Lonelyplanet

Igår presenterade Lonely planet de topp tio bästa platserna att besöka 2019. Under kategorin länder hamnar ett land jag besökt för 20 år sedan på första plats. Och inte vilket land som helst utan det absolut första landet jag besökte (om man inte räknar med Danmark) nämligen Sri Lanka.

Igår berättade jag min historia kring resandet. Och läste du det inlägget så vet du att jag 21 år gammal tog i från tårna på min första utlandsresa. Sri Lanka i två veckor. Kulturkrocken var T.O.T.A.L!

I takt med att resandet blivit en större del av mitt liv, denna bloggen kom i åtanke och så vidare. Har tankarna på de tidigare resorna gjort sig påminda. Och i somras ägnade jag en hel kväll åt att rota så djupt ner jag kunde i lådorna i förrådet för att hitta fotoalbumet. Jajamensan, fysiskt fotoalbum med tillhörande mapp med diverse olika minnen i såsom, sedlar, servetter och diverse biljetter från min Sri Lanka-resa. Det var en sann skatt att hitta för en nybliven flyg- och resenörd.

Framkallade foton – dåliga eller charmiga?

Av bilderna tagna med en hederlig gammal vanlig kamera och därefter framkallade finns det en hel del att önska. Men det förtar inte att jag nu såhär 20 år senare ändå är både lite stolt och glad över att haft förmånen att besöka detta land. För även om kulturkrocken var total vid ankomst har jag därefter kallat det paradiset.

Att resan den där gången gick till Sri Lanka har en naturlig förklaring. Min dåvarande sambo var adopterad därifrån och hans föräldrar bjöd oss på en resa till hans rötter. Vi bodde både i Colombo och gjorde en rundtur till de områden som gick att besöka och som var säkra nog. Det pågick även då ett inbördeskrig i norr.

Jag tycker att vi börjar med att konstatera att de bilder ni ska få ta del av i inlägget, avfotade med en iPhone, är charmiga snarare än av dålig kvalité. Att bläddra genom albumet och välja bilder gav mig insikten om hur bortskämda vi är idag. Ni hade nämligen kunna få se ännu läckrare bilder än de ni skall få lägga ögonen på. Men med tanke på att några av bilderna från teplantagen blev alldeles för gröna och att några av elefanterna på safarin döljs av min tumme så funkar inte det. Och när filmen var framkallad och man kunde konstatera just ovanstående var det ju inte lätt att åka tillbaka och ta en ny bild. Fun fact hur det faktiskt var för bara 20 år sen.

Jetlagad i Colombo?

Jag kan inte minnas att jag var jetlagad de första dygnen. Kanske för att jag knappt hade en aning om vad jetlag var. Minns att vi landade mitt i natten och kryssade genom Colombos gator i nattmörker. Jag var livrädd. Vi åkte på fel sida vägen och kryssade mellan k-pistbeväpnade militärer och heliga kor. Jag var fast besluten om att åka hem dagen efter igen men ändrade mig som tur var. Och det visar sig att även på den tiden var solnedgången ett favoritmotiv.

Vi spenderade först några dagar i Colombo och utforskade området. Mina fördomar besannades snabbt när korna verkligen gick runt på gatorna. Kanske hade jag ändå trott att det var en skröna.

Några dagar senare begav vi oss ut på den lilla rundtur på ön som var planerad för oss. Första stoppet var i en elefantdjurpark. Jag vet mer nu än vad jag visste då. Och hade kanske inte valt att göra besöket idag men det är så dags att säga nu. Besöket var i alla fall starten på en enorm kärlek till detta enastående djur. Och under besöket fick jag också möjligheten att rida på en elefant. Det var inte bara elefanter i djurparken och vissa andra djur gick det att få riktigt närkontakt med.

Hotell Thilanka – Kandy

Jag var inte flygrädd på den tiden. Och var tydligen inte heller så berörd av vilket flygbolag eller vilken flygplanstyp jag flög med, jag skall komma till det. Och tydligen hade jag heller inte blivit sjukligt rädd för att åka bil på serpentinvägar. Resten av färden förde oss upp i bergen i mitten av ön på riktiga serpentinvägar. Men jag verkar mest ha varit oberörd och fotograferat innan vi första natten tog in på Hotell Thilanka i Kandy. Magiska vyer från hotellet och fantastiska rum om än lite hårda sängar.

• 

• 

Nuwara Eliya och teplantager

Dag två spenderades i bergen på teplantage och i tefabriker. Öns guld visades upp innan vi var framme vid nästa övernattning. Nuwara Eliya. Resten av familjen jag åkte med var djupt golfintresserad och vi bodde på ett hotell precis i närheten av en superfin golfbana. Nuwara Eliya är beläget ca 2000 meter över havet och klimatet var märkbart svalare. Som svenska sommar ungefär, dock inte sommaren 2018.

Yala nationalpark

Dag tre styrde vi kosan mot Yala Nationalpark. Där åkte vi på safari och såg elefanterna i sitt riktiga element på lite avstånd innan vi begav oss ut mot kusten på den sydöstra sidan av ön och skådade den berömda Elefantklippan. Precis utanför nationalparken låg också hotellet som blev vårt hem för natten.

Dag fyra hann vi med korallrevsutflykt, besök i månstensgruva, eller i alla fall ovanför. Och så besökte vi även ett sköldpaddsdagis. Bland det gulligaste jag någonsin sett.

Därefter var det dags för nästa stopp, hotell Neptun och övernattning i två nätter. Här njöt vi av häng vid Indiska oceanen och all inclusive innan vi begav oss hemåt mot Colombo via staden Kalutara.

Cathay Pacific och 747

På senare tid har resan blivit en del av målet. Jag har gått från hysteriskt flygrädd till lite av en flygnörd. Likväl som jag har resmål på min bucketlist har jag flygrutter uppskrivna på den och en av mina önskningar kommer att gå i uppfyllelse om exakt två veckor. Då kommer jag för första gången att flyga med en A380, världens största passagerarflygplan. Men det finns också de där flygbolagen man gärna skulle vilja ha åkt med.

Döm om min förvåning när det då seglar ut en servett med Cathay Pacifics logga på ur min minnesmapp från resan. Både jag och Andreas satt med uppspärrade ögon och tittade på den lilla pappersbiten innan jag mycket raskt djupdök bland de gamla boardingkorten i mapparna med den fina SAS-loggan på. Och jo då med lite flightnummer och google kunde Andreas efter en stund konstatera att jag med all sannolikhet på en av rutterna flugit med en Boeing 747. Lite snopet ändå för en nybliven flygnörd att ha flugit med både en 747 och Cathay och liksom inte ens veta om det.

Hur som helst. Sri Lanka besöker jag gärna igen. Det är fint att höra att landet har repat sig och att det återigen går att besöka lite säkrare efter år av inbördeskrig och även efter att ha drabbats hårt av tsunamin 2004.

Vad är klockan på Sri Lanka?

Nu gäller det bara att övertyga sambon att notera in Sri Lanka som en av resplanerna de kommande åren. Annars kan jag även tänka mig att åka till bronsplatsen Zimbabwe.

Och som en avslutning: visste ni att Sri Lanka är om inte det enda så ett av få länder i världen som det inte skiljer en hel timme till i tidszonerna? Är klockan 14 i Stockholm är hon 17:30 i Colombo.

---

Tack för att du delar mina tankar med mig. Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration.