Är det någon del av Italien jag drömt om att få besöka så är det Toscana. Under Toscanas sol är en av mina absoluta favoritfilmer och jag har sett den osunt många gånger. Så jag tänkte nog att jag visste vad jag hade att vänta mig när jag satte mig på planet söderut i slutet av oktober. Att jag skulle bli hänförd men inte förvånad. Det jag inte visste var att det finns en annan del av Toscana. En del där det finns så mycket mer än dey i alla fall jag förknippar Toscana med. En del av Toscana med en stark historia. En stark och stolt historia som liksom format Toscana till det det är idag. Välkommen till en annan del av Toscana – till Grosseto och Livorno i Etruskernas rike.
Temat för resan var vin och mat – föga förvånande. Och visst tar jag med mig mat- och vinupplevelser hem. Men framför allt tar jag med mig människorna, mötena och det historiska arvet som är så otroligt levande här i Grosseto och Livorno. Arvet efter det gåtfulla folket – Etruskerna.
Etruskerna – det gåtfulla folket
Vi vet mycket om vår historia men när det kommer till Etruskerna har historikerna i mångt och mycket gått bet. Numera är man ändå ganska överens om att man tror att det var ett inhemskt folk från Romarriket. Men helt säkra är man inte. Etruskernas storhetstid var för runt 3000 år sedan och de har lämnat efter sig mängder av både skrifter, gravar och föremål. Vi har en rik och lång historia även här hemma i norden men när man står och beskådar ett litet rivjärn som troligen användes första gången kanske 700 år före Kristus – ja ni fattar. Då svindlar tankarna.
Men vad har då Etruskerna att göra med Toscana. Jo lyssna här. Det etruskiska riket kallades även Etrurien som senare blev Tuscia. Etrusker på latin hette etrusci eller tusci. Et voila – där har vi Toscana. Och runt om i provinserna Grosseto och Livorno hittar vi spåren efter etruskerna. Låt oss börja i Grosseto.
Grosseto, Toscana
Castiglione della Pescaia
Det är ovanligt varmt för årstiden när vi besöker Toscana i oktober 2022. Vårt första stopp blir den lilla staden Castiglione della Pescaia en kuststad med lång och fin sandstrand. Men det är inte den vi fokuserar på. Istället tar vår guide med oss upp till den gamla stadskärnan som tronar högt över de lite nyare delarna av Castiglione della Pescaia. Il Borgo kallas den och är i jämförelse med Etruskerna en riktigt junior från 1100-talet.
Här uppe finns två vackra kyrkor och en borg som är i det närmaste slottsliknande. Dessvärre privatägd och inget vi ser närmare än utanför grindarna. Istället vänder vi blicken mot havet och blickar ut över de våtmarker som ligger strax utanför Castiglione della Pescaia och som vi ska besöka alldeles snart. I motsatt väderstreck har vi lite otur. Det är disigt, klara dagar har man här en vacker vy ända till ön Elba.
Läs mer om Castiglione della Pescaia här
Naturreservatet Diaccia Botrona
Vi närmar oss lunch och det ska vi avnjuta strax utanför Castiglione della Pescaia i naturreservatet Diaccia Botrona. Och på tal om att förvånas över Toscana. Aldrig i mitt liv hade jag väl trott att det var här i Italien jag första gången skulle se en livs levande rosa flamingo. Men jo då.
Unikt för Diaccia Botrona är att hit kommer flyttfåglar från både norr och söder och ”övervintrar”. Likväl som att fåglarna jag skulle kunna se vid exempelvis Tåkern här i Östergötland hittar hit så kommer även den afrikanska rosa flamingon hit och vi har sån tur att den är här just nu.
Området är 1000 hektar stort och vår guide berättar att det bland annat är populärt att uppleva det till häst. Vi stannar dock i det som kallas Casa Rossa. Ett hus med stor betydelse för området. På 1400-talet härjades nämligen området av malaria. En gång i tiden låg här en enorm insjö som härstammade från Etruskernas tid. Allt eftersom åren gick torkade sjön ut och förvandlades till ett träsk och där trivdes malariamyggan.
Det tog ett tag innan man förstod varifrån sjukdomen kom men när det uppdagades försökte man dränera marken. För detta ändamål byggdes det som idag är Casa Rossa där det fanns dränerings- och vattenflödesportar. Numera är det mer av en ståtlig port in till naturreservatet där vi på terassen också avnjuter en lättare lunch. Och sedan är det dags att bege oss av mot nästa stad.
Här hittar du mer information om naturreservatet.
Massa Marittima
Vi åker in i landet mot staden Massa Marittima. Vår chaufför släpper av oss på en ganska intetsägande plats vid första anblicken och hade det inte varit för vår guide Matteo så hade i alla fall jag garanterat missat den historiska skatt som gömmer sig här.
