Virgin Atlantic mellan London och San Francisco – a Trip report

Vi är framme vid den tredje och sista trip reporten från vår resa jorden runt på 8 dagar. Och jag har sparat det bästa till sist. Inte det bästa om du läser Skytrax nyligen publicerade lista, men den bästa av våra tre upplevelser. Här kommer allt om vår resa med Virgin Atlantic mellan London och San Francisco – the Trip report.

Har ni följt mig ett tag så vet ni att jag inte är den som har bäst koll på exakt alla detaljer kring våra resor. Jag tänker till exempel på den gången när vi bokade en resa till Los Angeles utan att jag hade en aning om att Hollywood låg där.

Virgin – är inte det ett skivbolag?

På samma sätt visste jag väldigt lite om flygbolaget Virgin Atlantic. Och hade vi pratat om det innan så hade jag kanske slängt ur mig frågan om inte Virgin egentligen var ett skivmärke. Jag kunde liksom dra mig till minnes den gamla LP-skivan med den röda etiketten. Och visst tusan stod det Virgin på den? Men det kom sig aldrig att jag frågade.

Så kom det sig däremot att jag slängde ur mig ”honom hade jag inte känt igen om jag så mött honom på gatan” om Richard Branson. Det var vår tredje dag i San Francisco. Och vill ni läsa mer om att jag lite senare samma dag faktiskt mötte honom på gatan OCH kände igenom honom, då kan ni klicka er vidare hit.

Planet och kabinen

Med med denna långa utläggning tänker jag mig nog snarast förtälja att jag hade väldigt dålig koll på Virgin Atlantic. Jag hade inga förväntningar och visste inte heller vad jag skulle kunna förvänta mig, när jag klev på vår Dreamliner 787-9 som lystrade till namnet Miss Moneypenny. Det lite mer formella registreringsnumret var istället G-VSPY.

Något jag förstod efter att vi väl flugit med Virgin är att de är kända för att försöka få kabinen att kännas lite hipp. Lite party liksom. Ett av sätten de gör det på är genom belysningen. Och visst var den annorlunda. Framförallt inser jag såhär i efterhand när jag skall välja ut bilder till detta inlägg att även tonen på fotona kommer att vara, låt oss säga annorlunda.

Men i övrigt gillade jag kabinen i dreamlinern över lag. Ljust, rymligt och som jag nämnde redan i inlägget om Qatar så blev jag, till min stora förvåning, helt såld på dimfunktionen i fönstren. Det jag gillar mest med det är att det går att få det mörkare men ändå med möjligheten att se ut. Stort plus!

Sätena

Andreas hade med avsikt bokat platserna längst bak till oss. 66J och 66K var våra och vi hade turen att få hela den raden för oss själva precis som vi hoppats. Trots att det var sista raden var det bra recline i sätena. Det enda minuset var att armstödet inte gick att fälla lika långt bak som stolsryggen så det stack ut en bit.

Gott om benutrymme dessutom för mig som mäter 170 cm i strumplästen. Ett annat plus som kan verka som en petitess var att filten som väntade på oss i sätet var formad för att kunna läggas över axlarna med ett litet hål för halsen. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det på ett bättre sätt än så. Men det var förvånansvärt användbart. Filten får tio av tio Miss Moneypenny.

Inflight food & beverages

Direkt efter start delades menyn ut – och även vi i ekonomi hade möjlighet att välja mellan tre olika huvudrätter. Till valproceduren serverades snacks och något att dricka. För egen del valde jag sedan pastan och var mycket nöjd med hela måltiden.

En stund innan landning serverades något som liknade en mindre variant av en pirog tillsammans med en scones med sylt och mjukost. Det bästa med den måltiden var nog snarast den lilla lådan alltsammans kom i. Urgullig. Och rosa!

Inflight entertainment

Nej inte heller på denna flight nötte jag ut inflight entertainmentsystemet. Men min sambo ett säte bort tittade både på film och serier som det fanns ett brett utbud av.

Och när han inte gjorde det skickade han meddelande mellan våra stolar. Det är ju lite svårt att höra varandra med de brusreducerande lurarna ni vet.

Något jag upptäckte på flyget hem från New York med SAS i november 2017 var att det fanns relaxmusik att lyssna på för att underlätta insomning. Och det kände jag ett starkt behov av att se om de kunde erbjuda på detta flyg.

Istället för det hittade jag ASMR-ljud. Vet ni inte vad det är så googla, endra älskar man det eller så hatar man det och det är ett riktigt YouTube-fenomen. Själv blir jag väldigt lugn av ASMR generellt och här hade de ASMR i form av regn. Jag drog igång, satte på mig lurarna och somnade gott i ett par timmar.

På flighten med United några dagar senare fanns inte detsamma att tillgå men jag hade varit förutseende och laddat ner en lista med ASMR-ljud från Spotify. Jag somnade fint till den också men vaknade abrupt av en rejäl åsksmäll. Just regn med åskljud är inget jag rekommenderar att man lyssnar på när man är på lite dryga 10 000 meters höjd.

Service

Egentligen är det svårt att bedöma servicen, jag inser det nu efter ett antal trip reports. Det är så mycket som kan påverka. Och jag försöker med alla medel att vara så objektiv jag kan och inte bedöma eller döma människorna bakom servicen.

Jag kan inte förklara det på ett bättre sätt än att toppbetyget jag kommer att ge till servicen på detta flyg grundar sig i att alla i kabinen verkligen verkade älska att gå till jobbet. De kändes som ett team och de gjorde detta med glädje.

Den klanderfria servicen som på exempelvis Qatar utförs med stor seriositet, utfördes på Virgin med en betydligt mer avslappnad känsla. Utan att för den delen tumma på kvalitén.

Personalen fanns alltid till hands och kom titt som tätt och erbjöd dricka och något att äta. Toaletter och övriga utrymmen hölls fräscha under hela resan. Och det låg en känsla över deras bemötande att de verkligen var glada över att få resa med just oss över Atlanten idag.

Det samlade betyget – Virgin Atlantic

Miss Moneypenny tog oss tryggt och säkert över det stora blå och vi landade med ett leende på läpparna i San Francisco.

Att vi vill åka Virgin Atlantic igen är det ingen tvekan om även om jag självklart är medveten om att servicen och känslan kan skilja sig från flight till flight.

Vi gillade Virgin och det jag tror att bolaget vill stå för. Och för att förtydliga exakt hur mycket vi vill resa med dem igen kan jag avslöja att jag hittade Andreas surfande på Momondo på flighten hem till Stockholm från Doha. Vad han letade efter? Vilka destinationer Virgin Atlantic flyger till från London.

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration. 
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.