde. Och dit skulle vi ta oss. Med en dubbeldäckarbuss.

Med tanke på att jag i Paris avstod att åka upp i Eiffeltornet efter att ha blivit yr och lite illamående på övre däck i den hop-on-hop-off-bussen kändes det mindre lockande att åka de 162 meterna upp. Några tårar och viss hyperventilering senare satte jag mig på bussen med löftet att få åka där nere.

Notre Dame De La Garde

Vi kom upp och på vägen tog jag mig till och med i kragen och begav mig upp på övre plan. Det gav en otroligt vacker vy över kyrkan men även de stup busschauffören skickligt parerade. 

Ett genomgående faktum på alla stopp var dock att man behövde skynda på lite för att hinna med allt man önskade se. Och därför valde vi att inte hoppa av utan beskåda utifrån. Väl tillbaka nere i stan promenerade vi runt Marseilles gator och fönstershoppade. Beundrade vacker arkitektur och kikade på katedralen.

2018-04-23 14.09.02
2018-04-23 12.36.18

Tittade på det gigantiska spegeltaket i hamnen och avslutade med lite shopping i ett av stadens köpcentrum.

La Spezia – 15 358 steg

Kryssningens tredje stopp blev i norra Italien och hamnstaden La Spezia. Kanske mest känd som utgångspunkt för byarna Cinque Terre. La Spezia är något mer blygsam i sin utsmyckning men fantastiskt mysig och väl värd att se.

I La Spezia erbjuds flera utflykter till Florence och Pisa. Önskar man åka på dessa spenderar man ganska många timmar i buss och det blir en hektisk dag. Något vi valde att undvika inför morgondagen som för oss var resans höjdpunkt.

Detta var istället dagen då vi unnade oss sovmorgon. Stannade lite extra på båten för att sedan efter lunch ta en promenad i staden. I La Spezia lägger båten till väldigt nära centrum. Men då hamnområden ganska ofta innebär tung trafik så erbjöds även här gratis shuttle-buss ut till hamnens grindar. 

Några timmars strosande senare och mobilkamerans fotoalbum var fyllt ännu en gång.

Efter några timmar återvände vi till båten i god tid och spenderade eftermiddagen i Solarium bar, vårt favorithak jag har berättat om tidigare. Med datorn och en stunds skrivande. Med ett glas prosecco och lite eftertanke. Livet när det är som bäst. 

Innan båten hann lämna hamn slog vi oss sedan ner på Playmakers för en av de få middagar vi åt på annat ställe än i Windjammer. För min del skulle det troligen innebära dödsstöten för mina tarmfickor. Kycklingvingar och selleri. Magiskt gott men kanske inte helt lämpligt. Men det är lätt att vara efterklok. 

2018-04-24 20.04.33

Vissa resor startar jag inte ens min jobbtelefon.Andra resor som denna blir det jobb så fort möjligheten fanns.

2018-04-24 20.27.30

Och för er som tycker synd om min kära sambo kan jag lugna er med att han hade en Champions league-match att titta på och hade ändå inte varit ett speciellt trevligt sällskap.  

Rom – 21465 steg

Så kom vi då till resans absoluta höjdpunkt. 

Båten lägger till i en hamnstad utanför Rom som heter Civitavecchia. Därifrån tar det 45 minuter med snabbtåg och en och en halv timme med vanligt tåg in till termini i Rom. 

Vi slog på stort och hade bokat ett snabbtåg för att få så mycket tid som möjligt i staden jag så länge jag kan minnas har velat besöka. 

Och här märktes det att vi kommit till Italien. Eventuella italienska läsare får ursäkta men resan från båten till någon typ av mer civiliserat område var här absolut rent kaos. Bussarna var sena, ingen visste var de skulle anlända och när de anlände skulle de parkera exakt där alla stod trots att det fanns flertalet bättre alternativ. Det tutades och skreks och händer gestikulerade. Precis som jag förväntat mig. Och en bra stund senare hade vi kommit på en buss som tog oss en bit in mot Civitavecchia.

