På vår poängresa till Phuket var den tredje delen, den mellan Wien och Bangkok, med Austrian Airlines i Business Class. Vi såg fram emot detta. Kanske såg vi fram emot just denna delen av resan mest av alla delar. Efter diverse research gick förväntningarna från obefintliga till omfattande för min del. Austrian har goda betyg hos dem som kan sin sak. Och vi blev inte besvikna. Här kommer min trip report.

Austiran Airlines – Planet och kabinen

Planet för dagen var en Boeing 777-200 med beteckningen OE-LPB och 21 år på nacken. Den skulle ta oss mellan Wien och Bangkok på flight OS 025.

Våra platser var som jag tidigare nämnt nummer 8 K och 8 H och dessa återfinns i en liten del av business-kabinen som är avskild från den andra delen. Bakom ”gallyn” där personalen arbetar och precis framför Premium Economy finns denna rad. Det ger extra benutrymme och en vägg som ger en mer avskild känsla. Konfigurationen är 2-2-2 i hela businesskabinen.

Austrians färger är, hmmm låt mig säga, österrikiska. Säga vad man vill om SAS, och ja må vara partisk, men jag är verkligen svag för färgsättningen i deras kabin. Och det var inte kärlek vid första ögonkastet på samma sätt i Austrians plan. Men å andra sidan, vem är jag att klaga på färgen.

Sätena

Våra säten var av samma typ som SAS med luft i som går att ställa in i olika grader av fast-/mjukhet. Inga stora mängder med förvaring i sätet men en liten hylla bakom platserna där man även hittar amenity-kitet. Jag återkommer till det.

I övrigt finns det man kan förvänta sig. En stol ställbar i alla lägen du kan tänka dig behöva för att få komfort och variation. Olika typer av möjligheter till belysning beroende på ändamål och allt kan du ställa in via en display framför armstöden. En stor fördel mot de på SAS som sitter precis i min armbågshöjd vid sidan av armstödet och som spelat mig ett spratt både då och nu.

Stolen går att fälla till fullt liggläge och det ger ett bekvämt och alldeles lagom utrymme för sömn. Fem fina sovtimmar fick jag. Extra plus för mycket skön kudde och täcke. Annars kan kudden tendera bli lite för tunn men denna var helt perfekt.

Betygen för dagen blir därmed följande:
Planet: 4,5 – fräscht med ett extra plus för de gigantiska GE-motorerna som är som små flygplan i sig.
Kabinen: 3,5 – här är det ändå färgerna som drar ner det. Rött har liksom aldrig varit känt för att vara vare sig min favoritfärg eller speciellt harmoniskt.
Sätet: 4 – Bra, lite över medel. Men jag är inte superförtjust i luften i sätena.

Austrian Airlines – Inflight food & beverages

-Det finns champagne, sa flygvärdinnan och ignorerade helt sonika mitt val av dryck efter take off. En stund senare kom hon tillbaka med champagneflaskan och fyllde på.

Hade jag nu absolut velat ha Prosecco hade jag såklart sagt i från men nu var mitt val lite av det där svenska i mig. Att inte ska väl jag bara för att det finns. Och när jag fick frågan om dryck till förrätten och hade sett Proseccon i menyn föll valet på det.

Austrian är känd för sin fantastiska mat. Innan take-off medan jag fortfarande njöt av det första glaset champagne kom flightens egen kock förbi och delade ut menyn för dagen och den lilla listan där vi fick pricka i vad vi önskade till frukost.

En stund senare samlades listorna in och då tog man även upp önskemålet av huvudrätt. Ingen risk här att det man hade som förstahandsval skulle ta slut.

På denna flight fanns också möjligheten att välja en lite snabbare måltid om det var så att man önskade somna så fort som möjligt. Tröttheten efter en hel dag på halva Europas flygplatslounger började ta ut sin rätt och jag var nära på att be om det lite snabbare alternativet. Men så hörde jag Pernilla på Runwaytoadventure och hennes råd om att spara lite plats till kaffedrinkarna efter maten. Och så bestämde jag mig för att hålla mig vaken.

Valet föll på Avokado och räkor till förrätt och Tryffel mascarpone cappellacci till huvudrätt. Efterrätten hoppade jag över och valde istället en av de där kaffedrinkarna. En med glass i.

Mitt val – förrätt

Förrätten var mycket god. En gigantisk avokado, smakfyllt kryddad med räkor till. Lagom och god.

Mitt val – huvudrätt

Men det är när vi kommer till huvudrätten vi kommer till tårarna. Jag hade höga förväntningar. Och det ska kanske också tilläggas att jag verkligen älskar tryffel. Det är det absolut bästa jag vet.

