Skrivresor med — lite mera rosa rese- och livsstilsblogg

Att uppleva Paris på egen hand – en reseberättelse

15 april, 2019

I december 2018 åkte jag på egen hand till Paris. Jag har skrivit om hur planerna såg ut och om hur stolt jag var över mig själv för att jag gjorde resan men när det kommer till hur det egentligen var har det inte skrivits många ord. För en tid sedan fick jag frågan. Men hur var det att uppleva Paris på egen hand? Jo, såhär.

Lika säker som jag hade känt mig sedan den där dagen i juli när jag bestämde mig för att göra resan. Lika osäker kände jag mig när jag satte mig på tåget upp till Arlanda på kvällen den 1 december. När Andreas vinkade av mig och gick tillbaka mot bilen var en tår nära ögonvrån och jag kände mig ensammast i hela världen. Vad hade jag nu hittat på och hur tänkte jag?

En resa för att skriva

När tåget rullade ut från Linköpings station tog jag upp datorn och började skriva. Det var ju det hela resan handlade om. Att skriva. Och det jag hade drömt om så länge skulle nu bli verklighet. Jag skulle bara komma till rätta med mina tvivel först och komma tillbaka till säkerheten i att det skulle bli en bra resa.

Några timmar senare steg jag av det sista trappsteget på den oändligt långa rulltrappan från tågperrongen under Arlanda och klev in på en av de bästa platserna jag vet. Jag andades flygplatsluften och när jag promenerade upp emot Clarion Arlanda för att checka in på mitt rum för natten spred sig åter leendet över mina läppar. Jag var på väg.

I maj 2017 besökte jag Paris för allra första gången. Då i sällskap med min sambo och det fanns nog en anledning att jag valde en stad jag redan besökt för min allra första solo-resa. Jag ville känna mig lite hemma.

Det var därmed inte alls obekant för mig att kliva in på Charles de Gaulles flygplats utanför Paris. Jag kände igen vägen mot tåget som skulle ta mig in mot stan och behövde egentligen bara fokusera på att hitta till en annan tunnelbana än förra gången när jag hoppade av vid Gare du Nord. Jag kunde njuta av varje sekund och jag njöt i fulla drag.

På egen hand

Det var ett sargat Paris jag kom till denna dag och just det har jag berättat mer om tidigare. Efter att ha checkat in på mitt rum och gjort mig hemmastadd strosade jag ut i den franska huvudstaden med enda mål att hitta ett Starbucks. Där skulle jag handla en kaffe och nyttja WiFi för att göra min allra första noteringar på resan. Men jag hade ju ingen brådska.

Att strosa ut från hotellet och styra stegen precis dit du vill är att resa på egen hand. Eller inte behöva undra om ditt sällskap vill gå till höger eller vänster. Att inte behöva fråga om sällskapet också kan tänka sig att ta en tur in i kyrkan du passerar. Och inte fråga om det är okej att du bara tittar in i butiken du blir nyfiken på på vägen. Att se ett café och spontant styra stegen in och beställa ett glas vin eller en croissant. Det är att uppleva på egen hand. Och lika fint som det är att ha någon att dela det med lika fint känner jag det är att uppleva precis det just du önskar.

Att stanna upp och bara titta på en vacker byggnad. Att beundra den lite extra länge och ta bilder från precis alla vinklar du vill. Eller att inte orka gå den sista biten och ta tunnelbanan bara en station. Det är att uppleva något på egen hand.

Starbucks och häng på rummet

Klockan hade hunnit bli nio innan jag ens lämnade rummet min andra dag i Paris. Den lilla vattenkokaren och pulverkaffe räckte gott för mig att starta dagen på. Jag öppnade dörren till min franska balkong och lät Paristrafiken ackompanjera mina tryck på tangenterna. Och flera timmar senare begav jag mig sedan ut för en snabb, men sen frukost.

Tvärtemot hur jag hade tänkt mig mina dagar begav jag mig sedan snabbt tillbaka till hotellrummet och datorn för att skriva vidare.

