Det har blivit lite av en tradition att besöka julmarknad på Ekenäs slott. Kanske min enda tradition. När jag var riktigt liten bestod julen i bästa fall av en skinkmacka. Hade jag tur mådde mamma bra och hade orkat göra egna köttbullar. Dom älskade jag av hela mitt hjärta. Annars blev det i bästa fall en bulle från en annan mamma. Mamma Scan.
Jag har mycket foton sparade från när jag var liten och jag har letat med ljus och lykta efter bilder men hittar inte en enda som jag ens kan låtsas är från ett julfirande. Lika blankt som julfirandet är i fotoalbumet lika blankt är det riktiga minnet.
Om att inte fira jul
När jag blev lite äldre firades ingen jul. Mamma som redan nämnts i ovanstående mening hade genom de där perioderna när hon inte mådde så bra hittat tryggheten i en församling som inte firade julen. Och under flera år i tonåren firade jag inte jul. Köpte inga julklappar och hade ingen gran. (Vi plockade alltså inte upp plastgranen som troligen ändå stod kvar i något förråd). Och jag fick undvika luciafiranden och julavslutningar i skolan för att respektera den tro vi hade just då.
För en orotad själ som jag har julen egentligen sedan jag börjat fira den igen varit en högtid där jag i ett undermedvetande strävat efter att verkligen skapa traditioner. Skapa traditioner för att bli så normal som möjligt. Jag vet att det låter tokigt. Men för en liten flicka som genom åren sett alla andra fira julen man bara ser på TV så har det liksom varit måttstocken för att verkligen skapa värdefulla traditioner att bära med sig.
Pressad potatis som jultradition
Med tiden har det neutraliserats. Jultraditionerna handlar mer om trygghet och välmående än om dopp i grytan och julgröt och när mina barn som jag har på deltid och inte just över julen, för några år sedan önskade sig biff och pressad potatis till middag när de kom till mig såg jag även det som möjlighet till en tradition.
Överenskommelsen är tydlig mellan mig och min före detta. Julen firar barnen med sin andra familj, den med kusiner, pysslingar, bryllingar, mostrar och morbröder i mängder. Dagarna efter julen är mina. Med en alternativ jul. Med biff och pressad potatis och klapparna vi sparat till vår egen jul.
Istället firar vi med julmarknad innan allt sätter fart och detta året blev det Jul på Ekenäs slott utanför Linköping som fick besöket. Stora hjärtat prioriterade kompisar medan det lilla hjärtat följde med och fick titta på hästar, smaka glögg och saffransmuffins. Men även klenät som fick ett något svalare mottagande. Slottet var spännande och kan nog tänkas få fler besök.
Jul är jul. Och främst ser jag det som ett sätt för oss att ta oss igenom den mörka tiden med ljus och mys. Mindre som ett traditionsenligt firande. För vad är traditioner egentligen? Är det inte de vi skapar själva?
Läs också
Fler inlägg från kategorin Från hjärtat