Detta kan bli bra, sa jag till Andreas sekunden innan jag stack gaffeln i cappellaccin, skar av en bit och stoppade den i munnen. Men ni vet hur det är. Flygplansmat är ändå flygplansmat.

Det var inte detta.

Det kan säkert finnas en viss påverkan att jag vid tiden för provsmakandet hade varit vaken i tjugo timmar och på resade fot i sjutton av dem. Det kan säkert finnas med på kartan att tacksamheten att sitta i business class på ett plan mellan Wien och Bangkok med slutdestination Phuket gav lite extra krydda. Men denna tryffelpastan var det absolut godaste jag ätit på mycket mycket länge. Och då lagar Andreas gudagod mat. Men när smaken av mascarponen och tryffeln spred sig i munnen kunde jag inte hålla tårarna borta. Och det borde vara det bästa betyget man kan få.

Mitt val – efterrätt

Efterrätten hoppade jag sedan över medan flygvärdinnan la huvudet på sned och trugade på en chokladkaka till Andreas. Jag valde istället Wiener iskaffe. En dubbel espresso, serverad med vaniljglass och vispad grädde.

Jag menar glass – på flygplan!

Till frukost hade jag sedan valt yoghurt och granola, nutella och stekt ägg med bacon utöver det som ingick.

Betygen för dagen blir därmed följande:
Förrätt: 3 – gott och fräscht.
Huvudrätt: 5 – ja ni fattar.
Efterrätt/Kaffe: 4 – Mycket bra. Finns det glass på flygplan behöver ni inte fjäska mer.
Frukost: 4 – extra plus för valmöjligheterna och ägg & bacon. I övrigt lite mer standard.
Dryck: 4 – Här snackar vi främst den alkoholhaltiga drycken till maten, inte kaffe och juice till frukost. Plus för champagne som serverades till alla rätter man önskade.

Austrian Airlines – Inflight entertainment

Ja men ni vet hur det är och denna gången bemödade jag mig inte ens med att gå in och titta vad som fanns. Så snart det var möjligt tog jag fram kartan med flygrutten och brydde mig sedan inte om någon annan underhållning. Ränderna går aldrig ur där.

Andreas tittade dock på en film och var nöjd med utbudet. Men det var inte att tänka på att försöka sig på att lyssna i sina egna hörlurar ens med adapter. Där var det Austrians egna som gällde.

Austrian Airlines – Service

Här brukar jag prata om personalen, faciliteterna på planet (ja, jag menar toaletten) och om det är en flygning där det erbjuds amenity-kit.

Eftersom vi åkte business fanns det ett litet amenity-kit på platsen. En fin grå necessär märkt med Austrian innehållandes det allra vanligaste. Ett par strumpor, en sovmask, en tandborste, läppbalsam och ansiktskräm.

När det gäller faciliteterna, i detta fallet toaletten blev den inte denna gång fotograferad. Jag var nog helt enkelt för trött men den var fräsch och det fanns både tillgång till tandkräm, kräm och våtservetter hela tiden. När jag vaknade till på morgonkvisten och skulle piffa till mig något var den i stort sett lika fräsch som precis efter vi hade lyft och det bra betyg.

Personalen i stort då. Här blir det många plus. Fantastiskt trevlig personal. Plus för kock i kockmössa i kabinen och mängder av beröm för den uppmärksamhet personalen gav oss. Det hann inte mer än ta slut i ett glas innan någon var där och fyllde på men de var också otroligt snabba och effektiva när det gällde både fram och bortdukning.

I jämförelse med andra bolag jag flugit med som Virgin Atlantic och Qatar står sig Austrians personal mycket mycket väl.

Det samlade betyget blir därmed:
Amenitykit: 3 – standard, varken mer eller mindre.
Faciliteter: 4 – rent och fräscht och underhålls under hela resan
Personalen: 5 – allt annat än toppbetyg vore oförskämt.

Det samlade betyget Austrian Airlines Business Class

Innan Andreas föreslog resan visste jag knappt att Austrian fanns. Jag kollade på ett par videos på YouTube och läste några bloggar och förstod att jag hade något att se fram emot. Men ändå tänkte jag – hur bra kan egentligen vara? Ett ganska litet bolag, dessutom under Lufthansas vingar. Nej det är ingen hemlighet att Lufthansa inte har stått för favoritflygningarna i livet.

Man kan väl därmed säga att förväntningarna var försiktigt höga. Alla infriades. Mer än väl.

Snittbetyg när man räknar ihop alla ovanstående kategorier landar på fyra. En stark fyra skulle jag vilja ge. Men som vanligt måste jag påpeka att mycket handlar om dagsformen. Och det brukar jag ofta påminna om när jag ger betyg som är av den mindre smickrande karaktären och då är det inte mer än på sin plats att även påminna om det när upplevelsen varit fantastisk.