Vid mitt senaste besök i Paris såg jag nästan allt det där man måste se, Eiffeltornet, Triumfbågen, Notre Dame och Seine. Champs Elyseé såg jag från hop-on-hop-off-bussen och där ville jag gärna strosa denna gången men i övrigt var det bara Sacré-Cœur som stod på to-do och uppleva-listan vid mitt besök på egen hand.

Väderprognosen såg dyster ut och regnet strilade ner utanför fönstret. Regnjackan som jag köpt i Paris förra gången hade varit på sin plats men den hade jag lämnat hemma.

Champs Elyseé i regn

En timme efter lunch gav jag mig ändå ut för att äta och med siktet inställt på just Champs Elyseé. Jag hade kanske föreställt mig mitt strosande på en av världens mest berömda gator på ett lite mer glamouröst sätt men å andra sidan smakade min crêpe med Emmentaler-ost och ett glas vitt extra gott när jag genomblöt hittade en plats på en av caféerna mellan alla de exklusiva butikerna.

Triumfbågen Paris — Triumfbågen i regn snabbt förevigad för att inte vattenskada telefonen

Till och med en shoppingpåse var bättre kittad än jag för vädret…

Google maps avslöjade att avståndet till en vacker vy över Eiffeltornet inte var så långt som jag trott och när regnet för en stund avtog lite begav jag mig ut. Strosade förbi lyxhotell efter lyxhotell och ännu lyxigare butiker än de på Champs Elyseé och undrade om det kanske till och med var inträde för att gå på just den gatan. Och sedan som genom ett trollslag öppnar gatan upp sig efter ett hörn och där ligger Seine och en bit bort Eiffeltornet.

Regnet hade upphört. Timmarna hade gått och solen som var på väg neråt börjar tränga igenom molnen. Jag beskådar Flame of Liberty på Place d´Alma som kommit att bli en plats för minnet av Prinsessan Diana som omkom i tunneln under monumentet. Och så bestämmer jag mig för att sätta mig på en servering och avnjuta ett glas vitt till.

Eiffeltornet och sol

Runt hörnet på huset som precis skymmer utsikten över Eiffeltornet från min plats på restaurangen ser jag ett alldeles magiskt sken och när vinet är uppdrucket tar jag mig åter ner till vattnet och får beskåda den allra vackraste av solnedgångar.

Jag står en lång stund och bara insuper känslan. Känslan över att jag står där. I Paris. På en resa för att skriva. Och hur lyckligt lottad jag är som har möjligheten att göra just det.

Sedan unnar jag mig lyxen att ta metron tillbaka till hotellet och ägnar resten åt kvällen till att skriva.

Jag vaknar senare än vanligt min tredje dag. Har skrivit långt in på småtimmarna och under natten konstaterat att det är ett lyhört hotell jag bor på. Frukost avnjuter jag denna dag på hotellet och skriver inte många rader innan jag beger mig ut på Paris gator igen. Jag tar metron till Montmartre och hoppar av på en station som skall visa sig ligga många trappsteg under gjord.

Många trappor upp till Montmartre

Jag kommer småsvettig upp till de vackra små gatorna i Montmartre och med mobilens hjälp kryssar jag mig upp genom gränderna mot Sacré-Cœur. Passerar underbart vackra små hus och väggmålningar. Passerar ett par som poserar för bröllopsbilder och upptäcker bland de gulligaste Starbucks jag sett och de ena huset vackrare än det andra.

Så händer det igen. Bakom ett hörn öppnar gatan upp sig och framför mig tornar den gigantiska Sacré-Cœur upp sig. Nedanför den vackra basilikan ligger hela Paris för mina fötter. Utsikten är enastående men svår att ta in.

Jag väljer att gå in i i kyrkan och slår mig ned en stund i en bänk. Kyrkor ligger mig varmt om hjärtat. Jag går gärna in men det var längesedan jag tog mig tid att sätta mig ner en stund. Det är svårt att ta in storheten i denna byggnad. Svårt att ta in att jag är där.

