Meny
Företagande / Personligt / Vardagsfunderingar

Att landa i ett namn – eller att avgöra ett livsöde

Ett av de absolut mest avgörande ögonblicken jag varit med om i livet har varit två. Du tänker säkert att det är när barnen föddes, och absolut, visst är det avgörande. Men något som på sätt och vis är ännu mer avgörande är den där dagen man sitter med blanketten från Skatteverket/Folkbokföringen och ska skriva ner vad barnen ska heta.

I månader, kanske ett helt liv, har man funderat på vad ens barn ska heta. Och så sitter man där och ska bestämma, skriva ner, stava rätt, skriva i rätt ordning. Pappret läggs på lådan och ett helt livsöde är bestämt.

Okej, jag kanske överdriver en aning men visst är det ändå så att ens namn blir ens personlighet, ibland till och med ens varumärke.

Att bestämma namn

När jag i oktober bestämde mig för att börja blogga här på Lite mera rosa hade jag bloggat många år under mitt eget namn, Cornelia Tonéri. Men jag ville börja om. Jag ville fokusera på det Lite mera rosa står för för mig, göra det lite mer professionellt. Ett stort fokus för mig blev resor men som ni kanske vet försöker jag lyfta lyxen även i det lilla – i vardagen.

Bland det första jag gjorde var såklart att leta efter andra bloggare med samma tema och jag hittade massor. Flera av dem har jag berättat om i tidigare inlägg som både det bästa och de värsta med att reseblogga.

På de snart fyra månader som gått sedan jag började blogga på riktigt här har jag befunnit mig mellan hopp och förtvivlan. Jag har läst på om räckvidd, engagemang och SEO, mediakit och personliga varumärken. Och nischer. Nischer nischer! Ena dagen har jag varit säker på min sak och haft massor med inspiration. Andra dagen har jag undrat vad jag håller på med och vad jag egentligen har att bidra med. Och en sak som verkligen har gjort mig brydd är namnet. Lite mera rosa. För mig betyder det allt men vad står det för när andra kommer hit och läser och hur får jag fram andemeningen.

Att jämföra sig med andra

Och då är det lätt att fastna på att se sig omkring och jämföra sig. Jämföra sig med andra. Nej jag vet, det ska man aldrig göra.

En av de saker som slog mig var hur bra namn alla andra har på sina bloggar och företag. ThatSwedishTraveller, resamedfamiljen.se, resamedvetet.se, Rosita reser, Come fly with me, Ready for takeoff, Från stad till strand och Resfredag. En kompott fylld med inspiration och då har jag inte ens nämnt alla!

Men namn är inget självklart och nu har jag följt Annika på Resfredag som funderat på att byta namn och tagit oss, sina läsare och bloggkollegor till hjälp. Just Resfredag är en av de allra första bloggarna jag började följa och jag funderade aldrig ens på varifrån namnet kom. Det föll sig så naturligt och är ett av de där namnen jag i hemlighet gått och varit riktigt avundsjuk på. Jag menar resa och fredag. What´s not to like?

Idag – på en fredag såklart – avslöjar Annika att hon har bestämt sig. Hon byter inte, hon hänger kvar, hon ÄR ju Resfredag. Så rätt beslut Annika. Resfredag är ju ett toppennamn och den nya logon så snygg. Grattis till ett bra beslut!


Hur valde du ditt blogg/företagsnamn? Finns det en historia bakom och vilken är den och är du nöjd?

Följ gärna Lite mera rosa på BloglovinFacebook och Instagram för ännu mer vardagsinspiration.

10 Comments

  • Resfredag
    15 februari, 2019 at 09:17

    Men åh, vad kul att läsa – tack. Det är VERKLIGEN ett stort beslut att landa rätt namn, både för barn och ”bloggbarn”, haha!

    Reply
    • corneliatoneri
      15 februari, 2019 at 14:42

      Bloggbarn är ju verkligen rätta ordet.
      Första bloggen är ju liksom äldre än min äldsta 🙂
      Kram och trevlig helg.

      Reply
  • Ann
    15 februari, 2019 at 09:57

    Vårat namn, Anngelic.com är en mix av oss som driver bloggen, Ann och Angelica 🙂

    Reply
    • corneliatoneri
      15 februari, 2019 at 14:41

      Smidigt och fyndigt och ändå väldigt nära ett ”vanligt” namn. Tack för all inspiration ni ger och trevlig helg. Kram Cornelia

      Reply
  • Rosita
    15 februari, 2019 at 11:35

    Så kul att läsa, och blir verkligen glad att finnas med i exemplen – Tack! Här är bakgrunden till mitt ”SoMe-alias” Rosita reser.