Bussen stannade vid någon typ av knutpunkt för transporter både till hamnen, till tågstationen i Civitavecchia och till Rom.

Innan bussen hade anlänt till hamnområdet försökte vi hitta en taxi som kunde köra oss till tågstationen i Civitavecchia men det blev kalla handen. Chaufförerna vägrade köra oss om de inte fick köra oss hela vägen till Rom. Något som fick mig att kanske inte älska italienarna av hela mitt hjärta. När vi dock anlände till ovan nämnda knutpunkt och försökte med samma sak var det inga som helst problem. Då det dragit ut på tiden något vid bussmisären utanför båten behövde vi snabbt ta oss till tågstationen och på bara någon minut var vi där med taxi.

Några små snapshots med mobilkameran får berätta om mina första intryck från vårt besök i Rom. 

På plats i staden jag drömt om

Så anlände vi till Italiens huvudstad. Rom. Som jag sedan barnsben drömt om att få besöka. Och som jag varit på väg till ett par gången men stoppats bland annat av Ejafjallajökul och ett askmoln. Som jag nu äntligen skulle få upptäcka. Om jag så bara hade hunnit se en enda sak hade jag varit nöjd. Colosseum var det absoluta måstet för mig och det var också dit GPS:en var inställd när vi lämnade tågstationen för att promenera den relativt korta vägen dit. 

När vi vid ett övergångsställe på vägen stannade och Andreas tog tag i mig och vände mig åt vänster och jag längst ner i horisonten i slutet av gatan såg bara en liten liten del av detta monument visa sig fick jag ståpäls på hela kroppen och jajamensan, i ögonvrån kom en tår. Det var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse för mig att få ta del av historien och se de flera tusen år gamla valven. Ett besök i Colosseum sparar vi till nästa gång. För vi kommer definitivt tillbaka.

Colloseum, Rom
Colloseum, Rom

Det enda negativa var alla försäljare, de liksom äter upp dig. Det spelar ingen roll om du ignorerar eller visar att du absolut inte är intresserad. Då hittar de på andra knep. Men jag gjorde vad jag kunde för att stanna upp och bara fokusera på att jag var där. Just där. 

2018-04-25 11.14.02

Efter en stunds begrundande begav vi oss mot hållplatsen för den hop-on-hop-off-buss vi skulle ta för att se och upptäcka resterande av måstena i Rom. Och jag var tvungen att föreviga den lilla farbrorn som inte visste vilket håll han skulle gå och frågade första bästa infödd. Vem bryr sig om ett automatgevär på magen… 

Spanska trappan, Fontana di trevi och allt det där andra

Bara ett stenkast bort snubblade vi hungriga in på en restaurang och fick avnjuta bland de godaste jag ätit. Och att sedan få sippa på ett glas Prosecco med utsikten över Colloseum får nog kategoriseras som en av de absolut bästa stunderna i livet – hittills i alla fall.

Sedan hoppade vi på turistbussen och gled igenom de absolut äldsta delarna av Rom. Och om den turen kan jag bara säga en sak. Det gav mersmak och jag vill så snart det bara går tillbaka för att vandra längs med gatorna där tre-fyra tusen år gamla kvarlämningar finns. Jag vill strosa runt i Vatikanen och insupa känslan. Rom var inte som jag förväntat mig – det var så mycket bättre.  

Nästa gång vi besöker Rom skall vi dock passa på att se Spanska trappan och Fontana di trevi när inte alla andra också är där. På väg tillbaka till tågstationen mötte vi sedan ett gäng glada nunnor. Var annars liksom.  

När solen började gå ner och båten lämnade hamn började jag dock inse att allt inte stod rätt till. Jag fick sakta men säkert ta in att det nog troligen inte skulle bli någon pizza på haket där Julia Roberts och Tuva Novotny käkar i Eat pray love. Och att Neapel skulle få beskådas från båten och besökas vid annat tillfälle. 