Så oändligt stort, så makalöst vackert.

Jag tar trapporna ner mot nya gränder i Montmartre och när jag gått några kvarter och inte längre har Sacré-Cœur i sikte slinker jag in och köper en crêpe to-go att äta på min fortsatta promenad.

På promenad utan karta eller mål

Kartappen är nedstängd. I varje gathörn tittar jag åt alla håll och väljer det håll dit husen är som vackrast. När crêpen är avnjuten och fötterna trötta låter jag google berätta var närmaste metrostation finns och konstaterar att jag promenerat så långt att jag nästan är hemma. Jag bryr mig inte om metron utan promenerar den sista biten tillbaka till hotellet. Fotograferar solen som är på väg ned bakom Paris ståtliga hus och det sötaste Mc Donalds jag någonsin skådat.

Med själ och hjärta fyllt till bredden av inspiration ägnar jag några timmar till åt tangentbordet. Sedan packar jag ihop mina saker och beger mig ut på Paris gator en sista gång innan hemfärd.

Maten för dagen intar jag på det där vackra McDonaldset jag passerat tidigare. Jag planerar för en tidig kväll innan hemresan imorgon. På väg hem till hotellet igen kan jag ändå inte låta bli att fastna på en av Paris uteserveringar. Det är den 4 december och jag sitter ute och avnjuter ett glas rött, franskt såklart.

Mitt lilla hotell och där uppe där det lyser där bor jag.

På egen hand i en drömstad

Jag summerar några underbara dygn i en riktig drömstad. Jag är tacksam för att jag kan och tacksam för att jag vågar och vill uppleva världen. På egen hand eller tillsammans. Det finns en tjusning med både och. Men jag är säker på att det inte är sista gången jag upplever på egen hand.

Har du åkt på en solo-resa eller skulle du vilja göra det? Eller skulle du absolut inte kunna tänka dig att göra det? Dela gärna med dig av dina tankar i en kommentar nedan.

Vill du läsa fler inlägg från mina resor till Paris kan du klicka dig vidare hit.

Mina bästa tips för en lyckad skrivresa

14 december, 2018

För en författare, journalist, skribent, you name it, så är väl drömmen att få sätta sig på ett plan (eller tåg för den delen) och åka till en inspirerande plats. Där får kreativiteten flöda fritt utan att man blir distraherad av vardagens sysslor. Jag tog mig lyxen att åka på en sådan resa. Trots att det egentligen inte är mitt yrke utan mer av en hobby. Och här mina vänner kommer mina tips för en lyckad skrivresa.

Åk till en stad du inte tycker om eller där du har varit förr.

Anledningen är enkel. Du skall helt enkelt inte blir för sugen på att uppleva staden du är i så att du inte hinner skriva. Men det är å andra sidan en fin balansgång. Eftersom kreativiteten flödar som mest efter några timmar på upptäcktsfärd, så funkar i alla fall jag. Och därmed kommer vi in på nästa punkt.

Läs också: Drömmiga skrivdagar i Paris

Ha inte för höga ambitioner för din skrivresa

På min skrivresa satte jag upp målet att jag skulle vakna tidigt. Jag skulle skriva fyra timmar på förmiddagen. Turista några timmar över lunch när dagsljuset var som bäst. För att sedan skriva minst fyra timmar till på eftermiddagen. Men ni vet hur det är, livet kommer emellan. Det regnar just den tiden du har tänkt göra stan. Eller så blir du helt enkelt fast vid vyn av Eiffeltornet när solen spricker igenom molnen.

Jag skrev inte så mycket som jag trodde att jag skulle skriva. Men jag fick å andra sidan mängder av idéer på artiklar och inlägg som alla ligger som påbörjade utkast nu bara att sätta tänderna i när jag har tid.

Ta det som det kommer – planera inte för mycket

Man har gärna en bild över hur det skall vara att åka på skrivresa. Själv noterade jag till och med ner dem i inlägget Drömmiga skrivdagar i Paris.