    Min första blogg (start hösten 2009) låg på tidningen Mamas portal. Då hette ”jag”: Globetrotter Mama. Jag ville att det direkt i namnet skulle förstås vad mitt tema var (bland en mängd bloggare med delvis olika inriktning, alla med mammafokus naturligtvis). ”Mama” för anspelningen till bloggportalen naturligtvis, jag var stolt att tillhöra där- och ganska snart faktiskt bli en av få sk VIP bloggare.

    När mina två äldsta barn blev lite äldre och jag inte ville dela lika privat om dem (saker i skolan osv) men också pga tidsbristen som trebarnsmamma OCH pressen som VIP bloggare att producera inlägg, valde jag att avsluta bloggen. Men jag ville fortsätta skriva! Dock inte i ”bloggformat” (dag-för-dag, vardagliga saker, mer personliga saker). Och jag ville fortsätta TIPSA. Älskar just det.

    Jag ville mer ha ett ”digitalt inspirationsforum för resor med barn”. På min dåvarande arbetsplats (Ving) hade jag riktigt kompetenta kollegor inom SoMe, Google Analytics, sökord, varumärkesbyggande osv. Frågade 2 kollegor om de hade tid för en kaffe och hjälpa mig lite kring SEO och varumärkesbyggande. En av dem tyckte att jag borde köra med mitt namn. Det är hyfsat unikt, samtidigt lätt att komma ihåg och att jag redan hade byggt upp ett visst varumärke i namnet trots mitt bloggalias. Hon föreslog ”Rosita reser” och jag gillade det. Namnet blev t om bok.
    Och faktiskt har jag ett barnboksmanus i skrivlådan där namnet fortsätter hänga med: (arbetsnamn) ”Rositas cirkus” (Rosita, farbror Alberto och cirkusmysteriet”.

    Berättelsen baserar sig på verkliga personer – min familj är/var cirkusfamilj. Och jag inser för att ev.(!) få möjlighet att uppfylla min dröm om bok igen, så tjänar jag på att ha ett personligt varumärke. Och alltså fortsätta ”köra på mitt namn” ? Dessutom kan jag göra det, för historien är ju min personligen.

    Jag är glad att jag valde mitt namn som varumärke. Samtidigt som det inte blir lika personligt som om jag tillagt även mitt efternamn – som också är ovanligt (i Sverige).
    Sorry lååångt, ha ha.

    Kram, Rosita

    Reply
    • corneliatoneri
      15 februari, 2019 at 14:41

      Wow – va kul att höra om hela din historia!!! Känner igen mig i delen med att det kommer till en gräns när man vill låta barnen själva bestämma vad som skall publiceras om dem, jag älskar ju sociala medier och har alltid varit generös med att berätta men nu känner jag att jag får berätta mer ur mitt perspektiv än vi-perspektivet som familj.
      Känns som att det föll på plats där för dig med nytt namn och kunniga personer runt dig – det skall man ta till vara på. Kanske kommer mitt namn (som ju också är ovanligt) upp tillsammans med Lite mera rosa vad det lider 🙂
      Och så ser jag mycket fram emot att få läsa boken 🙂 Va häftigt!
      Stort tack för din berättelse 🙂
      Kram kram Cornelia

      Reply
  • Ann-Louise
    15 februari, 2019 at 12:17

    Tack snälla för länk! (Dock har min länk blivit fel, ska vara http://www.stadtillstrand.se). Mitt namn kommer sig av att jag tycker lika mycket om både städer och stränder och det känns som att den blogg med det namnet kan rymma ett varierat innehåll. Jag hade också en del andra idéer men då var de namnen redan upptagna så detta var det bästa namnet där det fanns en ledig domän. Jag gillar verkligen ditt bloggnamn också, speciellt som jag älskar rosa! 🙂

    Reply
    • corneliatoneri
      15 februari, 2019 at 14:36

      Så där ja – nu är länken åtgärdad också 🙂 Håller med om ditt namn, det rymmer verkligen mycket. Och tack för dina snälla ord om mitt namn. Det gäller väl bara att landa själv i att det kommer att kännas hemma om ett tag. Hittills är det ju faktiskt ganska nytt. Trevlig helg till dig 🙂

      Reply
  • FREEDOMtravel
    17 februari, 2019 at 07:37

    Visst är det där med namn ett stort beslut! Vi köpte vår husbil 2008 och döpte den till ”Freedom” eftersom husbilslivet är frihet för oss 🙂 Så när det blev en blogg så blev det naturligt att det blev ”FREEDOMtravel” (även om resorna idag går både med och utan husbil ;))

    Reply
    • corneliatoneri
      25 februari, 2019 at 20:36

      Vilken härlig historia! Och husbilssemester är något jag alltid har velat testa sen jag var typ 10 men som jag aldrig testat. Jag har kvar det så at säga.
      Och om det känns som att svaret på er kommentar har dröjt så hittade jag den till min förvåning i skräppostmappen idag.

      Reply

Leave a Reply