Får du chansen att flyga med Austrian Airlines tycker jag att du ska ta den. Det bästa sättet jag kan förklara det på är att det känns som att det finns en känsla i företaget och för företaget. Och glädje för att göra ett bra jobb och det är ju något som ligger mig varmt om hjärtat. Denna resan hamnar i topp på listan över mina bästa flighter någonsin.

En poängresa

Resan till Thailand gjorde vi som en 2-4-1 resa och betalade flyget med Eurobonuspoäng vi samlat genom både kreditkort men också att handla på SAS Eurobonus-partners. Totalt betalade vi runt 2000 kronor för två personer och åkte i Business class eller motsvarande hela resan. Vill du också göra likadant? Du behöver inte ändra ditt köpbeteende. Du kan genom enkla medel byta kort och handla det du redan handlar på ett annat kort och på så sätt samla lika många poäng som vi gjort. Min guide hittar du i detta inlägget.

Vill du läsa fler av mina trip-reports hittar du dem alla här.

Hittar du hit och finner inspiration till en resa du gör? Berätta gärna, ingen blir gladare än jag om jag har kunnat vara med dig på din resa mot resan.

Tack för att du läser mina tankar. Följa gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar.

Inlägget Austrian Airlines i Business Class mellan Wien och Bangkok – a Trip report dök först upp på lite mera rosa.

Har ni följt mig ett tag så vet ni att jag inte är den som har bäst koll på exakt alla detaljer kring våra resor. Jag tänker till exempel på den gången när vi bokade en resa till Los Angeles utan att jag hade en aning om att Hollywood låg där.

Virgin – är inte det ett skivbolag?

På samma sätt visste jag väldigt lite om flygbolaget Virgin Atlantic. Och hade vi pratat om det innan så hade jag kanske slängt ur mig frågan om inte Virgin egentligen var ett skivmärke. Jag kunde liksom dra mig till minnes den gamla LP-skivan med den röda etiketten. Och visst tusan stod det Virgin på den? Men det kom sig aldrig att jag frågade.

Så kom det sig däremot att jag slängde ur mig ”honom hade jag inte känt igen om jag så mött honom på gatan” om Richard Branson. Det var vår tredje dag i San Francisco. Och vill ni läsa mer om att jag lite senare samma dag faktiskt mötte honom på gatan OCH kände igenom honom, då kan ni klicka er vidare hit.

Planet och kabinen

Med med denna långa utläggning tänker jag mig nog snarast förtälja att jag hade väldigt dålig koll på Virgin Atlantic. Jag hade inga förväntningar och visste inte heller vad jag skulle kunna förvänta mig, när jag klev på vår Dreamliner 787-9 som lystrade till namnet Miss Moneypenny. Det lite mer formella registreringsnumret var istället G-VSPY.

Något jag förstod efter att vi väl flugit med Virgin är att de är kända för att försöka få kabinen att kännas lite hipp. Lite party liksom. Ett av sätten de gör det på är genom belysningen. Och visst var den annorlunda. Framförallt inser jag såhär i efterhand när jag skall välja ut bilder till detta inlägg att även tonen på fotona kommer att vara, låt oss säga annorlunda.

Men i övrigt gillade jag kabinen i dreamlinern över lag. Ljust, rymligt och som jag nämnde redan i inlägget om Qatar så blev jag, till min stora förvåning, helt såld på dimfunktionen i fönstren. Det jag gillar mest med det är att det går att få det mörkare men ändå med möjligheten att se ut. Stort plus!

Sätena

Andreas hade med avsikt bokat platserna längst bak till oss. 66J och 66K var våra och vi hade turen att få hela den raden för oss själva precis som vi hoppats. Trots att det var sista raden var det bra recline i sätena. Det enda minuset var att armstödet inte gick att fälla lika långt bak som stolsryggen så det stack ut en bit.

Gott om benutrymme dessutom för mig som mäter 170 cm i strumplästen. Ett annat plus som kan verka som en petitess var att filten som väntade på oss i sätet var formad för att kunna läggas över axlarna med ett litet hål för halsen. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det på ett bättre sätt än så. Men det var förvånansvärt användbart. Filten får tio av tio Miss Moneypenny.

Inflight food & beverages

Direkt efter start delades menyn ut – och även vi i ekonomi hade möjlighet att välja mellan tre olika huvudrätter. Till valproceduren serverades snacks och något att dricka. För egen del valde jag sedan pastan och var mycket nöjd med hela måltiden.

