Där jag ser mig själv bli gammal

Vårt första möte var i mars 2013. Jag åkte på utbildning förlagd på Sigtunastiftelsen. Och trots att det var mörkt, kallt och blåsigt så blev jag hejdlöst förälskad i den lilla staden. De små gränderna med kullerstenar, de pittoreska husen, historiens vingslag och närheten till vatten. Kanske var det en liten påminnelse om Karlskrona? Eller är det bara en sådan liten pärla man älskar vid första ögonkastet. Kanske är det en stad som gjord för att se mig själv bli gammal.

Det tog ganska många år mellan den där marsdagen 2013 och mitt nästa besök. Jag är lite osäker på när det var men vi svängde mitt i högsommaren förbi på väg hem från Arlanda efter en av våra flightspottingturer. Eftersom det var mitt i semestern var det knökfullt var vi än vände oss och med begränsat med tid så lämnade vi ganska snabbt och jag lovade mig själv att återvända.

I maj i år, efter att jag avslutat firandet av Fias fyrtioårsdag på Saltsjöbaden, hämtade Andreas upp mig för en liten tur till Arlanda och på vägen hem stannade vi åter till i Sigtuna.

Det var maj och högsommarvärme

Men alldeles lagom med folk. Vi spatserade runt i de små gränderna och bara njöt!

När barnen är stora och kanske även de flyttat från Linköping, då är det i Sigtuna jag ska bo. Det är där jag ska bli gammal. Jag känner det så instinktivt.

Men innan dess tänker jag återvända. För mig själv för att skriva och tillsammans med Andreas och de små för att semestra. Detta är en pärla man inte får missa.

Läs också andra inlägg om resmål i Sverige

Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du läser mina tankar.