Neapel – 6561 steg

Kanske var det en undermedveten känsla som fick oss att inte förboka tåget till Pompeji som vi hade tänkt ta?! För på morgonen när vi så sakteliga närmade oss Neapels hamn fick Andreas gå själv till frukosten. Medan jag efter att ha pillat i mig ett par värktabletter tog igen några timmars sömn jag inte fått på natten. Tillbaka kom han med det snällaste han kunde hitta för magen, lite naturell yoghurt.

Sedan drog han upp rullgardinen och konstaterade att man ändå bara såg berg så jag skulle inte vara besviken att jag inte orkade titta ut.

– Men är det inte Vesuvis då? sa jag. Och reste mig ur min dvala för att kunna beskåda den allra första vulkanen jag någonsin sett på riktigt.  

Vesuvius

Det var inte utan att jag kände mig lite deppig över att jag missade Pompeji som likt Colloseum stått på min bucket-list länge. Men istället försöker jag vara tacksam över att jag kunde få så fin vård som jag fick. För precis som jag berättade i tidigare inlägg så finns det en hel liten vårdcentral på båten. 

Förhöjda blodvärden konstaterades. Och för att ta det säkra före det osäkra ordinerades både det ena och det andra pillret av den sydafrikanske läkaren. Som för övrigt såg ut som han kom direkt ifrån Days of our lives.

En dag på Medelhavet

Det blev en lugn dag på båten med mycket vila medan vi blickade ut över Neapel och Vesuvius. Dagen efter blev det en så snäll frukost som möjligt för magen. Och med en dag på havet var vi beredda på att vara helt utom täckning och därmed i total internetdetox. 

2018-04-27 09.13.29

Då plingade till i telefonen och aviseringarna började hagla in. Förutom via en kanal på TV:n i hytten var det omöjligt för oss att veta var vi var med i stort sett bara hav i sikte. Men då visade det sig att vi närmade oss sundet mellan Sardinien och Corsica och vi fick in franskt mobilnät. 

Generellt var detta en av de roligare sakerna. Att vakna på morgonen av lite pling i luren och kunna gå in på Google Maps för att se var vi var.

Kryssning i Medelhavet

Efter den lilla uppkopplade stunden mellan öarna var vi sedan helt bortkopplade från nät och flöden ända till morgonen därpå när vi närmade oss Barcelona och vid middagen den kvällen fångades de sista bilderna av de magiska solnedgångar vi fick uppleva. 

2018-04-27 19.46.35

Några timmar senare lade vi återigen till i Barcelona hamn. Rikare på så mycket upplevelser och hungriga på fler.

När planet lyfte från Barcelona sa vi på återseende.
Då var nästa resa ännu inte bokad.
Nu är en och en halv bokad.
En lite längre i november.
Och kanske ger vi oss innan dess iväg på en till lite kortare.


Gillade du detta inlägget?

Vill du läsa mer om mina resor?

Då kan du läsa alla mina reseskildringar om du klickar dig vidare hit.

Följ gärna Lite mera rosa på Bloglovin, Facebook och Instagram för ännu mer vardagsinspiration.

Share
  • Europa
  • Frankrike
  • Reseberättelser
  • Reseinspiration
  • Resor

Paris 2017 – en reseberättelse

  • 10 maj, 2017
Seine, Paris

Från en ändå relativt skön fåtölj på flygplatsen är det så dags att summera några dagar i Paris. Och hur görs det bättre än med en bild på stadens stolthet och signum – Eiffeltornet.

Att se på eller från Eiffeltornet

Eiffeltornet

Att jag har våndats för om jag skulle göra ett försök att ta mig upp i detta torn är ingen överdrift. Och nu blev det så att det enda foto ni får se är fotot PÅ Eiffeltornet. Inte fotot FRÅN Eiffeltornet. Jag borde kanske ha insett det redan när jag mådde lite dåligt av att sitta på andra våningen i dubbeldäckaren som tog oss dit. Men envis som jag är stod jag ändå länge och väl under tornet och betraktade trapporna och funderade på om jag skulle ge det en chans.