Och gömt sig har den gjort fram till helt nyligen. Vid en närmare titt är det ett ståtligt stenhus med vackra valv intill oss. Och en väggmålning. Men fram till början av 2000-talet var detta ett parkeringsgarage. När någon typ av ombyggnad skulle ske gjorde man som man så ofta gör och undersöker lite närmare. Och bakom putsen upptäcktes en ganska märklig målning som numera kallas Fertilitetsträdet. Målningen väckte såklart nyfikenheten och arkeologerna fortsatte sin undersökning. Det visade sig att man under marken där bilarna varit parkerade hittade tre bassänger och en sak ledde till den andra via en öppning i väggen upptäcktes underjordiska gångar ner i berget där man hämtat färskvatten och förvarat i bassängerna. Allt hade varit gömt i århundraden. En riktig skatt att hitta och naturligtvis lades ombyggnadsplanerna på hyllan.
San Cerbone och Torre del Candeliere
Bara ett kvarter från detta unika fynd hittar vi torget i Massa Marittima. Unikt för sin oregelbundna form och sevärt inte minst för sin vackra och för en så liten stad stora katedral. San Cerbone byggdes på 1000-talet. Katedralen är en blandning mellan gotisk och romersk stil vilket den också är känd för.
Vid ett besök i Massa Marittima ska du inte heller missa Torre del Candeliere det gamla huvudtornet i fästningen byggd 1228. Här får du en magisk vy över inte bara Massa Marittima utan stora delar av Grosseto. Om du vågar klättra upp för de smala trapporna i tornet vill säga.
Själv tog jag flera av mina rädslor vid hornen denna resa och det betalade sig. Aldrig att jag hade velat missa denna vy.
Hade jag haft mer tid här i Massa Marittima hade jag gärna besökt också det gamla klostret. Mer info om det kan du hitta här.
Livorno, Toscana
Populonia
Strax norr om Grosseto hittar vi provinsen Livorno och vårt första stopp här blir den unika staden Populonia. Detta är en av de 12 etruskiska stora städerna men den enda byggd vid kusten. Vatten ansåg man mycket farligt på den tiden och frågan är hur det kunde komma sig att man valde att anlägga staden här. Kanske för närheten till Elba som var viktig för Etruskerna. Kanske inte. Vi får troligen aldrig veta.
Men vi börjar med den nyare del av Populonia nämligen Castello de Populonia. Magiskt vackert beläget och runt om är den medeltida staden bevarad med sina kullerstensgränder och vackra stenhus. Här besöker vi också museet Mueso etrusco di populonia där jag fascineras inte bara av det lilla rivjärnet med några decennier på nacken utan även keramik som är lika gammal. Jag har svårt att tro att mina ättlingar om 3000 år ska beskåda mina Höganäs-muggar på samma sätt.
Här på museet är en skattkista för dig som är intresserad av arkeologiska fynd.
Parco Archeologico di Baratti e Populonia
För att hitta den allra äldsta bebyggelsen behöver vi dock bege oss en liten bit bort. På ett 80 hektar stort område har man hittat välbevarade gravplatser, sarkofager, små stenhus och tempel från tiden då Etruskerna bodde här. Och i en av de stora gravhögarna har man säkrat upp så att vi som besökare kan gå in.
Jag är inte omedelbart förtjust men inser också att jag helt enkelt inte kan missa chansen på grund av en rädsla. En mycket låg dörr leder in i en lika låg gång in i graven. Jag böjer mig ner och i det närmaste kryper in. Längs med gången finns små rum för fler gravplatser och så plötsligt öppnas gången upp och jag kan stå raklång inne i en flera tusen år gammal gravkammare. Hissnande och obegripligt. Jag tar en selfie och sedan kommer tårarna. Av lättnad och lite rädsla som släpper. Men framför allt av känslan av att känna livet i mig på en ganska märklig plats att känna just det.
Bohlgeri
Vi lämnar de arkeologiska utforskningarna bakom oss och beger oss mot Bolgheri. Bolgheri ligger i hjärtat av Maremma i provinsen Livorno och har en historia ända tillbaka till år 1075. Och kanske är det här jag för allra första gången känner igen mig i det jag trodde skulle möta mig i Toscana. Stadens kullerstensgator surrar av lokal atmosfär och andas den där italienska känslan. Vi äter lunch på en ljuvlig liten restaurang intill torget och när vi är klara letar vi upp en gelateria för att inhandla resans första gelato. Med lika delar engelska, hittepåitalienska och en och annan gest frågar vi damen bakom glassfrysen vilken smak hon rekommenderar.
Bolgheri ti amo säger hon – för fingertopparna mot munnen och smackar till i en förtjust kyss. Lite som på film. Lite för bra för att vara sant och med en sådan kärlek till både smaken och den lilla staden att vi självklart måste testa. Om den var god – gissa!
Livorno och Grosseto – en annan del av Toscana
Jag trodde redan när jag satte mig på planet mot Italien att jag skulle vilja återvända. När jag några dagar senare sätter mig på planet hem vet jag att jag måste återvända. För Toscana är inte bara det vi ser på film. Det är så mycket mer. Och då har jag bara skrapat på ytan.