En stund innan landning serverades något som liknade en mindre variant av en pirog tillsammans med en scones med sylt och mjukost. Det bästa med den måltiden var nog snarast den lilla lådan alltsammans kom i. Urgullig. Och rosa!

Inflight entertainment

Nej inte heller på denna flight nötte jag ut inflight entertainmentsystemet. Men min sambo ett säte bort tittade både på film och serier som det fanns ett brett utbud av.

Och när han inte gjorde det skickade han meddelande mellan våra stolar. Det är ju lite svårt att höra varandra med de brusreducerande lurarna ni vet.

Något jag upptäckte på flyget hem från New York med SAS i november 2017 var att det fanns relaxmusik att lyssna på för att underlätta insomning. Och det kände jag ett starkt behov av att se om de kunde erbjuda på detta flyg.

Istället för det hittade jag ASMR-ljud. Vet ni inte vad det är så googla, endra älskar man det eller så hatar man det och det är ett riktigt YouTube-fenomen. Själv blir jag väldigt lugn av ASMR generellt och här hade de ASMR i form av regn. Jag drog igång, satte på mig lurarna och somnade gott i ett par timmar.

På flighten med United några dagar senare fanns inte detsamma att tillgå men jag hade varit förutseende och laddat ner en lista med ASMR-ljud från Spotify. Jag somnade fint till den också men vaknade abrupt av en rejäl åsksmäll. Just regn med åskljud är inget jag rekommenderar att man lyssnar på när man är på lite dryga 10 000 meters höjd.

Service

Egentligen är det svårt att bedöma servicen, jag inser det nu efter ett antal trip reports. Det är så mycket som kan påverka. Och jag försöker med alla medel att vara så objektiv jag kan och inte bedöma eller döma människorna bakom servicen.

Jag kan inte förklara det på ett bättre sätt än att toppbetyget jag kommer att ge till servicen på detta flyg grundar sig i att alla i kabinen verkligen verkade älska att gå till jobbet. De kändes som ett team och de gjorde detta med glädje.

Den klanderfria servicen som på exempelvis Qatar utförs med stor seriositet, utfördes på Virgin med en betydligt mer avslappnad känsla. Utan att för den delen tumma på kvalitén.

Personalen fanns alltid till hands och kom titt som tätt och erbjöd dricka och något att äta. Toaletter och övriga utrymmen hölls fräscha under hela resan. Och det låg en känsla över deras bemötande att de verkligen var glada över att få resa med just oss över Atlanten idag.

Det samlade betyget – Virgin Atlantic

Miss Moneypenny tog oss tryggt och säkert över det stora blå och vi landade med ett leende på läpparna i San Francisco.

Att vi vill åka Virgin Atlantic igen är det ingen tvekan om även om jag självklart är medveten om att servicen och känslan kan skilja sig från flight till flight.

Vi gillade Virgin och det jag tror att bolaget vill stå för. Och för att förtydliga exakt hur mycket vi vill resa med dem igen kan jag avslöja att jag hittade Andreas surfande på Momondo på flighten hem till Stockholm från Doha. Vad han letade efter? Vilka destinationer Virgin Atlantic flyger till från London.

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration. 
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Inlägget Virgin Atlantic mellan London och San Francisco – a Trip report dök först upp på lite mera rosa.

När resan bokades var planen att resan skulle göras i två olika typer av plan. En Airbus 350-1000 mellan Singapore och Doha och sedan en Airbus 350-900 mellan Doha och Stockholm. Men vis av erfarenhet tog jag inte ut någon direkt glädje över detta i förskott. Jag skrev till och med om det här, att flygplanstyperna skulle jag återkomma till när resan var klar. Innan dess kan man inte vara säker på något.

Planet och kabinen

Och mycket riktigt. En tid innan avresa byttes flygplanstypen mellan Singapore och Doha till en Airbus 350-900, två plan av samma slag alltså. Men jag ska inte klaga. Inför att jag skulle skriva detta inlägget kollade jag också upp vilka olika plan det var vi flög med. Döm om min förvåning när det visade sig att det var exakt samma plan – det som lystrar till registreringsnummer A7-ALY.

Airbus 350-900 får betyget väl godkänt av mig. Innan jag testade på att flyga dreamliner var jag inte så förtjust i tanken på deras funktion med dimning av fönstren. Men efter att ha åkte dreamliner både mellan London och San Francisco (återkommer till den resan) och San Francisco och Singapore var jag fast och faktum är att det var det enda jag saknade på denna Airbus. Och så är det ju inte mycket som slår storleken på fönstren i dreamlinern, det ska erkännas.

Airbus är dock ändå av någon anledning planet i mitt hjärta och inte heller denna variant gjorde mig besviken. Rymlig kabin. Bra luft. Ett riktigt trevligt flygplan helt enkelt.