Men med tanke på att bara åsynen fick det att tåras i ögonen. Att det kändes väldigt ovärdigt att behöva vända och gå ner där alla andra går upp. Så bestämde jag mig till slut för att låta det vara. Och när allt kommer omkring så har jag i efterhand analyserat och kommit fram till följande. Att jag nog snarare är en person som vill titta på sevärdheterna än i eller inifrån. Och vi tittade på mer.

Vadring längs med Seine

Vi vandrade längs Seine och njöt, fotograferade broar och söta oaser för avkoppling. Bland annat restaurangen nedan, helt uppbyggd av pallar. Ingen dum idé.

Paris Seine
Paris

Hop on hop off och mysiga gränder

Triumfbågen

Från vår hop on hop off-bus beskådade vi sedan alla de där sevärdheterna som ska ses när man är i Paris, som Triumfbågen.

Men mysigast av allt var nog våra promenader långt ifrån alla de där sevärdheterna. De där gångerna vi vek av på en bakgata och hittade små pärlor. Hade jag haft mer tid är det detta jag hade gjort mer av. Promenerat, stannat till, tagit något att dricka, insupit omgivningen, lyssnat på det underbara språket och reflekterat över vardagen i Paris. Jag älskar att bara spana in de förbipasserande eller de vid bordet bredvid och försöka gissa vem de är, vad de gör och varför de är på just samma plats som mig just då.

Paris

Sista kvällen i Paris tog vi med oss hämtmat och hejjade på Robin Bengtsson via svtplay. Alla promenader de senaste dagarna och alla intryck gav sig till känna och innan låt nummer fem var klar hade jag gett upp hoppet om att lyckas hålla mig vaken hela tävlingen. Men nu klarade ju sig Robin bra ändå tack och lov.

Span på plan på Charles de Gaulle

Idag har vi spenderat stora delar av dagen på Charles de Gaulle. Och nej, ingen annan hade väl gjort det. De allra flesta hade säkert sugit ut de sista timmarna av Paris i någon park med picknick medan vi gladeligen istället vistas på en av Europas största flygplatser och flightspottar. Jag har nog till och med tappat räkningen på alla Airbus 380 jag sett idag och det är inte fy skam.

CDG

Nu ska jag köpa med mig en present hem till Lilleman, till det stora hjärtat har jag presenten redan inhandlad och sen dröjer det en liten stund till innan vi boardar och beger oss hemåt kalla Sverige.


Läs också:

Drömmen om Paris – historien om hur Paris varit ett drömresemål sedan barnsben.


Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration. 
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Share
  • Europa
  • Frankrike
  • Personligt
  • Reseberättelser
  • Reseinspiration
  • Resor
  • Vardagsfunderingar

Drömmen om Paris – mitt första möte med staden i mitt flickhjärta

  • 9 maj, 2017

Året är troligen 1988 eller 1989 och hemma i flickrummet i Vinslöv sitter jag uppkrupen i fåtöljen med en bok i handen. Jag går i femman eller sexan och har fastnat för några av de mindre kände böckerna skrivna av Enid Blyton. Hon som skrev ”Fem-böckerna”. Böckerna om tvillingarna O´Sullivan. Pat och Isabelle ska börja på internatskolan St Clare med tydliga influenser av Frankrike. Och med hårt drillande i det franska språket av den fruktade Mamselle. Och där föddes drömmen om Paris.

Där och då förälskade jag mig totalt i det franska språket och allt som hade med Frankrike att göra. Det ledde så småningom till att det inte fanns några alternativ för mig när jag började sjunde klass. Mitt andra språk var givet – franska. Ändå är det nu första gången jag besöker detta land. Det land jag förälskade mig i för (hur är det möjligt) snart trettio år sedan.

Att möta våren i Paris – eller?

