Det är en svindlande tanke att fundera på hur livet sett ut om jag inte hade kommit på tanken att börja blogga den där februaridagen 2007. Kanske låter det en aning överdrivet. Men när jag tänker på det så är det faktiskt så att bloggen genom åren haft en hel del påverkan på hur livet ändå har blivit.
Ibland funderar jag på varför jag bloggar. Och jag tror att den frågan skulle få olika svar beroende på när under åren jag ställt mig den. Vissa perioder har jag bloggat för att peppa mig själv och andra till att gå ner i vikt och leva mer hälsosamt. Vissa perioder är det för att få min skrivlust stillad, andra perioder för att jag vill få fram ett budskap. Ganska ofta är det för att jag vill minnas min vardag och dela med mig av den till dem jag känner och till dem jag inte känner. Och ibland – måste jag erkänna – är det för att jag vill att folk, ja du, ska läsa det jag skriver! För att jag älskar att skriva!
Bloggen har genom åren tagit ganska mycket tid, men den har också gett mig otroligt mycket.
Det började med CaraMia
När jag valde att börja blogga hette bloggen CaraMia och jag skrev inte ens ut mitt namn. Jag startade den som ett experiment, min vän Pierre bloggade då på en blogg som jag idag inte minns namnet på. Han skrev mycket bra och hans fyndiga inlägg fick mig att vara en trogen läsare och upptäcka bloggvärlden i stort. Han tyckte att jag också borde blogga. Men jag hade ju inget att skriva om. Pierre bloggade bland annat om Melodifestivalen och Eurovision song contest – något han fortsatte med länge och blev en av Sveriges största på det ämnet.
Jag och Pierre delar intresset för Melodifestivalen. Och mitt första staplande försök till bloggande skedde just på en blogg som jag tänkte ägna åt det ämnet, därav namnet CaraMia. Men så kom jag på att det finns så många andra som gör det så mycket bättre. Och när jag i april 2007 kom på att jag borde göra nåt åt siffrorna på vågen gjorde jag om bloggen till en viktblogg.
Mello blev hälsa
Och som jag redan nämnt trodde jag i mitt stilla sinne att jag skulle vara den första viktbloggaren! Så var det inte. Ganska snabbt hittade jag runt i bloggvärlden och upptäckte att många hade varit före mig med idén. Det var en angenäm överraskning – och jag hittade massor av viktkämpar där ute.
Det är tolv år sedan snart som jag skrev mina första ord. Och många andra bloggare jag har börjat följa under åren har jag haft möjligheten att träffa även i verkligheten. I Linköping har vi mötts upp på bloggfikor och bloggträffar. Jag har stött på Åse på Mall of Scandinavia och Benita har blivit min kollega.
Och det har hänt så mycket mer. Coyntha har utvecklats till en riktig ultralöpare, Katta var med i Du är vad du äter och Biggest looser. Vi var många som följdes åt i flera Rivstarter som var mitt eget sätt att peppa andra att få en bra och hälsosam start på ett nytt år. Visst är det häftigt. Allt detta och så mycket mer har jag fått vara med om hända i och med att jag bloggar.
Hälsa blev hälsoångest och journalistik.
Med tiden bytte jag ut CaraMia mot mitt riktiga namn. Jag började blogga om livet och vardagen, i allmänhet och synnerhet och livet som journaliststudent i Kalmar. Men jag har också berättat om min hälsoångest och fått fantastisk respons.
Och när jag tänker efter så är ju inte det allt. För hade det inte varit för bloggen hade jag inte börjat följa en viss ”Anna Drott”. Anna som nu heter Björk och är en fin vän och som alltid varit en stor förebild med sin träning hon var en tid även min chef. Hade det inte varit för bloggen vet man aldrig om jag hade fått jobba på världens kuligaste jobb på 24Corren. Eller om vi kommit tillbaka till Linköping som jag numera kallar min hemstad.
Så den där tiden som bloggen tagit då och då – är det klart värt. Och nu har jag startat ett nytt kapitel. Planen för denna bloggen, Lite mera rosa, är att göra den till en större del av mitt liv. Jag har bara precis börjat. Och jag är så otroligt tacksam för att du vill följa med på resan.
Tack alla läsare, nya och gamla för att ni följer mig och tack alla bloggare för att jag får följa er!