Sätena

Inte heller på denna resa var det något annat än ekonomiklass som gällde. Första delen av resan satt vi på platserna 31 J och 31 K, strax bakom vingen vilket gav en alldeles fantastisk vy och möjlighet att fotografera. Att vi hade turen att lyfta helt rätt och få en fin vy över Singapore och marinan var ju dessutom en bonus.

En bit upp i luften mötte vi moln av det vackrare slagen och i albumet i min telefon ser ut lite såhär.

Andra delen av resan var våra platser 17 J och 17 K en bra bit längre fram i planet precis efter Qatars berömda businessclass, där det inte blev lika bra bilder. Däremot var flighten mellan Doha och Stockholm långt ifrån full och vi fick en hel rad för oss själva. Hade vi velat röra oss längre bak i kabinen hade vi kunnat norpa varsin rad. Men vi stannade kvar på vår rad. Jag som satt längst ut kunde sträcka på benen ordentligt då rad 16 bara består av två säten och jag hade fritt svängrum framför mig.

Ekonomiklass-sätena fyllde sin funktion och var riktigt trevliga att sitta i. Eller som min sambo senare sa, att åka Qatars ekonomi är som att åka SAS Plus till Los Angeles .

Riktigt bra recline och armstöd som gick att fälla upp i samma lutning som sätena. Bra benutrymme och så min egen favorit, den lilla fickan perfekt för mobilen så man slipper lägga den i den stora fickan och gräva upp den när den trillat längst ner. Ändå ska jag erkänna att jag när vi landade på Arlanda var ganska snabb på att resa mig. Men det hade definitivt inte med sätena att göra.

Inflight food & beverages – Qatar Airways

Inför vår resa jorden runt var jag övertygad om att det var de långa flygresorna jag skulle tycka var jobbigast. I efterhand kan jag konstatera att det gick förvånansvärt lätt att flyga dessa långa sträckor och jag hade kunnat göra om det vilken dag som helst. Men maten – flygplansmaten – den kan jag verkligen vara utan. Sista målet vände det sig nästan i magen när jag öppnade upp locket.

Men det vore orättvist att döma Qatars mat och dryck utefter detta och istället skall jag försöka se på det med nya ögon och värdera deras meny som om det var de enda flighterna jag gjorde dessa dagar.

Inflight food & beverages Singapore – Doha

Så snart vi var i luften och hade lämnat Singapore bakom oss delades menyerna ut. Jajamen, menyer och val även till oss i ekonomiklass. Till huvudmålet var det en förutbestämd förrätt, tre olika val för huvudrätten och förutbestämd dessert.

Till huvudrätt kunde vi välja mellan en lite mer asiatisk rätt, kyckling med potatis gratäng eller pasta. Mitt val var pastan men den var tyvärr slut när man kom till vår rad. Istället föll valet på kycklingen vilket jag ångrade. Kyckling är aldrig min favorit uppvärmd och inte heller i ett flygplan. Inte ens riktiga bestick kunde rädda upp det hela. Men både förrätten och efterrätten var riktigt god och mättade magen. Vi hade ju trots allt varit i loungen på Changi innan vi gick på planet.

Men det är något annat som får en guldstjärna och stor pluspoäng från mig. När matbrickan serverades noterade jag direkt den lilla Kitkat-chokladen på brickan. När flygvärdinnan sedan kom förbi och plockade bort brickan hade hon med sig två extra Kitkat till mig.

”Jag såg hur glad du blev för chokladen, här får du några till”

Det mina vänner är det lilla extra. Kanske det lilla extra som gör Qatar till just världens bästa flygbolag.

En stund innan landningen serverades sedan ”warm sweet and savoury pastry”. Det skulle visa sig betyda ungefär ett korvbröd modell större med pålägg samt en muffins.

Inflight food & beverages Doha – Stockholm

Sex timmar återstod av vår resa jorden runt och vi skulle landa i Stockholm 20:45 på kvällen. För att mota i alla fall lite jetlag och vara kapabla att köra bilen hem var planen att denna sista del av resan skulle spenderas mer eller mindre sovande hela tiden. Men maten var jag, även om jag var trött på den, tvungen att om inte testa så fotografera. Till er.

Samma koncept som tidigare flyg. Förutbestämd förrätt och dessert men tre val till varmrätten och denna gången var pastan inte slut.

För mig blev det därmed säsongens sallad till förrätt, vegetarisk penne pasta till huvudrätt och en mango cheesecake till efterrätt. Riktigt gott. Men jag saknade min Kit kat från förra flyget.

Direkt efter maten slöt jag de blå och vaknade inte till ordentligt förrän vi var på väg att landa i Stockholm. Movie snackset kan jag därför inte betygsätta.

