För någon vecka sedan återgav jag här i bloggen ett inlägg från mitt tidigare bloggliv. Ett inlägg från juli 2007. Ett inlägg som summerade de då senaste åren och blickade framåt. Sex år senare, 2013, var det dags igen. Jag tittade tillbaka till 2007 och summerade åren som gått och blickade framåt.
Jag konstaterade att lite av det som jag hoppats och önskat den där julidagen 2007 hade gått i uppfyllelse. Och jag konstaterade att fortfarande fanns det mål att uppfylla.
På de sex åren som gått hade jag hunnit flytta två gånger, läsa en utbildning, gifta mig, få barn och nu var ett andra på väg. Det var den 13 augusti 2013 och jag skrev såhär:
Är jag nöjd nu då?
Det händer ganska ofta att jag tittar tillbaka här i bloggen. Den har varit en del av mig i sex och ett halvt år nu och målar upp bilden av mitt liv och lägger ett pussel jag tycker om att minnas. Ibland tittar jag tillbaka för att se vad jag gjorde idag för något år sedan eller denna månaden ett specifikt år. För några dagar sedan läste jag lite om vad jag hade för mig i juli 2007. Jag fastnade på ett lååångt inlägg som heter Ständigt på väg eller nöjd och belåten – hur långt är ditt CV?
Inlägget är mer eller mindre en överblick över de tio år som då hade gått efter gymnasiet, om mina val och varför jag gjorde dem. Vad som tog mig dit jag var då. Om nyfikenheten som har gett mig bland annat en reseledarutbildning. Om rastlösheten som fått mig att våga säga upp mig och prova på många typer av arbete och om min kärlek till arbetet och till att lära mig nya saker som fått mig att jobba i många olika branscher – gärna samtidigt.
Inlägget handlar också om allt det jag skulle vilja göra som jag inte gjort ännu och hur jag tänker mig att få in allt det där i ett redan fullspäckat schema. Det handlar om vännerna som jag vill vara mer social med. Det instämmer jag fortfarande i och framför mig ser jag grillkvällar och partaj i vår kommande trädgård. Boka in kräftfest redan nästa år.
Det handlar om resor jag vill göra, att uppleva nya platser, i Sverige och utomlands. Nu satte Mini stopp för en höstsemester i år men i juni nästa år hittar ni mig med säkerhet på Rhodos. Och så när Mini blivit stor nog Thailand. Och sen USA. Dit måste man ju.
Och så allt jag vill lära mig. Ekonomi. Och Italienska. Bara för att nämna något.
Efter att ha kommit en bra bit i inlägget från 2007 blev jag lite nedstämd och tankfull och funderade på om livet på något sätt stannat upp. Har jag blivit nöjd och belåten eller är jag fortfarande, som jag vill, på väg? På väg i livet, för att lära mig mer och nya saker.
Avslutningen på inlägget, på den tiden skrev jag inte ut mitt namn i bloggen, gav mig svaret. Såhär avslutar jag.
”I övrigt känner jag mig ganska nöjd med min tillvaro. Känner att jag kan slå mig till ro snart.
Det enda jag skulle vilja göra är kanske att resa lite mer, se världen… Thailand, New York, Hawaii har alltid varit en dröm. Las Vegas naturligtvis – där kanske man skulle kunna gifta sig…
Men i övrigt känner jag mig helt nöjd!
Mia
– som med detta oändligt långa blogginlägg (hoppas ni inte somnat) visar sin kärlek till skrivandet. Drömmen om att bli journalist lever fortfarande!”
Året var 2007 – två år senare påbörjade jag min journalistutbildning i Kalmar. Och under tiden jag läste där gifte jag mig. Förvisso har vissa detaljer satt stopp för det där examensbeviset. Men fråga mig igen om ett år så ska nog det också vara löst. Jag är och kommer alltid att vara på väg, på ett eller annat sätt.
Som av en händelse har det nu gått ytterligare sex år. Och som av en händelse kan det hända att det ligger ett inlägg och mognar. Ett inlägg sen sist. Är jag slutligen nöjd? Eller är jag fortfarande på väg? Är du?
Följ gärna Lite mera rosa på Bloglovin, Facebook och Instagram för ännu mer vardagsinspiration.