Vi tänkte oss kanske att möta våren i Paris. Istället var det tio grader och duggregn som mötte oss när vi landade på Charles de Gaulle i förrgår förmiddags. Men vad gör det? Vi som är vana att kliva utanför flygplatsen, haffa första bästa reseledare och bli hänvisade till rätt transferbuss tog oss nästintill utan minsta missöde från CDG via Gare de Nord till Bastillen där vi hyr en ljuvlig och unik liten lägenhet via airbnb.

Airbnb i Bastillen

Resan med tåget in till de centrala delarna av Paris från flygplatsen var ingen direkt upplevelse och jag började bli lite smått orolig över att bli besviken. Men nej då. Kliv bara upp från Metron vid Place de la Bastille och du är mitt i det franskaste franska. Med ett kanske lite för stort och fånigt leende på läpparna tog jag mig sedan mot Rue de la Rouqette ett stenkast bort och vår lilla lya. En sagolik liten studio utan någon som helst logik men med massor av charm. Inte lämplig för barn står det i annonsen och det kan jag skriva under på. Mängder med nivåskillnader och mer eller mindre säkra trappanordningar och en ”wishing-well” mitt i lägenheten. Här trivs vi mycket bra ett par dagar.

airbnb Paris
Ingången till vårt lilla boende
airbnb Paris
Boendet hittar man på en bakgård vilket ger ett mycket lugnt och harmoniskt läge trots att det är mitt i smeten.
airbnb Paris
Kök och sällskapsyta med massor av sittplats men minus för inte så sköna stolar. På en av dem sitter jag och skriver just nu.
airbnb Paris
En glimt av alla nivåskillnader. För att komma ner hit till köket tar du tre trappsteg. Trappan uppe till höger i bild leder upp till sovrummet. Och i mitten av bilden här syns stegen ner till ”whising-wellen”.
airbnb Paris
Och så master bedroom och badrum på övre plan.
airbnb Paris

Valdag och Macron

Efter att vi installerat oss begav vi oss direkt ut på Paris gator för att insupa känslan av Frankrike såhär en valdag. Vi lyckades verkligen tajma in några händelserika dagar för vår vistelse. Men utöver ”flasharna” från Aftonbladet märktes det inte mycket av trots att vi verkligen var mitt i händelsernas centrum. Medan vi tog en kaffe på Starbucks kom info från de svenska medierna att Louvren (Macrons högkvarter) utrymts. Vi satt 650 meter därifrån och märkte ingenting. Vi tog ändå vårt förnuft till fånga och undvek folksamlingar. Det närmaste vi kom var nog när vi tog en tur förbi Notre Dame. Där märktes den ökade bevakningen av med både militär och polis utrustade med automatvapen.

airbnb Paris
Notre Dame

I övrigt har vi medvetet väntat med fler sevärdheter till tisdag när vädret ska bli lite bättre och därmed ge lite mer fotovänlighet. Svårt att undvika är ändå Eiffeltornet. Det där landmärket som kom att bli synonymt med min längtan hit för en himlans massa år sedan. Och när vi strosade längs med Seine och tittade till Pont des Arts och vänder oss om och där liksom står det. En bra bit bort men alldeles alldeles på riktigt. Då gick det upp för mig att jag faktiskt är i Paris. Och vad Paris under ganska många år betytt. Nu är jag äntligen här. Och nu ska vi ut och titta på alla sevärdheter som går att finna i denna stad.


Läs gärna mer om vår resa till Paris 2017 – här.


Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration. 
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Share

Mina restips rakt till din mail

Varmt välkommen att skriva upp dig på listan så kommer det snart ett mail med restips från mig.

lite mera rosa
  • Om & Kontakt
  • Jobba med mig
  • Resor
  • Personligt
  • Östergötland
  • Webbutik
- Resor, glädje & upplevelser -

Input your search keywords and press Enter.

Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Om du fortsätter att använda denna webbplats kommer vi att anta att du godkänner detta.