Tillåt mig citera mig själv:

Jag ser mig själv vakna tidigt för att ta med mig datorn till ett närbeläget café. Där avnjuter jag en kaffe och en croissant eller två medan jag skriver dagens första berättelser och spånar idéer. När det närmar sig lunch och dagsljuset är som bäst beger jag mig ut på stadens gator och upplever det jag inte hann med sist eller det jag vill se igen. Strosar på de magiska små bakgatorna och insuper atmosfären innan jag avnjuter en lättare lunch. Framåt kvällningen hämtar jag återigen upp datorn för att slå mig ner i någon takbar eller på en mysig restaurang och skriver sedan vidare ackompanjerad av ett glas rött.

Och såhär blev det i verkligheten

Ska jag berätta hur det blev på riktigt? En av dagarna vaknade jag pigg och utvilad tidigt. Den andra dagen vaknade jag som ett vrak efter att grannarna skrattat till halv fem på morgonen så jag inte kunde sova. Gemensamt för båda dagarna var dock att jag slängde upp datorn direkt och gjorde mig en kopp kaffe med hjälp av rummets vattenkokare. Sedan skrev jag till klockan slagit mer än frukost innan jag kom på mig själv att jag nog borde äta något.

När jag sedan strosade ut på stan en av dagarna fastnade jag på ett fik på Champs Elysée lite längre än jag hade tänkt för att inte bli tokblöt av en störtskur. När den var över var jag alldeles för nyfiken för att låta bli att strosa ner och få en vy över Eiffeltornet. Och sedan sprack solen igenom molnen som jag nämnde ovan. Ja sen blev klockan mer än tänkt och på den vägen var det.

Och eftersom skrivandet i många fall behöver WiFi fastnade jag sedan på rummet och skrev resten av kvällen och inte tog jag mig ut på någon restaurang och sippade på ett glas rött.

Ha därför inte för detaljerade planer på hur din skrivresa kommer att vara. I alla fall inte om du som jag lätt kan bli nedslagen om det inte blir precis som du tänkt dig.

Och när vi talar om WiFi så för det mig osökt in på nästa punkt.

Läs också: Med datorn under armen i Paris

Kolla WiFi i förväg

Även om själva skrivandet i sig inte kräver WiFi. Och även om dagens roamingregler gör att vi kan surfa via telefonerna precis som hemma om vi håller oss inom EU så är det ganska smidigt att ha ett vettigt WiFi att luta sig mot.

Starbucks och Mc Donalds brukar man annars kunna lita på när det gäller publika WiFi. Men om du som jag lätt fastnar på rummet och skriver när andan faller på och inte nödvändigtvis när det stod på agendan att du skulle göra det. Så är det smidigt att ha ett bra WiFi på hotellet. Kolla upp redan innan att det finns där du skall bo.

Boka en extra dag

Oavsett om det känns som att det kommer att räcka med två eller kanske tre dagar så kommer du troligen att tycka att det var för lite när du väl är på plats. Boka en extra dag direkt så har du gott om tid på dig.

Lycka till med din skrivresa och glöm inte bort det allra viktigaste – att njuta!

Läs också: Om att skriva och för vem

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.

Med datorn under armen i Paris

2 december, 2018

Det är lite svårt att förklara. Det kanske inte ens går.
Men när jag för en stund sedan efter att ha checkat in på mitt supermysiga hotell tog datorn under armen och begav mig ut i Paris på jakt efter ett mysigt ställe att slå mig ner på för att skriva, då var det så nära man kan komma att leva i en dröm.

Att jag skulle åka iväg ensam. Att jag skulle göra det för att fokusera på skrivandet. Och att resan dessutom skulle gå till Paris. Det hade jag väl kanske aldrig trott var möjligt. Och trots att jag haft resan bokad sedan i juli och utan problem har kunnat vänja mig vid tanken så kunde jag inte stoppa ett fånigt leende från att sprida sig över mina läppar när jag på väg till mitt lilla hak för kvällen passerade statyn av Jeanne d´Arc och Eglise Saint-Augustin. Vilken möjlighet. Jag är så oerhört tacksam.