Inflight entertainment – Qatar Airways

Och nej, egentligen kan jag inte heller betygsätta inflight entertainment utbudet på denna resa. Första delen av resan passade jag på att skriva lite och andra delen av resan sov jag som sagt.

Återigen får mitt kära resesällskap uttala sig om utbudet vilket enligt honom var bra, såklart. Det är ju något av det Qatar Airways är känt för. Filmer av olika kategori för både de resenärer som är från den arabisktalande delen av världen och oss från väst.

Flera avsnitt av varje serie men inte hela säsonger och möjlighet att välja både nyare filmer och gamla klassiker.

Det jag tyckte var mest exotiskt var ändå att Mecka alltid var utpekad på kartan så att man visste åt vilket håll man skulle vända sig för att be. Man ombads ändå via samma skärm att även under bönen förbli sittande av säkerhetsskäl.

Ett litet minus får Qatar för att det fortfarande är den lite speciella kontakten när man ska lyssna på innehållet. Vi har sådana adaptrar i våra fodral till hörlurarna men tyvärr gick då ljudet inte att sänka till vettig nivå så Andreas som faktiskt valde att kolla på lite film och serier fick använda de lurar som ingick. Ett litet minus.

Service

För båda delarna av resan gäller att det var förstaklassig service från all personal i kabinen.

Den första delen var dock helt full i ekonomi och bidrog såklart till att man såg lite mindre av dem.

Kabinen hölls klanderfritt fin på båda resorna. Även på toaletterna doftade det rent och var snyggt även efter åtta timmar i luften mellan Singapore och Doha med en full kabin. Var och varannan gång man kom in på toaletterna var pappret vikt och ringen försedd med ett pappersskydd som tecken på att någon just städat.

Amenity kit

På första delen av resan låg det dessutom förutom filt och kudde ett litet amenity kit och väntade på oss i sätet.

Strumpor och ögonmask ingick bland annat i det och var en fin gest även för oss som flög ekonomi.

Det samlade betyget Qatar Airways

Listan är så rykande färsk att jag faktiskt fick ändra texten i detta inläggs början. När jag började knåpa på detta inlägg löd texten i första stycket som handlade om motvilja sätta sig på två flyg om åtta och sex timmar efter att alldeles nyss ha gått av flighten på sexton timmar såhär:

Men ska det vara med något bolag ska det väl ändå vara med ett av världens bästa flygbolag.

Den 18 juni presenterade Skytrax sin årliga topplista över världens bästa flygbolag i många olika kategorier med en riktig prestigekategori. Kategorin världens bästa flygbolag. En lista där Qatar kammat hem guld fem år tidigare. Förra året var det dock Singapore Airlines som hamnade överst och 2019 återtog Qatar Airways nu förstaplatsen. Texten fick därmed ändras till:

Men ska det vara med något bolag ska det väl ändå vara med världens bästa enligt den sprakande färska listan från Skytrax.

Och visst var Qatar fantastiskt men jag kan väl redan nu avslöja att vi hade en annan favorit av de tre bolag vi flög med på denna resa.

Jag förstår ändå att Qatar Airways hamnar i topp. Klanderfri kabin, oerhört trevlig och tillmötesgående personal. Det lilla extra i allt men på ett väldigt formellt sätt. Tvärtemot det bolag som hamnar överst på vår lista och det ska jag återkomma till.

Vill du läsa mer om våra dagar i Singapore hittar du mina reseberättelser här. Är du mer sugen på loungesnack och businessclass-review kan du läsa mer om det här.

Och så till sist. Du vet väl om att du kan följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration. 
Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Inlägget Qatar Airways Singapore – Doha – Arlanda – a Trip report dök först upp på lite mera rosa.

United Airlines Trip report

United Airlines flight UA1 mellan San Francisco och Singapore avgår från San Francisco kl 22:55 och landar beroende på de dagsaktuella vindarna runt 16 timmar senare i Singapore vid sextiden på morgonen. Det innebär att man spenderar 16 timmar i mörker då flighten följer natten. Och kanske präglar det också hela flygningen. Jag får återkomma till det i det samlade betyget på flighten.

Flygplanet & kabinen

Rutten trafikeras av en Boeing 787-900, för dagen en maskin med registreringsnummer N26970 som enligt flightradar24 endast ska ha närmare två år på nacken.

Kabinen på dessa plan är rymlig. Det känns högt i tak och även de med lite klaustrofobiska utmaningar borde kunna känna sig tämligen lugna även om jag egentligen inte ska uttala mig om det. Men bagagehyllorna stängs på ett sätt som gör att det känns luftigt och högt i tak.

