Veckan innan jul. Helt utan julstress. Jag är tacksamt ödmjuk inför att alla åren utan traditioner också inneburit att jag nu inte själv har några traditioner att leva upp till eller förbereda för. Jag gör så mycket som faller mig in men inte mer. I detta huset kokas ingen skinka, det rullas inga köttbullar och granen är fortsatt av plast. Så rubriken får vi helt enkelt härleda till något annat. Det är dock inte…
En sexårsdag
Förra veckan avslutades med en sexårsdag. Det var en söndag även den där dagen när vår minsta lilla guldklimp såg dagens ljus. Det var den sista söndagen jag vaknade upp utan att att känna den lille solstråle som senare under dagen skulle ta sin plats i denna värld. Den bästa av sexårspresenterna var solklart hockeyspelet. Ska jag tro hålen på byxknäna är det en ny Henke Lundqvist vi ser.
Jullunch på Bogestad krog
Jag pratar inte så mycket om dom här i bloggen. Min familj. Min jobbfamilj. De där fyra knasbollarna jag delar kontor med dagarna i ända och som på riktigt är som min familj. Utan dom hade min vardag varit så mycket tråkigare och i torsdags slöt vi alla, trots att vissa redan gått på julledigt, upp på Bogestad krog vid Landeryds Golfklubb för jullunch. Fantastiskt mysigt och prisvärt och en alldeles alldeles fantastisk jobbavslutning. Tack gänget!
Värre än såhär blir det inte
Och med värre menar jag mörkare. Vi har tagit oss igenom årets mörkaste dag as we speak. Imorgon bitti den 22 december klockan 05:19 exakt, då infaller vintersolståndet och då vänder det. Från den minuten blir det bara ljusare. De första dagarna är det bara några sekunder per dag men det blir i alla fall inte mörkare. Och det mina vänner är inte bara lite mera rosa utan mycket mera rosa.
Fler veckospaningar kan du läsa om du klickar dig vidare hit.