Att åka ensam

Jag har fått frågan om jag är rädd eller nervös inför att resa ensam. Absolut inte.Jag trodde att jag skulle göra detta helt utan att blinka. Men det är ändå en speciell känsla att lämna någon hemma för att bege sig ut i världen.

Det är inte känslan av rädsla eller nervositet utan en blandning mellan dåligt samvete och vetskapen om att man för alltid kommer att uppleva något som jag inte kan dela med någon och framför allt då den jag lever med.

Han släpper iväg mig utan att blinka och även om han är avis så unnar han mig detta från hjärtat.

Nu väntar två och ett halvt dygn med näsan i datorn stora delar av tiden. Några timmar mitt på dagen skall jag unna mig att bege mig ut och uppleva – uppleva Paris.

Läs också

Drömmiga skrivdagar i Paris

Det är dags att summera Paris

Drömmen om Paris

Drömmiga skrivdagar i Paris

19 november, 2018

Det var torsdagen den 19 juli och det var en av de där veckorna när jag höll ställningarna på jobbet när övriga hade semester. Efter jobbet bestämde jag mig för att hoppa över den planerade städningen. Istället korkade vi upp lite bubbel och kollade på en film mitt i högsommarvärmen. Det blev en favorit som jag sett tidigare. 100 steg från Bombay till Paris. En liten feelgoodpärla med bland annat Helen Mirren. Filmen handlar om en färgstark familj från Indien som öppnar en indisk restaurang i en liten by i södra Frankrike. De blir snart ovänner med den fina Michelin-belönade restaurangen på andra sidan gatan. Och i synnerhet med dess kyliga ägare, Madame Mallory.

Utan att spoila hela historien så måste jag för att berätta min historia, avslöja att sonen i den indiska familjen som är den duktiga kocken, av olika anledningar hamnar i Paris för att praktisera på en fin restaurang. I en scen i filmen ser man honom gå över Pont Neuf mitt i ett nyårsfirande Paris. Scenen är stämningsfull och känslosam. Och då fick jag en ingivelse.

– Jag ska åka till Paris i december och skriva, sa jag högt rakt ut i luften.

Sex dagar senare var biljetterna bokade. Och måndag om två veckor sluter jag om en stund ögonen för lite sömn efter min andra dag i den franska huvudstaden.

Kan man annat än älska Paris?

Jag har varit där en gång förr. Det är ett och ett halvt år sedan nu och då hade jag med mig min kära sambo och utforskade staden. Denna gången blir det en annan upplevelse. Planen är som följer.

Med mig på resan följer dator och skrivböcker, idéer och skrivlust. Jag ser mig själv vakna tidigt för att ta med mig datorn till ett närbeläget café. Där avnjuter jag en kaffe och en croissant eller två medan jag skriver dagens första berättelser och spånar idéer. När det närmar sig lunch och dagsljuset är som bäst beger jag mig ut på stadens gator och upplever det jag inte hann med sist eller det jag vill se igen. Strosar på de magiska små bakgatorna och insuper atmosfären innan jag avnjuter en lättare lunch. Framåt kvällningen hämtar jag återigen upp datorn för att slå mig ner i någon takbar eller på en mysig restaurang och skriver sedan vidare ackompanjerad av ett glas rött.

Vad tror ni? Låter det inte alldeles alldeles underbart?

Jag är fullt medveten om att den där scenen från filmen där snön låg i drivor i ett juligt Paris antagligen ersätts av en höstruskigt scenario. Men det gör inte så mycket – inte när jag får spendera tre dagar i Paris för att skriva.

Läs också:

Om mitt första och hittills enda besök i Paris i maj 2017. När kapten på planet när vi närmade oss inflygning hälsade oss välkomna med orden:
– Då möter vi våren i Paris med duggregn och tio grader.
Tack och lov ordnade det upp sig och vi fick några fina dagar.

Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.