Jag tar stegen ut från Clarion Amarantens entré och ut på Kungsholmens gator. Hela helgen ligger framför oss. Vi har tagit fredagen ledigt och anlänt Stockholm för tidig incheckning. Känslan av att jag har all tid i världen infinner sig. Jag hastar inte fram till något. Jag kan planlöst flanera omkring. Se Stockholm och allt det där jag inte sett utan någon stress.
Visst finns det en tanke bakom vart jag styr stegen. Men det finns ingen plan. Tanken kan i vilken sekund som helst ändra sig och stegen styras åt ett annat håll. Men först styr de mot Norr Mälarstrand och Stadshuset.
Jag kan inte räkna antalet gånger jag varit i Stockholm. Nöjesresor har varvats med arbete och utbildning. Jag har sett mycket av lite och oftast samma saker. Det finns så mycket jag faktiskt aldrig har sett. Stadshuset på nära håll är en av dem. Utsikten över Söder från Norr Mälarstrand en annan.
Där på Münchenbryggeriet har jag spenderat otaliga timmar bakom Black Jackbordet. Men dit tog jag mig med tunnelbanan utan att ens veta var jag var.
Vi promenerar längs med Norr Mälarstrand. Ser båtar och barn på SUP:ar passera förbi. Fotograferar Stadshuset i alla möjliga och omöjliga vinklar. Funderar över Birger Jarl. Vem var han egentligen? Vi kanske måste googla. Visste du att han kommer från Östergötland?
Att gå upp i stadshusets torn har stått på min önskelista ett tag. Just nu är det inte möjligt. Vi fortsätter istället via Klara Mälarstrand in mot stan. Några byggarbetsplatser leder oss andra vägar än normalt men jag förvånas över enkelheten i att ta sig från en stadsdel till en annan. Och plötsligt står jag där på Tegelbacken med Strömsborg, Riksdagshuset, Slottet och Gamla stan framför mig.
Vi väljer att ta vägen in på Drottninggatan. I slutet av juli var det öde. Nu är det mer folk men långt ifrån som vanligt. Det finns några hotell vi vill spana in för kommande resor och vi spatserar in på dem alla. Downtown Camper, Hobo och At six. En stund senare kommer vi till Hötorget och tittar till Haymarket.
På Downtown Camper blir vi haffade av receptionisten. Jag förklarar vårt ärende. Hon frågar om vi har tid? Och det är ju just det vi har. Hon rekommenderar att vi spanar in deras ”game-room” och därefter åker upp till terassen på taket på våning nio. Vi tackar för tipsen och gör som hon säger. Vi hade redan blivit lite förälskade. Gästfriheten och serviceandan spär på det lite extra. När vi kommer upp till terassen är vi sålda. Här vill vi bo nästa gång vi kommer till Stockholm.
Från Haymarket strosar vi vidare mot Sveavägen. Tar en tur upp på Urban Delis takpark efter tips från flera. Magiskt vackert. Ger vibbar från såväl New York som Aarhus. Men det är ganska fullt. En DJ spelar lite för högt för vår smak. Fredagens AW är igång. Vi beundrar utsikten och tänker att vi kommer tillbaka.
Så flyr vi värmen på ett sätt som bara vi kan. Strosar in i PK-huset och botaniserar i det gigantiska Systembolagets sortiment. Men går ut en stund senare utan att ha handlat en pinal.
Fortsätter genom Kungsträdgården. Passerar Operan och tittar till slottet. Andreas övertalar mig att ta en tur över Strömsbron. Otaliga gånger har jag besökt slottet från Gamla Stan, spenderat tid inne i slottet och beskådat Stockholm från Lejonbacken. Hur det kommer sig att jag aldrig varit på slottets vackraste sida vid Skeppsbron är en gåta. Men nu tar vi oss dit.
Strosar sedan tillbaka in mot Grand hotell, svänger av vid Hotell Lydmar och sätter kurs mot Nybrokajen. Vi har gått och gått i timtals nu. Fortfarande höga på allt vackert vi ser. Men magen börjar kurra betänkligt. Vi följer Nybrokajen runt och svänger in mellan Dramaten och Hovstallet. Vi ska äta det minst Östermalmska vi kan hitta på Östermalm. Koh Phangang. Alltid när vi är i Stockholm. Och alltid samma rätter. Så får det också vara ibland.
Men allt är inte som vanligt. Ingen kö. Och ganska snabbt får vi maten. Den är lika bra som vanligt. Och när den är uppäten väntar nästa upplevelse. Andreas har snokat upp Restaurang Artilleriet. Kanske Stockholms hemligaste restaurang med tillhörande Stjärtilleriet. Deras bar.
Båda ligger beläget i en liten sidoflygel till Armémuseet. Solen är på väg att gå ner över Stockholm. Och medan jag fotograferar motsvarigheten till Manhattanhenge får Andreas en nära-kändis-upplevelse med Izabella Scorupco. Lite av ett sammanträffande ändå. Vi pratade om just henne lite tidigare på dagen. Vårt rum på hotellet har Bond-tema och filmen Golden Eye kommer på tal. Världen är bra liten ändå.
Stjärtilleriet har en fetaostdrink. Och som planetens kanske största fetaostälskare måste jag testa. Jag blir inte besviken. Vare sig på drinken, Stjärtilleriet eller Artilleriet. Och det kan hända att vi måste återkomma för en bit mat nästa kväll.
Drygt 20 000 steg senare ömmar fötterna. Planen är en tunnelbana från Östermalm tillbaka till Kungsholmen. Men natten är ljum och från Kungsträdgården kan vi ta blå linjen direkt. Vi strosar några tusen steg till.
Förevigar tunnelbanekonsten på språng med lite lätt oskärpa. Vad kan vara mer passande än på språng i tunnelbanan.
Så landar vi återigen på Kungsholmen och Clarion Amaranten. Vi har värmt upp oss lite inför kommande dagar. Stockholm är vackert. Så rasande vackert. Och jag får aldrig nog.