Under vår resa jorden runt flög vi även med Qatar och Virgin Atlantic och jag ska återkomma till de resorna. Men den stora skillnaden som jag kan nämna redan nu är solklart belysningen i kabinen. Något jag inte trodde jag skulle bry mig om alls faktiskt. När det snackats om det tidigare har jag negligerat betydelsen av den. Men med facit i hand gör det mycket.

United Airlines har ingen speciell belysning utan en standardbelysning om jag som lekman får uttala mig, fullt funktionell men den gör inte det lilla extra. Nu användes den ju inte heller speciellt mycket på just denna resa.

Sätena

Det var ingen businessclass som var vårt hem under de 16 timmarna. Denna resan avnjöts i helt vanlig hederlig ekonomiklass. Dock hade vi tagit vårt förnuft till fånga efter mycket tjatande från min sida och bokat säten med extra benutrymme. 344 dollar betalade vi för detta och det var det väl värt både innan och efter jag kunde konstatera att det hjälpte min sömn avsevärt.

Våra platser var 16 K och 16 L. Retligt nära businessclass-avdelningen. Men vi ska inte klaga. Vi hade det riktigt bra på rad 16. En filt och en kudde ingick i de extravanganzer som väntade i stolen.

Helt nyligen presenterades information om varför de flesta flygstolar är blå i färgen precis som United airlines stolar. Det sägs att en mörkare blå nyans skall få kroppen att utsöndra lugnande kemikalier som skapar känslor av välmående och minskar risken för ilska. Färgen blå är också synonymt med kyla och skall förutom att få oss lugna även få oss att känna oss svala. Mer om dessa konstateranden kan du läsa här.

Om det stämmer låter jag vara osagt. För egen del är favoriten fortfarande färgkombinationen i SAS Businessclass som du kan kika lite närmare på här om du önskar.

Inflight food & beverages

Detta var den första flighten någonsin där jag inte var vaken när vi lyfte. Det säger en hel del om att jag nu verkar ha kommit till bukt med min flygrädsla. Det säger också en hel del om hur trött man är när planet lyfter 22:55.

Planet hade knappt lättat från marken innan personalen i rask takt erbjöd en lättare varmrätt. Men eftersom vi precis kom från loungen tackade vi nej till det. En eloge dock till personalen som lyckades både servera och plocka undan detta i rasande takt. Kabinen släcktes sedan ner direkt. Det är helt enkelt tänkt att man ska sova på flighten. Jag vaknade till några gånger av att personalen gick runt och erbjöd vatten något som också fanns att tillgå hela tiden i pentrydelarna på planet. Några sippar, sedan somnade jag gott igen. Och resten av passagerarna, även de som var riktigt små, följde samma exempel.

Drygt sex timmar in i flygningen kom andra serveringen. En macka och en liten påse M&M till de som var vakna och villa ha. Inget utöver det vanliga.

Först sju och en halv timme senare, alltså efter 13,5 timmar av de totalt 16, var det dags för något alldeles alldeles underbart. Kaffe! Till det serverades frukost och man fick välja på någon typ av ägg och pannkakor. Vi valde pannkakor. Trots närmare 14 timmar utan mat hade jag svårt att få i mig dem. De var sega i kanterna, svampiga i mitten och totalt smaklösa, dessutom indränkta i något sött, kanske sirap som precis som pannkakorna var upphettade till någonstans kring kokpunkten.

Jag vill egentligen inte klaga. Men när man serverar två ynka mål på en så lång flygning hade frukosten kunna hålla något högre klass.

Inflight entertainment

Jag är inte rätt person att bedöma inflight-entertainment utbudet. Det har jag konstaterat redan tidigare. Och denna flighten var inget undantag. Jag konstaterade dock att de hade en film med mina favoritskådespelerska genom tiderna, Ingrid Bergman. Men inte ens den tittade jag på. Jag håller mig som vanligt till kartan och resrutten.

Får min sambo som faktiskt tittar en hel del på film och serier under flygningarna uttala sig så blir det ändå betyget standard. Med hänvisningen – ingenting slår ju Qatar. Och det får jag som sagt lov att återkomma till.

Service

Jag brukar försöka att inte påverkas allt för mycket av förutfattade meningar om saker och ting oavsett vad det gäller. Jag hade ändå hört ryktas om att just servicen inte är United Airlines starkaste sida men jag ville verkligen ge dem en chans. Och det fick dom. Någon andra chans vet i tusan om jag ger dem.

Det kan finnas förutsättningar jag inte känner till men med tanke på att serveringen inte var det som upptog den mesta av tiden för dem under denna flygning så kan man inte skylla den oerhört trista attityden på att de var stressade. Man kan inte heller skylla på att tiden inte räckte till för att ens ge toaletterna ett uns uppmärksamhet. De var rent ut sagt en sanitär olägenhet när vi närmades oss Singapore.

