För en vecka sedan hade vi just avslutat en minihelg på Tom Tits i Södertälje och Junibacken i Stockholm. Ett annat Stockholm. Stockholm före den sjunde april tjugohundrasjutton.
Från Junibackens panoramafönster beskådade vi hur planen gick in för landning på Bromma strax ovanför söders hustak. V fick se slottet för första gången och äpplet faller inte långt från trädet – det skulle självklart förevigas. Vårsolen visade vår huvudstad från sin allra bästa sida och jag längtade efter att få ta med mig mina små dit snart igen för att upptäcka mer av Djurgården, mer av vårt vackra Stockholm. Jag vill inte ens tänka tanken på om det ofattbara skulle hänt någon av dem precis som det hände de som i fredags inte kom hem till sina nära och kära. Vreden och ilskan vet inga gränser inom mig när jag tänker den tanken och bilderna som tyvärr flashat förbi i flödet på sociala medier önskar jag att jag aldrig behövt se. Önskar att de inte vore verklighet.
Så mycket är sagt, ord som ska befästas men även ord som varit så onödiga. Jag kan inte säga något som inte redan är sagt eller tänkt. Bara konstatera att livet måste gå vidare för oss alla.
Tom Tits i Södertälje
Det blev trots allt en alldeles underbar helg förra veckan. Vi begav oss norrut på lördag förmiddag och landade på Tom Tits i Södertälje lagom till lunch.
V konstaterade efter dryga tre och en halv timme att hon gärna åker tillbaka och det kan vi nog alla skriva under på. Det är svårt att hinna med att ta in allt härligt som går att uppleva, testa på och göra här. Men resan var inte slut där och vi begav oss vidare norrut med ett ord på vägen i bagaget.
Scandic Foresta
Lille herrn somnade gott i bilen och vaknade ganska förvirrad upp på Lidingö för incheckning på Scandic hotell Foresta. En härlig liten pärla som var ny för oss alla. Andreas hittade den av en händelse när mycket annat var fullbokat och det är jag mycket nöjd över.
Prisvärt, barnvänligt och med en härligt vy utanför fönstret. Hit kommer vi garanterat tillbaka! Efter lördagsgodis-inhandling (i hotellobbyn som faktiskt till och med hade lösgodis!!!) och en liten stund framför Barnkanalen var det dags att piffa till sig för middag i hotellets restaurang.
Jag valde Halloumiburgaren på bilden ovan och det kan ha varit det godaste jag någonsin ätit. Du milde tid – det är så det vattnas i munnen när jag tänker på det. Riktigt bra mat! Alla var nöjda till ett hundra procent. Reser du med barn kan jag verkligen varmt rekommendera Scandic Foresta. Gott om utrymme att springa av sig, en bra lekhörna och generellt en barnvänligt hotell.
Men också föräldravänligt. På rummet fanns vattenkokare, snabbkaffe och ovanstående budskap – det måste ju uppskattas! En kopp kaffe och lite piff medan de små mornade till sig. Och sen var det dags för frukost. Mina hotellupplevelser brukar jag bygga mycket på frukostupplevelsen, för mig kan en sämre frukost förstöra en annars god upplevelse helt. Frukosten står för minst 75 procent av min upplevelse av ett hotell. Denna frukosten förevigades inte på någon bild och i detta fallet är det enbart positivt. Vi hade fullt upp att fylla på med gott från buffén och avslutade med en nygräddad våffla. Frukosten var lite som hotellet i övrigt. Inget överflöd men det som fanns var genomtänkt och av god kvalité. Alldeles perfekt.
Pokémon och Junibacken
Ett stenkast från hotellet ligger Millesgården och det var ju såklart ett måste att besöka. Där hade nämligen stora hjärtat spanat in ett Pokémongym! Tyvärr hade muséet inte hunnit slå upp portarna innan vi begav oss mot nästa äventyr, men det löste sig genom att trycka sig mot gallergrinden. Dagen var räddad!
Därefter begav vi oss mot resans sista stopp. Junibacken på Djurgården. Ett ställe jag själv var nyfiken på men delvis hade blivit avrådd från att åka till av olika skäl. Jag gillar dock att gå på känsla och bilda mig en egen uppfattning. Såhär i efterhand kan jag förstå att det finns de som tycker att det är lite litet. Men av barnens reaktion att döma så var det definitivt väl värt både tiden och pengarna. Det var en fröjd att se dem springa runt i sagolandet bland små miniatyrer alla olika hemvister för Pettsson, Lasse o Maja och Alfons.
Sagotåget var häftigt men ganska läskigt och mest tid spenderades sedan i Villa Villekulla där det knappt gick att få barnen att slita sig, inte ens med löfte om att inhandla presenter i shopen.
Vi kan summera en toppenhelg i Stockholm helt enkelt. Och oavsett så kan jag lova att vi kommer tillbaka!
Läs gärna flera av mina berättelser från resor i Sverige
Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.