Kort sagt, detta var den sämsta servicen sedan jag flög med Lufthansa till Los Angeles.

Det samlade betyget United Airlines

Det skulle vara orättvist av mig att bedöma United Airlines i stort efter endast denna flygning mellan San Francisco och Singapore då jag faktiskt sov bort drygt tolv av sexton timmar. Planet var helt okej, sätena fullt funktionsdugliga. Inflight entertainment utbudet var godkänt. Personalen har lite att jobba på däremot. Allt som allt får de dock inte godkänt. En tvåa på en femgradig skala. På en så lång flight tycker jag att de hade kunna göra mer för att vi skulle känna oss omhändertagna och ens välkomna att resa med dem. Det lilla extra saknades definitivt. Vi kom inte ens upp i normal standard. Bättre kan ni United Airlines.

Har du flugit med United Airlines? Vilken är din erfarenhet?

Och så till sist, en liten uppmaning att följa Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer bilder och tankar. Tack för att du vill dela mina tankar med mig.

Inlägget 16 timmar mellan San Francisco och Singapore – United Airlines trip report dök först upp på lite mera rosa.

Och för dig som är som jag var för bara några år sedan. När jag trodde att alla flygplan var likadana, typ. Så är en Airbus 380 världens största passagerarplan och har två våningar varav vi hade bokat platser på det övre planet.

Efter några hektiska dagar i början på veckan landade vi hemma runt niotiden i onsdags kväll. Lite mat i magen och den sista packningen klarades av. Sedan la vi oss för att få våra tre (!) timmars sömn innan vi skulle påbörja resan mot Arlanda. Men innan de där tre timmarna gått väckte Andreas med orden:

-Du kommer att få åka något annat än 380 idag.

Yrvaken var ordet. Och medan Andreas hade vaknat av ett större antal notifieringar från Lufthansa och vaknat till en stund. Konstaterade jag sömndrucket att vi istället för att flyga 380 från Frankfurt några timmar senare skulle flyga 340 från München. Inte fy skam det heller måste jag säga. Har aldrig flugit den flygplanstypen heller och att flyga fyrmotorigt i världens näst längsta plan gjorde mig absolut ingenting.

Det som är absolut mest värt att uppmärksamma är väl ändå hur smidigt det gick att bli ombokade. Anledningen till ombokningen var att vårt plan från Stockholm till Frankfurt blev inställt – varför vet jag fortfarande inte. Vi hade därmed ingen möjlighet att ta oss till Frankfurt i tid för att hinna med vårt plan till Los Angeles därifrån.

Frankfurt blev München

Utan att vi behövde göra någonting blev vi istället ombokade till planet mot München en dryg timme senare och hade där en kort stund innan vi boardade planet mot Los Angeles.

Så istället för att åka från Stockholm till Frankfurt 6:55 lyfte vi mot München kl 8:00. Och istället för att lyfta mot Los Angeles vid 10:20 lyfte vi 11:50. Med  en medvind utöver det vanliga landade vi sedan i Los Angeles efter elva timmar och fem minuter i luften klockan 14:24 bara en timme och tio minuter senare än vi egentligen skulle landat. Effektiviteten och smidigheten hos Lufthansas ombokningsavdelning skall verkligen premieras det må jag säga.

Och inte gick det någon nöd på oss i 340:n heller. Från rad 58 (den sista av dem alla) njöt vi av en behaglig flygning över Grönland. Och när Mama mia – Here we go again finns i filmbiblioteket i inflight entertainment-utbudet behövs inte så mycket mer.

Lufthansa – SAS 0-1

Servicen på denna Lufthansa flight får dessvärre inte högsta betyg. Jag jämför med motsvarande på min SAS-flygning till New York för ett år sedan. Det är möjligt att det har att göra med kultur. Men kabinpersonalen hos SAS var definitivt mycket mer tillmötesgående än de hos Lufthansa. Jag skall ge dem en chans till på vägen tillbaka innan jag ger dem betyget men hittills är det 1-0 till SAS.

Några timmar senare hade vi klarat av immigration och upphämtning av bil hos Avis och landade i vad som är vårt Airbnb-hem de kommande fem dagarna. Och det mina vänner går inte av för hackor men det är värt ett helt eget inlägg.

Tack för att du delar mina tankar med mig. Följ gärna Lite mera rosa på Facebook eller Bloglovin för löpande uppdateringar! Eller följ mig på Instagram för mer inspiration. 

Inlägget A380 blev A340 dök först upp på lite mera rosa.